Avancerad sökning i Arbetsdomstolens avgöranden

Enligt 4 § i 1974 års allmänna pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän är den som avses i avtalet skyldig att underkasta sig de ändrade bestämmelser som kan komma att gälla genom avtal om ändring i pensionsavtalet eller genom nytt avtal. Arbetsgivarverket och de statsanställdas huvudorganisationer träffade den 25 maj 1993 med stöd av nämnda paragraf ett kollektivavtal om viss sänkning av pensionernas nivå. Genom riksdagsbeslut hade pensionsutbetalningarna enligt den allmänna pensioneringen reducerats i samma utsträckning. – Tvist huruvida 1993 års avtal kan göras gällande mot en pensionstagare som vid avtalets tillkomst börjat uppbära pensionsförmåner enligt pensionsavtalet. Arbetsdomstolen finner att 4 § i pensionsavtalet inte innehåller något bemyndigande för kollektivavtalsparterna som ger behörighet att träffa ett sådant avtal som 1993 års avtal. Vidare anför domstolen att den statliga pensionsrätten är att uppfatta som en form av uppskjuten lön och pensionsförmånerna därmed som hänförliga till området för pensionstagarens ”enskilda rätt”, varför ett förfogande över förmånerna kräver ett särskilt bemyndigande. Domstolen anser vidare att den statliga pensionsrätten inte kan betraktas som villkorad och pensionsförmånernas storlek beroende av om avtalsparterna sänker nivån på utgående förmåner. Domstolens slutsats är att 1993 års avtal inte kunnat åberopas mot pensionstagaren.