Avancerad sökning i Arbetsdomstolens avgöranden

Mellandom. Fråga, i mål om arbetstagares rätt till ersättning för förslag, huruvida regler om sådan ersättning i ett mellan Stockholms kommun och ett flertal arbetstagarorganisationer år 1984 träffat medbestämmandeavtal (MBA-S) blivit omedelbart tillämpliga som kollektivavtal för de anställda vid kommunens olika förvaltningar, eller om det för sådan tillämplighet av reglerna för de anställda vid en förvaltning fordrats särskild förvaltningslokal överenskommelse, som godkänts av de kommuncentrala parterna. Arbetsdomstolen finner att MBA-S skall tolkas i enlighet med det senare alternativet, varvid domstolen uttalar bl.a. följande:

”På grund av det anförda finner arbetsdomstolen att avgörande vikt måste fästas vid (A:s), (B:s) och (C:s) vittnesmål. Av dessa framgår att det vid förhandlingarna om MBA-S blivit uttryckligen klarlagt, att avtalet skulle ha den av dem beskrivna konstruktionen och sålunda inte till någon del skulle bli tillämpligt som kollektivavtal vid någon av kommunens förvaltningar utan att en förvaltningslokal överenskommelse träffats därom och sedermera godkänts av de kommuncentrala parterna. Arbetsdomstolen har inte anledning att vidare uppehålla sig vid frågan, huruvida detta är något som fallit (D) ur minnet eller möjligen på något sätt missförståtts av honom. Även om det senare skulle vara fallet, har nämligen inte framkommit något som tyder på att kommunens företrädare i förhandlingarna ens bort inse detta. Med hänsyn till den förhandlingsgemenskap som rått på arbetstagarsidan har kommunen därför i vart fall haft fog för att uppfatta situationen så, att den angivna avtalskonstruktionen omfattats av en partsavsikt som varit gemensam för kommunen och dess samtliga motparter på arbetstagarsidan (jfr AD 1993 nr 148). Oaktat lydelsen av avtalet med tillhörande bilagor samt förhandlingsprotokollets § 4 – i enlighet med vad domstolen tidigare har anfört – närmast talar i annan riktning måste avtalet tolkas i överensstämmelse med vad som sålunda får betraktas som den gemensamma partsavsikten (jfr bl.a. AD 1955 nr 13).”