AD 1993 nr 57

Parter:

Domskäl

Domslut

BILAGA

YRKANDEN M M

A.S. anställdes den 20 maj 1986 på heltid som kontorist hos Star Verktygsmaskiner Aktiebolag (i fortsättningen Star) vid dess kontor i Smålandsstenar. Styrelseledamöter i Star och dessutom ägare till hälften vardera i bolaget var då L.N. och A.S:s fader C.Å.S. Den 18 september 1990 erhöll A.S. ett brev från Star, undertecknat av L.N. som var rubricerat ”Betr: Uppsägning per den 1.9.90”, vari hon ombads att omgående sluta sitt arbete hos Star och utlovades ”lön under uppsägningstiden som är 3 månader fr.o.m. 1.9.90”.

A.S. har efter stämning å Star yrkat att tingsrätten med stöd av lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) förklarar uppsägningen ogiltig och förpliktar Star att till henne utge dels skadestånd för ekonomisk skada, dels allmänt skadestånd p.g.a. uppsägningen.

Star försattes den 18 november 1991 i konkurs genom beslut av Stockholms tingsrätt.

Star har bestritt yrkandena, i första hand på den grunden att A.S. såsom arbetstagare tillhörde arbetsgivarens familj och därför inte omfattas av LAS enligt bestämmelsen i lagens 1 § 2 st 2 p.

Parterna har yrkat att tingsrätten med stöd av 17 kap 5 § rättegångsbalken genom mellandom ger särskild dom beträffande A.S:s yrkande att LAS skall anses vara tillämplig beträffande hennes anställningsförhållande med Star.

Till utveckling av sin talan har A.S. anfört: Innan hon anställdes hos Star hade hon varit kontorist med kamerala uppgifter vid ett företag i Halmstad. Det var hennes fader C.Å.S. som anställde henne i Star. Fadern var försäljningschef vid Stars driftsställe i Smålandsstenar men saknade inflytande i personal- och lönefrågor. Administrationen i Star sköttes från huvudkontoret i Spånga, Stockholms län, där Stars verkställande direktör L.N. fanns. Det var L.N. som i strid med bestämmelserna i LAS och mot C.Å.S:s vilja avskedade A.S. Hon hade egen bostad och tillhörde inte faderns hushåll. Arbetsgivaren Star är en juridisk person, som såsom arbetsgivare inte kan ha någon ”familj”.

Star har anfört: L.N. och C.Å.S. träffades under slutet av 1960-talet såsom anställda i AB Servus och därefter i Servus Maskin AB. År 1982 beslutade de båda att starta ett eget bolag, Star, med två driftsställen, ett i Stockholm, där L.N. blev chef för den löpande driften och ett i Småland, med C.Å.S. som chef. Det senare placerades först i Gislaved men flyttades senare till Smålandsstenar. Löneadministrationen för båda driftsställena sköttes från Stockholmskontoret. I frågor av ekonomisk betydelse liksom beträffande personalfrågor samrådde de båda före beslut. Mot slutet av år 1989 började det kärva till sig ekonomiskt för Star. Bl.a. blev personalinskränkningar nödvändiga. Vid ett möte i Stockholm den 23 augusti 1990 träffades L.N. C.Å.S. och Stars revisor G.H. på den sistnämndes kontor. L.N. och C.Å.S. kom därvid överens om bl.a. att A.S. skulle sägas upp, eftersom hennes tjänst i Smålandsstenar skulle upphöra och överflyttas till Stockholmskontoret. De överenskom vidare att C.Å.S. skulle framföra detta besked till sin dotter A.S. Eftersom han uppenbarligen inte gjorde detta, blev det L.N. som måste säga upp henne. Bägge var då att anse som arbetsgivare i förhållande till A.S. men C.Å.S. var det i första hand, eftersom hon tillhörde personalen i Smålandsstenar. I januari 1991 utträdde C.Å.S. som styrelse ledamot i Star men han är alltjämt hälftenägare i bolaget. Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

DOMSKÄL

Såsom muntlig bevisning har A.S. åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv och fadern C.Å.S. samt Star förhör under sanningsförsäkran, förutom med A.S. och C.Å.S. med L.N. och vittnesförhör med G.H.

A.S. har uppgett: Hon var tidigare anställd vid ett företag i Halmstad. När detta företag började gå sämre sade hon på C.Å.S:s inrådan upp sig och fick i stället arbete hos Star i Smålandsstenar. Hon uppfattade sin fader C.Å.S. som chef för driftsstället där, innebärande att han var försäljningschef och personalchef. I Smålandsstenar ombesörjdes försäljning och service av verktygsmaskiner, medan faktureringar och löneutbetalningar skedde från kontoret i Spånga. En dag mot slutet av augusti 1990 ringde L.N. upp henne och ville att hon skulle säga upp sig och frågade vad hon önskade erhålla i avgångsvederlag. Han berömde henne för det sätt på vilket hon utfört sitt arbete men sade att det inte var så lyckat att ha anställda som var släkt med arbetsgivaren. Hon utbad sig då betänketid. Knappt en vecka därefter kom den skriftliga uppsägningen. Hennes fader var då inte i Smålandsstenar men hon fick så småningom telefonkontakt med honom. Han rådde henne då att stanna kvar i arbetet ”så får vi se vad som händer”. Den 18 september 1990 kom L.N. till hennes arbetsrum i Smålandsstenar och mer eller mindre körde ut henne. Det verkade inte då som om fadern hade någon bestämmanderätt beträffande hennes anställning. Hon hade ingen lön från annat håll än Star. Hon har aldrig varit fackligt ansluten.

C.Å.S. Han uppfattade sig som försäljningschef för Star i Sverige och var samtidigt chef för driftsstället i Smålandsstenar och dess personal. Det fanns sedan några år en överenskommelse mellan honom och L.N. att vid ekonomiska åtaganden för bolaget utöver ett belopp om 25 000 kr skulle samråd ske mellan dem.

När han skaffade sig en tjänstebil av märke Mercedes samrådde han med L.N. likaså när han för Stars räkning år 1987 inköpte en fastighet i Halmstad för 725 000 kr. Det var då tal om att flytta verksamheten från Smålandsstenar till Halmstad. Halmstadsfastigheten köpte han sedermera av Star och har den nu som sin privatbostad. Det är riktigt att hans son M.S. en tid var anställd hos Star i Smålandsstenar men detta underrättade han L.N. om. Hösten 1990 hamnade Star i ett ekonomiskt krisläge och lagren växte. Han hade vid den tiden fått samarbetssvårigheter med L.N. Vid sammanträffandet i Stockholm den 23 augusti 1990 med L.N. och G.H. vilket möte han tagit initiativet till, framförde han krav under sju punkter som han ansåg måste genomföras för att han skulle kunna stanna kvar som styrelseledamot i bolaget. Han fick dock inte igenom något av sina krav. L.N. ansåg att bolaget skulle dra in på personal, framförallt från driftsstället i Smålandsstenar. C.Å.S. fann detta mindre lämpligt, eftersom 3/4 av Stars omsättning emanerade från Smålandsstenar. Det diskuterades att A.S. borde säga upp sig (annars avskedas) och G.H. föreslog att hon skulle få sex månaders lön i avgångsvederlag. C.Å.S. gick emellertid inte med på att dottern skulle avskedas. Han har inte före den nu aktuella processen sett det av Star företedda ”protokollet” från mötet den 23 augusti 1990. Det skrevs i allmänhet inga protokoll vid styrelsemötena i Star.

L.N. Han utövade chefsskapet beträffande den löpande verksamheten vid driftsstället i Stockholm och C.Å.S. hade motsvarande roll i Smålandsstenar. I frågor av större betydelse för Star samrådde de. Överenskommelsen att samråd skulle ske vid ekonomiska uppgörelser över 25 000 kr kom till på L.N:s initiativ, då han ansåg att C.Å.S. ibland ådragit Star ekonomiska förpliktelser som han ifrågasatte och inte fått reda på innan. C.Å.S:s anskaffande av en exklusiv Mercedes som tjänstebil och inköpet av fastigheten i Halmstad är exempel på affärer som han underrättats om först efter det att de redan var avslutade. Likaså var anställandet av C.Å.S:s son M.S. något som han inte var informerad om innan. Det visade sig också att M.S. fick lön från Star efter det han slutat där och börjat studera. Han minns inte vem som hade tagit initiativet till ”krismötet” i Stockholm den 23 augusti 1990. De var alla överens om att Star måste skära ned på sina omkostnader. Enighet rådde vid mötet om att A.S. såsom senast anställd måste gå, då hennes uppgifter skulle överföras till en sekreterare i Stockholm. C.Å.S. åtog sig att framföra detta till henne. När han senare frågade C.Å.S. om han lämnat budet till dottern, fick han ett nekande svar. C.Å.S. tog då upp frågan om inte personal på Stockholmskontoret kunde sägas upp i stället. L.N. verkställde därför själv uppsägningen av A.S.

G.H.: Vid mötet den 23 augusti 1990 diskuterades åtgärder som ansågs nödvändiga för att Star skulle kunna klara den ekonomiska kris som bolaget sedan någon tid drabbats av. Bl.a. var man överens om att personalen var för stor och att viss nedskärning måste ske. Man enades om att de arbetsuppgifter som A.S. hade i Smålandsstenar skulle flyttas till Stockholm, att hon skulle sägas upp och att C.Å.S. skulle framföra detta besked till henne. G.H. skulle undersöka hur lång uppsägningstid hon var berättigad till. Uppsägning av personal ansågs vara en angelägenhet som skulle beslutas av bägge styrelseledamöterna L.N. och C.Å.S., oavsett om det gällde personal vid Stockholms- eller Smålandsstenarkontoret. De hade båda lika mycket att säga till om i styrelsefrågor. Vid nämnda möte framförde C.Å.S. en del övriga förslag till ändringar i Stars organisation.

Tingsrätten gör följande bedömning. LAS gäller enligt 1 § arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Från lagens tillämpning undantas dock under p 2 i samma paragraf arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj. Det är i målet ostridigt att A.S. anställts vid Stars driftsställe i Smålandsstenar av sin fader C.Å.S. som var styrelseledamot och hälftenägare i Star och chef för driftsstället i Smålandsstenar. Arbetsdomstolen har bl.a. i rättsfallen AD 1975 nr 42 [ NJ ] och AD 1979 nr 145 [ NJ ] prövat familjesambandet mellan arbetstagare och arbetsgivare trots att arbetsgivaren formellt sett var ett bolag. Det betonades av arbetsdomstolen i det sistnämnda fallet att för en familjeanknytning krävs att arbetsgivaren är aktiv i företaget på grund av sin delägarställning. Såväl A.S. som hennes fader C.Å.S. har uttalat att C.Å.S. i sin egenskap av chef för driftsstället i Smålandsstenar även var hennes personalchef under den tid hon var anställd hos Star. Det är även ostridigt att det var C.Å.S. som anställde A.S. På grund av vad sålunda och eljest förekommit i denna del anser tingsrätten att A.S. på grund av sin familjerelation till C.Å.S. som vid tidpunkten för hennes anställning hade en aktiv och ledande befattning i Star, är undantagen från LAS:s tillämpning.

Parternas yrkanden om ersättning för rättegångskostnader avser kostnader som hittills uppkommit i målet i dess helhet och har inte specificerats till den fråga som nu avgjorts genom mellandom. Frågan om rättegångskostnader kommer därför att tas upp av rätten när den slutligt avgör saken.

DOMSLUT

Tingsrätten fastställer att lagen (1982:80) om anställningsskydd ej gäller A.S. beträffande hennes tjänst hos Star Verktygsmaskiner Aktiebolag