AD 2005 nr 105

Skogs- och Träfacket

Bolaget har i Nybro en stor produktionsanläggning med ungefär 1 250 anställda, varav drygt 1 100 arbetare. Verksamheten är i allmänhet framgångsrik. Under år 2004 tvingades bolaget visserligen att säga upp 140 personer. Samtliga återanställdes dock under år 2005, varvid bolaget även utökade personalstyrkan med ytterligare 70 personer.

Den 25 juni 2004 blev T.H. uppsagd av personliga skäl. Det är ostridigt mellan parterna att T.H. lider av alkoholsjukdom. Under 1990-talet arbetade T.H. huvudsakligen som sågverksarbetare. År 1995 drabbades han av en arbetsskada som medförde en längre sjukskrivningsperiod. Därefter fick T.H. på egen begäran pröva andra arbetsuppgifter vid avdelning SK, dvs. den avdelning som i dag kallas NK-tvåstav. Arbetet föll inte så väl ut och i augusti 1998 placerades han åter i sågverket. I januari 1999 uppstod det behov av personal vid godsmottagningen och T.H. lånades ut till detta arbete. Efter några år försvann T.H:s arbetsuppgifter vid godsmottagningen. Han lånades då ut till fastighetsavdelningen, där han fortfarande arbetar. I organisatoriskt hänseende är han emellertid placerad vid godsavdelningen, där han har sin närmaste chef. Det arbete som utförs på fastighetsavdelningen är dagtidsarbete till skillnad mot arbetet i produktionen som är skiftarbete eller nattarbete.

Vilka omständigheter får åberopas som grund för uppsägningen?

Vid varselöverläggningen och den lokala förhandlingen åberopade bolaget som grund för uppsägningen endast att T.H. gjort sig skyldig till misskötsamhet. Misskötsamheten bestod i att T.H. brutit mot ett särskilt kontrakt som upprättats mellan honom och bolaget avseende avhållsamhet från alkohol. Först under den centrala förhandlingen åberopade bolaget även att T.H. saknade arbetsförmåga. Eftersom denna senare omständighet inte varit föremål för lokal förhandling är arbetsgivarparterna nu förhindrade att åberopa den som grund för uppsägningen. Om omständigheten får åberopas är förbundets inställning att T.H. i alla händelser kan utföra arbete av betydelse.

Rehabiliteringen av T.H.

Rehabiliteringsverksamheten bedrivs i allmänhet väl hos bolaget. I fråga om alkoholbesvär överlämnas verksamheten dock helt till företagshälsovården, något som måste anses som en brist eftersom det är bolaget som har det yttersta ansvaret.

Rehabilitering av T.H. har i och för sig bedrivits under många år. Vad den närmare har bestått i under de första åren har dock inte gått att utreda eftersom T.H. inte har velat lätta på den sekretess som gäller. Till en början bestod insatserna av förmaningar och krav på att T.H. skulle hålla sig nykter med betoning på arbetstagarens egenansvar. T.H. erbjöds även provtagning och samtalskontakt med sjuksköterskan vid bolagets företagshälsovård. Konkreta rehabiliteringsåtgärder från bolagets sida synes ha vidtagits först under de senaste åren. I augusti 2002 upprättades det kontrakt som bl.a. innebar att T.H. skulle genomgå ett rehabiliteringsprogram. Rehabiliteringsprogrammet omfattade 1–3 motivationssamtal à cirka två timmar, intensivvårdsbehandling under två veckor samt eftervårdsbehandling under elva månader med två timmar var fjortonde dag. Kostnaden för rehabiliteringen uppgick till 25 000 kr. Bolaget avstod från möjligheten att också köpa ett särskilt återfallsprogram.

T.H. höll sig nykter under hela rehabiliteringsperioden, men efter avslutad behandling fick han ett återfall. Den 3 december 2003 tecknade bolaget och T.H. ett nytt kontrakt som var identiskt med det första. Bolaget borde i detta skede ha övervägt att vidta andra åtgärder för att komma tillrätta med T.H:s alkoholmissbruk.

Den 7 juni 2004 kom T.H. alkoholpåverkad till arbetet. Det ledde till att han den 25 juni 2004 sades upp från sin anställning.

Sammanfattningsvis kan sägas att T.H. med undantag för återfallet under hösten 2003 varit nykter under större delen av rehabiliteringen. Efter uppsägningen i juni 2004 var T.H. alkoholpåverkad på arbetsplatsen vid två tillfällen i anslutning till den centrala förhandlingen i oktober 2004. Sedan dess har T.H. varit helt nykter.

Frånvaro från arbetsplatsen

För tiden före år 2000 är förbundets uppgifter beträffande T.H:s frånvaro knapphändiga eller saknas helt. Under de senaste åren har han varit frånvarande 63 dagar år 2000, 42 dagar år 2001, 18 dagar år 2002, 23 dagar år 2003 samt 27 dagar (helt) och 78 dagar (halvt) år 2004. Det bestrids emellertid att det varit fråga om olovlig frånvaro. Förbundet kan även vitsorda att T.H. under åren 1999–2004 vid fem tillfällen kommit för sent till arbetet och att han vid ett tillfälle, den 3 juni 2002, uteblivit helt från arbetsplatsen.

T.H:s sjukfrånvaro under de senaste åren har minskat väsentligt och motsvarar i dag den genomsnittliga sjukfrånvaron vid bolaget som är 12 procent eller 25 sjukdagar per anställd och år.

Arbetsförmåga

Bolaget har aldrig framfört några negativa synpunkter på T.H:s sätt att utföra sitt arbete. Vid ett rehabiliteringsmöte i april 2002 förklarades från bolagets sida att man var nöjd med T.H:s arbetsprestationer. Det framkom även att det var svårt att täcka upp med personal de dagar då T.H. var borta från arbetet. Detta utvisar att T.H:s närvaro och arbetsinsatser varit av betydelse för bolaget.

T.H. är för närvarande utlånad till fastighetsavdelningen. Där utförs en mängd olika sysslor av varierande slag. T.H. utför enklare arbetsuppgifter såsom interntransporter, flyttstädning, trädgårdsarbete, snöröjning och sandning samt diverse städarbeten. Dessa arbetsuppgifter motsvarar en heltidstjänst. Det är ett arbete som måste utföras. Bolaget anlitade sommarvikarier när T.H. hade semester. Bolaget hyrde även in extern personal när T.H. eller övrig personal inte hann med att utföra sina arbetsuppgifter.

Förbundet är av den uppfattningen att det även funnits andra arbetsuppgifter vid bolaget som T.H. kunnat klara av att utföra men som han inte fått pröva på. T.H. har bl.a. kunnat arbeta vid avdelningen NK-tvåstav. Denna arbetsplats har genomgått förändringar under senare år. I dagens läge skulle T.H. förmodligen kunnat arbeta med in- och utmatning vid de nya moderna ramsågar som installerats på avdelningen.

Bolaget har i tvisten anfört att rotation mellan olika arbetsuppgifter är nödvändig och att T.H. inte klarar av att rotera. Det finns emellertid en mängd arbetstagare som inte roterar på grund av förslitningsskador eller liknande trots att övriga arbetskamrater roterar. Det förekommer även avdelningar där rotationen upphört helt eller delvis av rent företagsekonomiska skäl. NK-tvåstav är exempel på en sådan avdelning där rotationen har upphört delvis. Skogs- och Träfacket anser för sin del att en arbetsgivare måste kunna tåla att vissa arbetstagare inte kan rotera av skäl som är hänförliga till arbetsmiljön.

Under åren 1997–1998 arbetsprövade T.H. på avdelningen NK-tvåstav, som den numera kallas. Någon annan arbetsprövning har inte förekommit.

Sammanfattning

Bolaget har inte rätt att till grund för uppsägningen åberopa påståenden om att T.H. har bristande arbetsförmåga. Han har i alla händelser förmåga att utföra arbete av betydelse för bolagets räkning. T.H. lider av sjuklig alkoholism, men är i dag nykter. Det föreligger en god prognos. Det har mot denna bakgrund inte funnits saklig grund för uppsägningen.

Arbetsgivarparterna

De faktiska uppgifterna om bolagets verksamhet och om T.H:s anställningsförhållanden kan vitsordas. Han har inte någon ordinarie befattning hos bolaget. Han har sedan flera år ett utanför befattningsbeskrivningen anpassat arbete som består i hopsamlade arbetsuppgifter på fastighetsavdelningen.

Rehabiliteringsarbetet hos bolaget

Det finns väl upparbetade rutiner och regler för hur rehabiliteringsarbetet skall genomföras vid bolaget. Den inbyggda företagshälsovården svarar för rehabiliteringsarbetet och den medicinska behandlingen. Bolaget har även en drogpolicy som innebär att det råder nolltolerans beträffande droger på arbetsplatsen. Eftersom det är fråga om en industrimiljö finns det risk för allvarliga arbetsplatsolyckor om någon är berusad på arbetsplatsen.

Omständigheter som åberopas till grund för uppsägningen

T.H. lider av alkoholsjukdom vilket har medfört att han under en lång följd av år har misskött sitt arbete. Misskötsamheten har bestått i att T.H. kommit berusad till arbetsplatsen samt att han vid ett stort antal tillfällen varit borta från sitt arbete. En stor del av frånvaron har berott på alkoholmissbruk. Detta stöds bl.a. av att T.H. varit berusad när han tagit kontakt med bolaget för att sjukanmäla sig. T.H. har även erhållit en gradvis försämrad arbetsförmåga på grund av sitt missbruk. Att den sistnämnda omständigheten har legat till grund för bolagets uppsägning har varit uppenbart för arbetstagarsidan under uppsägningsförfarandet och de därefter förda förhandlingarna. Omständigheten får därför åberopas i målet.

Olovlig frånvaro

Under åren 1996 – 2001 översteg T.H:s sjukfrånvaro sextio sjukdagar per år. I redovisningen ingår även sådan sjukfrånvaro som berott på andra besvär än alkoholmissbruk. Arbetsgivarparterna gör dock gällande att merparten av sjukdagarna har berott på T.H:s alkoholproblem. Det har därför varit fråga om olovlig frånvaro. Under åren 2002–2004 då antabusbehandling pågick reducerades antalet sjukdagar till cirka hälften. Därutöver har det under åren förekommit ett stort antal för sena ankomster.

Berusad på arbetsplatsen

T.H. har vid ett stort antal tillfällen uppträtt berusad på arbetsplatsen. Nio av dessa tillfällen har dokumenterats av bolaget. T.H. var berusad vid två tillfällen under år 2002. Det senare tillfället ledde till det första alkoholkontraktet. Under år 2003 uppträdde han berusad på arbetsplatsen vid ett tillfälle och då ingicks det andra alkoholkontraktet. Under första halvåret 2004 kom T.H. berusad till arbetsplatsen vid två tillfällen och han sades upp från sin anställning i juni samma år. Efter uppsägningen förekom det ytterligare fyra tillfällen då T.H. var berusad på arbetsplatsen och två av dessa inträffade i oktober 2004.

T.H:s arbetsförmåga

Allmänt kan sägas att T.H. saknar förmåga att utföra annat än mycket enkla arbetsuppgifter. Han kräver en omfattande arbetsledning och saknar förmåga att ta egna initiativ. En sådan arbetsledning förekommer normalt inte vid bolaget och utgör även en olägenhet. Redan av detta skäl är det inte möjligt att erbjuda honom en reguljär befattning hos bolaget. Till detta kommer att han inte klarar av att utföra mer komplicerade arbetsuppgifter som är förenade med stress eller som kräver yrkesskicklighet, minnesförmåga eller hantering av säkerhetsföreskrifter. Vid bolaget bedrivs i stor utsträckning farlig verksamhet. De aktuella befattningar som förekommer vid bolaget är i vart fall inte av enklare slag än de som förekommer på gods- och fastighetssidan.

T.H:s nuvarande arbete vid fastighetsavdelningen består av enklare arbetsuppgifter som samlats ihop inom ramen för en tillfällig tjänst. Kostnaden för T.H:s arbete budgeteras som en rehabiliteringskostnad. Det kan konstateras att T.H. endast klarar av att utföra hälften av de arbetsuppgifter som förekommer på denna avdelning, dvs. endast de absolut enklaste uppgifterna. Han utför sina arbetsuppgifter i ett oacceptabelt långsamt tempo, och resultatet av hans arbete är dessutom ofta inte tillfredsställande.

T.H:s placering på fastighetsavdelningen har endast utgjort en tillfällig lösning i avvaktan på att han skulle komma tillbaka till en ordinarie tjänst vid bolaget. Det är därför inte skäligt att kräva att bolaget skall inrätta en permanent befattning som endast kommer att bestå av enklare arbetsuppgifter och som är skräddarsydd för T.H. En sådan tjänst är inte förenlig med rationell verksamhet. Skulle det föreligga en sådan långtgående omplaceringsskyldighet anser arbetsgivarparterna att T.H:s arbetsförmåga inte heller är tillräcklig i relation till den anpassade tjänst där han sysselsätts i dag.

Omplaceringsmöjligheter saknas

En genomgång av föreliggande befattningar i bolagets verksamhet utvisar följande. På fastighetsavdelningen, där T.H. nu arbetar, kan han som nämnts utföra endast omkring hälften av de arbetsuppgifter som förekommer och som en person med hans bakgrund rimligen borde kunna klara av. På godsmottagningen skulle han klara endast ett fåtal av förekommande arbetsuppgifter. Den enda arbetsuppgift som T.H. har utfört inom miljöavdelningen är att bala plast. Det är en enkel arbetsuppgift, men T.H. har utfört denna arbetsuppgift i en alltför långsam arbetstakt. Övriga befattningar inom avdelningen ställer krav på ett självständigt agerande och innehåller även vissa svåra moment som T.H. inte klarar av. Vid avdelningen för färdigbearbetning finns det fyra arbetsställen, nämligen handemballeringen, avsyningen, bandningen av paket samt ”strö och kloss”. Vid vart och ett av dessa arbetsställen förekommer vissa enskilda arbetsuppgifter som T.H. i och för sig skulle kunna klara av att utföra men inte i den arbetstakt som krävs för dessa arbeten. Större delen av arbetsuppgifterna vid emballeringen klarar T.H. inte av. Vid samtliga arbetsställen uppställs krav på rotation och skiftgång, vilket T.H. inte klarar av. Arbetet vid avsyningen är olämpligt för personer som är känsliga för stress. Arbetet vid ”strö och kloss” kräver vissa datorkunskaper som T.H. inte besitter. Vid sågverket, där T.H. ursprungligen hade sin placering, uppställs krav på att de anställda skall rotera och även visa resultat. Den anställde måste agera självständigt och planera sitt arbete. Arbetet bedrivs som skiftarbete. Det är fråga om en farlig arbetsplats. Särskilt med tanke på säkerhetsaspekterna är det uteslutet att ha T.H. placerad där. Arbetet på avdelningen för NK-tvåstav består av in- och utmatning av brädor i en ramsåg. På denna avdelning krävs det att de anställda kan arbeta i ett visst tempo och planera sitt arbete. Förutsättningen är även att de anställda kan utföra alla arbetsmoment som ingår i arbetet vid ramsågen, vilket inkluderar omställning av sågen, något som inte är ett okomplicerat arbete. Dessa uppgifter klarar T.H. inte.

Sammanfattningsvis gör arbetsgivarparterna gällande att det inte förelegat möjligheter att omplacera T.H. till någon av de angivna befattningarna utan att tvingas efterge de krav som bolaget haft rätt att ställa på en arbetstagare.

Rehabiliteringsåtgärder beträffande T.H.

Bolaget har genomfört ett omfattande rehabiliteringsarbete avseende T.H. De åtgärder som vidtagits måste ses i ljuset av den långa tid, omkring tio år, som rehabiliteringen har pågått. Åtgärderna har bl.a. bestått i varningar, omplaceringar, arbetsanpassningar, rehabiliteringsmöten, kontakter med försäkringskassan och sociala myndigheter m.m. Bolaget har varit mycket aktivt under hela rehabiliteringsprocessen och samverkan har hela tiden skett med facket och företagshälsovården.

De arbetslivsinriktade åtgärderna påbörjades redan år 1997 då T.H. flyttades från skiftgång till dagtidsarbete. Efter ett läkarutlåtande år 1998 var samtliga parter överens om att T.H. inte hade förmåga att arbeta inom sågverket och att han behövde ett anpassat arbete. T.H. omplacerades därför till godsmottagningen där han arbetade fram till år 2002. Därefter lånades han ut till fastighetsavdelningen. Bolagets arbetslivsinriktade åtgärder pågick ända fram till uppsägningen i juni 2004. Trots detta har bolaget inte kunnat återanpassa T.H. till ett ordinarie arbete vid bolaget eller något som kan likna ett ordinarie arbete.

Mellan rehabiliteringsmötena har T.H. stått i kontinuerlig kontakt med bolagets företagssköterskor och de läkare som är knutna till K-hälsan, dvs. företagshälsovården. Under de senaste tio åren har han besökt företagshälsovården vid omkring 320 tillfällen. Den medicinska behandlingen har till stor del skötts på detta sätt. Företagshälsovården har hållit kontinuerlig kontakt med försäkringskassan. Efter det att T.H. uppträtt berusad på arbetsplatsen i juni 2002 upprättades det första alkoholkontraktet mellan honom och bolaget i augusti 2002. Kontraktet innebar att T.H. under ett år skulle genomgå ett rehabiliteringsprogram som byggde på den s.k. Minnesotamodellen. Samtliga inblandade var överens om att detta var ett lämpligt program. Under hösten 2003 återföll T.H. i missbruk. Bolaget såg allvarligt på detta. I december 2003 träffades mellan T.H. och bolaget ett nytt kontrakt med samma innehåll som det tidigare kontraktet. I maj 2004 bröt T.H. mot detta kontrakt i samband med att han kom berusad till arbetsplatsen.

Det kan i sammanhanget nämnas att T.H. under hösten 2004 fördes över till Individ- och familjeomsorgens rehabiliteringsenhet, där han gått på samtalsbehandling. Han undergår antabusbehandling i kommunens regi.

Arbetsgivarparterna anser att de rehabiliteringsåtgärder som vidtagits av bolaget varit både adekvata och tillräckliga och att rehabiliteringsskyldigheten därmed är uppfylld.

Sammanfattande grunder för bestridandet

T.H. har gjort sig skyldig till allvarlig misskötsamhet och bristande medverkan vid rehabiliteringsarbetet genom sitt uppträdande, vilket innebar att han bröt mot det ingångna kontraktet. Misskötsamheten har bl.a. bestått i att T.H. varit berusad på arbetsplatsen. Till detta kommer att T.H. inte kan utföra något arbete av betydelse för arbetsgivaren. Bolaget har fullföljt sina skyldigheter att söka rehabilitera honom. Bolaget har också fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Det som har rubricerats som misskötsamhet och bristande arbetsförmåga kan enligt arbetsgivarparternas uppfattning inte tolereras i ett anställningsförhållande. Det har därför förelegat saklig grund för uppsägningen.