AD 1997 nr 47

Hennes huvudsakliga arbetsuppgift i butiken bestod av kassatjänst. I hennes arbetsuppgifter ingick också att hjälpa kunder och att städa. Butiken har alltid liten bemanning.

Hon har aldrig sett några skriftliga rutiner för personalköpskorten och inte heller fått någon information om hur kortet skall användas. Personalen får ett nytt personalköpskort varje år. När korten har delats ut, har hon bara fått skriva sitt namn på en särskild rad på kortet. Hon handlar på kredit i butiken varje vecka. Någon beloppsgräns för kreditinköp har aldrig angivits. Hon har två söner. Sönerna har vid flera tillfällen fått skriva upp sina inköp på henne i inköpsboken. Det är många kunder som får handla på kredit.

När hon handlar i butiken, ber hon en annan kassörska att stämpla in varorna i kassan. Om hon gör ett stort inköp, skriver hon oftast upp köpet i inköpsboken. Butiksföreståndaren har lämnat sitt samtycke till att hon väntar med att betala tills hon kan utnyttja en rabattcheck på tio procent. Hon är frånskild och mån om allt hon kan tjäna. När en kund eller en anställd skall handla på kredit, använder kassörskan inte den vanliga kassaapparaten utan en särskild räknemaskin som står bakom kassan. Räkneremsan från räknemaskinen överlämnas till kunden istället för ett kassakvitto. Om det inte finns någon räkneremsa i maskinen, kan kassörskan i stället överlämna en liten lapp med slutsumman till kunden.

Hon minns inte vad som hände på kvällen den 7 februari 1996. När hon fick höra talas om att det förekom ett vällingpaket i konsulentens berättelse drog hon sig till minnes att en kund vid ett tillfälle hade lämnat tillbaka ett vällingpaket som det var insekter i. Hon tog tillbaka paketet och satte på en lapp som talade om att det var fel på varan.

På eftermiddagen den 9 mars 1996 ringde M.J. till henne i butiken. Hans dotter var sjuk och han skulle åka och handla. M.J:s sambo hade läst i tidningen att Konsum hade extrapris på blöjor. A-M.J. kände inte till att det var extrapris på blöjor men sade: ”Står det i tidningen så har vi väl det”. M.J. handlar sällan i butiken men han hälsar på henne där ibland. Vid de tillfällen då M.J. har handlat mycket i butiken har hon skrivit upp köpesumman på sig i inköpsboken.

När M.J. kom till butiken, hade hon en kund i kassan. När hon hade expedierat kunden, gick hon fram till M.J. och pratade. Han sade att butiken inte hade något extrapris på blöjor. Det kom en annan kund och hon var tvungen att gå tillbaka till kassan. Det extrapris på blöjor som M.J. talade om var relaterat till hur mycket kunden handlade för i butiken. Hon sade till M.J. att han skulle handla det som han behövde och att hon skulle sätta upp köpet på sig i inköpsboken. Meningen var att hon skulle tala med butiksföreståndaren och att hon senare skulle kunna ge M.J. den rabatt som hade utlovats i tidningen. Hon sade till M.J. att han på detta sätt också kunde utnyttja hennes personalrabatt.

Medan M.J. handlade, expedierade hon andra kunder i kassan. När hon fick en lucka sprang hon ned till M.J. och frågade om han hade handlat färdigt. Han hade inte handlat klart men hon tog ändå med sig hans kundkorg till kassan och började slå in varorna. Kassadisken är väldigt liten och postkuren skymmer räknemaskinen bakom kassan. Hon tog upp varorna från korgen, slog in dem på räknemaskinen och lade ned dem i en papperskasse som stod på golvet. Hon expedierade andra kunder emellan. Efter ett tag överlämnade M.J. en ny korg med varor. Hon fortsatte att slå in varorna och lade sedan ned dem i kassar. När hon skulle räcka över den ena kassen till M.J. gick ett handtag sönder. M.J. sade att han inte trodde att kassen gick att laga och började plocka över varorna till en ny kasse. M.J. sade att han också skulle ha film, batterier och två paket cigaretter. Han lade också fram en eller två tidningar. Vid denna tid höll hon samtidigt på att expediera en äldre dam. Damen upptäckte att A-M.J. hade stämplat in kilopriset på bananer istället för det pris som gällde på päron. När kunden upptäckte felet sade A-M.J. att det var ungefär samma kilopris på bananer och päron men det accepterade inte kunden. A-M.J. vände sig därför om för att räkna ut prisskillnaden med hjälp av räknemaskinen. Hon tänkte sig inte för utan började slå in priset på räknemaskinen. Det kom upp en mängd siffror på displayen och hon förstod att hon hade glömt bort att hon hade slagit in M.J:s varor på räknemaskinen. Hon expedierade damen och ytterligare en kund som kom strax efteråt. Den sista kunden stod kvar när M.J. lämnade butiken och när han kom tillbaka med väktarna. Hon sade till M.J. att de siffror som hon hade slagit in på räknemaskinen hade försvunnit och att hon hade upptäckt att det inte fanns någon räkneremsa i maskinen. Hon frågade om han hade sett vad slutsumman var men han svarade att han inte hade en aning om vad räknemaskinen hade visat för belopp. Hon kunde inte komma på vad det hade stått på displayen. Hon sade att hon måste räkna om varorna. M.J. svarade att han inte hade tid att vänta och att hon fick ta hans inköpslista och räkna efter den. Om det blev några problem, skulle hon ringa hem till honom. Hon tog hans lapp, lade lappen vid räknemaskinen och fortsatte med nästa kund. Hon vet inte hur många varor M.J. hade med sig när han lämnade butiken.

Om hon inte kan priset på en vara, använder hon alltid handscannern. Vissa varor har fortfarande prislapp. Det går att fråga om en varas pris med hjälp av handscannern utan att slå in varan i kassaapparaten. Man kan också få fram priset på en vara, om man slår in siffrorna i streckkoden i kassaapparaten. Varor som säljs per kilo vägs i vågen i kassan. Hon använde handscannern även då M.J. handlade i butiken.

När M.J. hade gått ut genom den första ytterdörren, kom hon på att han hade lämnat butiken utan någon lapp. Hon mindes inte om räknemaskinen hade visat 405 kr eller 705 kr innan hon började räkna ut prisskillnaden mellan bananer och päron. Hon tänkte först skriva 705 kr. Hon kunde ha ljugit i efterhand och påstått att den första siffran i inköpsboken är en sjua. Filmen, cigaretterna, batterierna och tidningarna var inte inräknade i den summa som hon antecknade i inköpsboken. Allt hände på ett ögonblick och hon var snopen för att hon hade upptäckt att det inte fanns någon remsa i räknemaskinen och för att M.J. inte hade velat vänta medan hon räknade om varorna. Hon kunde inte göra på något annat sätt i den situation som hade uppkommit. Hon visste att M.J. inte skulle lura henne. Hon hade kunnat ringa hem till honom och fått reda på vad t.ex. det kött som han hade köpt kostade. På samma sätt hade hon kunnat få reda på hur många bananer och äpplen han hade köpt. Hon hade sedan kunnat få fram ett pris på varorna genom att väga en motsvarande mängd varor i butiken.

Hon höll på med en kund när M.J. och väktarna kom in i butiken. Hon frågade vad som hade hänt och fick till svar att de skulle vänta med det. När hon gick ut för att stänga butiken stod en av väktarna utanför och ringde. När hon hade låst butiken fick hon veta att de hade bevakat butiken och att de skulle ringa till föreståndaren om något verkade misstänkt. De sade att M.J. inte hade något kvitto och hon svarade att det stämde. De fick vänta ett tag innan föreståndaren kom till butiken. Föreståndaren var irriterad och kontrollräknade varorna.

Han och hans familj brukar inte handla i butiken på Pantarholmen. Han visste hur stor personalrabatten var och kände också till att det fanns en personalbok där man kunde skriva upp varorna tills man kunde få 17 procents rabatt. För några år sedan handlade han en gång på moderns inköpsbok då någon annan än A-M.J. satt i kassan.

Han besökte inte butiken den 7 februari 1996. Vid denna tid ägnade han all sin lediga tid åt att bygga om familjens kök. Han äger en Volvo 745 i grön metallic. Han har ingen gråvit täckjacka eller röd skjorta.

Den 9 mars 1996 hade hans dotter maginfluensa. Han hade varit bortrest hela veckan och det började bli sent på kvällen. Hans sambo hade läst i tidningen att Konsum hade extrapris på blöjor. Han ringde till A-M.J. som sade att det var mycket möjligt att butiken hade extrapris. När han kom till butiken, upptäckte han att det inte fanns några blöjor i den storlek som han skulle köpa. Han skulle aldrig ha åkt till butiken, om han inte trott att det varit extrapris på blöjor. Han blev irriterad. Han talade med A-M.J. som istället föreslog att de skulle skriva upp varorna på henne. När blöjorna kom in till butiken, skulle han också få tillgodogöra sig det extrapris som hade utlovats i tidningen.

Han plockade ihop de varor som han skulle köpa. Vid ett tillfälle kom A-M.J. ned till honom och tog hans varukorg. Under hans vistelse i butiken ringde hans sambo och ville att han skulle köpa ytterligare några varor. När han gick fram till kassan, tog A-M.J. varukorgen och slog in varorna på en räknemaskin bakom kassan. Räknemaskinen är placerad i samma höjd som kassan och kassörskan måste vända sig om ifall hon skall använda maskinen. Det fanns prislapp eller streckkod på alla varor. Hon satt vid räknemaskinen med ryggen vänd mot honom. Han vet inte om hon använde kassaapparaten vid något tillfälle. Han behövde också köpa batterier, en två-pack film och några andra saker som fanns bakom kassan. Utöver detta skulle han köpa en kvällstidning och två andra tidningar. Han lade varorna på transportbandet. Under tiden började A-M.J. att expediera en äldre kvinna. Strax innan hade handtaget på en papperskasse gått sönder. Handtaget gick sönder när A-M.J. skulle sträcka sig över disken och lämna över kassen till honom. A-M.J. försökte häfta ihop handtaget men han tyckte att det var meningslöst att försöka laga kassen. Han började istället lasta över varorna i en annan kasse. Under tiden expedierade A-M.J. en annan kund. Efter ett tag hörde han att A-M.J. vände sig om och att hon börjar slå på räknemaskinen. A-M.J. sade ”oj, nu försvann det” eller något liknade. När den andra kunden var klar, sade A-M.J. att hon inte visste vad det hade stått på räknemaskinen. Hon frågade om han sett slutsumman men han visste inte vilket belopp hon hade räknat fram på maskinen. A-M.J. sade att de måste räkna om varorna igen. Han hade ont om tid och var trött. Han sade till A-M.J. att hon skulle ta hans inköpslista och göra ett överslag efter den. På listan stod inte alla varor som han hade handlat men hon hade ju just expedierat honom. Han utgick från att hon skulle ta kontakt med honom om det var något hon undrade över. A-M.J. accepterade att hon skulle räkna efter inköpslistan. Hon tog inköpslistan och lade den bakom sig i kassan. Han plockade ihop de sista varorna, tog sina kassar och lämnade butiken. Efteråt uppskattade han varornas värde till mellan 700 kr och 900 kr.

När han kom ut från butiken blev han stoppad av två väktare som frågade om han hade något kvitto på de varor som han hade handlat i butiken. Han svarade att de hade skrivit upp varorna på hans mor. De gick tillbaka in i butiken och en av väktarna ringde till butiksföreståndaren. Han sade aldrig att varorna var värda 405 kr.

Den 7 februari 1996 blev han ombedd av konsumentföreningens chef att åka till butiken på Pantarholmen. Han skulle inte ingripa om något hände utan bara sitta utanför i bilen och se om något annorlunda eller oärligt inträffade. Han har själv arbetat i kassan i olika butiker.

Han ringde till butikschefen och fick veta att A-M.J. skulle arbeta ensam i butiken från kl.18.30. Han parkerade bilen på en parkeringsplats tvärs över gatan. Parkeringsplatsen ligger mitt emot det skyltfönster som är beläget till vänster om kassan sett från kundens plats framför kassadisken. Han ställde bilen på trottoaren. Avståndet till skyltfönstret uppgick till cirka tio meter. Han satt kvar i bilen hela tiden och förde anteckningar. Det snöade lätt men han såg bra ändå.

Han hade god sikt in i butiken, främst i området runt kassadisken. Från sin plats såg han när kassörskan stod eller satt i kassan. Han såg när hon tog upp en vara och när hon använde handscannern. Han såg också när hon öppnade kassalådan och tog emot pengar och när hon stängde kassalådan och gav tillbaka växel. Han kunde också se när hon vägde varor på vågen. Från den plats där han befann sig såg han 3–4 meter in i butiken och fram till charkdisken och fruktdisken. Han kunde iaktta personalens och kundernas utseende och klädsel. Det syntes tydligt om några kunder stod i kö till kassa. Han såg dock inte räknemaskinen bakom kassan, eftersom den skymdes av postmodulen. Om kassörskan tog ett steg bakåt, såg han henne inte längre.

Omkring kl. 20.35 kom en man i 30–35-års åldern fram till kassan. Han var lång och mörk och hade kortklippt hår. Mannen bar en gråvit dunjacka och en röd skjorta. Mannen ställde upp ett stort Semper vällingpaket och ett paket flingor på kassadisken. A-M.J. tog paketen och satte dem bakom kassan. Mannen och A-M.J. pratade med varandra och de verkade som om de kände varandra. När andra kunder kom fram till kassan gick mannen ut i butiken. När mannen kom tillbaka hade han med sig en kundkorg. Vid denna tid fanns inga andra personer invid kassan. Mannen plockade upp 6–8 artiklar på transportbandet. Varorna passerade förbi kassaapparaten utan att någon registrering ägde rum. När varorna hade passerat transportbandet, lade mannen ned dem i korgen igen. A-M.J. tog varukorgen och satte den bakom sig i kassan. A-M.J. gick sedan ut i butiken och hämtade en stor påse apelsiner som hon satte bakom kassan. Hon vägde inte frukten på vågen. Det kom hela tiden andra kunder som A-M.J. expedierade. Efter ett tag kom mannen tillbaka med en ny korg. Han plockade upp 15–17 artiklar, bland annat en flaska Yes handdiskmedel. Varorna lades upp på transportbandet. När de hade passerat bandet plockade mannen och A-M.J. gemensamt ned varorna i en kasse. Varorna lades således bara upp på bandet och passerade sedan förbi kassan utan någon registrering. När varorna var nedplockade gick A-M.J. till charkdisken och hämtade något smörgåspålägg som hon lade ned i kassen. När mannen befann sig i kassan använde A-M.J. inte handscannern. Hon öppnade aldrig kassalådan och tog inte heller emot någon betalning. Under den tid då mannen befann sig i kassan skymdes A-M.J. aldrig av postmodulen. Mannen tog kassarna och gick tillsammans med A-M.J. mot ytterdörren. A-M.J. måste under tiden ha stoppat ned de första varorna i en kasse. När detta ägde rum känner H.O. inte till. A-M.J. och mannen stannade vid ytterdörren och plockade gemensamt ned 6–8 veckotidningar i kassarna. Mannen lämnade butiken kl. 20.55.

Mannen måste ha gått mot butikens parkeringsplats. Efter en liten stund såg han att en bil fördes upp för backen. När bilen passerade bredvid honom såg han att det var en Volvo 745 herrgårdsvagn i silvermetalic. A-M.J. lämnade butiken kl. 21.35. Hon hade bara med sig sin handväska när hon kom ut från butiken.

Han talade med butikschefen dagen efteråt. Hon läste upp vilka registreringar som hade skett i kassan vid den aktuella tidpunkten dagen innan. Under den aktuella tiden hade 5–6 köp registrerats i kassaapparaten. Inget av köpen uppgick till mer än 60 kr. Han känner inte till om butiksföreståndaren också kontrollerade personalens kreditköpsbok.

O.L.: De skulle bevaka butiken på Pantarholmen och fick i förväg veta att man misstänkte att varor fördes ut från butiken utan att kunderna betalade. Han och H.J. kom till butiken kl. 16.45 och parkerade bilen på andra sidan gatan mittemot butiksfönstret. Från bilen kunde de iaktta vad som hände vid kassadisken och lite till. De såg kassörskan och kunderna när dessa befann sig i kassan. De kunde se hur kunderna såg ut och när de räckte över pengar till kassörskan.

M.J. kom till butiken kl. 20.40. Han gick runt i butiken och plockade till sig varor. Efter en stund steg O.L. och H.J. ut ur bilen och gick och ställde sig på trottoaren. M.J. plockade över varorna i papperskassar. Någon registrering ägde inte rum i kassan. M.J. plockade över varorna direkt från korgen eller vagnen ned i kassarna. Någon betalning ägde inte heller rum. När M.J. befann sig i kassan var A-M.J. i den andra delen av butiken. Hon befann sig bara i kassan några korta stunder. A-M.J. sprang fram och tillbaka. Den tid som hon befann sig i kassan var så kort att hon inte kan ha registerat varorna. När det kom andra kunder backade M.J. och släppte förbi dem. A-M.J. vände aldrig ryggen mot kassadisken och hon kan därför inte ha använt någon räknemaskin bakom kassan.

De stoppade M.J. när denne kom ut från butiken. De frågade honom om han hade något kvitto på varorna. M.J. svarade att han inte hade något kvitto och att han skulle utnyttja någon slags personalrabatt som hans mor hade i butiken. M.J. sade att han hade skrivit upp på en lapp ”vad varorna kostade på ett ungefär”. ”Det kunde slå både ”upp och ned” men kostnaden var cirka 405 kr. M.J. hade med sig en liten gul lapp.

H.J.: De fick i uppdrag att kontrollera om kassörskan och hennes son förde ut varor från butiken utan att betala. De kom till platsen kl.17.00 och parkerade bilen utanför butiken. De befann sig 15–20 meter från butiksfönstret. Från sin plats i bilen såg de när kassörskan stod och slog in varor i kassan. De såg kassadisken och hela transportbandet. De kunder som befann sig i kassan syntes mycket väl. De såg när kunderna lade upp varorna på transportbandet och när kassörskan använde handscannern. Platsen bakom kassan skymdes av ett postkontor.

M.J. kom till butiken omkring kl. 20.45. Han plockade ihop varorna, gick fram till kassan och plockade sedan ned varorna i kassar. Han känner igen M.J. eftersom han är bekant med M.J:s yngre bror. M.J. antecknade något när han gick runt i affären. När M.J. befann sig i kassan städade A-M.J. i butiken. Hon var tillsammans med M.J. i kassan ibland men bara korta stunder. A-M.J. expedierade några andra kunder. När hon inte var upptagen av andra kunder fortsatte hon att städa. A-M.J. kan inte ha registrerat alla varor som M.J. tog med sig från butiken. Hon använde inte handscannern och hon kan inte ha läst av varornas priser på något annat sätt. M.J. betalade inte för varorna. Innan varorna kontrollräknades nämndes det att varorna var värda omkring 400–500 kr.

A-M.J. brukade aldrig veckohandla i butiken. A-M.J. handlade över huvud taget inte särskilt mycket i butiken. Någon gräns för hur stora belopp som får antecknas på kaklistan har inte angivits. Det finns inget förbud mot att skriva upp större belopp och det kan därför ha hänt att sådant har förekommit i butiken.

Securitas bevakning av butiken påbörjades efter händelsen den 7 februari 1996. På kvällen den 9 mars 1996 ringde Securitas och talade om att det hade kommit ut en man från butiken och att mannen inte hade betalt de varor som han hade med sig. När hon kom till butiken såg hon att kassarna innehöll mycket varor och att en del av varorna kostade ganska mycket. A-M.J. sade att hon hade skrivit upp varorna men att det kanske inte stämde riktigt eftersom hon hade räknat fel på päronen. A-M.J. kan ha sagt att färgbandet på räknemaskinen inte fungerade. Det satt en räkneremsa i maskinen.

Hon slog in varorna i kassaapparaten. Priset på alla varorna utom en förpackning med nappar kunde avläsas med handscannern eller via en prislapp på varan. Napparna var inte inlagda på datan och någon prislapp fanns inte heller på förpackningen. De var tvungna att gå till hyllkanten i butiken för att få reda på priset på napparna. M.J. ville byta till andra nappar när han fick reda på vad förpackningen kostade. När kontrollräkningen var klar sade A-M.J. att de skulle ändra anteckningen i personalköpsboken. M.J:s inköp kan inte rekonstrueras med hjälp av hans inköpslista. Uppgifter saknas om varuslag, prisgrupper och vikt.