AD 2014 nr 85

Förbundet

Bakgrund och händelseförlopp

A.F. har arbetat inom Försvarsmakten sedan den 13 december 1999. Han är anställd som flygtekniker vid F21, med tjänstegraden löjtnant. Hans arbetsuppgifter består i att tanka, bestycka, ladda och i övrigt utrusta flottiljens stridsflygplan. Han har även arbetat med att analysera data angående flygplanen och med att registrera flygplanens driftsstatistik. Hans övergripande uppgift har varit att säkerställa att flyplanen är flygdugliga.

A.F. har varit anställd som yrkesofficer under 13 år, men han har inte haft tjänstevapen, med undantag för under en övning i november 2006. Han innehar B-, C- och CE-körkort. Han är även truckförarutbildad. Hans anställ ning har inte varit av utpräglad förtroendekaraktär.

A.F. har deltagit i ett flertal nationella och internationella övningar. Hans agerande och beteende vid dessa övningar har aldrig ifrågasatts, vare sig före eller efter domen från Luleå tingsrätt. De internationella övningarna som A.F. har deltagit i ägde rum i Tyskland år 2003, år 2004 och år 2005, i England i november 2011 och i Nederländerna i april 2012.

Under hösten 2011 och början av år 2012 mådde A.F. inte bra. Han hade svårt att hantera sin familjesituation. På eget initiativ sökte han redan i februari 2012 hjälp hos Försvarshälsan för att få stöd i sin föräldraroll. Han kom där att ha regelbunden kontakt med psykolog från och med mars 2012 till och med maj 2013. När kontakten avslutades konstaterades att A.F. hade förbättrade förmågor.

Brottsligheten

Det saknar betydelse för prövningen i Arbetsdomstolen att A.F. valt att inte överklaga domen från Luleå tingsrätt. Han dömdes den 29 november 2012 för ett fall av misshandel och ett fall av ofredande mot vart och ett av sina barn, en dotter och en son, till villkorlig dom med samhällstjänst. A.F. har förnekat att han gjort sig skyldig till de två fall av misshandel han dömts för. Tingsrätten har i denna del gjort en felaktig bedömning i uppsåtsfrågan. Arbetsdomstolen ska därför endast utgå från de två fallen av ofredande i sin bedömning.

Av Försvarsmakten angivna skäl för uppsägningen

Det föreligger inte saklig grund för uppsägning. Försvarsmakten har endast lagt domen till grund för uppsägningen av A.F. Det som han har dömts för är en isolerad engångsföreteelse och har inget samband med hans anställning i Försvarsmakten.

I en skrivelse daterad den 24 oktober 2012 initierades ett personalärende i Försvarsmaktens ansvarsnämnd. Detta skedde med anledning av att A.F. stod åtalad för grov fridskränkning. Det är ett betydligt allvarligare brott än de brott som A.F. sedermera dömdes för. Genom en skrivelse den 9 november 2012 underrättades A.F. om den planerade uppsägningen. Det bör uppmärksammas att den skrivelsen är daterad 20 dagar innan tingsrättens dom meddelades. Det visar att uppsägningen av A.F. grundats på att han stod åtalad för betydligt grövre brott än han slutligen dömdes för.

Det bestrids att det finns anledning att ifrågasätta hur A.F. skulle agera i en krissituation eller i ett skarpt läge. Det har under hans anställningstid inte uppstått någon situation där hans agerande har ifrågasatts, trots en lång tjänst göringstid och ett flertal internationella uppdrag. Det har inte heller under hans anställning framkommit att han skulle ha problem med att kontrollera sitt handlande. Allmänhetens förtroende för Försvarsmakten skulle inte skadas av att A.F. skulle få behålla sin anställning trots den brottslighet han har dömts för. Det skulle inte heller påverka Sveriges anseende och förhållandet till andra nationer. Försvarsmakten har endast tagit sikte på den situationen att A.F. skulle ha kvar sin anställning som yrkesofficer. Det måste göras en annan bedömning om A.F. skulle få en enklare civil befattning som t.ex. förrådsman. Vad Försvarsmakten framfört om sina farhågor angående allmänhetens och andra nationers förtroende för Sverige och Försvarsmakten motsägs av att en annan yrkesofficer, en stridspilot, som i november 2013 gjorde sig skyldig till rattfylleri inom F21:s område har fått behålla sin anställning i oförändrad omfattning. Det fallet uppmärksammades genom flera tidningsartiklar.

Omplacering

Även med hänsyn tagen till den brottslighet A.F. har dömts för har det varit skäligt att erbjuda honom en annan anställning inom Försvarsmakten. Det är ostridigt att ingen omplaceringsutredning gjordes före uppsägningen. Det har funnits goda möjligheter att omplacera honom inom Försvarsmakten. Han har tillräckliga kvalifikationer för ett antal befattningar som varit lediga under aktuell tid. Omplaceringsmöjligheterna har inte prövats mot de över tusen lediga anställningar som fanns vid tiden för uppsägningen eller som Försvarsmakten har kunnat räkna med skulle bli lediga under A.F:s sex månader långa uppsägningstid. Samtliga dessa anställningar har omfattats av Försvarsmaktens omplaceringsskyldighet. Flertalet av befattningarna är civila anställningar, dvs. har inte krav på militär kompetens och kan tillsättas med en person utan militär bakgrund. De arbeten som det finns skäl att särskilt peka på är anställningar som förrådsman, serviceman och handläggare teknisk tjänst. Att dessa arbeten varit placerade i säkerhetsklass förnekas. Dessutom är det endast dessa arbeten som Försvarsmakten påstår är placerade i säkerhetsklass. Det finns betydligt fler civila arbeten som inte är placerade i säkerhetsklass. Försvarsmaktens platsannonser för de specifika anställningarna visar att A.F. har tillräckliga kvalifikationer för att omplaceras till dessa arbeten. Det förnekas att en omplacering till någon av dessa arbeten skulle innebära att en ny anställning uppkom.

Varför internationell tjänstgöringsskyldighet skulle tillmätas betydelse för A.F:s möjligheter till fortsatt anställning är oklart. Det är långt ifrån alla anställda inom Försvarsmakten som skulle tillåtas att tjänstgöra utomlands. Enligt de särskilda regler som gäller för utlandsarbete ska det bland annat göras en medicinsk bedömning inför arbete utomlands. Vidare krävs ett formellt godkännande för utlandstjänstgöring. Den som skulle visa sig lida av en lättare åkomma skulle inte vara aktuell för någon form av utlandstjänstgöring. En sådan person skulle ändå ha kvar sin anställning inom Försvarsmakten. På samma sätt kan A.F. erbjudas fortsatt anställning inom Försvarsmakten även om han inte skulle anses lämplig att arbeta vid internationella militära insatser.

Sammanfattning av grunden för talan

Det föreligger inte saklig grund för uppsägningen av A.F. Den brottslighet som A.F. dömts för är inte av sådan art att den kan anses ha rubbat Försvarsmaktens förtroende för honom i sådan grad att det föreligger saklig grund för uppsägning. Att A.F. befunnits skyldig till den aktuella brottsligheten gör inte att allmänhetens förtroende för Försvarsmakten skadas om han skulle få behålla sin anställning. Inte heller andra nationers förtroende för Försvarsmakten och Sverige skulle skadas av detta.

Försvarsmakten har inte uppfyllt sin omplaceringsskyldighet. Någon omplaceringsutredning har inte gjorts. Det har funnits lediga anställningar inom Försvarsmakten som A.F. haft tillräckliga kvalifikationer för.

Försvarsmakten

Bakgrund och händelseförlopp

Förmågan till väpnad strid är central för Försvarsmakten som har regeringens uppdrag att försvara Sverige och ansvara för Sveriges säkerhet. Det kräver en ständigt aktuell och operativ planering där alla resurser som är nödvändiga ska kunna användas. Det ska finnas förmåga till såväl korta som långa insatser i form av räddningsinsatser och evakuering respektive hjälpinsatser som t.ex. utbyggnad av andra länders försvarsförmåga. Försvarsmakten ska även kunna bidra till humanitära insatser genom att bedriva utbildning av svenska och utländska deltagare i konfliktförebyggande verksamhet.

Det som gör Försvarsmakten unik är förmågan till väpnad strid och att myndigheten utbildar personalen i våldsutövning. För att kunna hantera våld i en pressad situation krävs att en officer kan kontrollera sitt våldsutövande. Försvarsmakten måste kunna planera och förbereda sig på det värsta. En yrkesofficer får i sin anställning utbildning i hur man hanterar våld och i hur olika sorters vapen fungerar.

A.F. har varit anställd vid Försvarsmakten sedan år 1999. Han är officer och placerad vid Norrbottens flygflottilj (F21) där han har en militär befattning som flygtekniker vid tjugoförsta flygunderhållskompaniet.

F21 är ett insatsförband och ingår i Försvarsmaktens insatsorganisation. Till följd av förändringar som skett i omvärlden och nationellt ställs nya krav på organisationen i form av tillgänglighet och flexibilitet. Insatsförbandets uppgift är att ständigt vara berett på att genomföra olika typer av insatser, nationellt och internationellt, och förmågan till väpnad strid är central. Försvarsmakten har en omfattande internationell verksamhet och samtliga befattningar vid myndigheten är numera förenade med krav på internationell tjänstgöringsskyldighet. Tjugoförsta flygunderhållskompaniet tillhör en kategori kompanier som ofta har internationella utbyten och medverkar i övningar med andra länder.

Brottsligheten

Den 29 november 2012 dömdes A.F. för ett fall av misshandel och ett fall av ofredande av vart och ett av barnen, en då drygt tvåårig dotter och en drygt halvårsgammal son.

Misshandeln av dottern gick till så att A.F. slog ut med handen mot dotterns mage som en reaktion på att hon hade knuffat sin lillebror. I polisförhöret som finns refererat i domen uppgav A.F. att han ”inte hann tänka sig för utan klappade till dottern med öppen hand över magen/sidan”. I förhöret vid tingsrätten förklarade A.F. att han hade uttryckt sig klumpigt i polisförhöret, men att det ”blev för hårt i stundens hetta”. Dottern började gråta och fick ett rött märke av misshandeln.

Misshandeln av sonen innefattade att A.F. bet honom i magen så kraftigt att sonen hade märken efter bettet en vecka efter händelsen. Orsaken till bettet var enligt A.F. att han ville busa med sonen för att få gensvar och knyta an till honom eftersom han upplevde att de hade en dålig kontakt. I polisförhör som är refererat i domen uppgav A.F. att han ”bara blev less på sonen”. I förhöret vid tingsrätten förklarade han att han inte blev less på sonen utan på själva situationen.

Ofredandena bestod i att A.F. vid ett tillfälle slog bägge barnen med bestick på fingrarna. Det framgår även av domen att A.F. vid ett tillfälle hade lagt sonens hand på en varm kamin. Handlandet hade orsakat sonen smärta och brännblåsor. A.F. fälldes dock inte till ansvar för den händelsen då tingsrätten ansåg att han inte hade haft uppsåt att skada sonen.

Tingsrätten bestämde påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar. Om fängelse hade valts som påföljd skulle enligt domen fängelse i tre månader ha dömts ut. Försvarsmakten delar tingsrättens bedömning i uppsåtsfrågan i de två fallen av misshandel som A.F. har fällts till ansvar för.

Uppsägningsförfarandet och grunden för uppsägningen

Anmälan till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd gjordes av chefen för F21 den 24 oktober 2012 med anledning av åtalet mot A.F. Underrättelsen om tilltänkt uppsägning skickades därefter, innan prövningen i ansvarsnämnden hade skett, till A.F. för att inte missa tvåmånadersfristen. Personalansvarsnämnden tog inte ställning till anmälan förrän det fanns en lagakraftvunnen dom. Av motiveringen till beslutet framgår att det inte finns fortsatt förtroende för A.F. på grund av arten av den brottslighet han dömts för.

Det står klart utifrån domen att A.F. har stora problem att besinna sig. Det har varit fråga om pressade situationer. Att det är fråga om upprepade händelser av liknande karaktär visar att det inte endast varit fråga om en tillfällig oförmåga att besinna sig. I stället har A.F. låtit situationen fortgå och ytterligare kränkningar har förekommit. Detta påverkar förtroendet för A.F. även om han har sökt hjälp för att hantera sin situation. A.F. har ett för en officer olämpligt förhållande till användning av våld. Att en officer använder sig av otillåtet våld kan inte accepteras även om det sker på officerens fritid. Det våld A.F. använt har inte lett till några allvarliga fysiska skador, men det är fråga om upprepade kränkningar mot små barn som borde kunna förlita sig på sin förälder i fråga om trygghet och beskydd.

Förtroendet för Försvarsmakten skulle skadas om A.F. skulle få behålla sin anställning trots de brott han har begått. En officer ska vara en god förebild för såväl personer i underlydande ställning som övriga anställda inom Försvars makten. En vanlig arbetsuppgift för en officer är att utbilda blivande soldater och officerare. A.F:s agerande står alltså i strid med de krav som måste kunna ställas på en officer. A.F:s brottslighet påverkar Försvarsmaktens möjligheter att ta avstånd från brottslighet och andra kränkningar. Bilden av Sverige som ett föregångsland vad gäller synen på barnuppfostran och barns kroppsliga integritet kan ifrågasättas om A.F:s brottslighet blir känd vid kontakter med andra nationer. Hans agerande riskerar alltså att påverka även anseendet för Försvarsmakten och Sverige. Till grund för beslutet att säga upp A.F. ligger såväl tingsrättens dom som händelserna i sig.

Omplacering

Det är på grund av brottslighetens art inte skäligt att kräva att A.F. ska beredas fortsatt arbete inom Försvarsmakten. Bristen på förtroende skulle göra sig gällande oavsett vilken befattning han tilldelades. Även civila befattningar inom Försvarsmakten är placerade i säkerhetsklass och omfattas av krav på internationell tjänstgöring. En annan befattning än som yrkesofficer skulle innebära en ny anställning för A.F. Inför en ny anställning ska Försvarsmakten enligt säkerhetsskyddslagen göra en säkerhetsprövning. På grund av den brottslighet A.F. har dömts för skulle en säkerhetsprövning leda till att han inte skulle få placeras i en säkerhetsklassad befattning.

Sammanfattning av grunden för bestridandet

Uppsägningen av A.F. har varit sakligt grundad. Den brottslighet han har dömts för är av sådan art att det inte längre föreligger förutsättningar för ett fortsatt förtroende för honom. Om A.F. skulle få behålla sin anställning trots att han har dömts för de aktuella brotten skulle såväl Försvarsmaktens som Sveriges anseende påverkas negativt.

Med hänsyn till brottslighetens art har det inte varit skäligt att bereda A.F. annat arbete inom Försvarsmakten.