AD 1995 nr 118

Parter:

Domskäl

Domslut

BILAGA

BAKGRUND

Bennich & Hamner Annonsbyrå KB (annonsbyrån) är ett företag som arbetar med allt från tv-reklam till att skapa visitkort. När annonsbyrån var som störst hade den 16 anställda. För närvarande arbetar 10 personer hos annonsbyrån. Två projektledare, två art directors, två originalare, två projektadministratörer, en ekonomichef på deltid samt en person, copy-writer, på freelancebasis. Under de sista åren har annonsbyrån gått dåligt på grund av konjunkturläget. Hösten 1992 anlitade annonsbyrån en företagskonsult för att få hjälp med att skapa en ekonomiskt bärande organisation.

A.E. har arbetat som sekreterare sedan år 1972. Hon började arbeta på en reklambyrå år 1978 och på annonsbyrån år 1982. Under åren 1976–1977 genomgick hon en tvåårig gymnasieutbildning inom Komvux, linjen distribution och kontor, kontor- och siffervariant. Enligt hennes avgångsbetyg har hon betyg i ämnena svenska, arbetslivsorientering, företagsekonomi, maskinskrivning, distributionskunskap, kontorskunskap, konsument- och varukunskap samt maskinräkning och maskinbokföring. På annonsbyrån har A.E. haft följande arbetsuppgifter. Hon har haft huvudansvaret för telefonväxeln och den sk skrivpoolen. Hon har skrivit rent manus och fakturor. Hon har fört övrig personals tidkort i förhållande till de olika kunderna. Hon har korrekturläst olika manus och haft ansvar för att det varit en korrekt språkbehandling. Hon har skött inköpen av kontorsmaterial och sett till att leverantörsfakturor betalts i rätt tid, ansvarat för budskickning samt kontaktat olika servicefunktioner vid behov.

P.K. är född år 1971. Hon anställdes på annonsbyrån den 19 augusti 1991 som allt i allo. Hennes begynnelselön var 7 500 kr i månaden. P.K. hade före sin anställning hos annonsbyrån genomgått en ettårig eftergymnasial utbildning i kommunikation och media, vari följande ämnen ingått. Bild och textanalys, ADB och terminalarbete, mediakunskap, grafisk formgivning, journalistik, intern, extern information, reklam samt foto, film och video. Under hösten 1992, från och med slutet av september har hon genom annonsbyråns försorg genomgått en kvällskurs, en kväll i veckan, grundkurs i marknadsföring.

I maj 1992 fick annonsbyrån reda på att en av projektadministratörerna, Y.B., skulle bli barnledig i slutet av året. I samma månad höjdes P.K:s månadslön till 9 500 kr. I samband med att annonsbyrån bestämde att P.K. skulle gå på grundkursen i marknadsföring fick hon själv klart för sig att det var annonsbyråns mening att hon skulle bli projektadministratör. Samtidigt i oktober 1992 informerades A.E. om att hon inte längre fick använda P.K. till hjälp i växeln eller andra liknande ”sekreterargöromål”. Den 27 november 1992 sades A.E. upp på grund av arbetsbrist med en uppsägningstid om sex månader. Strax efter uppsägningen erbjöds hon en halvtidsanställning med samma arbetsuppgifter som tidigare.

YRKANDEN M M

A.E. har yrkat

1. allmänt skadestånd med 30 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan till dess full betalning sker.

2. ekonomiskt skadestånd för tiden den 27 maj 1993 till dagen för huvudförhandlingen med 113 174 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för huvudförhandlingen i målet till dess full betalning sker.

3. att tingsrätten fastställer att A.E. har rätt att återkomma med yrkande om ytterligare ekonomiskt skadestånd.

Grunden för hennes yrkande är att annonsbyrån vid uppsägningen av henne brutit mot bestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen (LAS) genom att säga upp henne trots att hon varit anställd längre än P.K. och därmed borde haft rätt att ha kvar sin anställning.

Hon har vitsordat att det är fråga om en arbetsbristsituation i förhållande till de arbetsuppgifter som hon har haft. Hon har dock haft tillräckliga kvalifikationer att ha den tjänst som projektadministratörsassistent som P.K. hade vid tiden för A.E:s uppsägning. Även om det skulle krävas vidareutbildning för A.E. för att få kompetens som projektadministratör, har hon varit tillräckligt kvalificerad för att inom skälig tid skaffa kompetensen. Hon har vitsordat att andra omplaceringsmöjligheter inte har funnits inom annonsbyrån.

Annonsbyrån har bestritt yrkandena. De yrkade beloppen i skadestånd, förbehållsyrkandet och ränteyrkandena har vitsordats såsom skäliga i och för sig.

Grunden för annonsbyråns bestridande är att annonsbyrån inte har brutit mot turordningsbestämmelserna i 22 § LAS vid uppsägningen av A.E.

Skulle tingsrätten finna att annonsbyrån brutit mot turordningsbestämmelserna, skall båda skadestånden jämkas till 0 kr. Det allmänna skadeståndet på grund av att det inte varit möjligt för annonsbyrån att göra sådana subtila bedömningar som det krävs för att inse att det är fråga om turordningsbrott i förevarande fall. Det ekonomiska skadeståndet på grund av att A.E. inte visat att hon gjort vad på henne ankommer för att minimera skadan, så t ex har hon inte accepterat det erbjudna halvtidsarbetet.

En arbetsbristsituation har uppstått i förhållande till A.E:s sysslor. En omplacering till P.K:s sysslor har inte varit möjlig, eftersom A.E. inte haft tillräckliga kvalifikationer för en tjänst som projektadministratör. Det har inte heller varit möjligt för A.E. att inom skälig tid inhämta de kunskaper som denna tjänst kräver. Andra omplaceringsmöjligheter har inte funnits inom annonsbyrån.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader. Annonsbyrån med 66 950 kr för ombudsarvode, vilket motsvarar en nedlagd arbetstid om 54,8 timmar. A.E. har endast vitsordat en arbetstid om 30 timmar motsvarande den tid som hennes eget ombud nedlagt i arbete. Annonsbyrån har därvid hänvisat till bevisbördans placering, vilken krävt en mer omfattande arbetsinsats.

DOMSKÄL

I målet har A.E. och S.B. hörts under sanningsförsäkran. Som vittne har på A.E:s begäran hörts P.K. och på annonsbyråns begäran, J.A., som är ordförande i Sveriges reklamförbund.

Följande är klarlagt angående den arbetsbristsituation som föranlett att annonsbyrån sagt upp A.E:s heltidsanställning den 27 november 1992. Genom det arbete som en av annonsbyrån anlitad konsult utfört hade annonsbyrån fått klart för sig att den inte längre hade råd att ha en anställd, vars sysslor inte var debiterbara gentemot annonsbyråns kunder. Den tekniska utvecklingen, minskningen av kunder och av personal inom annonsbyrån hade medfört att de rent personaladministrativa sysslorna minskade, mindre renskrivning, korrekturläsning och färre telefonsamtal. Annonsbyrån beslöt sig därför att avskaffa den sekreterartjänst som A.E. innehaft sedan år 1982. Sedan A.E. avböjt erbjudandet om en halvtidsanställning har hennes sysslor övertagits av övriga anställda inom annonsbyrån. Så t ex svarar alla i telefon, S.B. hämtar posten, ekonomichefen betalar fakturor, projektadministratörerna skriver manus och för tidkort samt sköter korrekturläsningen tillsammans med originalaren.

Den arbetsbrist som föranlett uppsägningen av A.E. är ostridig. Det är också ostridigt att P.K., som är anställd senare än A.E. har fått arbeta kvar som projektadministratör. Den första frågan i målet är om det är någon skillnad i arbetsuppgifterna mellan en projektadministratör och en sekreterare, dvs om A.E. i slutet av november 1992 haft tillräckliga kvalifikationer för bägge arbetsuppgifterna.

Av J.A:s vittnesmål har följande framkommit om vad som krävs av en projektadministratör eller produktionsledare, vilket är utbytbara benämningar. Yrket, som i och för sig inte kräver någon akademisk examen, ställer i ställer krav på en socialt utåtriktad läggning, ett tekniskt kunnande samt ett mediakunnande. De som ingår i yrkeskåren är i sig inte så utbytbara som detta kanske kan tolkas. Projektadministratören är den inom en reklambyrå som tar över ansvaret för en produktion, när den konstnärliga fasen har avklarats. Projektadministratören skall ha kunskaper och kontakter inom all slags media – från tryckeri till att få tag i rätt bilder till TV och film. Hon är ansvarig för kundkontakter, bör kunna den tekniska processen för att snabbt lösa uppkommande problem och skapa förtroende gentemot kunden. Hon kan ibland svara för stora upphandlingar. Enligt J.A. är en bra utbildning att efter reklambyråpraktik genomgå RMI-Berghs utbildning, en kväll i veckan under två terminer, följt av praktik som projektadministratör under minst ett halvår innan man självständigt kan kliva in i yrket. I fråga om lämplig reklambyråpraktik att föregå en utbildning har J.A. likställt någon form av mediabakgrund med den allmänna kunskap om en reklambyrå som exempelvis en långvarig sekreterartjänst på en sådan kan ge.

S.B. har på samma sätt betonat att projektadministratören är att anse som en förlängd arm till den kreativa framställningen och skall kunna lösa problem hela vägen inom ramen för produktionen.

Angående A.E:s kvalifikationer har framkommit att hennes utbildning är en gängse sekreterarutbildning och att hon genom sin långa yrkeserfarenhet ändå måste anses ha en gedigen kunskap om hur en reklambyrå fungerar. Det har också framkommit att hon under sin anställningstid haft arbetsuppgifter som både enligt J.A. och S.B. ingår i en projektadministratörs, t ex att skriva rent manus och att föra tidkorten för övrig personal.

P.K:s utbildning innehåller fler moment och ämnen som ingår i en projektadministratörs kunskapsbas. Det har också framkommit att hon ända från anställningens början arbetat inte bara med A.E:s kontorsuppgifter utan också tillsammans med de dåvarande projektadministratörerna. Enligt S.B:s uppgifter anställdes hon som allt i allo, bl a med syfte att hjälpa projektadministratören Y.B., i själva verket en form av trainee-praktik inom annonsbyrån. Under hösten 1992 arbetade P.K. under överinseende av Y.B. När denna slutade i november/december återkom en annan projektadministratör som endast arbetade fram till kl. 15.00. Detta innebar att P.K. redan från slutet av året 1992 har arbetat självständigt som projektadministratör.

Tingsrätten kan inte finna annat än att det föreligger en betydelsefull skillnad mellan A.E:s tidigare arbetsuppgifter och en projektadministratörs. Tingsrätten finner därmed visat att skillnaden är sådan att A.E. inte enbart med stöd av sina egna yrkeserfarenheter kan anses ha tillräckliga kvalifikationer att självständigt utföra en projektadministratörs arbetsuppgifter.

Den fråga som kvarstår i målet är om det kan anses rimligt att A.E. skulle haft rätt till en viss upplärningstid för att sedan överta P.K:s arbetsuppgifter. Den tid som är aktuell med hänsyn till A.E:s bakgrund är enligt J.A. två terminer på Bergs reklamskola tillsammans följt av en praktisk handledning under ett halvt års tid. Möjligen skulle det kunna ersättas enbart av en upplärningstid tillsammans med en fungerande projektadministratör under ett halvt år i kombination med t ex en marknadsföringskurs. Mot bakgrund av annonsbyråns behov av en fungerande projektadministratör redan i samband med årsskiftet 1992/93 finner tingsrätten inte att det kan anses rimligt att ställa kvar på att A.E. skulle ha haft rätt till den angivna upplärningstiden för att bli projektadministratör, särskilt inte med tanke på att det ändå är fråga om en liten verksamhet och att annonsbyrån befunnit sig i en ekonomisk nedgång. Vid en bedömning om annonsbyrån kunnat förutse den under hösten uppkomna arbetsbristen redan i samband med att Y.B. i maj 1992 redovisade behovet av en ersättare finner tingsrätten att det är klarlagt att den aktuella arbetsbristen i förhållande till A.E:s arbetsuppgifter uppkommit först i slutet av november 1992, bl a eftersom annonsbyrån fortfarande i oktober 1992 agerat såsom A.E. varit fullt sysselsatt.

Grund för att påstå att annonsbyrån brutit mot turordningsbestämmelserna föreligger således inte. Käromålet skall därmed lämnas utan bifall. Vid denna utgång skall A.E. ersätta annonsbyråns rättegångskostnader med yrkat skäligt belopp.

DOMSLUT

1. Käromålet ogillas.

2. A.E. skall ersätta Bennich & Hamner Annonsbyrå Kommanditbolag dess rättegångskostnader med sextioniotusensjuhundrafemtio (69 750) kr, varav 66 950 kr avser ombudsarvode, jämte ränta på 69 750 kr enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess full betalning sker.

3. Tingsrätten fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till U.H. med tjugoniotusen (29 000) kr. Av ersättningen utgör 5 780 kr mervärdeskatt.