: : : :

Arbetsdomstolens domarAD 1997 nr 110

Sammanfattning :

Fråga huruvida ett pastorat har fullgjort sin primära förhandlingsskyldighet enligt 11 § första stycket och 38 § första stycket medbestämmandelagen innan kyrkorådet i pastoratet beslutade bl.a. om en förändring av den kamerala organisationen. Vid prövningen har domstolen att ta ställning till bl.a. om det var ett godtagbart skäl för en facklig organisation att utebli från ett förhandlingssammanträde med hänsyn till att förhandlingen utgjorde en fortsatt förhandling med andra fackliga organisationer och om vilken betydelse det har att organisationen hade ett rättsligt sett befogat anspråk på att få förhandla självständigt med pastoratet.

» Gå direkt till hela domen

Sammanfattning :

Fråga huruvida ett pastorat har fullgjort sin primära förhandlingsskyldighet enligt 11 § första stycket och 38 § första stycket medbestämmandelagen innan kyrkorådet i pastoratet beslutade bl.a. om en förändring av den kamerala organisationen. Vid prövningen har domstolen att ta ställning till bl.a. om det var ett godtagbart skäl för en facklig organisation att utebli från ett förhandlingssammanträde med hänsyn till att förhandlingen utgjorde en fortsatt förhandling med andra fackliga organisationer och om vilken betydelse det har att organisationen hade ett rättsligt sett befogat anspråk på att få förhandla självständigt med pastoratet.

Dela :

Parter ( Privata sektorn ) :  [] &  []

Direktstämt mål [ mål nr A 199/96 ]

Dom meddelad :

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 2 ♂ 5allmän sammansättning ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] #

”Tredje man” :

 [] #

Arbetsgivarledamöter :

 [] #

SAF

 [] #

Landstingsförbundet

Arbetstagarledamöter :

 [] #

LO

 [] **

 

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot** Tillfällig ersättare

Andel tillfälliga ersättare : 14,3% ( 1 st. )
Andel ordinarie ledamöter : 85,7% ( 6 st. )
Andel kvinnliga ledamöter : 28,6% ( 2 st. )

Sekreterare :  []

Lagrum : 11 § första stycket och 38 § första stycket lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Anfört rättsfall ( 1 st. ) : AD 1988 nr 14 [ Zeteo ] [ Karnov ]

Anförda förarbeten : Omslaget till prop. 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m.m.Prop. 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m.m. [ pdf |Paragraftecken ]

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

DOMSLUT

1. Svenska Kyrkans Personalförbunds talan avslås.

2. Svenska Kyrkans Personalförbund skall ersätta S:t Johannes pastorat dess rättegångskostnad med trettiofemtusen (35 000) kr utgörande ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Referat ( AD 1997 nr 110 ) :

AD 1997 nr 110

Parter ( Privata sektorn ): Svenska Kyrkans Personalförbund mot S:t Johannes pastorat i Stockholm

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Hans Stark, Dag Ekman, Margit Strandberg, Bengt Huldt, Anders Hagman, Gunnar Ericson och Lena Moberg-Lindwall (enhetschef i Statstjänstemannaförbundet; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare : Inge-Marie Nilsson

AD 1997 nr 110    Dom den 1 oktober 1997 – Direktstämt mål

Sökord : Förhandlingsskyldighet | Primär förhandling

Lagrum : 11 § och 38 § medbestämmandelagen

Rättsfall : AD 1988 nr 14

Förarbeten : Prop. 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m.m.

Parter:

Svenska Kyrkans Personalförbund

mot

S:t Johannes pastorat i Stockholm

BAKGRUND

S:t Johannes pastorat är medlem i Pastoratsförbundet. Mellan Pastoratsförbundet och Svenska Kyrkans Personalförbund, SKPF, gäller kollektivavtal.

Vid årsskiftet 1995/96 lämnade T.G. sin anställning som kyrkokamrer i S:t Johannes pastorat. Genom avtal den 26 februari 1996 uppdrog pastoratet åt JWN Fastighetsutveckling AB att handha de kamerala uppgifter som T.G. tidigare hade utfört. Avtalet löpte utan särskild uppsägningstid och gällde inledningsvis under tiden den 2 februari – 30 april 1996.

Mellan parterna har uppstått tvist i frågan om pastoratet före beslutet om ändrad organisation och om upphandling av entreprenör för den kamerala förvaltningen åsidosatt sin förhandlingsskyldighet enligt 11 och 38 §§ medbestämmandelagen.

YRKANDEN M.M.

SKPF har yrkat att S:t Johannes pastorat skall förpliktas att till SKPF utge allmänt skadestånd med 70 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen att utgå från dagen för delgivning av stämning dess betalning sker.

Pastoratet har bestritt SKPF:s talan. Den yrkade räntan har vitsordats som skälig i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

I enlighet med 4 kap. 10 § tredje stycket arbetstvistlagen har arbetsdomstolen företagit målet till avgörande utan huvudförhandling.

UTVECKLING AV TALAN

[ Parternas utveckling av talan kan ha uteslutits här ]

SKPF

Den 5 december 1995 kallade pastoratet bland andra SKPF:s stiftskrets i Stockholm till information enligt 19 § medbestämmandelagen. Anledningen till detta var att T.G. skulle lämna sin anställning som kyrkokamrer i pastoratet. Kyrkorådet ville informera om hur den kamerala organisationen skulle fungera i fortsättningen. Stiftskretsen kom överens med pastoratet om att denna information skulle lämnas den 28 december 1995.

Genom en skrivelse den 21 december 1995 ändrade pastoratet det tidigare påkallade sammanträdet för information till att i stället avse förhandling enligt 11 och 38 §§ medbestämmandelagen. Informationsmötet som skulle ha ägt rum den 28 december 1995 flyttades inte utan utgick i sin helhet genom denna begäran om förhandling. Enligt kallelsen skulle förhandlingen äga rum den 4 januari 1996 och avse förslag om förändrad organisation samt om upphandling av entreprenör för fullständig kameral förvaltning för år 1996.

Förhandlingsframställningar och kallelser i övrigt skall tillställas stiftkretsens ordförande C.M.R. Pastoratet har informerats skriftligen om att C.M.R. skall motta dessa besked. C.M.R. har att genomgå den korrespondens som tillställs stiftskretsen och har att avgöra hur de aktuella ärendena skall hanteras. Denna ordning följer de bestämmelser som återfinns i det personalpolitiska avtal som gäller mellan parterna.

Eftersom C.M.R. var semesterledig under helgen, hade hon överlåtit till den lokale fackliga förtroendemannen P.R. att motta informationen vid sammanträdet den 28 december 1995. P.R. utsågs till lokal facklig förtroendeman av stiftskretsen den 25 september 1995. Han hade vid denna tid en förhållandevis begränsad erfarenhet av fackligt arbete. P.R. hade ännu inte företrätt stiftskretsen i någon förhandling och C.M.R. ansåg därför att det var lämpligt att han endast uppträdde som mottagare av information.

P.R. infann sig vid den överenskomna tidpunkten i pastoratets lokaler för att ta del av den aviserade informationen. Han genomsökte lokalerna för att undersöka var informationsmötet skulle äga rum men kunde endast konstatera att någon företrädare för pastoratet inte var tillstädes. Av en händelse påträffade han en annan arbetstagarrepresentant, som upplyste honom om att mötet hade flyttats till den 4 januari 1996. P.R. informerades inte om att det nu i stället var fråga om en förhandling enligt 11 § och 38 § medbestämmandelagen. P.R. utgick från att pastoratet skulle komma överens med C.M.R. om en ny tid för informationsmötet. Den information som P.R. mottog kan inte uppfattas så att stiftskretsen genom honom erhöll en kallelse till förhandling den 4 januari 1996.

C.M.R. var semesterledig under jul- och nyårshelgen och kunde därför inte förrän den 2 januari 1996 ta del av pastoratets kallelse till förhandling. Hon kunde av samma skäl inte heller informera P.R. om att informationsmötet den 28 december 1995 var inställt. Pastoratet kan inte förvänta sig samma bemanning av stiftkretsens expedition i samband med jul- och nyårshelger som under året i övrigt. Eftersom pastoratet och stiftskretsen tidigare hade kommit överens om informationsmötet den 28 december 1995, hade stiftskretsen inte heller någon anledning att förvänta sig att en förhandling i samma ärende skulle komma att påkallas inom kort. Påkallandet av förhandling till den 4 januari 1996 kan därför inte anses ha skett i så god tid att pastoratet kunnat utgå ifrån att pastoratet skulle kunna få till stånd en förhandling med stiftskretsen nämnda dag.

Den 3 januari 1996 kontaktade C.M.R. pastoratet och förklarade att stiftskretsen inte hade möjlighet att närvara vid förhandlingen den 4 januari 1996. Hon förslog samtidigt att förhandlingen skulle äga rum antingen den 10 eller den 16 januari 1996 vid den tidpunkt under dagen som passade pastoratet. Hon utgick då från att förhandlingen med övriga förbund skulle komma att vara avslutad den 4 januari 1996. Det föresvävade henne aldrig att pastoratet skulle kunna kalla stiftskretsen till en förhandling som redan hade inletts med övriga förbund. Den 4 januari 1996 meddelade emellertid kyrkorådets ordförande J.L. C.M.R. att förhandlingen redan hade inletts med övriga förbund och att stiftskretsen kallades till en fortsatt förhandling som skulle äga rum den 10 januari 1996 kl. 08.00.

Den 8 januari 1996 underrättade C.M.R. pastoratet om att stiftskretsen inte fann lämpligt att delta i den förhandling som den 4 januari 1996 redan hade inletts med övriga förbund. Stiftskretsen kunde inte tänka sig att ingå i en sådan förhandling utan fordrade att få förhandla på egen hand gentemot pastoratet. Pastoratet hade inte skyldighet att ajournera förhandlingen med övriga förbund till den 10 januari 1996 men stiftskretsen hade inte heller någon skyldighet att förhandla gentemot pastoratet tillsammans med övriga förbund. I sin skrivelse underströk C.M.R. betydelsen av att en förhandling mellan stiftskretsen och pastoratet verkligen kom till stånd och förslog att förhandling i stället skulle äga rum den 22 eller den 31 januari 1996.

I en skrivelse till stiftskretsen den 9 januari 1996 uppgav J.L. att den fortsatta förhandling som utsatts till den 10 januari 1996 kl. 08.00 skulle äga rum. Enligt skrivelsen fanns det inte någon möjlighet för stiftskretsen att vid sidan av förhandlingen mellan pastoratet och övriga förbund få självständigt förhandla med pastoratet.

Senare på dagen den 9 januari 1996 besvarade C.M.R. pastoratets skrivelse och förklarade att stiftskretsen på grund av en förhandling med Stockholms domkapitel var förhindrad att förhandla med pastoratet den 10 januari 1996 kl. 08.00. För att inte ärendet skulle dra ut på tiden ytterligare erbjöd C.M.R. pastoratet att förhandlingen skulle kunna inledas den 10 januari 1996 kl.10.00. C.M.R. framhöll även att den 22 respektive den 31 januari 1996 kvarstod som alternativ om pastoratet inte hade möjlighet att förhandla den föreslagna tiden.

Vid ett telefonsamtal till stiftskretsen på morgonen den 10 januari 1996 uppgav kyrkorådets vice ordförande Å.F. att förhandlingen redan hade avslutats. I en skrivelse samma dag till pastoratet underströk C.M.R. att pastoratet ännu inte hade förhandlat med stiftskretsen. Hon föreslog ånyo den 22 eller den 31 januari 1996 som förhandlingstillfällen men erbjöd även den 6 februari 1996 som ett alternativ.

Pastoratet underlät att besvara stiftkretsens skrivelse den 10 januari 1996. Genom en ny skrivelse den 1 februari 1996 anmodade C.M.R. pastoratet att omgående lämna förslag på ett tillfälle för förhandling. På kvällen samma dag sammanträdde kyrkorådet och fattade beslut om att under en prövotid av tre månader överlåta de kamerala uppgifterna till JWN Fastighetsutveckling AB.

Genom skrivelse den 5 februari 1996 underrättade J.L. stiftskretsen om att förhandlingen enligt 11 § och 38 § medbestämmandelagen hade avslutats den 10 januari 1996. Enligt J.L. hade pastoratet fullgjort sin förhandlingsskyldighet gentemot stiftskretsen. Genom avtal den 26 februari 1996 uppdrog härefter pastoratet åt JWN Fastighetsutveckling AB att utföra pastoratets bokföring samt att registrera och kontrollera leverantörsfakturor, löneutbetalningar och arbetsgivaravgifter för cirka 20 anställda. I bolagets uppgifter ingick även att utföra månadsvisa avstämningar av diverse konton samt att upprätta budgetförslag, årsbokslut, tertialrapporter, kontrolluppgifter och diverse statistik till myndigheter. Avtalet löpte utan särskild uppsägningstid och gällde inledningsvis under tiden den 2 februari – 30 april 1996.

Den 29 maj 1996 hölls en förhandling mellan pastoratet och stiftskretsen angående förlängning av avtalet med JWN Fastighetsutveckling AB. Under förhandlingen förklarade stiftskretsen att den betraktade avtalet som oacceptabelt. Stiftskretsen yrkade att pastoratet i stället för att förlänga avtalet med JWN Fastighetsutveckling skulle utlysa tjänsten som kamrer och anställa en person med kunskap om kyrklig förvaltning.

Det är ostridigt mellan parterna att pastoratet haft att tillämpa 11 § första stycket och 38 § medbestämmandelagen innan ett beslut fattades i frågan om förändrad organisation och upphandling av entreprenör för fullständig kameral förvaltning.

Medbestämmandelagen innehåller inte någon särskild bestämmelse om hur man skall bestämma tidpunkt för lokal förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen. Parterna får träffa överenskommelse om när förhandlingen skall äga rum men en part kan inte ensidigt bestämma när förhandlingen skall äga rum. Så länge parterna verkligen visar en vilja att få till stånd en förhandling och om arbetsgivaren inte absolut måste fatta ett beslut inom en snar framtid utgör i allmänhet inte den omständigheten att en part inte har möjlighet att infinna sig till förhandling ett oöverstigligt problem.

Tvisten i målet gäller om pastoratet åsidosatt sin förhandlingsskyldighet mot stiftskretsen. Arbetsgivaren är skyldig att planera verksamheten så att åliggandet att förhandla med arbetstagarsidan kan fullgöras utan att tidsnöd skall behöva uppstå. Detta är av betydelse inte minst med hänsyn till att parterna kanske inte kommer överens på lokal nivå.

Förhandlingen mellan pastoratet och övriga förbund avslutades den 10 januari 1996. Först den 1 februari 1996 fattade kyrkorådet beslut om att lägga ut pastoratets kamerala förvaltning på entreprenad. Det förelåg således gott om tid för pastoratet att uppta och avsluta förhandlingar med stiftskretsen innan kyrkorådet fattade sitt beslut. Trots C.M.R:s ansträngningar förmådde inte stiftskretsen att få tillstånd en primär förhandling med pastoratet. Pastoratet förhindrade i stället att en förhandling kom till stånd innan kyrkorådet fattade sitt beslut. Pastoratet har genom sitt agerande på ett flagrant sätt gjort sig skyldigt till förhandlingsvägran och därigenom ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot förbundet. Då ärendet avsåg betydelsefulla frågor såsom förändrad organisation och upphandling av entreprenör för fullständig kameral förvaltning, bör pastoratet förpliktas att utge ett förhållandevis högt skadestånd.

S:t Johannes pastorat

De sakförhållanden som SKPF redogjort för kan vitsordas som riktiga i och för sig.

Pastoratet hade först kallat till information enligt 19 § medbestämmandelagen att äga rum den 28 december 1995. P.R. infann i pastoratets lokaler den aktuella dagen och fick då ett meddelande om att förhandlingen hade flyttats till den 4 januari 1996.

Pastoratet hade den 21 december 1995 med ändring av den tidigare utsända kallelsen påkallat förhandling enligt 11 § och 38 § medbestämmandelagen att äga rum den 4 januari 1996. I kallelsen angavs att förhandlingen avsåg förslag om förändrad organisation samt om upphandling av entreprenör för fullständig kameral förvaltning för år 1996.

Avsikten var att avtalet med JWN Fastighetsutveckling AB skulle träda i kraft den 1 januari 1996 men tidpunkten kom sedermera att ändras till den 2 februari 1996. Avtalet skulle gälla under en prövotid om tre månader. SKPF hade i mycket god tid fått ta del av avtalsförslaget som inte kunde betraktas som alltför omfattande eller komplicerat juridiskt sett.

Den 3 januari kl. 16.30 inkom till pastoratet per fax en skrivelse från stiftskretsen i vilken det uppgavs att SKPF var förhindrat att förhandla den 4 januari 1996 samtidigt som det lämnades förslag på ny tid för förhandling att äga rum den 10 eller 16 januari på tid som passade pastoratet. Eftersom SKPF:s begäran inkommit sent under dagen hade pastoratet inte någon möjlighet att få kontakt med övriga fackliga organisationer för att ställa in förhandlingen påföljande dag. Den 4 januari kl 09.00 påbörjades därför förhandlingen med de övriga förbunden varvid det beslutades att förhandlingen skulle ajourneras till den 10 januari 1996 med anledning av SKPF:s begäran om ny förhandlingsdag. SKPF erhöll därefter kallelse till fortsatt förhandling den 10 januari 1996. Eftersom SKPF uteblev även vid detta förhandlingstillfälle ansåg pastoratet att förhandlingsskyldigheten enligt 11 och 38 §§ medbestämmandelagen fullgjorts.

Det är riktigt att SKPF i ett brev daterat den 9 januari 1996 begärde att förhandlingen skulle förläggas till den 10 januari kl. 10.00. Pastoratet hade inte möjlighet att vänta till denna tid vilket också SKPF blev informerad om genom ett brev den 9 januari 1966.

Pastoratet anser att den primära förhandlingsskyldigheten har fullgjorts gentemot SKPF, dels genom kallelsen den 21 december 1965, dels genom meddelandet till förbundets facklige förtroendeman P.R. den 28 december 1995 om att förhandlingen flyttats till den 4 januari 1966 och dels genom att förhandlingen därefter på förbundets begäran flyttades till den 10 januari 1996 kl. 08.00.

Att SKPF inte har bevakning på inkommande post eller inte vill skicka någon annan till förhandling är inte något som pastoratet kan lastas för.

DOMSKÄL

Tvisten

Tvisten gäller om S:t Johannes pastorat fullgjorde sin primära förhandlingsskyldighet enligt 11 § första stycket och 38 § första stycket medbestämmandelagen gentemot SKPF:s stiftskrets i Stockholm, innan kyrkorådet i pastoratet den 1 februari 1996 beslutade om en förändring av den kamerala organisationen och om en upphandling av entreprenör för fullständig kameral förvaltning.

Det huvudsakliga händelseförloppet

Händelseförloppet är i allt väsentligt ostridigt och låter sig i huvudsak beskrivas på följande sätt.

Genom en skrivelse den 5 december 1995 kallade pastoratet de fackliga organisationerna, av vilka stiftskretsen var en, till information enligt 19 § medbestämmandelagen. Informationen angavs gälla planer för den kamerala organisationen när kyrkokamreren T.G. lämnade sin anställning. Parterna enades efter underhandskontakter om att informationssammanträdet skulle äga rum den 28 i samma månad.

Pastoratet sände den 21 december 1995 en ny skrivelse till de fackliga organisationerna och ändrade den tidigare kallelsen. Organisationerna kallades i stället till förhandling enligt 11 och 38 §§ medbestämmandelagen till den 4 januari 1994. Förhandlingen skulle gälla förslag om förändrad kameral organisation och om upphandling av entreprenör för kameral förvaltning.

Den person som skulle företräda stiftskretsen i ärendet, stiftskretsens ordförande C.M.R., nåddes inte av kallelsen till förhandling förrän den 2 januari 1996. Påföljande dag meddelade C.M.R. i en skrivelse till pastoratet att stiftskretsen inte hade möjlighet att förhandla vid den av pastoratet föreslagna tiden. Skrivelsen hade följande lydelse:

- - - –

Stiftskretsen har emottagit kallelse till förhandling enligt MBL §§ 11 och 38 rörande förslag om ändrad organisation och upphandling av entreprenör. Emellertid har förhandlingsunderlag inte kommit oss tillhanda förrän denna dag varför vi inte har möjlighet att förhandla den av er föreslagna tiden. Vi föreslår istället som ny tid för förhandlingen den 10 eller 16 januari på tid som passar er. – Vi emotser kallelse till förhandling med bekräftelse av någon av oss föreslagna dagar eller med förslag om en dag vid ett senare tillfälle samt med uppgift om tid och plats för förhandlingen till adress som ovan.

- - - - –

Det avsedda förhandlingssammanträdet den 4 januari ägde rum i stiftskretsens utevaro.

Senare samma dag, den 4 januari, sände pastoratet en skrivelse till stiftskretsen med följande innehåll:

- - - - –

Förhandlingen enligt § 11 och § 38 MBL enligt tidigare utsänd kallelse påbörjades i dag då vi fick kännedom om Ert förhinder för sent för att kunna meddela detsamma till alla deltagare. – Till den fortsatta förhandlingen som Ni kallas till onsdagen den 10 januari klockan 08.00 ber vi Er observera att vi ändrat begynnelsedatum för avtalets löptid från 1996‑01‑01 till 1996‑02‑02. Följaktligen har också avtalets slutdatum förskjutits till 1996‑04‑30. I övrigt har en del smärre språkliga justeringar gjorts i texten, som härmed översändes i sin korrigerade version.

- - - - –

Stiftskretsen sände den 8 januari 1996 ett fax till pastoratet med följande innehåll:

- - - - –

Vi har mottagit er skrivelse angående påbörjade förhandlingar enligt ovan. Vi vill göra pastoratet uppmärksamt på att förhandlingarna ännu inte har påbörjats mellan Johannes församling och SKPF varför vi inte kan delta då den mellan pastoratet och andra förbund påbörjade förhandlingen återupptas den 10 januari. – Då församlingen har skyldighet att förhandla med samtliga förbund innan beslut fattas i ovanstående frågor emotser vi kallelse till förhandling enligt ovan med förslag om tid och plats för densamma. De av oss tidigare föreslagna tiderna utgår emellertid, vi föreslår istället den 22 januari på förmiddagen eller den 31 januari hela dagen. – Vi emotser kallelse till förhandling med bekräftelse på en av de föreslagna dagarna eller med förslag om annan dag vid ett senare tillfälle samt med uppgift om tid och plats för förhandlingen till adress ovan.

- - - - –

Pastoratet svarade den 9 januari 1996 med ett fax enligt följande:

- - - - –

Vi har mottagit Ert fax av den 8 januari 1996 angående rubricerade förhandling. – Ni har själva i egen skrivelse daterad den 3 januari 1996 meddelat oss de tider som passade Er, den 10 januari och den 16 januari 1996. – I enlighet med Era önskemål enligt ovannämnda meddelande har vi därefter utsatt förhandling till den 10 januari 1996 klockan 08.00 i våra lokaler å Kammakaregatan 12, i Stockholm. – Förhandlingen kommer därför att äga rum den 10 januari enligt utsänd kallelse.

- - - - –

Stiftskretsen svarade den 9 januari 1996 med ett fax enligt följande:

- - - - –

Vi har mottagit ert fax av den 9 januari 1996 och försökt ringa för att klara upp eventuella missförstånd. Dessvärre var växeln stängd varför vi skickar detta fax istället. – Pastoratet kallade till förhandling under mellandagarna 1995, till vilken vår förhandlare inställde sig. Emellertid hade församlingen flyttat förhandlingen till den 4 januari enligt kallelse av vilken vi tog del den 2 januari. Den 4 januari var vi förhindrade att förhandla, vilket också har meddelats pastoratet. – Den av oss föreslagna dagen till förhandling, den 10 januari, förföll som alternativ förhandlingsdag i och med att pastoratet meddelade att förhandling med andra förbund ajournerats till denna dag. Då vi förhandlar med Stockholms domkapitel klockan 8.00 är det inte möjligt för oss att förhandla med Johannes församling samma tid. Den av er, ensidigt, föreslagna tiden måste därför utgå. För att inte i onödan fördröja ärendets handläggning kan vi istället erbjuda den 10 januari klockan 10.00 som tid att påbörja de aktuella förhandlingarna. – Vi behöver ert besked, om den av oss föreslagna tiden i morgon klockan 10.00 passar er, senast klockan 9.00 den 10 januari. Ikväll kan besked lämnas per tel eller fax ovan. Under morgonen den 10 januari kan besked lämnas på mobiltelefonens telefonsvarare. Kan inte församlingen påbörja de aktuella förhandlingarna med SKPF den av oss föreslagna tiden kvarstår den 22 januari på förmiddagen och den 31 januari tills vidare till ert förfogande för ovanstående förhandling.

- - - - –

Den till den 10 januari 1996 utsatta, fortsatta förhandlingen hölls vid utsatt tid i stiftskretsens utevaro. Pastoratet avslutade förhandlingen och meddelade detta till stiftskretsen.

Stiftskretsen ansåg att pastoratet inte hade fullgjort sin förhandlingsskyldighet och förklarade sig i en senare skrivelse emotse kallelse till förhandlingssammanträde. Någon förhandling med stiftskretsen kom dock inte till stånd.

Kyrkorådet i pastoratet sammanträdde den 1 februari 1996 och beslutade i ärendet. Beslutet innebar att de kamerala uppgifterna överläts till JWN Fastighetsutveckling AB för en prövotid av tre månader.

Den rättsliga bakgrunden

Den primära förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen åligger den enskilda arbetsgivaren och utgör ett led i dennes beslutsprocess. Det anges inte i lagen när i förhållande till det tilltänkta beslutet som arbetsgivaren skall anses vara skyldig att ta initiativ till primär förhandling. I lagtexten anges bara att förhandlingsskyldigheten skall fullgöras innan arbetsgivaren fattar sitt beslut. I förarbetena anges att förhandlingsinitiativet skall tas i så god tid att förhandlingen blir ett naturligt och effektivt led i beslutsprocessen hos arbetsgivaren.

Lagen innehåller inte några regler om någon viss minsta tid inom vilken arbetstagarparten skall vara skyldig att delta i förhandling. Det får bedömas från fall till fall vilka krav som kan ställas på arbetstagarparten. Arbetsgivaren är inte skyldig att medge annat dröjsmål än som kan anses nödvändigt för att arbetstagarsidan skall ha reella möjligheter att utnyttja sin förhandlingsrätt. I motiven nämns bl.a. att försening av arbetsgivens beslut inte skall behöva uppstå enbart till följd av att arbetstagarsidan är förhindrad att delta i förhandling på grund av brist på förhandlingsresurser.

Arbetsgivaren är vidare skyldig att förhandla med varje arbetstagarorganisation till vilken han är bunden av kollektivavtal. Finns det en lokal arbetstagarorganisation, skall förhandlingsskyldigheten fullgöras i första hand med denna.

Om en arbetsgivare är skyldig att förhandla gentemot flera arbetstagarorganisationer, har var och en av organisationerna ett anspråk på att få förhandla självständigt, även om en förhandlingsfråga är gemensam för flera. Vill en part åstadkomma samordning av förhandlingarna, är den frågan något som måste göras till föremål för förhandlingar och avtal (prop. 1975/76:105 [ pdf |Paragraftecken ] bil. 1 s. 359 [  ], jfr AD 1988 nr 14 [ Zeteo ] [ Karnov ]).

Reglerna om primär förhandlingsskyldighet enligt 38 § är specialregler i jämförelse med de allmänna reglerna i 11 §. De skall ses som ett inslag i reglerna om vetorätt. Syftet med förhandlingen är att skapa förutsättningar för att vetorätten vid behov skall kunna utnyttjas.

Några utgångspunkter för arbetsdomstolens prövning

I ett föregående avsnitt av domskälen har vissa mellan parterna under aktuell tid utväxlade skriftliga meddelandena redovisats. Arbetsdomstolen har att utgå från att det inte har förekommit några andra kontakter, muntligen eller skriftligen, mellan parterna av betydelse för prövningen. Det föreligger ingen utredning om avsändarens avsikter med meddelandena och inte heller om hur dessa uppfattats av mottagaren. Domstolen utgår vid prövningen uteslutande från vad som kan utläsas av texten i de olika meddelandena.

Tre frågeställningar synes vara av särskild betydelse vid prövningen av om pastoratet skall anses ha fullgjort sin förhandlingsskyldighet, nämligen:

1. Hade pastoratet, med hänsyn till att stiftskretsen uppgivit sig vara hindrad att delta, bort erbjuda stiftskretsen något ytterligare tillfälle till förhandling utöver den 4 och den 10 januari 1996?

2. Var den omständigheten att förhandlingen den 10 januari 1996 utgjorde en fortsatt förhandling med övriga organisationer ett godtagbart skäl för stiftskretsen att inte delta i den förhandlingen?

3. Vilken betydelse har det för prövningen att stiftskretsen rent rättsligt hade ett befogat anspråk på att få förhandla självständigt med pastoratet?

Arbetsdomstolen granskar i det följande händelseförloppet med utgångspunkt från de sålunda angivna frågeställningarna.

Vilken betydelse kan förhandlingen den 4 januari 1996 anses ha haft för frågan om pastoratet fullgjort sin förhandlingsskyldighet gentemot stiftskretsen?

Stiftskretsen kallades till förhandlingssammanträdet den 4 januari 1996 genom en skrivelse som pastoratet avsände den 21 december 1995. Av skrivelsen, som var ställd till alla de tre berörda organisationerna, framgick att pastoratet tänkte sig en samordnad förhandling. Stiftskretsen anmälde förhinder med hänvisning till att man ansåg sig ha fått förhandlingsunderlaget för sent för att kunna förhandla vid föreslagen tidpunkt. En förhandling hölls likväl i den aktuella frågan vid angiven tid med deltagande av företrädare för de andra organisationerna.

Arbetsdomstolen har följande inställning.

Genom pastoratets skrivelse till stiftskretsen den 21 december 1995 får pastoratet visserligen anses ha kallat stiftskretsen i god tid till förhandlingen den 4 januari 1996. Pastoratet hade därför i och för sig anledning att utgå från att förhandlingen skulle kunna genomföras vid angiven tidpunkt. Stiftskretsen uppgav som enda skäl till att man var hindrad från att förhandla vid den angivna tidpunkten att förhandlingsunderlaget inte kommit stiftskretsen till handa förrän den 2 januari 1996. Såvitt framgår av utredningen synes emellertid detta ha berott på att stiftskretsen under C.M.R:s semesterledighet, som sträckte sig över jul- och nyårshelgerna, inte tagit del av stiftskretsens till henne adresserade post och inte upprätthållit en tillfredsställande beredskap att delta i förhandlingar. Det skall emellertid enligt arbetsdomstolens mening även beaktas att pastoratet inte, såvitt framkommit, gjort något försök i god tid att träffa överenskommelse med stiftskretsen om någon för båda parter lämplig tidpunkt för förhandlingens genomförande. Någon allvarlig tidsnöd synes det heller inte ha varit fråga om, eftersom förhandlingen med övriga organisationer kunde ajourneras för att fortsättas en vecka senare. Det framgår också av pastoratets skrivelse den 4 januari 1996 att pastoratet skulle ha varit berett att ställa in den dagens förhandling om bara alla deltagare kunnat underrättas.

Arbetsdomstolens slutsats på grundval av det anförda blir att det ter sig rimligt att anse att stiftskretsen inte skall lastas för att organisationen uteblev från sammanträdet den 4 januari 1996 och att alltså uteblivandet inte bör tillmätas någon betydelse vid ställningstagandet till om pastoratet kan anses ha fullgjort sin förhandlingsskyldighet gentemot stiftskretsen.

Fullgjorde pastoratet sin förhandlingsskyldighet genom att kalla stiftskretsen till den fortsatta förhandlingen den 10 januari 1996?

Bakgrunden

Genom pastoratets skrivelse den 4 januari 1996 till stiftskretsen informerade pastoratet bl.a. dels om att en förhandling hade påbörjats i förhållande till övriga organisationer vid utsatt tid den dagen och att denna förhandling skulle fortsätta den 10 januari 1996 kl. 08.00, dels att stiftskretsen kallades till den fortsatta förhandlingen.

Stiftskretsen svarade genom skrivelsen den 8 januari 1996. Svaret innehöll, såvitt är av intresse i detta sammanhang, följande. Stiftskretsen angav att förhandlingarna ännu inte hade påbörjats med stiftskretsen och att man därför inte kunde delta då den med andra förbund påbörjade förhandlingen skulle återupptas den 10 januari. Stiftskretsen erinrade om pastoratets skyldighet att förhandla med samtliga organisationer. Stiftskretsen angav vidare att tidigare föreslagna tider ”utgår” och föreslog i stället den 22 januari på förmiddagen eller den 31 januari hela dagen.

Pastoratet förklarade sig emellertid i ett fax den 9 januari 1996 stå fast vid att förhandlingen skulle äga rum vid utsatt tidpunkt. Faxet innehåller inte någon kommentar till vad stiftskretsen anfört om att man inte kunde delta när den med andra organisationer påbörjade förhandlingen skulle återupptas.

Pastoratets besked föranledde stiftskretsen att ange att man var beredd att påbörja förhandlingen den 10 januari kl. 10.00. Samtidigt meddelade stiftskretsen att man var förhindrad att delta i förhandling kl. 08.00 av det skälet att man skulle delta i annan förhandling vid just den tidpunkten.

Den fortsatta förhandlingen hölls emellertid den 10 januari kl. 08.00 i stiftskretsens frånvaro och avslutades. Pastoratet angav därefter att förhandlingsskyldigheten var fullgjord i förhållande till stiftskretsen.

Hade domkapitlet bort erbjuda stiftskretsen en annan tid för förhandlingen med hänsyn till att stiftskretsen angav att man av annan angelägenhet var förhindrad att delta i förhandling den 10 januari 1996 kl. 08.00?

En första fråga som bör ställas är om domkapitlet bort erbjuda stiftskretsen en annan tid för förhandlingen än den 10 januari kl. 08.00 med hänsyn till att stiftskretsen angav att man var förhindrad av annan angelägenhet att delta i förhandling vid angiven tidpunkt.

Enligt arbetsdomstolens mening skall följande omständigheter särskilt beaktas vid ställningstagandet till den frågan. Stiftskretsen föreslog själv i skrivelsen den 2 januari 1996, i vilken man anmälde hinder mot att förhandla den 4 januari, att förhandlingen i stället kunde hållas den 10 eller 16 januari på tid som passade pastoratet. Pastoratet valde den 10 januari och meddelade utan dröjsmål stiftskretsen detta med angivande av klockslaget 08.00. Stiftskretsen har i målet inte angivit något skäl till varför stiftskretsen inte reserverade denna tid utan i stället engagerade sig för en annan angelägenhet vid samma tid. Inte heller har stiftskretsen förklarat varför detta tydligen senare tillkomna engagemang inte ställdes in när misstaget upptäcktes.

Vid en bedömning mot bakgrund av det anförda kommer arbetsdomstolen till den uppfattningen att det inte ligger nära till hands att fordra av pastoratet att man skulle ha erbjudit stiftskretsen en annan tid av det skälet att stiftskretsen var engagerad på annat håll.

Var den omständigheten att förhandlingen den 10 januari 1996 utgjorde en fortsatt förhandling med övriga organisationer ett godtagbart skäl för stiftskretsen att inte delta i förhandlingen?

Allt tyder emellertid enligt arbetsdomstolens mening på att det avgörande skälet för stiftskretsen att utebli från förhandlingssammanträdet den 10 januari 1996 inte var att man var upptagen på annat håll utan i stället att man inte ville delta i vad som var en fortsatt förhandling med övriga organisationer. Prövningen av om stiftskretsen hade godtagbar anledning att utebli från förhandlingen den 10 januari 1996 kl. 08.00 kan därför inte begränsas till att bara gälla en fråga om lämplig tidpunkt för förhandlingssammanträdet. Vid prövningen måste också beaktas huruvida stiftskretsen hade grund för att motsätta sig att delta i förhandlingen med hänsyn till att denna hade påbörjats den 4 januari i stiftskretsens utevaro.

Denna fråga skall enligt arbetsdomstolens mening bedömas på följande sätt. Enbart det förhållandet att förhandlingen hade påbörjats den 4 januari med andra organisationer bör i och för sig inte ha givit stiftskretsen anledning att över huvud taget vägra att delta i det utsatta förhandlingssammanträdet den 10 januari. Såvitt framkommit i målet hade stiftskretsen inte fått kännedom om att det skulle ha förekommit något vid förhandlingen den 4 januari som skulle ha påverkat stiftskretsen negativt under den fortsatta förhandlingen. Stiftskretsen hade vid detta sammanträde med fog kunnat kräva att förhandlingen skulle ha genomförts på ett fullständigt sätt i förhållande till stiftskretsen. I den mån det hade varit erforderligt för att förhandlingen skulle ha blivit meningsfull för stiftskretsen, hade det ankommit på pastoratet att ta upp även frågeställningar som till äventyrs redan hade avhandlats den 4 januari. Självklart hade stiftskretsen inte varit bunden av ställningstaganden som gjorts vid det tidigare sammanträdet. Synsättet att stiftskretsen inte skulle kunna delta i förhandlingen av det skälet att pastoratet tidigare överlagt med de andra organisationerna bär ett drag av formalism som inte hör hemma i den praktiska hantering som förhandlingsförfarandet innebär.

Arbetsdomstolen anser därför att den omständigheten att förhandlingen den 10 januari 1996 utgjorde en fortsatt förhandling med övriga organisationer inte utgjorde något godtagbart skäl för stiftskretsen att inte delta i förhandlingen.

Vilken betydelse har det för prövningen att stiftskretsen hade ett rättsligt sett befogat anspråk på att få förhandla självständigt med pastoratet?

Såsom redovisats i avsnittet om den rättsliga bakgrunden har i en situation som den föreliggande varje arbetstagarorganisation ett befogat anspråk på att få förhandla självständigt med arbetsgivaren även om förhandlingsfrågan är gemensam för flera organisationer. Stiftskretsen hade alltså i utgångsläget principiellt sett rätten att kräva att få förhandla särskilt med pastoratet i den uppkomna förhandlingsfrågan.

Det framgår av den kallelse som stiftskretsen mottog till förhandlingen den 4 januari 1996 att det var pastoratets mening att förhandlingen skulle äga rum med de berörda organisationerna gemensamt. När stiftskretsen den 2 januari 1996 anmälde förhinder avseende förhandlingen, gav man inte till känna att man ville ha en särskild förhandling utan angav som skäl för att man inte kunde delta i förhandlingen endast att man hade fått förhandlingsunderlaget för sent. Det framgår också av pastoratets skrivelse den 4 januari 1996 att pastoratet inte uppfattade att stiftskretsen påkallade en separat förhandling. Pastoratet angav i skrivelsen att man hade varit beredd att ställa in förhandlingen, om övriga deltagare kunnat nås i tid med besked därom.

I målet har inte givits någon förklaring till varför frågan om stiftskretsens utnyttjande av rätten att få förhandla självständigt inte fördes på tal mellan parterna. Måhända kan det förhålla sig på det sättet att det gängse tillvägagångssättet mellan parterna är att förhandla samordnat. Det kan heller inte uteslutas att part inte ägde kännedom om vilket rättsläge som gäller. Domstolen nöjer sig med att konstatera att inte bara pastoratet utan även stiftskretsen utgick från att samordnade förhandlingar var den form för primär förhandling som skulle tillämpas, låt vara att stiftskretsen var förhindrad att delta den 4 januari 1997 därför att beslutsunderlaget blev tillgängligt för sent.

En viktig fråga som måste ställas är om läget förändrades i och med att pastoratet tog emot stiftskretsens fax den 8 januari 1996. I detta angav stiftskretsen att man inte kunde delta i förhandlingen den 10 januari 1996 med de övriga organisationerna. Skall detta besked uppfattas på det sättet att stiftskretsen därmed skall anses ha utnyttjat sin principiella rätt att förhandla särskilt med pastoratet? Arbetsdomstolen är inte främmande för att med en välvillig tolkning uppfatta faxet på det sättet. Det måste dock framhållas att vad som uttryckligen står i faxet i denna del är något annat, nämligen att stiftskretsen inte kan delta i de fortsatta förhandlingar som påbörjades med övriga organisationer den 4 januari 1996. Detta är onekligen en annan frågeställning än frågan om viss primär förhandling skall ske samordnat eller som en separat förhandling med den enskilda berörda organisationen.

En viktig utgångspunkt för bedömningen är att tvisten gäller om pastoratet skall åläggas utge allmänt skadestånd för åsidosättande av den primära förhandlingsskyldigheten i det uppkomna ärendet. Frågan är alltså om pastoratet brustit i sina skyldigheter i sådan grad att en påföljd i form av skadestånd ter sig motiverad. Domstolen anser att det med hänsyn till de föreliggande omständigheterna har varit försvarligt av pastoratet att anse att stiftskretsens skäl för att vägra delta i förhandlingen den 10 januari 1996 inte var så tungt vägande att de borde föranleda att stiftskretsen erbjöds en ytterligare tid för förhandling med den tidsutdräkt detta skulle ha fört med sig. Även om man skulle anse att pastoratet borde ha handlat på ett annat sätt, kan man enligt domstolens mening inte anse att den felbedömning som pastoratet i så fall gjorde är så allvarlig att den bör utlösa ett skadeståndsansvar.

Arbetsdomstolens slutsats i förhandlingsfrågan

Pastoratet får anses ha gjort vad som under föreliggande omständigheter kunnat krävas för att få till stånd primära förhandlingar. I varje fall är omständigheterna i sådan grad ursäktliga för pastoratet att något skadestånd inte skall utgå.

Arbetsdomstolens sammanfattande ståndpunktstagande

Arbetsdomstolen finner att SKPF:s skadeståndstalan inte kan bifallas.

Med denna utgång i sakfrågan skall SKPF ersätta pastoratets rättegångskostnad. Yrkad ersättning avseende ombudsarvode får anses skälig.

DOMSLUT

1. Svenska Kyrkans Personalförbunds talan avslås.

2. Svenska Kyrkans Personalförbund skall ersätta S:t Johannes pastorat dess rättegångskostnad med trettiofemtusen (35 000) kr utgörande ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1997‑10‑01, målnummer A‑199‑1996

Ledamöter: Hans Stark, Dag Ekman, Margit Strandberg, Bengt Huldt, Anders Hagman, Gunnar Ericson och Lena Moberg-Lindwall (enhetschef i Statstjänstemannaförbundet; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Inge-Marie Nilsson