AD 1996 nr 35

Parter:

Domskäl

Domslut

BILAGA

BAKGRUND

R.B. avskedades den 30 juni 1993 från sin anställning hos Securum Aktiebolag (bolaget). I dom den 30 september samma år ogiltigförklarade Stockholms tingsrätt avskedandet och förpliktade bolaget att till B utge allmänt och ekonomiskt skadestånd. I skrivelse samma dag underrättades B om att bolaget inte hade för avsikt att rätta sig efter domen samt upplöste bolaget anställningsförhållandet med honom. Bolaget har härefter, på grund av bestämmelsen i 39 § lagen om anställningsskydd (LAS), betalat skadestånd till B med sammanlagt 1 120 640 kr, motsvarande 32 gånger 35 020 kr.

I sin anställning hos bolaget hade R.B. under år 1993, förutom den angivna lönen om 35 020 kr per månad, bl.a. tillgång till tjänstebil som han hade rätt att nyttja också för privat bruk. Tjänstebilens skattepliktiga förmånsvärde 1993 var, utslaget per månad, 4 273 kr. För förlusten av tjänstebilsförmånen har B således inte erhållit någon kompensation av bolaget i det skadestånd han erhållit jämlikt 39 § LAS.

YRKANDEN M M

R.B. har yrkat att tingsrätten skall förplikta bolaget att till honom betala 136 736 kr (32 x 4 273 kr) jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen fr.o.m. den 1 oktober 1993 tills betalning sker. Som grund för yrkandet har B anfört att skadeståndet enligt 39 § LAS skall beräknas på hela den månadslön han faktiskt hade när anställningen upphörde och att tjänstebilsförmånen utgjort en del av denna lön.

Bolaget har bestritt yrkandet men vitsordat skäligheten i och för sig av såväl kapitalbeloppet som fordrad ränta. Som grund för bestridandet har bolaget anfört att skadeståndet enligt 39 § LAS endast skall beräknas på den nominella månadslönen, d.v.s. exklusive sidoförmåner.

Till utvecklande av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

R.B.

Skadeståndet enligt 39 § LAS är normerat på visst sätt med hänsyn till arbetstagarens ålder och anställningstid. Skadeståndet skall beräknas på den lön arbetstagaren hade när anställningen upphörde. Skulle arbetstagarens faktiska inkomst under den senaste månaden ha varit lägre än normalt t.ex. på grund av att arbetstagaren har varit sjuk bör, enligt förarbetena till LAS, arbetstagaren i princip vara garanterad samma förmåner som skulle ha utgått om han hade fått behålla sina arbetsuppgifter. För det fall R.B. hade fått behålla sin anställning skulle han under 1993 haft en ”totallön” om 39 293 kr per månad; antingen i form av lön jämte tjänstebil eller enbart lön. Enligt en skrivelse utfärdad av Nordbanken den 4 september 1991 angående bankens tjänstebilspolicy framgår dels att B har fått vidkännas en lönereduktion för tjänstebilen dels att hans lön, för det fall tjänstebilen avvecklats, skulle ökas med värdet av bilen eller med 4 000 kr i 1991 års prisnivå. Banken har också i skrivelse till B den 24 juni 1991 bekräftat att hans månadslön bestod av dels ett kontantbelopp dels tjänstebilen.

Bolaget

För månaderna juli, augusti och september 1993 reglerade bolaget den ekonomiska skada R.B. lidit på grund av avskedandet genom att för dessa månader betala lön, ersättning för mistad bilförmån, ersättning för mistad lunchsubvention samt tjänstepensionsförsäkringspremier. Det normerade skadestånd som utgått jämlikt 39 § LAS har emellertid endast beräknats på B månadslön utan tillägg för övriga sidoförmåner han åtnjöt under anställningstiden. I brevet från Nordbanken till B den 24 juni 1991 angavs att B månadslön var 34 100 kr och att han därutöver hade tjänstebil vilket medförde att ”totallönen” uppgick till 38 100 kr. Skrivelsen av den 4 september 1991 tillkom i samband med att banken började försöka avveckla tjänstebilar som inte var absolut nödvändiga för att tjänstebilsinnehavaren skulle kunna fullgöra sin tjänst på ett adekvat sätt. B har emellertid inte behövt vidkännas någon lönesänkning när han tilldelades tjänstebilen. Han har inte heller behövt avstå löneökningar för att erhålla eller få behålla tjänstebilen.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Tingsrätten har på parternas begäran avgjort målet utan huvudförhandling.

DOMSKÄL

Tvisten i målet gäller frågan huruvida värdet av tjänstebilsförmånen skall tillgodoräknas R.B. i det skadeståndsbelopp som enligt 39 § LAS skall motsvara ett normerat antal månadslöner.

R.B. har mot bolagets bestridande inte visat att han, när han erhöll tjänstebilsförmånen, fick vidkännas någon lönereduktion eller att han senare genom att avstå från tjänstebilen hade kunnat erhålla motsvarande löneökning. Tingsrättens utgångspunkt är därför att B inte har kunnat byta tjänstebilsförmånen mot ersättning i pengar.

Skadestånd enligt 39 § LAS har till syfte att kompensera arbetstagaren för den ekonomiska och ideella skada som orsakats av arbetsgivarens vägran att rätta sig efter en dom varigenom en domstol har ogiltigförklarat en uppsägning eller ett avskedande eller har förklarat att en tidsbegränsad anställning skall gälla tills vidare. Skadestånd enligt denna bestämmelse skiljer sig från skadestånd enligt 38 § LAS på så sätt att det är fråga om en schablonmässigt beräknad ersättning och inte om en ersättning beräknad på liden ekonomisk skada eller en skälig kompensation för ideell skada.

Vid fastställande av skadestånd enligt 39 § LAS utgör arbetstagarens månadslön vid tidpunkten för uppsägningen eller avskedandet utgångspunkten för den matematiska beräkning som skall göras. För det fall arbetstagarens faktiska inkomst under den senaste månaden varit lägre än normalt t.ex. på grund av sjukdom bör enligt förarbetena till bestämmelsen den i dåvarande 12 § 1 st 2 p LAS angivna principen tillämpas vid skadeståndets bestämmande (prop. 1973:129 [ pdf ||  ] s. 284 [  ]). Enligt denna princip skall arbetstagaren ha rätt till de förmåner som normalt skulle ha utgått. Härav kan emellertid inte dras annan slutsats än att det är den normala månadslönen som skall vara utgångspunkten vid beräkning av skadestånd enligt 39 § LAS.

För att en schablonregel såsom tänkt är skall vara lätt att tillämpa bör beräkningsgrunden också vara lätt fastställbar. Att låta begreppet månadslön inbegripa även andra anställningsförmåner än den direkta kontantersättningen är knappast förenligt med en sådan princip. Även om värdet av bilförmånen i förevarande mål är ostridigt är det inte självklart att en sådan förmån skall värderas till det skattepliktiga beloppet. Liksom beträffande andra anställningsförmåner kan det därför uppstå tveksamhet om hur en sådan förmån skall värderas. För det fall begreppet månadslön skulle anses inbegripa även värdet av tjänstebil saknas vidare egentliga skäl till varför inte andra förmåner som tillkommit arbetstagaren under anställningstiden också skall inräknas i samma begrepp. Vid sådant förhållande skulle de tidigare angivna förutsättningarna för ett schablonmässigt beräkningssätt inte längre föreligga.

Sammantaget finner tingsrätten inte begreppet månadslön i 39 § LAS kan anses innefatta annat än den lön som utgår till arbetstagare i form av kontantersättning. I vart fall inte när eventuella sidoförmåner inte har varit direkt utbytbara mot kontantersättning. Käromålet skall därför ogillas.

Vid denna utgång i målet skall R.B. utge ersättning för bolagets rättegångskostnader med härför yrkat belopp.

DOMSLUT

1. Käromålet ogillas.

2. R.B. skall ersätta Securum Aktiebolag dess rättegångskostnader med tjugotusensexhundratrettio (20 630) kr avseende ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag tills betalning sker.