AD 2016 nr 20

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på Polisförbundets begäran hållits förhör med U.B.

U.B. har berättat i huvudsak följande.

Han har arbetat som polis sedan 1993. Han blev arbetsledare och yttre befäl 1999.

Efter kravaller i Göteborg 2001 började polisen bygga upp en organisation för att kunna hantera den sortens situationer på ett säkrare sätt. År 2005 bildades SPT, som bl.a. sysslar med s.k. kommenderingar, vid vilka enheten stärker upp den vanliga polisverksamheten. Vid en normal fotbollsmatch, utan högre risk, sätts det in som mest 30–40 poliser. Vid ett derby, där det finns risk för att supportrar drabbar samman, sätts det vanligen in drygt 200 poliser. Förutom U.B:s avdelning och fem andra avdelningar i uniform, sätts det in civila poliser, s.k. dialogpoliser, rytteri, hundar och särskilda fordon för att kunna möta ganska kraftigt våld.

U.B. har, i egenskap av avdelningschef, personal- och arbetsmiljöansvar för sina underlydande. Dagen före en kommendering håller han en taktikgenomgång och återkopplar vikten av att bära sin skyddsutrustning. Efter en insats hålls det alltid ett avslutande samtal, varvid man går igenom vad som har hänt, inventerar skador och stämmer av att alla mår bra. Om det inträffar en arbetsskada eller annat tillbud, måste detta hanteras snabbt. U.B. genomför en debriefing, och det ska hållas avlastningssamtal och utredas om det behövs ytterligare stöd. Anmälan till Arbetsmiljöverket ska göras inom 24 timmar, och det förs i detta sammanhang en dialog mellan U.B. och insatschefen.

Den 13 augusti 2014 spelades en fotbollsmatch mellan AIK och Djurgården. Det hölls en genomgång dagen före matchen, angående hur man skulle hantera supportrarna. Det bedömdes finnas mellan 80 och 100 s.k. risksupportrar på var sida. U.B:s uppdrag var att hantera AIK-supportrarna, på vars hemmaplan, Friends Arena, matchen skulle spelas. Den planerade taktiken var att polisen skulle begränsa risksupportrarnas frihet och hindra dem från att kunna mötas. En sådan manöver innebär dock att polisen i stället blir risksupportrarnas mål, vilket kan innebära att polisen bemöts med kraftigt våld.

Den aktuella insatsen gick bra. Det var nära att supportrarna möttes utanför arenan, men polisen lyckades hålla dem isär. Supportrarna forcerade då ingångarna till arenan, vilket medförde att den kroppsvisitering som annars brukar göras inte kom att genomföras. Detta ledde till att det fördes in bengaliska eldar som sedan brändes inne på arenan. 40–50 AIK-supportrar tog sig över till Djurgårdsläktaren och de båda sidorna var nära att komma åt varandra. Flera polisavdelningar gick emellan och det utdelades slag och sparkar samt kastades föremål. Flera poliser blev skadade i detta sammanhang, men man lyckades sära på supportrarna och matchen kunde fortsätta som planerat. Supportrarna var frustrerade när de lämnade arenan, och polisen bemöttes med våld. Djurgårdssupportrarna åkte in till city. U.B:s avdelning höll koll på AIK-supportrarna som satt på sina krogar. Läget var rätt lugnt.

U.B:s avdelning avslutade sin kommendering omkring kl. 00.00–00.30. Medan U.B. höll avslutningssamtal startade ett större bråk i Vasastan i city. Det visade sig att AIK- och Djurgårdssupportrarna hade väntat ut polisen. U.B:s avdelning åkte till platsen och hanterade bråket. Det var ganska rörigt, med kanske 50 eller 60 supportrar på platsen. Några supportrar greps och några avlägsnades från platsen. U.B. fick mot slutet av denna insats inte något helhetsgrepp om sin personal. En kollega skadades i handen, avdelningen splittrades och kolleger åkte åt olika håll. U.B. fick tag på några gruppchefer, dock inte den inom vars grupp den skadade kollegan befann sig. Man hade enats om att träffas i befälsrummet, men det mötet fördröjdes. U.B. gick in i omklädningsrummet men hittade inte den kollega han letade efter där. Han tänkte att när han ändå befann sig i omklädningsrummet, kunde han lika gärna byta om. Normalt sett är rutinen den att man först låser in vapnet och byter batteri till radion, och därefter byter om. Den här gången frångick U.B. dock sina rutiner och bytte om först. Därefter gick han till befälsrummet, då han var angelägen att snabbt få tag på den gruppchef vars medarbetare hade skadats och åkt till sjukhus, innan de missade varandra. Vapnet blev liggande på bänken i omklädningsrummet. U.B. träffade sedan gruppchefen och stämde av. Därefter åkte han hem, och när han kommit hem såg han att han hade missade samtal på telefonen. Han ringde tillbaka och fick då veta, att han hade glömt vapnet på bänken i omklädningsrummet och att detta hade hittats av en kollega. Vid denna tidpunkt – mitt på natten – är det bara poliser som rör sig i omklädningsrummet.