AD 2008 nr 102

Mellan å ena sidan Föreningen Sveriges Skogsindustrier (Skogsindustrierna) och å andra sidan Svenska Pappersindustriarbetareförbundet, Svenska Industritjänstemannaförbundet, Sveriges Civilingenjörsförbund och Ledarna ingicks med verkan fr.o.m. den 1 januari 1996 ett gemensamt avtal om allmänna anställningsvillkor för anställda inom massa- och pappersindustrin, det s.k. villkorsavtalet. Avtalet, som gäller tills vidare, innehåller bestämmelser bl.a. om arbetstid. Efter organisationsförändringar är det numera Svenska Pappersindustriarbetareförbundet, Unionen, Sveriges Ingenjörer och Ledarna som på arbetstagarsidan är parter i avtalet.

Svenska Pappersindustriarbetareförbundet väckte talan i Arbetsdomstolen mot arbetsgivarparterna och yrkade att Arbetsdomstolen skulle förplikta dem att utge allmänt skadestånd jämte ränta till förbundet och ett antal arbetstagare för brott mot kollektivavtalets bestämmelser avseende dygnsvila. Arbetsgivarparterna bestred käromålen.

Arbetsdomstolen beslutade med parternas samtycke att genom mellandom pröva frågan om innebörden av de aktuella bestämmelserna i kollektivavtalet. Den 4 juni 2008 meddelade Arbetsdomstolen mellandom i målet (domen 2008 nr 49). Domstolen förklarade i domslutet dels att villkorsavtalets bestämmelse i § 4 D mom. 3 inte har den innebörden att den angivna 24-timmarsperioden måste infalla mellan kl. 06.00 och 06.00, dels att bestämmelsen inte har den innebörden att dygnsvilan måste vara sammanhängande.

Svenska Pappersindustriarbetareförbundet har härefter återkallat sin talan och hemställt att målet ska avskrivas från vidare handläggning.

Arbetsgivarparterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen med stöd av 5 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister förordnar att vardera parten ska bära sin rättegångskostnad med hänsyn till att tvistefrågorna varit oklara och förbundet därför haft skälig anledning att få tvisten prövad. Enligt förbundet har Arbetsdomstolen prövat målet i sak på ett sådant sätt att 5 kap. 2 § arbetstvistlagen är tillämplig eftersom samtliga relevanta tvistefrågor har prövats och mellandomen har medfört att det inte längre finns någon möjlighet för förbundet att nå framgång i målet.

Arbetsgivarparterna har bestritt förbundets yrkande om fördelningen av rättegångskostnaderna och anfört följande. Bestämmelsen i 5 kap. 2 § arbetstvistlagen är endast tillämplig när domstolen avgör målet i sak. I detta fall kommer målet emellertid inte att avgöras i sak utan avslutas genom ett avskrivningsbeslut. Att det i målet har meddelats mellandom förändrar inte detta förhållande. Om ett mål avskrivs på grund av att käranden återkallat talan följer av 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken att han ska ersätta motpartens dennes rättegångskostnad om inte särskilda omständigheter föranleder att ersättningsskyldigheten bestäms på annat sätt. Några sådana särskilda omständigheter föreligger inte i detta fall varför förbundet ska stå för arbetsgivarparternas rättegångskostnader. För den händelse domstolen skulle finna att 5 kap. 2 § arbetstvistlagen är tillämplig är det arbetsgivarparternas uppfattning att förbundet ska stå för svarandenas rättegångskostnader eftersom saken inte varit oklar.