AD 2008 nr 100

Enligt 2 kap. 1 § första stycket arbetstvistlagen ska Arbetsdomstolen som första domstol uppta och avgöra tvist som väcks av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av arbetsgivare som själv slutit kollektivavtal, om målet gäller tvist om kollektivavtal eller annan arbetstvist som avses i medbestämmandelagen eller arbetstvist i övrigt under förutsättning att kollektivavtal gäller mellan parterna eller att enskild arbetstagare som berörs av tvisten sysselsätts i arbete som avses med kollektivavtal vilket arbetsgivaren är bunden av. Annan arbetstvist ska enligt 2 kap. 2 § första stycket arbetstvistlagen upptas och avgöras av tingsrätt.

Den angivna regleringen innebär att förbundets talan mot bolaget, vilken gäller skadestånd för åsidosättande av medbestämmandelagen, ska prövas av Arbetsdomstolen som första domstol. Medlemmarnas talan mot bolaget ska däremot enligt reglerna normalt prövas av tingsrätt som första domstol.

Enligt 2 kap. 1 § tredje stycket arbetstvistlagen är det emellertid möjligt att, gemensamt med en sådan talan som ska prövas av Arbetsdomstolen som första domstol, handlägga även annan arbetstvist mellan samma eller olika parter, om domstolen med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner sådan handläggning lämplig.

Som framgår av 2 kap. 1 § tredje stycket arbetstvistlagen är regeln fakultativ, dvs. den ger domstolen möjlighet att lägga samman de båda arbetstvisterna men innebär inte någon skyldighet för domstolen att göra detta ens om lämplighetskravet är uppfyllt. Arbetsdomstolen har i tidigare beslut i ett liknande fall (AD 2007 nr 28) anfört följande.

I det ovan redovisade målet valde Arbetsdomstolen att inledningsvis handlägga käromålen gemensamt och utfärda stämning i målen. Efter att svaromål inkommit fattade domstolen beslut om att särskilja målen.

Frågan är om det är lämpligt att även i detta fall inledningsvis handlägga förbundets och medlemmarnas käromål gemensamt och utfärda stämning. Genom att utfärda stämning kan bolagets inställning i kumulationsfrågan inhämtas. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1974:77 [ pdf ||  ] s. 105 [  ] och 142 [  ]) anges att parternas inställning inte är avgörande vid bedömningen av kumulationsfrågan, men bör tillmätas betydelse som en viktig omständighet.

Arbetsdomstolen gör följande överväganden.

Förbundets talan mot bolaget rör en enda fråga, nämligen om bolaget har åsidosatt sin förhandlingsskyldighet genom att inte inställa sig till förhandling som förbundet påkallat med anledning av medlemmarnas lönefordringar. Enligt vad som hittills har framkommit är utredningen och bevisningen i denna fråga begränsad. Medlemmarnas talan mot bolaget är mer omfattande och innefattar andra sakomständigheter och kommer troligen medföra att ytterligare utredning förs in i målen. Förbundet och medlemmarna har trots att de anfört att det föreligger processekonomiska skäl för en gemensam handläggning inte kunnat ange någon utredning eller bevisning som är gemensam för målen. Med hänsyn härtill anser Arbetsdomstolen att det inte finns tillräckliga skäl för att ens inledningsvis handlägga målen gemensamt och genom att utfärda stämning inhämta motpartens inställning i kumulationsfrågan.

Arbetsdomstolen finner alltså att det inte finns skäl att frångå huvudregeln om forum som återfinns i 2 kap. 1 § första stycket och 2 § första stycket arbetstvistlagen. Förbundets och medlemmarnas talan ska därför inte handläggas gemensamt.

Medlemmarnas talan mot bolaget ska enligt 2 kap. 6 § första stycket arbetstvistlagen med anledning av deras begäran hänvisas till behörig tingsrätt. I detta fall är behörig tingsrätt Örebro tingsrätt, då bolaget har sitt säte i Örebro kommun.