Lars Johan Eklund

Enligt § 18 i Pensionsavtal för arbetstagare hos kommuner och landsting (PA-KL) är arbetstagare och förmånsberättigade skyldiga att iaktta och följa de ändringar av och tillägg till pensionsbestämmelserna som kan komma att gälla genom i vederbörlig ordning träffad överenskommelse om ändring av bestämmelserna eller om nytt pensionsavtal. Avtalsparterna träffade i december 1992 med stöd av nämnda paragraf ett kollektivavtal som innebar att pensionstagare erhöll lägre pension än som annars skulle ha utgått. Genom riksdagsbeslut hade pensionsutbetalningarna enligt den allmänna pensioneringen reducerats i samma utsträckning. – Tvist huruvida 1992 års avtal kan göras gällande mot pensionstagare som vid avtalets tillkomst börjat uppbära pensionsförmåner enligt pensionsavtalet. Arbetsdomstolen finner att 18 § i PA-KL inte innehåller något bemyndigande för kollektivavtalsparterna som ger behörighet att träffa ett sådant avtal som 1992 års avtal. Vidare anför domstolen att den kommunala pensionsförmånen är hänförlig till området för pensionstagarens ”enskilda rätt”, varför ett förfogande över förmånerna kräver ett särskilt bemyndigande. Domstolen anser vidare att den kommunala pensionsrätten inte kan betraktas som villkorad och pensionsförmånernas storlek beroende av om avtalsparterna sänker nivån på utgående pensioner. Domstolens slutsats är att 1992 års avtal inte kunnat åberopas mot pensionstagaren.