AD 2010 nr 83

Parter:

Skäl

Arbetsdomstolens ställningstagande

BILAGA

S.B. har ansökt om stämning mot International Copyright Enterprise Services AB (ICE) och yrkat ogiltigförklaring av ICE:s uppsägning av hans anställning hos ICE.

ICE har bestritt yrkandet och har för egen del yrkat att tingsrätten interimistiskt beslutar att S.B:s anställning ska upphöra vid uppsägningstidens utgång eller vid den senare tidpunkt då beslutet fattas.

S.B. har bestritt det interimistiska yrkandet.

Tingsrätten meddelar följande

BESLUT

Slut

ICE:s yrkande om interimistiskt beslut avslås.

Skäl

När det uppkommer en tvist om giltigheten av en uppsägning ska anställningen enligt 34 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd inte upphöra till följd av uppsägningen förrän tvisten slutligt har avgjorts.

Parterna är oeniga i frågan om anställningsskyddslagen är tillämplig på S.B:s anställning. ICE har gjort gällande att S.B. haft en företagsledande ställning och att hans anställning därför enligt 1 § andra stycket 1 anställningsskyddslagen ska undantas från lagens tillämpning. Enligt ICE bör tingsrätten i det interimistiska beslutet, med stöd av 15 kap. 3 § rättegångsbalken, göra en preliminär bedömning av anställningsskyddslagens tillämplighet. Då S.B. inte kan komma att lida någon skada av ett beslut om att anställningen inte ska fortsätta finns det, enligt ICE, inte skäl att ställa säkerhet enligt 15 kap. 6 § rättegångsbalken.

Enligt S.B:s mening har han inte haft sådana arbetsuppgifter och anställningsförhållanden att anställningsskyddslagen inte ska gälla för honom. Han har ifrågasatt ICE:s rätt att utverka ett interimistiskt beslut enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken. För det fall tingsrätten ändå skulle komma fram till att ett sådant beslut ska fattas, har han gjort gällande att säkerhet måste ställas.

Ett beslut enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken förutsätter enligt bestämmelsens ordalydelse att sökanden visar sannolika skäl för att han eller hon har ett anspråk mot motparten och att det skäligen kan befaras att motparten hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligen förringar dess värde. I Arbetsdomstolens praxis har det dock inte alltid ansetts vara en förutsättning för ett sådant beslut att motparten kan befaras agera illojalt mot sökanden. Interimistiska beslut med stöd av bestämmelsen har vanligen varit motiverade av att den yrkande parten har ett starkt intresse av att redan på förhand kunna tillgodogöra sig fördelarna av den blivande domen (Se Michaël Kochs uppsats Intermistiska beslut i arbetstvister).

I AD 1990 nr 50 [ NJ ] ansåg Arbetsdomstolen att arbetstagaren måste ha möjlighet att få till stånd en preliminär bedömning av frågan om anställningsskyddslagen var tillämplig eller inte. Som skäl anfördes att en sådan bedömning behövdes för att upprätthålla den skyddande funktion som avses med bestämmelsen i 34 § andra stycket om att anställningen ska bestå tills tvisten slutligt har avgjorts.

Det har inte klargjorts i rättsfall från Arbetsdomstolen om en arbetsgivare har rätt att till en preliminär prövning av om anställningsskyddslagen är tillämplig eller inte. Eftersom det är fråga om en skyddslagstiftning förefaller det att vara en rimlig utgångspunkt att bestämmelserna ska anses gälla tills det slutligt har konstaterats att så inte ska vara fallet. En arbetsgivare har i och för sig enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen rätt att framställa ett yrkande om att en anställning ska upphöra innan tvisten har avgjorts. En sådan prövning ska dock bara gälla frågan om arbetsgivaren har haft saklig grund för uppsägningen eller inte.

På grund av vad som anförts anser tingsrätten att bestämmelsen i 34 § andra stycket om att anställningen ska bestå tills tvisten har avgjorts ska gälla till skydd för S.B. ICE:s interimistiska yrkande ska därför avslås.

Beslutet kan överklagas särskilt. Den som vill överklaga beslutet ska göra det inom tre veckor från delgivning av beslutet. Överklagandet ska lämnas in till tingsrätten men vara ställt till Arbetsdomstolen.