AD 2022 nr 12

Hamnarbetarförbundet

Sammanfattning av grunderna för talan

Bolaget har, i strid med det hamn- och stuveriavtal som bolaget träffat med Hamnarbetarförbundet, flera gånger under 2020 på bolagets arbetsplats för stuveriverksamhet i Göteborgs hamn underlåtit att till arbetstagare hos bolaget, som är medlemmar i Hamnarbetarförbundet, på förhand ange längden och förläggningen av raster. Bolaget har därigenom brutit mot kollektivavtalet och är därför skyldigt att betala allmänt skadestånd till Hamnarbetarförbundet.

Bakgrund

Bolaget har cirka 140 tillsvidareanställda arbetare och cirka 260 inhyrda arbetstagare. Hamnarbetarförbundet organiserar merparten av arbetarna i Göteborgs hamn.

Verksamheten bedrivs huvudsakligen i containerhamnen där arbetarna med hjälp av lyftkranar, grensletruckar och andra hjälpmedel lastar containrar av och på fartyg som har lagt till i hamnen. Arbetstagarna arbetsväxlar och har under perioder rast. Under arbetsväxlingen får en arbetstagare inte lämna arbetsplatsen och ska även vara beredd att arbeta vid behov.

Under rasten kan arbetstagaren göra ärenden utanför arbetsområdet och det är under rasten som han eller hon tar ut sin lunch. Rasten måste därför förläggas under den tid arbetstagaren är avbytt av en arbetskamrat och då en s.k. arbetsväxling är genomförd. För planeringen av arbetsdagen och för möjligheten till lunch är det därför av stor vikt för arbetstagaren att få veta när han eller hon har rast.

Rastens längd är beroende av arbetspassets längd och varierar mellan 30 och 90 minuter. Någon lön utges inte för tid under rast.

Kollektivavtalsregleringen och händelseförloppet

Med rast avses avbrott i den dagliga arbetstiden under vilket arbetstagaren inte är skyldig att stanna kvar på arbetsstället. Längden och förläggningen av raster ska anges på förhand så noga som omständigheterna medger och ska vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena. Rasterna ska förläggas så att arbetstagarna inte utför arbete mer än fem timmar i följd.

Ett arbetsschema, med uppgifter om respektive arbetstagares arbetsuppgifter samt förläggningen av raster under dagen, anges på den aktuella arbetsplatsen normalt genom ett anslag vid arbetsdagens början på en digital anslagstavla och i pappersform. Under 2020 underlät bolaget vid flera tillfällen att informera hamnarbetarna om tiden för förläggningen av rasten vid arbetspassets början. Den 17 maj 2020 underlät bolaget att informera ca tio medlemmar i Hamnarbetarförbundet om rasternas förläggning innan arbetsdagen började.

I samband med lokal och central förhandling medgav bolaget att det underlåtit att informera om förläggningen av rasterna och att det utgjorde ett brott mot hamn- och stuveriavtalet. Samtliga hamnarbetare, som inte fick nyss nämnd information, fick ekonomisk kompensation av bolaget för detta genom att tidigare gjorda löneavdrag för rast återbetalades. Bolaget betalade även allmänt skadestånd till Transport för brott mot hamn- och stuveriavtalet. Bolaget bestred dock skadeståndsansvar för kollektivavtalsbrott gentemot Hamnarbetarförbundet.

Bolaget har brutit mot Hamnarbetarförbundets kollektivavtal

I de båda centrala kollektivavtalen finns en likalydande bestämmelse om rast. Hamn- och stuveriavtalets 6 § är tillämpligt utan några lokala avvikelser eftersom parterna inte utnyttjat denna möjlighet. Någon lokal överenskommelse inte är tillämplig på förläggning av raster.

Eftersom båda kollektivavtalen har likalydande bestämmelser avseende angivande av tid för rast är det inte fråga om konkurrerande kollektivavtal. Båda avtalen har rättslig verkan.

Det finns inte några olägenheter av praktisk natur eller annars en ordning som väsentligen försvårar för bolaget att tillämpa båda avtalen samtidigt såvitt avser de nu aktuella likalydande bestämmelserna. Bolaget var därför skyldigt att tillämpa även Hamnarbetarförbundets kollektivavtal i denna del. Genom att bolaget underlät att på förhand informera arbetstagarna om rasternas förläggning, bröt bolaget mot hamn- och stuveriavtalet mellan Sveriges Hamnar och Hamnarbetarförbundet.

Bolaget underlät en längre tid under 2020 att tillämpa den aktuella kollektivavtalsbestämmelsen och gjorde så även efter den 17 maj 2020, varför agerandet måste anses medvetet och bedömas som allvarligt.

Förstahands- och andrahandsavtal

Av rättspraxis följer att om två kollektivavtalsbestämmelser inte kan tillämpas sida vid sida, ska det först ingångna avtalets bestämmelse tillämpas. Det avtal, som på grund av konkurrensregeln inte ska tillämpas, blir dock inte ogiltigt.

I AD 1974 nr 14 [ NJ ] [ Karnov ] konstaterade Arbetsdomstolen att i valet mellan två konkurrerande avtal måste i varje fall som huvudregel gälla att det först tillkomna avtalet har företräde. Däremot föreligger inte något fall av konkurrerande kollektivavtal, om avtalen i allt väsentligt har samma innehåll eller eljest är på förhand omsorgsfullt samordnade.

Även om huvudregeln är att det första avtalet om anställningsvillkor har företräde framför det senare avtalets bestämmelser, innebär det inte att det senare avtalet inte kan tillämpas. I AD 2020 nr 66 fann Arbetsdomstolen att även om någon direkt oförenlighet inte kunde konstateras, innebar det likväl betydande olägenheter av främst praktisk natur att tillämpa två likalydande bestämmelser i hamn- och stuveriavtalet om skiftarbete vid sidan av varandra för samma verksamhet. Arbetsdomstolen konstaterade att även om det skulle vara teoretiskt och praktiskt möjligt för bolaget, att efter förhandlingar träffa likalydande lokala överenskommelser om skiftarbete med båda arbetstagarorganisationerna, skulle en sådan ordning dock väsentligen försvåra för arbetsgivaren, eftersom båda arbetstagarorganisationerna i sådana förhandlingar skulle inneha ett veto. En arbetsgivare är dock skyldig att tillämpa bestämmelserna i de båda kollektivavtalen, om det går att tillämpa dem samtidigt.

De likalydande bestämmelserna, som var föremål för prövning i AD 2020 nr 66, skiljer sig på flera avgörande sätt från de likalydande bestämmelserna som nu är föremål för prövning. Någon lokal överenskommelse finns inte i detta fall. Det föreligger inte någon betydande olägenhet av praktisk natur att tillämpa de två likalydande bestämmelserna. Att tillämpa de två likalydande bestämmelserna försvårar inte heller väsentligen för arbetsgivaren. I sitt avgörande AD 2020 nr 66 konstaterade Arbetsdomstolen att de båda bestämmelserna om skiftesarbetstid var likalydande men hade olika innebörd. De nu ifrågavarande bestämmelserna är inte bara likalydande. De har också samma innebörd. Bolaget är således skyldigt att tillämpa bestämmelserna i de båda kollektivavtalen, eftersom det går att tillämpa dessa samtidigt.

Arbetstidslagen

I båda hamn- och stuveriavtalen är arbetstidslagen i sin helhet bortavtalad, vilket innebär att Arbetsmiljöverket inte kan utöva tillsyn över arbetstidsreglernas efterlevnad.

Av de anställda i bolaget är, som nämnts, merparten medlemmar i Hamnarbetarförbundet och endast en mindre del är medlemmar i Transport. Om Hamnarbetarförbundet som kollektivavtalspart inte kan utöva tillsyn över arbetstidsregleringen i kollektivavtalet, kan det uppstå en situation där kontroll av arbetstidsreglerna saknas. En mindre effektiv tillsyn av arbetstidsreglerna innebär ett sämre arbetsmiljöskydd för arbetstagarna jämfört med en arbetsplats utan kollektivavtal där arbetstidslagen är tillämplig.

Europakonventionen, ILO-konventioner och sociala stadgan

Om Arbetsdomstolen skulle finna att bolaget inte är skyldigt att tillämpa Hamnarbetarförbundets kollektivavtal, torde det utgöra ett brott mot Europakonventionens artikel 11 om föreningsfrihet och artikel 14 om diskriminering.

Enligt artikel 4 i ILO-konventionen nr 87 är staten skyldig att uppmuntra och främja kollektiv förhandling i syfte att få till stånd en reglering av anställningsvillkor genom kollektivavtal. Europadomstolen har i sin tillämpning av Europakonventionen vägletts av ILO-konventionen nr 87 samt av Europarådets sociala stadga och av praxis från dess övervakningsorgan.

En situation där ett fackförbund inte kan få sin stämma hörd genom en reell möjlighet att reglera medlemmars anställningsvillkor i ett kollektivavtal, torde utgöra ett brott mot artikel 11 i Europakonventionen.

Även den grundlagsfästa föreningsrätten ger arbetstagare rätt att organisera sig och utöva sin grundlagsfästa rätt att vidta stridsåtgärder. Om dessa båda rättigheter endast kan leda till ett andrahandsavtal utan tillämpning, torde svensk rätt inte vara i överensstämmelse med Europakonventionens bestämmelser i artikel 11 om rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar samt artikel 14 om förbud mot diskriminering.

Ett kollektivavtal binder de avtalsslutande organisationerna och deras medlemmar till den avtalade överenskommelsen (se 26 § medbestämmandelagen). Arbetsgivarparternas uppfattning innebär i praktiken att Hamnarbetarförbundets kollektivavtal, som i förevarande fall är majoritetsorganisationens kollektivavtal, i stort saknar rättsverkan utom att binda Hamnarbetarförbundet med fredsplikt. En avtalsmodell som i huvudsak endast medför nackdelar för den avtalsslutande organisationen är inte hållbar i längden.

Arbetsgivarparterna

Sammanfattning av bestridandegrunderna

Frågan om de två kollektivavtalen konkurrerar med varandra har Arbetsdomstolen redan avgjort i AD 2020 nr 66.

Det först träffade kollektivavtalet befriar bolaget från att tillämpa anställningsvillkor i andrahandsavtalet på samma arbete och arbetstagarkategorier som förstahandsavtalet redan omfattar.

Den aktuella bestämmelsen har av kollektivavtalsparterna gjorts dispositiv för de lokala parterna. Avvikelse från bestämmelsen får således göras genom lokal överenskommelse. Den aktuella bestämmelsen i Hamnarbetarförbundets kollektivavtal är därför oförenlig med den likalydande bestämmelsen i förstahandsavtalet. Bolaget är därför inte skyldigt att tillämpa avtalet i åberopade delar.

Händelseförloppet

Det är riktigt att bolaget under 2020 vid flera tillfällen inte iakttog reglerna om rast i det tillämpliga förstahandsavtalet mellan Sveriges Hamnar och Transport, som reglerar löner och övriga anställningsvillkor för hamnarbetarna vid bolaget. Bolaget betalade ersättning till de berörda arbetstagarna, även till de som var medlemmar i Hamnarbetarförbundet. Bolaget betalade även skadestånd till Transport för att bolaget brutit mot förstahandsavtalet.

Bolaget tillämpade inte motsvarande bestämmelse om rast i andrahandsavtalet med Hamnarbetarförbundet.

Bolaget har inte varit skyldigt att tillämpa Hamnarbetarförbundets kollektivavtal

Enligt principen om det först ingångna kollektivavtalet var bolaget inte skyldigt att tillämpa andrahandsavtalet i förhållande till Hamnarbetarförbundet.

Frågan om de två kollektivavtalen konkurrerar med varandra, har Arbetsdomstolen redan avgjort i AD 2020 nr 66. Det målet rörde en tvist mellan samma parter som i detta mål. Arbetsdomstolen uttalade därvid att bolaget endast var skyldigt att tillämpa de bestämmelser som reglerar anställningsvillkor i förstahandsavtalet med Transport. Hamnarbetarförbundet har inte anfört någon ny omständighet till stöd för att den nu aktuella frågan ska bedömas på något annat sätt.

Den aktuella bestämmelsen har av kollektivavtalsparternas gjorts dispositiv för de lokala parterna. Avvikelse från bestämmelsen får således göras genom lokal överenskommelse. Situationen i förevarande tvist är därmed principiellt identisk med den i AD 2020 nr 66. Den bestämmelse som var aktuell i det målet blev föremål för ingående prövning av Arbetsdomstolen i fråga om hur dess tillämpning skulle kunna komma att divergera över tid beroende på olika förhandlingsresultat i de olika partskonstellationerna. Det var något som Arbetsdomstolen ansåg ha betydelse för möjligheten att tillämpa de båda avtalen samtidigt. Den aktuella bestämmelsen i Hamnarbetarförbundets kollektivavtal är därmed oförenlig med den likalydande bestämmelsen i förstahandsavtalet.

Förstahands- och andrahandsavtal

Det är fel att jämföra enskilda stadganden i olika kollektivavtal med varandra och för varje sådant eventuellt likalydande stadgande pröva om just dessa strider mot varandra. Om avtalen konkurrerar och strider mot varandra vad gäller anställningsvillkor, behöver arbetsgivaren enligt principen om först tecknat avtal, inte tillämpa något som helst anställningsvillkor i andrahandsavtalet. Det framgår av AD 1974 nr 14 [ NJ ] [ Karnov ].

Arbetsdomstolen har genom AD 2020 nr 66 redan avgjort frågan och funnit att de två nu aktuella kollektivavtalen konkurrerar och strider mot varandra på det sätt som krävs för att principen i 1974 års avgörande ska tillämpas. Det betyder att bolaget inte behöver tillämpa Hamnarbetarförbundets kollektivavtal över huvud taget i frågor som rör anställningsvillkor.

Den nu aktuella tvisten rör tillämpningen av normativa villkor i de båda konkurrerande kollektivavtalen. Under sådana förhållanden ska senioritetsprincipen tillämpas och bolaget har därför inte varit skyldigt att tillämpa anställningsvillkoren i andrahandsavtalet med Hamnarbetarförbundet. Detta fastslogs av Arbetsdomstolen i AD 2020 nr 66.

Arbetstidslagen

Hamnarbetarförbundets påståenden om konsekvenserna för arbetstidsregleringarnas övervakning är felaktiga. Sveriges Hamnar och Transport har disponerat över arbetstidslagen genom förstahandsavtalet och arbetstidsreglerna står därför under partsgemensam kontroll. Att motsvarande bestämmelser i andrahandsavtalet med Hamnarbetarförbundet inte ska tillämpas, medför inte att det saknas kontroll av arbetstidsreglerna. Kontrollen tillkommer dock en annan partskonstellation som inte inbegriper Hamnarbetarförbundet.

Europakonventionen m.m.

Det som Hamnarbetarförbundet anfört om betydelsen av Europakonventionen är inte riktigt. Hamnarbetarförbundet har getts rätt att fritt organisera sig, att vidta stridsåtgärder för att driva igenom sitt krav på kollektivavtal, att teckna kollektivavtal, att få sitt kollektivavtal godkänt, respekterat och tillämpat för sina medlemmar med de rättsverkningar som följer av principen om först tecknat avtal. Det är inte fråga om diskriminering enligt Europakonventionen eller enligt några ILO-akter.

Som Hamnarbetarförbundet angett, innebär en tillämpning av senioritetsprincipen inte att det senast tecknade avtalet helt saknar rättsverkningar. Hamnarbetarförbundet har genom sitt andrahandsavtal fått ställning som kollektivavtalspart. Hamnarbetarförbundet har därigenom rätt till primär förhandling, rätt till information och tolkningsföreträde enligt 11, 19 respektive 32–34 §§ medbestämmandelagen. En av Hamnarbetarförbundet utsedd förtroendeman omfattas av förtroendemannalagen och Hamnarbetarförbundets skyddsombud omfattas av arbetsmiljölagen.