Arbetsdomstolens domar

En tillsvidareanställd expeditionsvakt i domstol, som även var förordnad ordningsvakt, misstänktes för brott. Polismyndigheten stängde av expeditionsvakten från tjänstgöring som ordningsvakt för tiden till dess frågan om återkallelse av ordningsvaktsförordnandet prövats slutligt (interimistiskt beslut). Sedan åtal väckts mot expeditionsvakten sades han upp av personliga skäl. Arbetsdomstolen gjorde följande bedömning. Avstängningen från tjänstgöring som ordningsvakt medförde att vakten inte fick utföra sådana sysslor som han anställts för, bl.a. säkerhetskontroll och ordningshållning. Arbetsoförmågan medförde mindre variation i arbetet för domstolens andra expeditionsvakter och stora merkostnader för att hyra in och visstidsanställa ersättningspersonal. Expeditionsvakten kunde sysselsättas med en del annat nyttigt arbete, men hade inte de kvalifikationer som krävdes för en ledig, tidsbegränsad anställning som domstolshandläggare. Med beaktande av att avstängningen vid tiden för uppsägningen kunde antas vara i minst ytterligare ett drygt år har myndighetens intresse av att kunna planera sin verksamhet och sin ekonomi övervägt expeditionsvaktens intresse av att ha kvar anställningen i vilken han hade arbetat med ordningsvaktsuppgifter i bara ungefär nio månader. Uppsägningen var sakligt grundad. Även fråga om tillämpning av den s.k. tvåmånadersregeln.