AD 2010 nr 82

Tvisten

L.M. var tidigare deltidsanställd hos bolaget som affärsbiträde. Hennes anställning upphörde i mars 2009 på grund av arbetsbrist. Under hösten 2008 tog L.M. kontakt med förbundet då hon ansåg att hon hade fel lön. Efter vissa kontakter mellan bolaget och avdelningen kom man överens om att hon skulle få visst lönetillägg och att detta även skulle utgå retroaktivt från och med augusti 2008 samt att utbetalning skulle ske och att ett nytt anställningsbevis skulle upprättas senast vid årsskiftet 2008/2009.

Tvisten handlar om L.M. med anledning av att hon kontaktat förbundet och fått dess bistånd utsatts för vissa åtgärder och uttalanden och om bolaget därigenom gjort sig skyldigt till föreningsrättskränkning.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På förbundets begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med L.M. Därutöver har på förbundets begäran vittnesförhör hållits med avdelningsombudsmannen G.N. och med L.M:s sambo P.N. På arbetsgivarparternas begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med bolagets ställföreträdare K.O., K-A.O. och J.O. Därutöver har på arbetsgivarparternas begäran vittnesförhör hållits med bolagets anställda H.K.

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 8 § första stycket medbestämmandelagen ska föreningsrätten lämnas okränkt. Kränkning av föreningsrätten föreligger om någon på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan vidtar åtgärd till skada för någon på den andra sidan för att denne har utnyttjat sin föreningsrätt eller någon på ena sidan vidtar åtgärd mot någon på andra sidan i syfte att förmå denne att inte utnyttja sin föreningsrätt.

För att en föreningsrättskränkning ska anses föreligga krävs alltså för det första att det är fråga om en konkret åtgärd. Dessutom måste åtgärden syfta till att förmå någon att inte utnyttja sin föreningsrätt eller att ingripa mot någon för att han eller hon har utnyttjat denna rätt. Företas en åtgärd med anledning av att någon redan har utnyttjat sin föreningsrätt krävs även att åtgärden har varit till skada för den person mot vilken den har vidtagits.

I mål om kränkning av arbetstagarpartens föreningsrätt innebär den praxis som har utvecklats att det inledningsvis kommer an på arbetstagarparten att visa sannolika skäl för att en kränkning av föreningsrätten förekommit. Om arbetstagarparten lyckas med detta är det därefter arbetsgivarsidans sak att styrka att arbetsgivaren haft skälig anledning till sin åtgärd oberoende av föreningsrättsfrågan (se bl.a. AD 2009 nr 3 med där gjorda hänvisningar).

Om det är tvistigt om det över huvud taget har vidtagits någon åtgärd som kan innefatta en föreningsrättskränkning har den part som grundar sin talan på den påstådda åtgärden att styrka att åtgärden har vidtagits.

Parternas ståndpunkter

Förbundet har sammanfattningsvis gjort gällande att bolaget, genom dess ställföreträdare, gjort sig skyldigt till föreningsrättskränkning genom att i föreningsrättskränkande syfte ha ställt höga krav på L.M. och hotat med uppsägning om hon gjorde fler misstag, vid en händelse den 2 januari 2009 dels hindrat L.M. att rådfråga någon arbetskamrat eller sin sambo med anledning av innehållet i ett nytt anställningsbevis, dels hindrat henne från att lämna kontoret, dels fällt negativa uttalanden till henne med anledning av hon kontaktat förbundet och därutöver förvägrat henne att få fortsätta arbeta i charken.

Arbetsgivarparterna har bestritt förbundets påståenden om föreningsrättskränkning. Deras ståndpunkt är i huvudsak att händelserna som förbundet har gjort gällande antingen inte har inträffat, inte varit åtgärder enligt 8 § medbestämmandelagen, inte varit till skada eller i vart fall inte vidtagits i något föreningsrättskränkande syfte.

Arbetsdomstolen behandlar härefter förbundets påståenden under särskilda avsnitt.

Ökade krav på L.M. och hot om uppsägning?

Parterna är överens om att L.M. någon gång vid årsskiftet 2008/2009 fick en muntlig tillsägelse med anledning av att hon brutit mot bolagets säkerhetsrutiner. Förbundet har inte påstått att tillsägelsen i sig var obefogad. Förbundet har emellertid gjort gällande att K.O. gett uttryck för bolagets negativa förhållningssätt mot L.M. med anledning av hon kontaktat förbundet i lönefrågan då K.O. med hänvisning till L.M:s ettåriga branschvana sagt att utrymmet för misstag nu minskat och hotat med uppsägning om L.M. begick fler misstag.

Arbetsgivarparterna har, som redan angetts, vidgått att L.M. erinrats om att det var viktigt att hon följde säkerhetsrutinerna och därutöver anfört att det är rimligt att ställa högre krav på medarbetarna ju längre yrkeserfarenhet de har. De har förnekat att K.O. hotat med uppsägning.

L.M. har bl.a. berättat att K.O. vid det aktuella tillfället sagt till henne något med innebörden att nu när hon fått högre lön krävdes det mer av henne.

K.O. har bl.a. berättat följande. Butiken hade utsatts för rån tidigare och av bl.a. försäkringsersättningsskäl var man noggrann med att erinra alla anställda om vikten av att följa säkerhetsrutinerna, särskilt när dessa inte följdes. När L.M. tilldelades en muntlig varning för att hon inte följt rutinerna behandlades hon alltså på samma sätt som de andra anställda.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Av förhöret med L.M. framgår att hon efter det att hon kontaktat förbundet upplevt sig påpassad av arbetsledningen. Av utredningen framgår emellertid inte att K.O. vid det aktuella tillfället uttryckligen skulle ha hotat med uppsägning eller att hon ens med hänvisning till L.M:s ettåriga branschvana uttalat att bolaget nu ställde högre krav på henne. Enligt Arbetsdomstolens mening är det därmed inte visat att det vidtagits någon åtgärd som omfattas av 8 § medbestämmandelagen. Det befogade i själva tillsägelsen har inte ifrågasatts av förbundet.

Föreningsrättskränkande åtgärder den 2 januari 2009?

Förbundet har gjort gällande att följande åtgärder vidtagits den 2 januari 2009. Bolaget har,

1. genom K.O., vägrat L.M. rådrum med att underteckna anställningsbeviset och överlägga med någon arbetskamrat eller sin sambo angående ändringen av yrkesbeteckningen,

2. genom J.O., hindrat L.M. från att lämna en lokal i butiken och uttalat ”det är du som krånglar, man ska inte behöva dra in facket på ett sådant här litet företag”, och

3. genom K.O., uttalat att ”tar man hjälp av facket så blir man tyvärr hackkyckling”.

Arbetsgivarparternas inställning redovisas nedan.

Punkt 1

När det gäller påståendet att K.O. inte tillåtit L.M. att rådfråga någon kollega eller sin sambo inför undertecknandet av anställningsbeviset har detta vidgåtts av arbetsgivarparterna. De har ifrågasatt om åtgärden har varit till skada för L.M. och har i vart fall bestritt att åtgärden skulle ha vidtagits i föreningsrättskränkande syfte.

K.O. har i förhöret med henne berättat att anledningen till att hon inte tillät L.M. att överlägga med sin sambo eller någon arbetskamrat var att hon ansåg att anställningsbeviset var en fråga som angick enbart arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren. Enligt K.O. föreslog hon därför att de i stället skulle ta kontakt med L.M:s fackliga organisation, vilket också skedde måndagen den 5 januari 2009 varvid de kom överens om att yrkesbeteckningen affärsbiträde skulle användas. De sistnämnda uppgifterna har inte bestritts av förbundet och G.N. har bekräftat att en överenskommelse träffades om att använda beteckningen affärsbiträde.

Enligt Arbetsdomstolens mening är det svårt att komma till slutsatsen att K.O:s agerande – att neka L.M. att rådfråga en kollega eller sin sambo – skulle ha skett i föreningsrättskränkande syfte, mot bakgrund av att hon i stället föreslog kontakt med förbundet och att frågan också löstes i samråd med förbundet. Arbetsdomstolen finner alltså inte att L.M. utsatts för någon föreningsrättskränkning såvitt avser detta agerande.

Punkt 2

När det gäller J.O:s agerande har arbetsgivarparterna i första hand hävdat att J.O. inte har en sådan ställning i bolaget att han kan anses ha företrätt bolaget vid det aktuella tillfället. I sak har arbetsgivarparterna vidgått att J.O. stängt dörren om L.M. men bestritt att han hindrat henne från att lämna lokalen och under alla förhållanden bestritt att J.O. haft något föreningsrättskränkande syfte med åtgärden. De har även bestritt att han uttalat sig på det sätt förbundet påstått.

I frågan om J.O:s ställning i bolaget kan det konstateras att han är ledamot i bolagets styrelse. Partena är överens om att han är ställföreträdande butikschef. Det arbetsgivarparterna gjort gällande är att han inte agerat på bolagets vägnar eftersom K.O. och K-A.O. var på plats vid det aktuella tillfället. Arbetsdomstolen kan inte dela arbetsgivarparternas uppfattning härvidlag. Genom J.O:s funktion i bolaget som styrelseledamot och arbetsledare får han anses ha företrätt bolaget även den aktuella dagen. Hans agerande ska därmed tillräknas bolaget.

L.M. har i denna del berättat bl.a. följande. J.O. blev arg och upprörd när hon inte ville underteckna anställningsbeviset och sade till henne ”varför inte bara skriva på”. Hon förklarade att hon ville läsa igenom anställningsbeviset i lugn och ro. Därefter drog han henne i armen och stängde dörren och blockerade den. Sedan fortsatte han med att säga att hon ”skulle lyssna djävligt noga” och ”man ska inte behöva dra in facket på ett sådant här litet ställe”. Han var väldigt aggressiv och hotfull och hon var mycket rädd.

J.O. har uppgett bl.a. följande. Han kände inte till av vilken anledning L.M. var på kontoret. Han lyssnade till diskussionen mellan L.M. och K.O. Diskussionen blev allt hetsigare. L.M. kom med flera ”påhopp”, bl.a. om att han bråkade, men det han blev mest upprörd över var uttalanden som hon gjorde om hans far. Han blev arg och ledsen. Han gav sig därför in i diskussionen och sade till henne ”nu ska du fan lyssna”. Eftersom det fanns kunder i intilliggande lokaler stängde han dörren. Han grep inte medvetet tag i henne. Syftet var att utestänga diskussionen och alltså inte att stänga L.M. inne. Han har inte uttalat något om vad hon skulle eller inte skulle göra.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Parterna är överens om att J.O. stängde dörren om L.M., men är oense om han avsiktligen hindrade henne från att lämna lokalen. Arbetsdomstolen finner inte anledning att betvivla L.M:s uppgifter om att hon kände sig instängd, blev rädd och upplevde situationen som mycket obehaglig. Enligt Arbetsdomstolens mening är det dock inte nödvändigt att fastslå om J.O. avsiktligen hindrat henne att lämna lokalen. Frågan om det förelegat ett föreningsrättskränkande syfte bakom åtgärden bör kunna besvaras oavsett om det varit fråga om att stänga om henne eller under en stund blockera hennes möjlighet att ta sig ut ur lokalen. Vid bedömningen är det av vikt vad J.O. uttalat och om han därvid sagt något om att man inte ska anlita den fackliga organisationen, på sätt förbundet gjort gällande.

Arbetsdomstolen kan konstatera att L.M. och J.O. har skilda uppfattningar om vad som sades vid det aktuella tillfället. J.O. har förnekat att han uppmanat henne att skriva på och att han skulle ha sagt något om ”facket” vilket L.M. hävdat, på sätt som framgår ovan.

I frågan om J.O. gjort de påstådda uttalandena står ord mot ord. Det saknas anledning att fästa större tilltro till någon av förhörspersonerna. Arbetsdomstolen gör därmed bedömningen att det inte genom enbart L.M:s uppgift om hur han enligt henne uttalat sig är styrkt att så skett. Förbundet har dock till stöd för att så var fallet även åberopat de uppgifter som P.N. lämnat om vad J.O. sade till P.N. när han kom till butiken. Förbundet har här gjort gällande att J.O., inför P.N., bekräftat att han till L.M. fällt det påstådda uttalandet om att man inte ska behöva kontakta facket på ett litet företag.

P.N. har berättat bl.a. följande. När han kom till butiken den aktuella dagen stötte han på J.O. Han frågade vad det är som pågick. J.O. svarade följande. ”L. bara krånglar och ställer till besvär och vill inte skriva under anställningsavtalet” samt ”varför ska man behöva dra in facket på sådana här små företag”.

Enligt Arbetsdomstolens mening går det inte att av vad P.N. berättat dra slutsatsen att J.O. verkligen bekräftade vad han tidigare skulle ha sagt till L.M. Det P.N. uppgett att han hört J.O. uttala går också att förstå så att det var ett uttalande som J.O. då fällde till P.N. Inte heller förhöret med P.N. ger enligt domstolens mening således något entydigt belägg för att J.O. uttryckte sig på sätt som påståtts inne på kontoret. Arbetsdomstolens samlade bedömning är att det inte är visat att han fällt det påstådda uttalandet till L.M. samband med händelsen när att han stängde till dörren.

Den fråga som fortfarande återstår att bedöma är om J.O:s åtgärd att stänga inne L.M. utgjort en föreningsrättskränkning. J.O:s utsaga får förstås så att han menar att skälet till att han reagerade och bad L.M. vara tyst och lyssna samt stängde dörren var framför allt ett negativt uttalande om hans far. Förbundet har häremot invänt att L.M. tog upp frågan om att K-A.O. ibland uppträdde berusad i butiken först efter det hon kom tillbaka till lokalen en andra gång, alltså inte innan hon blev instängd. Denna uppgift har bekräftats av L.M. K-A.O. och K.O. har i förhöret med dem dock båda uppgett att J.O:s reaktion att ge sig in i samtalet och gå upp och stänga dörren föregicks av ett uttalande av L.M. där hon till K-A.O. sade ”du ska vara tyst, du är inte riktigt nykter”.

Enligt Arbetsdomstolens mening går det inte av utredningen att fastslå vad det var som var anledningen till att J.O. grep in i samtalet och i samband därmed stängde till dörren. Å andra sidan, mot bakgrund av att Arbetsdomstolen inte funnit utrett att J.O. i samband därmed skulle ha fällt något negativt uttalande om behovet av att kontakta den fackliga organisationen, finner Arbetsdomstolen att förbundet inte gjort sannolikt att han agerat i föreningsrättskränkande syfte. Det framstår som troligt att han agerade just mot bakgrund av den hetsiga och högljudda diskussionen.

Arbetsdomstolen finner alltså inte utrett att bolaget, genom J.O., gjort sig skyldigt till föreningsrättskränkning.

Punkt 3

Förbundet har slutligen gjort gällande att K.O. den 2 januari 2009 till L.M. uttalat följande. ”Tar man hjälp av facket blir man tyvärr hackkyckling”. Arbetsgivarparterna har bestritt att K.O. uttryckt sig på det sättet.

De förhörspersoner som var närvarade vid det aktuella tillfället har lämnat olika uppgifter angående vad K.O. uttalade. P.N. och L.M. har berättat att K.O., på fråga från P.N. varför de hela tiden är ”på” L.M., svarat följande. ”Tyvärr är vi inte överens med facket och då är det dig det drabbar. Då blir man tyvärr en hackkyckling”. K.O. har berättat att hon vid det aktuella tillfället använde ordet ”hackkyckling”, men att det hänvisade till att hon tidigare riktat kritik mot L.M. och därför sade till L.M. att hon kunde förstå om L.M. kände sig som en hackkyckling. K-A.O. har bekräftat K.O:s uppgifter.

Även i denna del står ord mot ord och enligt Arbetsdomstolens mening saknas det även här anledning att fästa större tilltro till förhörspersonerna på endera sidan. Arbetsdomstolen gör därmed bedömningen att det inte genom denna bevisning är styrkt att K.O. uttalat sig som påståtts, dvs. att innebörden i det hon sade var att man blir en hackkyckling om man vänder sig till sin fackliga organisation för att få hjälp. Förbundet har emellertid påstått att K.O. i samtal med G.N. bekräftat att hon uttryckt sig på det sätt som förbundet gjort gällande. Uttalandet ska ha skett i samband med de lokala förhandlingarna den 17 februari 2009, om arbetsbristuppsägning.

G.N. har berättat att hon önskade ta upp även frågan om föreningsrättskränkning vid förhandlingen och att hon kort redogjorde för vad L.M. menade skulle ha skett och påstod att K.O. skulle ha uttryckt att den som går till facket blir hackkyckling. K.O. ska då, enligt G.N., ha viftat bort frågan och bl.a. svarat ”det var väl inte så farligt”. Enligt Arbetsdomstolens mening är det inte klart att det som K.O. påståtts ha svarat inneburit att hon faktiskt bekräftat att hon uttalat sig på det sätt som förbundet gjort gällande.

Arbetsdomstolens samlade bedömning är att förbundet inte lyckats visa att K.O. uttalat sig på det sätt som gjorts gällande. Arbetsdomstolen finner alltså inte utrett att bolaget, genom K.O., gjort sig skyldigt till föreningsrättskränkning.

Har L.M. fråntagits arbete i charken?

Förbundet har gjort gällande att bolaget sedan januari 2009 inte tillåtit L.M. att utföra arbetsuppgifter som hon tidigare haft i charken och att hon därmed förnekats att förkovra sig inom det området. Arbetsgivarparterna har bekräftat att L.M. blivit tillsagd att inte ställa sig i charken men invänt att hon aldrig varit tilldelad arbete i charken och därmed inte heller fråntagits denna arbetsuppgift.

L.M. har berättat att hon ombetts av D.J. att arbeta i charken och att hon även arbetat där tillsammans med K.O., men att arbetsgivaren sedan ändrade på detta och sade till henne att hon inte skulle vara i charken och dessutom felaktigt påstod att det var D.J. som inte ville att hon skulle vara där.

K-A.O. och K.O. har uppgett att L.M. inte hade kvalifikationer och erfarenhet för arbete i charken och att hon aldrig schemalagts för arbete där. De har vidgått att hon där hjälpt till med enklare arbetsuppgifter som att hacka sallad och ”spetta” kyckling.

Mellan parterna är ostridigt att L.M. inte anställts för att arbeta i charken och inte heller schemalagts för sådana arbetsuppgifter. Arbetsdomstolen finner inte stöd i utredningen för att L.M. ändå regelmässigt utfört arbete i charken. Enligt Arbetsdomstolens mening är det därmed inte utrett att hon fråntagits några arbetsuppgifter, när hon ombetts att inte ”ställa sig i charken”. Det är således inte visat att det vidtagits någon åtgärd som omfattas av 8 § medbestämmandelagen.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolens ställningstaganden i det föregående innebär att förbundets talan ska avslås. Vid denna utgång ska förbundet betala arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Förbundet har överlämnat frågan om skäligheten av den yrkade ersättningen till domstolens bedömning. Arbetsdomstolen finner den yrkade ersättningen skälig.