AD 1999 nr 30

Under hösten 1996 sade bolaget upp betongarbetarna Torsten Persson och Jens Gustavsson på grund av arbetsbrist. Uppsägningstiderna löpte ut i början av april 1997. Den 14 april 1997 återanställde bolaget Jens Gustavsson, som hade kortare anställningstid än Torsten Persson. Den huvudsakliga tvistefrågan i målet är huruvida bolaget därigenom åsidosatte Torsten Perssons företrädesrätt till återanställning.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med Torsten Persson samt har vittnesförhör hållits med träarbetarna Torbjörn Färdigs, Johnny Eriksson och Leif Jansson. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med Jens Gustavsson, med bolagets löneingenjör Lennart Karlsson, med arbetsledaren Anders Olsson samt med produktionsledarna Ronny Jansson och Leif Andersson. Därutöver har viss skriftlig bevisning åberopats.

Förbundets uppfattning är att nyanställningen av Jens Gustavsson har skett inom den turordningsenhet inom vilken Torsten Persson tidigare var sysselsatt och inom vilken denne enligt § 23 avtalet om anställningsskydd hade företrädesrätt till återanställning. Enligt förbundets uppfattning har Torsten Perssons företrädesrätt blivit åsidosatt eftersom han hade tillräckliga kvalifikationer för den nya anställningen.

Arbetsgivarparterna har mot förbundets talan i första hand invänt att Jens Gustavssons nya anställning inom byggservice avsåg annat arbete än betongarbete och därför inte låg inom den turordningsenhet inom vilken Torsten Persson hade företrädesrätt till återanställning. För den händelse domstolen skulle finna att Jens Gustavsson återanställdes som betongarbetare har bolaget invänt att Torsten Persson i alla händelser saknade tillräckliga kvalifikationer för anställningen.

Domstolen skall i det följande i skilda avsnitt behandla de angivna frågeställningarna.

Har anställningen av Jens Gustavsson gjorts inom den turordningsenhet där Torsten Persson tidigare var sysselsatt?

Förbundets inställning i denna del av målet kan sammanfattas enligt följande. Avtalet om anställningsskydd innebär att turordningen skall bestämmas särskilt för varje yrkesgrupp (turordningsenhet). Varje yrkesgrupp utgör därför en egen turordningsenhet, inom vilken i princip anställningstiden avgör arbetstagarens placering i turordningen. De yrkesgrupper som kan komma i fråga är enligt byggnadsavtalet betongarbetare, träarbetare och murare. Såväl Torsten Persson som Jens Gustavsson har yrkesbevis som betongarbetare. De var vid tiden för uppsägningarna år 1996 anställda inom denna yrkesgrupp. Jens Gustavsson har sedan återanställts som betongarbetare, dvs. inom den turordningsenhet där Torsten Persson tidigare var sysselsatt. Det saknar mot den bakgrunden enligt avtalet om anställningsskydd betydelse huruvida Jens Gustavssons arbetsuppgifter inte alls eller endast i ringa utsträckning avser betongarbete.

Arbetsgivarparterna har invänt följande. Det är riktigt att Torsten Persson och Jens Gustavsson vid uppsägningstillfället under hösten 1996 placerades på samma turordningslista, dvs. inom turordningsenheten för betongarbetare. I realiteten utförde dock Jens Gustavsson vid denna tidpunkt knappast något betongarbete, utan arbetade som ett slags lagbas inom byggservice som utfördes åt AP-fastigheter. Han återanställdes i april 1997 för att utföra samma arbetsuppgifter som tidigare. Dessa arbetsuppgifter är av olika slag men ligger vid en helhetsbedömning närmast inom turordningsenheten för träarbetare. Det är i och för sig riktigt att Jens Gustavsson enligt anställningsbeviset har återanställts som betongarbetare samt att han på de turordningslistor som kontinuerligt förs inom företaget har placerats på listan över betongarbetare. Detta har emellertid skett av misstag eller av löneadministrativa skäl.

Vad parterna har anfört i denna del tyder på att de har delvis skilda synsätt i fråga om innebörden av turordningsreglerna i avtalet om anställningsskydd. Arbetsgivarparterna synes mena att Jens Gustavsson hade kunnat återanställas inom turordningsenheten för träarbetare och att detta rätteligen skulle ha skett med hänsyn till naturen av de arbetsuppgifter som han nu utför. Förbundet synes däremot mena att så inte hade kunnat ske eftersom Jens Gustavsson, som hade yrkesbevis som betongarbetare men inte som träarbetare, under alla förhållanden tillhörde yrkesgruppen betongarbetare och därmed ingick i samma turordningsenhet som Torsten Persson.

Arbetsdomstolen anser emellertid av skäl som framgår i det följande att det saknas anledning att gå närmare in på den nu berörda frågan om avtalets innebörd. Av den turordningslista som upprättades i samband med uppsägningarna under hösten 1996 framgår att såväl Torsten Persson som Jens Gustavsson hörde till turordningsområdet byggservice och turordningsenheten för betongarbetare. Oavsett vilka arbetsuppgifter Jens Gustavsson utförde vid uppsägningstillfället blev han således uppsagd som betongarbetare. Parterna är ense om att Jens Gustavsson även i den nya anställningen utförde i huvudsak samma arbetsuppgifter som i den tidigare anställningen. Det är därtill ostridigt att Jens Gustavsson i samband med nyanställningen inom byggservice på nytt betecknades som betongarbetare samt att han placerades i turordningsenheten för betongarbetare. Jens Gustavsson är alltjämt placerad på turordningslistan för betongarbetare. Huruvida denna placering i turordningshänseende såsom arbetsgivarparterna anfört har skett av misstag eller av löneadministrativa skäl saknar enligt domstolens mening betydelse.

Arbetsdomstolen kommer till slutsatsen att bolaget i april 1997 anställde Jens Gustavsson som betongarbetare inom byggservice, det vill säga inom det turordningsområde och den turordningsenhet där såväl han som Torsten Persson tidigare var sysselsatta. Torsten Persson hade därmed på grund av sin längre anställningstid företrädesrätt till den nya anställningen, såvida han inte saknade tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet.

Hade Torsten Persson tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet?

Bestämmelsen i avtalet om anställningsskydd om att arbetstagaren skall ha tillräckliga kvalifikationer för den nya anställningen har samma lydelse som den motsvarande regeln i anställningsskyddslagen. Det har i målet inte gjorts gällande annat än att avtalsbestämmelsen också skall anses ha samma innebörd som lagregeln. Enligt uttalanden i lagförarbetena och fast praxis i Arbetsdomstolen betyder kravet på tillräckliga kvalifikationer inte annat än att arbetstagaren skall ha de allmänna kvalifikationer som normalt krävs av den som söker den anställning som är i fråga. Det är alltså inte fråga om att bestämma vem av flera företrädesberättigade som är mest lämpad för den nya befattningen. Det erfordras inte att arbetstagaren fullt ut behärskar de nya arbetsuppgifterna från första dagen, utan arbetsgivaren får acceptera en viss upplärningstid. En arbetsgivare som gör gällande att en arbetstagare inte har tillräckliga kvalifikationer för ett arbete har bevisbördan för att påståendet är riktigt.

Arbetsgivarparterna har anfört följande om de arbetsuppgifter som Jens Gustavsson har utfört. Det är fråga om ett arbete som samordnare eller lagbas inom en grupp om 6–10 arbetstagare som utför byggservicearbete för en stor fastighetsägares räkning. En stor del av arbetet avser administration i form av planering och arbetsfördelning, information till högre arbetsledning, beräkning och beställning av material, avrapportering och tidrapportering. I arbetet ingår att ha kontakt med fastighetsägare och hyresgäster. Det byggnadsarbete som utförs av Jens Gustavsson avser till endast en mycket liten del betongarbete. Mestadels är det fråga om träarbete. För att klara av alla dessa arbetsuppgifter måste man självständigt kunna utföra alla förekommande arbetsuppgifter inom byggserviceområdet, såväl trä- som betongarbeten, samt ha förmåga att ”hålla många bollar i luften”. Enligt arbetsgivarparternas uppfattning saknar Torsten Persson de kvalifikationer som krävs för detta.

Förbundet har på sin sida gjort gällande att Torsten Persson kunnat utföra samtliga arbetsuppgifter som ingick i den nya anställningen.

Torsten Persson har inför domstolen uppgett bl.a. följande. Han arbetade tidigare inom nyproduktionen och var där lagbas under ett år på 1980-talet. Till byggservice omplacerades han senare på grund av en svacka i konjunkturen för nybyggnationen. Att vara lagbas inom byggserviceverksamheten är enligt hans mening inte svårare än att vara det inom nyproduktionen, snarare tvärtom.

Beträffande Jens Gustavssons arbetsuppgifter och Torsten Perssons kvalifikationer för dessa har de övriga i målet hörda personerna berättat i huvudsak följande.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning. Enligt vad som framkommit av utredningen bestod Jens Gustavssons arbete till ungefär hälften av yrkesarbete i form av träarbeten och, i mindre omfattning, betongarbeten. Det finns inget som tyder på att det i denna del har varit fråga om några särskilt kvalificerade arbetsuppgifter. Torsten Persson måste med sina ca 35 års erfarenhet av byggbranschen anses uppfylla de allmänna krav som kan ställas på den som söker en anställning av det aktuella slaget.

Saken ställer sig enligt Arbetsdomstolens mening annorlunda såvitt gäller de inslag i Jens Gustavssons arbete som var av administrativ och samordnande natur. Av utredningen framgår att det i arbetet ingick att samtidigt hantera ett ganska stort antal frågor. Det gällde att planera och leda arbetet för en grupp om vanligtvis 6–7 arbetare med upp till 800–900 olika arbeten varje år inom byggserviceområdet. Det förhållandet att de flesta av dessa arbeten kan antas ha varit av mindre beskaffenhet hindrar inte att verksamheten måste ha ställt stora krav på lagbasens förmåga till planering och samordning. Torbjörn Färdigs, Johnny Eriksson och Leif Jansson har visserligen i allmänna ordalag gett uttryck för uppfattningen att Torsten Persson skulle ha klarat att fungera som samordnare av denna verksamhet. Mot detta står att Anders Olsson och Leif Andersson har lämnat konkreta uppgifter om Torsten Perssons kvalifikationer för samordnande och administrativa göromål som enligt domstolens mening ger belägg för att han inte skulle ha klarat dessa inslag i Jens Gustavssons arbete. Anders Olssons och Leif Anderssons uppgifter vinner stöd även av vad Lennart Karlsson och Ronny Jansson har berättat inför domstolen. Det kan tilläggas att bristerna i Torsten Perssons kvalifikationer för de administrativa och samordnande inslagen i arbetet inte har varit av sådan natur att det kan antas att han skulle ha kunnat klara arbetet efter en tids upplärning.

På grund av det anförda kommer domstolen till uppfattningen att Torsten Persson inte hade tillräckliga kvalifikationer för det arbete som Jens Gustavsson tilldelades efter återanställningen av honom i april 1997.

Arbetsdomstolens ställningstagande, rättegångskostnader

Den bedömning domstolen kommit fram till innebär att bolaget inte har åsidosatt Torsten Perssons företrädesrätt till återanställning. Förbundets talan skall därför avslås.

Vid denna utgång är förbundet principiellt skyldigt att ersätta arbetsgivarparterna deras rättegångskostnader. I denna del har yrkats ersättning med 96 500 kr, varav 85 000 kr avser ombudsarvode, 1 500 kr avser utlägg och 10 000 kr avser vittneskostnader. Det är upplyst att 17 000 kr av det yrkade beloppet för ombudsarvode avser mervärdesskatt.

Förbundet har dels satt i fråga huruvida mervärdesskatt skall utgå, dels överlämnat till domstolen att allmänt bedöma skäligheten i arbetsgivarsidans kostnadsyrkande.

Arbetsdomstolen gör följande bedömande. Det av arbetsgivarsidan yrkade beloppen avseende ombudsarvode m.m. är i och för sig skäliga med hänsyn till målets beskaffenhet. Beträffande mervärdesskatten har arbetsgivarparterna förklarat dels att det är enbart Byggentreprenörerna som framställer yrkande om ersättning för rättegångskostnader, dels att Byggentreprenörerna inte kan göra avdrag för den del av kostnaderna som avser mervärdesskatt. Mot den bakgrunden skall ersättning utgå också för mervärdesskatt i enlighet med yrkandet (jfr domen 1996 nr 132).