AD 1999 nr 78

I 2 kap. 2 § tredje stycket arbetstvistlagen anges beträffande sådana arbetstvister som i första instans skall upptas av tingsrätt att arbetsgivaren får sökas vid rätten i den ort där arbetstagaren har sitt hemvist. I lagens förarbeten (prop. 1974:77 [ pdf ||  ] s. 149 [  ] f.) anges att bestämmelsen är avsedd att komplettera de forumregler som finns i rättegångsbalken och att arbetstagaren alltså kan väcka talan antingen vid sitt eget hemvistforum eller vid något av de fora som anvisas i 10 kap. rättegångsbalken (jfr 10 kap. 21 § rättegångsbalken).

Är svaranden folkbokförd i Sverige, anses enligt 10 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken som hans hemvist den ort där han var folkbokförd den 1 november föregående år. Denna regel innefattar inom sitt tillämpningsområde en legaldefinition. Det är alltså inte fråga om en presumtion som kan kullkastas genom motbevisning om personens verkliga hemvist. Denna ordning är förestavad av intresset av att regleringen skall vara klar och enkel (se NJA II 1943 s. 96, Ekelöf/Boman Rättegång II, 8 uppl. s. 25 samt Fitger, Rättegångsbalken 10:5).

Det förekommer i förarbetena till den särskilda forumregeln i arbetstvistlagen inget uttalande som tyder på att lagstiftaren har tänkt sig att begreppet hemvist vid tillämpningen av den lagen skulle ha en annan innebörd än den som anges i legaldefinitionen i 10 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken. Det kan tilläggas att intresset av att ha en enkel och klar regel gör sig gällande med samma styrka beträffande arbetstvister som beträffande tvistemål i allmänhet. Arbetsdomstolen finner på grund av det anförda att man vid tillämpningen av 2 kap. 2 § tredje stycket arbetstvistlagen skall ge hemvistbegreppet den innebörd som anges i 10 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken.

I det föreliggande målet är ostridigt att M.P. den 1 november 1997 var folkbokförd i Norrköping. Vid tidpunkten för talans väckande i juli 1998 skall han således – oavsett hans dåvarande faktiska bostadsort – anses ha haft hemvist i Norrköping. Under sådana förutsättningar saknar Malmö tingsrätt behörighet att ta upp tvisten mellan parterna till prövning. Bolagets överklagande skall därför bifallas.

M.L. har begärt ersättning enligt rättshjälpslagen med 4 210 kr, avseende fyra timmars arbete. Med hänsyn till ärendets begränsade omfattning i Arbetsdomstolen får hon anses vara skäligen tillgodosedd med ersättning för två timmars arbete, dvs. med 2 105 kr.

Fördelningen av rättegångskostnaderna i Arbetsdomstolen bör göras när tingsrätten slutligt avgör målet.