AD 2006 nr 111 – Prejudikat med Sören Öman

Lärarförbundet

L.S. har tidigare under många år arbetat som skådespelare. Han genomgick under 1990-talet lärarutbildning och anställdes år 2001 vid S:t Eriks gymnasium som lärare i teater och drama.

S:t Eriks gymnasium är en av de största gymnasieskolorna i Stockholm. Vid skolan finns omkring 1 500 elever och omkring 240 anställda. Vid skolan ges undervisning i olika s.k. program, däribland en gymnasiesärskola. Eleverna i gymnasiesärskolan har olika handikapp, exempelvis ADHD.

Teaterundervisningen bedrivs i en lokal med avskärmade fönster. L.S:s undervisning där har ibland blivit saboterad. De flesta eleverna vid skolan är skötsamma, men det finns en liten grupp elever som stör ordningen. Det har inträffat att någon elev har öppnat dörren till undervisningslokalen och släckt lyset. Eftersom det uppstod totalt mörker i lokalen fanns det risk för att vissa elever skulle drabbas av panik. Sedan L.S. tänt belysningen och låst dörren inifrån återkom de störande eleverna och sparkade på dörrens utsida. L.S. lyckades inte ta reda på vem det var som störde ordningen.

Den 14 september 2004, dagen före den händelse som tvisten rör, undervisade L.S. tillsammans med en annan lärare i lokalen. Under lektionen uppstod ett kraftigt oväsen utanför lokalen. Det visade sig att dörren endast med svårighet kunde öppnas. Några elever hade blockerat dörren genom att flytta de kraftiga plåtskåp som fanns i korridoren.

När L.S. kom till skolan den 15 september 2004 möttes han av vaktmästaren, som berättade att några elever hade kastat ut möbler på gatan genom ett fönster och dessutom hade hällt ut flytande tvål i spiraltrappan till det högre våningsplanet. L.S. gick uppför trappan mot sitt eget rum och möttes i korridoren av en grupp som stod där. Det var 4–5 personer som L.S. kunde urskilja i motljuset. En av dem höll i något som såg ut som en pistol och riktade den mot L.S., som blev chockad och rädd. När han upptäckte att det inte var en pistol utan en elektrisk skruvdragare gick han fram till eleven och gav denne en örfil med vänstra handen. Därefter gick han till det rum där han skulle undervisa och fann då att någon hade skrivit anstötliga saker på svarta tavlan. Dessutom hade flickornas toalett skräpats ned. Kort därefter blev L.S. hämtad av rektorn, varvid han fick beskedet att han var avstängd.

Den 11 oktober 2004 behandlades händelsen vid ett möte mellan L.S. och skolledningen. Det visade sig att den elev som hållit i skruvdragaren var en 18-årig elev som tillhörde gruppen av besvärliga elever och som redan tidigare hade fått flera varningar av skolledningen.

Förbundet gör gällande att den inträffade händelsen inte bör kunna utgöra grund för avskedande. Våld kan inte accepteras på en skola, och våld mot en elev är givetvis i sig särskilt allvarligt. Men bedömningen måste alltid ske med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. Enligt förbundets uppfattning är följande förhållanden av betydelse i L.S:s fall. Det har aldrig tidigare riktats några klagomål mot honom. Den elev som mottog örfilen var myndig. Eleven fick inte undervisning av L.S. och kan alltså inte sägas ha stått i beroendeförhållande till denne. Det uppkom ingen fysisk skada på eleven, som bara drabbades av en kortvarig rodnad på kinden. Det måste beaktas att L.S:s undervisning av särskoleeleverna hade blivit störd. Avskedandet står inte i rimlig proportion till L.S:s handlande, som utgjorde en engångshändelse. Den situation han hamnade i framstod som hotfull för honom. L.S. har inte fått någon varning av skolledningen. Det har vidare inte företagits någon som helst omplaceringsutredning. Slutligen kan man med stor säkerhet utgå från att L.S. i framtiden inte skulle komma att handla på ett liknande sätt.

Enligt förbundets mening saknas det skäl för att från det ekonomiska skadeståndet avräkna inkomster som L.S. har uppburit i annan anställning efter avskedandet. Han har varit verksam som skådespelare på kvällstid i en biroll. Repetitionerna ägde rum på kväll och helger. Denna verksamhet hade därför kunnat bedrivas vid sidan av lärararbetet.

Staden

Som förbundet anfört hade L.S. vid den aktuella tidpunkten varit anställd under tre år som lärare i teater och drama vid S:t Eriks gymnasium, som är Stockholms största gymnasieskola. Vid skolan finns många elever som har sociala problem. Våld mellan elever är förhållandevis vanligt förekommande.

Det är riktigt att L.S:s lektioner har blivit störda i stor utsträckning. Det gjordes försök att ta reda på vilka elever som gjorde sig skyldiga till störningarna, men utan framgång.

Från skolans sida har inte tidigare funnits anledning till någon anmärkning på L.S:s förhållningssätt som lärare. Det förekom dock en tidigare incident med ordväxling mellan L.S. och vissa elever, varvid han betedde sig på ett sådant sätt att kolleger såg sig föranlåtna att ingripa. Det framhölls då för honom att våld inte kunde accepteras.

Den 15 september 2004 kom L.S. till skolan omkring kl. 8.30. När han kom till utsidan av en skolsal stod en grupp elever där tillsammans med läraren K.N. De väntade på att komma in i salen, som var låst. L.S. kom gående och såg gruppen i motljus. När han befann sig på 10–15 meters avstånd från elevgruppen viftade en av eleverna med en elektrisk skruvdragare. L.S. insåg snabbt att det inte var något vapen och frågade ”vad i helvete gör du, siktade du?”. Eleven bad då om ursäkt, men L.S. gick fram mot eleven och tryckte ett finger mot elevens näsa. Eleven gjorde samma sak mot L.S., som därefter gav eleven en ordentlig örfil. Slaget orsakade smärta, svullnad och en mindre sårskada. Det var inte fråga om någon nödvärnssituation och inte heller om någon provokation. K.N. förde bort L.S., som då sade att ”det här står jag för”.

L.S. blev omedelbart avstängd från arbetet. Han deltog den 11 oktober vid ett möte med skolledningen och menade då att han vid händelsen den 15 september hade varit hotad och att han skulle göra likadant igen under motsvarande omständigheter.

Den elev som L.S. slog till hade tidigare haft problem med skolgången och hade blivit varnad av rektor. Vid tiden för den aktuella händelsen hade eleven emellertid betydligt förbättrat sitt uppträdande i skolan.

Händelsen den 15 september ledde till att L.S. blev polisanmäld och åtalad. Han blev den 11 februari 2005 dömd av Stockholms tingsrätt för misshandel. Tingsrätten fann att gärningen var att bedöma som ringa brott och bestämde påföljden till dagsböter. Av domskälen framgår också att tingsrätten vid påföljdsbestämningen beaktade att L.S. hade blivit avskedad. Tingsrättens dom överklagades inte.

Det har enligt stadens mening funnits laga skäl för avskedandet av L.S. Han har oprovocerat och utan att det förelåg någon nödvärnssituation gjort sig skyldig till misshandel av en elev genom att slå denne i ansiktet. Hans uppträdande berodde på att han hade svårt att behärska sig. Brottet innebär att han har allvarligt åsidosatt sina åligganden i anställningen. Under alla förhållanden har det förelegat saklig grund för uppsägning av L.S. Det har inte varit skäligt att kräva att staden skulle söka omplacera honom till annat arbete.

Beträffande ett eventuellt ekonomiskt skadestånd gör staden gällande följande. L.S. har ostridigt haft inkomst från verksamhet under våren 2005. Denna inkomst skall avräknas från det belopp han kan vara berättigad till.