AD 2008 nr 40

Bakgrunden till tvisten är i korthet följande. U.O. har varit verksam vid Kattegattgymnasiet sedan år 1988. Skolan är en av tre gymnasieskolor inom Halmstads kommun. Fram till år 1997 arbetade han som lärare på skolan. Under åren 1996 och 1997 hade han rektorsvikariat vid skolan under två perioder. Fr.o.m. augusti 1997 var U.O. anställd som rektor. Den 1 oktober 2000 fick han titeln förste rektor. Efter förhandlingar enligt 12 och 14 §§ medbestämmandelagen förflyttades U.O. den 1 augusti 2006 från sin placering som förste rektor på Kattegattgymnasiet till en placering som rektor vid Sannarpsgymnasiet. På grund av sjukskrivning har U.O. ännu vid tiden för huvudförhandlingen i målet inte börjat att arbeta vid Sannarpsgymnasiet.

Förbundet har gjort gällande att förflyttningen av U.O. från hans placering som förste rektor på Kattegattgymnasiet till en placering som rektor på Sannarpsgymnasiet innebar att hans arbetsuppgifter urholkades jämfört med tidigare och att tjänstens beskaffenhet ändrades i grunden så att U.O. i realiteten fick en annan tjänst än den han haft tidigare. Förbundet har härvid gjort gällande att förflyttningen ska likställas med ett avskedande samt att det inte förelegat vare sig laga grund för avskedande eller saklig grund för uppsägning. Förbundet har, förutom att framställa yrkande om ogiltighetsförklaring av avskedande och skadeståndsanspråk, gjort gällande att domstolen ska fastställa att ett avskedande skett. I andra hand, för det fall ett avskedande inte skulle anses ha skett, har förbundet gjort gällande att kommunen har handlat i strid mot kollektivavtalet. Förbundet har därvid menat att det inte har förelegat vägande skäl för kommunens beslut att förflytta U.O. mot dennes vilja.

Kommunen har bestritt att U.O. blivit avskedad eller att han skiljts från sin anställning på ett sådant sätt att det är att jämställa med ett avskedande. För det fall domstolen skulle komma fram till att U.O. blivit skild från sin anställning görs gällande att det funnits laga grund för avskedande, alternativt saklig grund för uppsägning. Vidare har gjorts gällande att eventuella skadeståndsbelopp ska jämkas väsentligt. Kommunen har också gjort gällande att det har förelegat vägande skäl för beslutet att förflytta U.O. till arbete som rektor på Sannarpsgymnasiet. Slutligen har kommunen yrkat att det av förbundet framställda fastställelseyrkandet ska avvisas.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med U.O. samt vittnesförhör med f.d. gymnasiechefen K.W., administratören vid Kattegattgymnasiet U.N., rektorn F.W., skyddsombudet R.U. och f.d. rektorn H.L. På kommunens begäran har hållits vittnesförhör med kommunikatören på utbildningsförvaltningen A-S.E., personalsekreteraren A.D., förste rektorn P.N., rektorn R.S., läraren M.S., ekonomichefen A.G., läraren och skyddsombudet vid Lärarnas Riksförbund C.A., läraren och lokalombudet vid Lärarnas Riksförbund J.P., f.d. SKTF-ledamoten i UNSAM S.K., huvudskyddsombudet vid Lärarförbundet G.C., verksamhetschefen C.T., kanslichefen A-S.H. och utbildningschefen T.N. På bägge parters begäran har vittnesförhör hållits med den regionale ordföranden i förbundet Å.K. Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

Fastställelseyrkandet

Förbundet har under förberedelsen av målet utvidgat sitt förstahandsyrkande på så sätt att förbundet, förutom ett tidigare framställt fullgörelseyrkande om ogiltighetsförklaring av avskedandet av U.O. och skadestånd, har yrkat att Arbetsdomstolen ska fastställa att kommunen har avskedat U.O. från dennes anställning som förste rektor. Förbundet har gjort gällande att detta fastställelseyrkande är av avsevärd betydelse för förbundet.

En förutsättning för att en fastställelsetalan i Arbetsdomstolen ska tillåtas är enligt 4 kap. 6 § arbetstvistlagen att denna talan är av avsevärd betydelse för käranden eller den för vilken organisationen för talan. Arbetsdomstolen måste redan vid ställningstagandet till förbundets talan om ogiltighetsförklaring av avskedande och skadestånd pröva frågan om U.O. har blivit avskedad. Som Arbetsdomstolen tidigare har slagit fast äger en fastställelsetalan betydelse för part först om det finns anledning att anta att en bifallande dom kommer att antingen direkt påverka motpart i det rättsliga handlandet i förhållande till parten eller bli direkt avgörande vid en senare talan, som innefattar yrkande om att motparten ska förpliktas att fullgöra eller underlåta något (se t.ex. domen 1982 nr 35 [ NJ ] [ Karnov ]). Det har inte framkommit någon omständighet som föranleder bedömningen att en särskild fastställelsetalan rörande frågan om U.O. avskedats i enlighet med detta uttalande är av avsevärd betydelse för honom eller för förbundet. Förbundets nu ifrågavarande fastställelseyrkande ska därför avvisas.

Är förflyttningen av U.O. att likställa med ett avskedande?

Som har anförts i det föregående har domstolen att vid prövningen av avskedandefrågan i första hand att ta ställning till om förflyttningen av U.O. den 1 augusti 2006 från placeringen som förste rektor vid Kattegattgymnasiet till placeringen som rektor vid Sannarpsgymnasiet är att likställa med ett avskedande. Avgörande för denna fråga är om arbetet som rektor på Sannarpsgymnasiet omfattas av U.O:s arbetsskyldighet eller inte. Bedömningen ska i första hand göras med ledning av U.O:s anställningsavtal och tillämpligt kollektivavtal.

Av den aktuella kollektivavtalsbestämmelsen framgår att en arbetstagare ska utföra de arbetsuppgifter som framgår av för arbetstagaren gällande anställningsavtal och de åligganden i övrigt, som är förenade med anställningen. Som tidigare konstaterats i Arbetsdomstolens praxis är bestämmelsen allmänt hållen. Den ger inte någon större vägledning för att bedöma vad som ligger inom ramen för arbetsskyldigheten i det enskilda fallet (se bl.a. AD 1995 nr 101 och AD 1984 nr 119 [ NJ ] [ Karnov ]).

Traditionellt sett har anställningarna för tjänstemän varit i viss mån knutna till en tjänst eller en befattning. En utveckling har dock skett genom att arbetsgivaren även på det offentliga området har haft möjlighet att i viss utsträckning ålägga en sådan tjänsteman nya eller ändrade arbetsuppgifter (se t.ex. AD 1980 nr 51 [ NJ ] [ Karnov ]). Denna rätt har emellertid ansetts begränsad på så sätt att en tjänsteman i vart fall inte är skyldig att underkasta sig sådana ändringar av arbetsuppgifterna att tjänstens beskaffenhet ändras i grunden och att det därmed blir fråga om att tjänstemannen i praktiken får en helt annan tjänst än tidigare (se AD 1994 nr 77 med däri angivna avgöranden).

I målet är klarlagt att U.O. fick underteckna ett nytt anställningsavtal då han började att arbeta som förste rektor den 1 oktober 2000 och att han kort dessförinnan, den 30 september 2000, fick säga upp sin befattning som rektor. Av uppsägningen framgår att U.O. sade upp anställningen som rektor för att tillträda en annan befattning inom förvaltningen. Denna omständighet talar i viss mån för att det är fråga om olika anställningar.

Av det anställningsavtal som U.O. undertecknade i samband med att han började att arbeta som förste rektor framgår att yrkesbenämningen och tjänstetiteln var ”rektor fö”, dvs. förste rektor. Någon precisering av begreppet gjordes inte. I anställningsavtalet anges att placeringen hos arbetsgivaren skulle vara ”för närvarande vid/inom: utbildningsförvaltning”. Det kan i anslutning härtill konstateras att U.O:s placering hos kommunen även efter förflyttningen till Sannarpsgymnasiet har varit hos utbildningsförvaltningen. Vidare har framkommit att såväl Kattegattgymnasiet som Sannarpsgymnasiet är belägna inom Halmstads tätort. Förflyttningen innebar således inte någon väsentlig geografisk förändring för U.O:s del på det sättet att han var tvungen att byta bostadsort. I målet är även upplyst att U.O. efter förflyttningen till Sannarpsgymnasiet skulle bibehålla sin tidigare lön samt att arbetstidens omfattning och förläggning skulle bli densamma. Dessa omständigheter talar för att U.O:s anställning inte skulle ha förändrats i grunden.

Förbundet har emellertid främst gjort gällande att förflyttningen till placering som rektor på Sannarpsgymnasiet innebar att U.O:s arbetsuppgifter utarmats på ett sådant sätt att han i realiteten fått en annan tjänst. Arbetsdomstolen har därmed att göra en jämförelse mellan befattningarna som förste rektor och rektor. Det kan därvid inledningsvis konstateras att det i målet inte har gjorts gällande annat än att arbetsuppgifterna som rektor i och för sig ligger inom U.O:s arbetsskyldighet. Vad saken gäller är då om det förhållandet att han inte längre ska fullgöra uppgifter som ligger enbart på en förste rektor betyder att han kan sägas ha fått en annan anställning.

Det finns inte någon befattningsbeskrivning som avser anställningen som förste rektor. I målet är ostridigt att förste rektorn inte var chef för övriga rektorer. Av utdrag ur dokumentet Organisation 2000, där intentionerna med den nya organisation som infördes inom utbildningsförvaltningen under år 2000 klargörs, framgår att skolledarna skulle fungera som ett ledningsteam för respektive enhet och att särskilda uppgifter av enhetsövergripande karaktär skulle delas upp mellan rektorerna. Vidare framgår att förste rektorn skulle vara skolans ansikte utåt och ansvara för de enhetsövergripande personella resurserna och den övergripande ekonomin. Dessa förhållanden har bekräftats av de personer som hörts som vittnen i målet. Genom utredningen har framkommit att det fanns fem rektorer och en förste rektor på Kattegattgymnasiet och att samtliga rektorer, inklusive förste rektorn, hade ansvar för sitt eget rektorsområde. Av den skriftliga bevisningen har framkommit att antalet rektorer varierat något över tiden beroende på olika vikariat.

P.N., R.S. och T.N. har samstämmigt uppgett att de övergripande uppgifterna kunde fördelas mellan rektorerna. De har vidare uppgett att rektorerna hade självständigt ansvar för ekonomin på sitt rektorsområde. Denna beskrivning synes inte helt stämma med det sätt på vilket U.O. har bedrivit arbetet som förste rektor. Han har uppgett att den största delen av hans arbetsuppgifter utgjordes av ansvaret för den övergripande ekonomin och ansvaret för arbetsmiljö, personal och fastigheter. Han har vidare uppgett att ansvaret för den övergripande ekonomin och fastigheterna utgjorde 60–70 procent av hans arbetsuppgifter som förste rektor på Kattegattgymnasiet. Att U.O. kan ha lagt ned så mycket tid på dessa uppgifter är enligt domstolens mening inte avgörande för bedömningen. Hans sätt att ta över dessa uppgifter synes inte ha stämt överens med kommunens intentioner beträffande förste rektorns roll. Det kan nämnas att P.N., som efterträdde U.O. som förste rektor på Kattegattgymnasiet, har uppgett att hans arbete som förste rektor med den övergripande ekonomin tar cirka två timmar per vecka i anspråk. Utredningen utvisar sammanfattningsvis att skillnaden arbetsmässigt mellan en placering som förste rektor och rektor inte har avsetts vara betydande.

Mot bakgrund av det anförda kommer Arbetsdomstolen till slutsatsen att kommunens beslut den 1 augusti 2006 att förflytta U.O. från befattningen som förste rektor på Kattegattgymnasiet till befattningen som rektor på Sannarpsgymnasiet inte kan anses ha inneburit en sådan förändring av U.O:s arbetsuppgifter att han i praktiken fått en annan anställning. Förflyttningen av U.O. kan därmed inte anses ha inneburit att han blev skild från anställningen. Förbundets yrkande om ogiltigförklaring av avskedande kan redan av detta skäl inte bifallas.

Har kommunen haft vägande skäl för förflyttningen av U.O.?

Arbetsdomstolen har därmed att gå in på förbundets påstående om att kommunen har brutit mot den aktuella kollektivavtalsbestämmelsen genom att förflytta U.O. utan att det har förelegat vägande skäl för det. Kommunen har menat att skäl för förflyttningen har förelegat dels på grund av de organisationsförändringar som gjordes inom utbildningsförvaltningen och dess gymnasieskolor under år 2006, dels på grund av omständigheter hänförliga till U.O. personligen.

Innebörden i den aktuella kollektivavtalsbestämmelsen och motsvarande likalydande bestämmelse på annat område har berörts i Arbetsdomstolens praxis (se domarna 1987 nr 18 [ NJ ] [ Karnov ], 1991 nr 72 [ NJ ] [ Karnov ], 1992 nr 11 [ NJ ] [ Karnov ] och 1995 nr 101). Domstolen har då bl.a. uttalat följande. Bestämmelsen ger uttryck för att en avvägning ska göras mellan arbetsgivarens intresse av att inom ramen för sin arbetsledningsrätt organisera arbetskraften på ett för honom lämpligt sätt och arbetstagarens intresse av att inte behöva förflyttas mot sin vilja. Föreskriften får anses uppställa ett krav på att de skäl som ligger till grund för en förflyttning är godtagbara i sammanhanget. Den bygger också på uppfattningen att en förflyttning mot arbetstagarens vilja är en ingripande åtgärd, särskilt om förflyttningen medför att anställningsvillkoren försämras eller att arbetstagaren tvingas lämna en arbetsgemenskap. Det måste därför krävas att arbetsgivaren i första hand försöker uppnå sitt syfte med mindre ingripande åtgärder än förflyttning.

Den tolkning som gjorts av bestämmelsen i praxis bör läggas till grund för bedömningen även i detta mål. Det bör emellertid tilläggas att arbetstagarens ställning hos arbetsgivaren är av stor betydelse för bedömningen. Det måste anses ligga i sakens natur att arbetsgivarens intresse i hithörande sammanhang typiskt sett väger tyngre än annars i fall då det är fråga om förflyttning av en arbetstagare med stort ansvar, t.ex. en arbetstagare i en utpräglad chefsposition av det slag som är förenad med en anställning som rektor.

Det framgår av utredningen i målet att det på Kattegattgymnasiet fanns problem med arbetssituationen och samarbetsklimatet i vart fall fr.o.m. år 2004. Av åberopad skriftlig bevisning framgår att detta påtalades från Lärarförbundets sida vid ett s.k. UNSAM-möte i juni 2004. Även SKTF:s företrädare instämde i detta förhållande på mötet. Av utredningen framgår även att man på Lärarförbundets sida ansåg att det var U.O. som var anledningen till problemen på Kattegattgymnasiet. S.K. har uppgett att hennes medlemmar upplevde arbetsmiljön på skolan som dålig och att det framfördes kritik mot U.O. T.N. har uppgett att U.O. hade relationsproblem i förhållande till en del av personalen på skolan och i förhållande till personal på utbildningsförvaltningen. Enligt hans uppfattning var anledningen till detta framför allt att U.O. tolkade sin roll som förste rektor på ett felaktigt sätt. Även andra personer har inför domstolen omvittnat att stämningen på Kattegattgymnasiet varit dålig.

Mot bakgrund av det anförda är det klarlagt att det under omkring två år före förflyttningen av U.O. rådde ett dåligt arbetsklimat på Kattegattgymnasiet. Arbetsdomstolen vill framhålla att utredningen i målet inte ger stöd för en klar slutsats om att det var U.O. som var orsaken till problemen. Flera vittnen har uttryckt sig positivt om U.O:s ledarskap, och det intryck domstolen har fått är att han utförde rektorssysslan på ett energiskt, drivande och viljestarkt sätt. Det är inte ovanligt att en chef som har en sådan läggning och som lämnar raka besked inte blir uppskattad av alla i omgivningen. Oavsett U.O:s egenskaper som chef kvarstår emellertid det faktum att det förekom problem på Kattegattgymnasiet, och det är en självklarhet att man från utbildningsförvaltningens sida var angelägen om att vidta någon åtgärd för att komma till rätta med dessa.

Förbundet har i målet menat att man från kommunens sida i första hand borde ha haft samtal med U.O. och klargjort hur man såg på situationen. Av både T.N:s och U.O:s uppgifter framgår emellertid att de vid olika tidpunkter tog upp U.O:s arbetssituation och förhållandena på skolan. Visserligen finns det inget som tyder på att man från arbetsgivarsidan då nämnde möjligheten att förflytta U.O. till en annan skola, men detta förhållande betyder enligt domstolens mening inte att kommunens företrädare hanterade saken på ett sätt som bör föranleda kritik när U.O. slutligen fick besked om förflyttningen.

Kommunen har i målet framhållit att en av anledningarna till att U.O. förflyttades till Sannarpsgymnasiet var den nya rektorsorganisation som tillskapades under år 2006. Genom denna förändring skulle nya rektorsteam skapas på de tre gymnasieskolorna och kompetens föras över mellan skolorna. Omorganisationen var ett led i kommunens projekt – BEST – som innebar att gymnasieskolorna i Halmstads kommun skulle förberedas för framtidens krav. T.N. har inför domstolen uppgett att det var han som beslutade vilka rektorer som skulle förflyttas samt att han hade samtal med samtliga rektorer, av vilka flera inledningsvis uttryckte tveksamhet inför förflyttningarna. Enligt T.N. kom totalt nio befattningar att beröras av förändringarna genom förflyttningar och tillsättningar av vakanser på gymnasieskolorna. Av dessa utgjorde sex befattningar nyrekryteringar. Han har förklarat att målsättningen med de förflyttningar som gjordes var att skapa lämpligast möjliga personsammansättningar i de rektorsteam som bildades vid de olika skolorna.

Förbundet har anfört att den nya rektorsorganisationen vid de överläggningar som förekom inte har åberopats som skäl för förflyttningen av U.O. samt att det över huvud taget inte var fråga om någon omorganisation som kunde motivera åtgärden. Arbetsdomstolen kan i denna del konstatera att förflyttningen av U.O. visserligen inte har motiverats på detta sätt i de protokoll som fördes vid överläggningarna. Det måste dock rimligen ha stått klart för alla som deltog i förhandlingarna att det gjordes ganska stora förändringar i skolledningarna även frånsett frågan om U.O:s placering. Oavsett om dessa förändringar kan sägas ha utgjort en omorganisation i egentlig mening eller ej står det alltså klart att frågan om U.O:s placering bara var en personfråga bland andra i samband med de förändringar som gjordes. Det kan i det sammanhanget anmärkas att förbundet inte har ifrågasatt kommunens rätt att vidta de övriga personförändringar som förekom.

Mot bakgrund av det anförda bedömer domstolen kommunens åtgärd att förflytta U.O. på följande sätt. Kommunen har haft godtagbara skäl för att inom ramen för sin arbetsledningsrätt på det sätt som skett genomföra en nyordning i fråga om placeringen av rektorerna. I det sammanhanget är det naturligt inte minst mot bakgrund av de problem som faktiskt förekom på Kattegattgymnasiet att även U.O. berördes av förändringarna, oavsett vad som var den närmare bakgrunden till dessa problem. Inom ramen för kommunens överväganden framstår det som rimligt att hans nya placering inte avsåg uppgifter som förste rektor, utan som rektor. Som domstolen har konstaterat i det föregående är skillnaden mellan dessa båda befattningar inte betydande. Arbetsdomstolen kommer till slutsatsen att det har förelegat vägande skäl för kommunens åtgärd att förflytta U.O. till arbetsuppgifter som rektor vid Sannarpsgymnasiet.

Det anförda innebär att förbundets talan ska avslås.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång ska förbundet utge ersättning för kommunens rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.