AD 1998 nr 5

Aktiebolaget Falu Elverks huvudsakliga verksamhet består av produktion av värme och i viss mån även el. Genom sitt medlemskap i EFA är bolaget bundet av kraftverksavtalet i förhållande till SEF. Vid fjärrvärmeenheten arbetar förutom en chef sex drifttekniker. Driftteknikernas anställningsförhållanden har alltsedan de anställdes reglerats av ett tjänstemannaavtal. Tvisten i målet gäller frågan om de sex driftteknikernas anställningsförhållanden skall regleras av kraftverksavtalet.

SEF har gjort gällande att driftteknikernas arbetsuppgifter, som är att producera el och värme, huvudsakligen är att härleda ur kraftverksavtalet, varför enligt SEF:s mening kraftverksavtalet skall vara tillämpligt på de sex driftteknikernas anställningsförhållanden. Arbetsgivarparterna har bestritt att kraftverksavtalet skall tillämpas på de berörda arbetstagarna. De har gjort gällande att det föreligger en gemensam partsavsikt sedan verksamhetens start att tjänstemannaavtalet skall tillämpas på de aktuella arbetsuppgifterna. Vidare har de anfört att, även om inte någon gemensam partsavsikt kan anses styrkt, är ändå det arbete den aktuella personalen bedriver av sådan art att det måste anses vara av tjänstemannakaraktär. Slutligen har de gjort gällande att det krävs väsentligt förändrade förhållanden för att ett redan gällande avtal skall ersättas av ett annat.

I målet har förebragts såväl skriftlig som muntlig bevisning. Den skriftliga bevisningen har bestått bl.a. av utdrag ur ”befattningsnomenklatur” och ”arbetsgruppering för lönestatistik” samt organisationsplaner för Malmö Kraftvärmeverk respektive Falu Elverk. Vid huvudförhandlingen har på SEF:s begäran förhör upplysningsvis hållits med förre ombudsmannen S-O.Q. och maskinisten vid Malmö Kraftvärmeverk, B.H. På arbetsgivarparternas begäran har förhör upplysningsvis hållits med verkställande direktören vid Falu Elverk, A.B., fjärrvärmechefen vid Falu Elverk, L.J., driftteknikerna L.A., P.A. och J.S., kraftverkschefen vid Malmö Kraftvärmeverk, R.B. samt företrädaren för SIF J.J.

Arbetsdomstolen har i ett flertal tidigare domar tagit ställning till frågan om gränsdragningen mellan arbetaravtal och tjänstemannaavtal. En dom av principiellt intresse angående denna frågeställning är AD 1978 nr 18 [ NJ ]. De riktlinjer som dragits upp i den domen har följts i senare avgöranden av arbetsdomstolen. Riktlinjerna har i en av dessa senare domar, AD 1989 nr 12 [ NJ ], sammanfattats på följande sätt.

Dessa uttalanden har enligt arbetsdomstolens mening alltjämt giltighet. Även i det föreliggande målet handlar tvisten om hur gränsen skall dras mellan arbetaravtal och tjänstemannaavtal, närmare bestämt SEF:s och SIF:s respektive avtal. Men omständigheterna i detta mål skiljer sig i flera avseenden från dem i de tidigare tvister inom samma område som domstolen haft att ta ställning till. I de tidigare tvisterna var det fråga om stationsteknikerbefattningar som visserligen utvecklats genom ny teknik men som hade sitt ursprung i tidigare befattningar inom samma verksamhetsområde på vilka arbetaravtal tillämpats. I den nu aktuella tvisten är det fråga om en ny verksamhet inom vilken arbetaravtal aldrig tillämpats.

Det framgår dock av utredningen att två av de berörda driftteknikerna tidigare omfattats av arbetaravtal. Tidigare tillhörde L.A. tydligen SEF och S.J var tidigare medlem i Svenska Kommunalarbetareförbundet. I deras nuvarande anställningar har dock aldrig något annat avtal än SIF:s tillämpats. De har också numera andra arbetsuppgifter än tidigare. Det kan alltså inte hävdas att driftteknikernas arbete utvecklats från arbete som hör under något arbetaravtal. Mot denna bakgrund finner arbetsdomstolen att L.A:s och S.J:s tidigare organisationstillhörighet inte bör tillmätas betydelse vid bedömningen.

Av den inledande redogörelsen framgår att gränsen mellan konkurrerande tjänstemanna- och arbetaravtal skall fastställas genom sedvanlig kollektivavtalstolkning. Den gemensamma partsavsikten när avtalen första gången träffades är således i första hand bestämmande för gränsdragningen. SEF har gjort gällande att arbetsgivaren ensidigt bestämt att SIF-avtalet skulle tillämpas, medan arbetsgivarparterna påstått att arbetsgivaren diskuterade med såväl SIF som SEF lokalt i samband med att frågan om organisationstillhörighet uppkom och att företrädare för organisationerna var ense om att SIF-avtalet skulle tillämpas beträffande driftteknikerna vid fjärrvärmeverket. Arbetsdomstolen kan för sin del endast konstatera att det inte förebringats någon utredning som medger några slutsatser i frågan om någon gemensam partsavsikt förelegat hos parterna i kraftverksavtalet i det nu aktuella avseendet. Kraftverksavtalets ordalydelse ger inte heller något bestämt svar på tvistefrågan.

Domstolen har i tidigare fall uttryckt att utgångspunkten för bedömningen bör vara vilken personalkategori de berörda arbetstagarna ursprungligen tillhört och om arbetsuppgifterna därefter förändrats på ett så avgörande sätt att en ändrad avtalstillhörighet är motiverad. Principen har i praxis uttryckts på det sättet att om anställda inom ett arbetaravtals tillämpningsområde med bibehållande av tidigare arbetsuppgifter tillförs nya tjänstemannabetonade uppgifter skall dessas arbetsuppgifter alltjämt anses omfattade av arbetaravtalet intill dess frågan blivit reglerad genom överenskommelse, såvida de nytillkomna uppgifterna inte är helt dominerande. I förevarande mål är, som nämnts, förhållandena annorlunda, såtillvida att tjänstemannaavtal reglerat driftteknikernas anställningsförhållanden alltsedan fjärrvärmeverksamheten startades. Det är en omständighet, som visserligen måste beaktas, men som inte ensam kan utesluta att kraftverksavtalet är tillämpligt.

Mot bakgrund av det hittills anförda återstår det för domstolen att försöka bestämma gränsdragningen mellan tjänstemanna- och arbetaravtalen genom att pröva om driftteknikernas arbete huvudsakligen är av tjänstemannakaraktär eller om det till större delen utgörs av sådant arbete som typiskt sett faller under ett arbetaravtal.

Som en bakgrund till vad utredningen visar om driftteknikernas arbetsuppgifter bör först en redogörelse lämnas för vad utredningen visar om fjärrvärmeverksamhetens vid Falu Elverk tillkomsthistoria, uppbyggnad och organisation.

Utredningen visar bl.a. följande. – Fjärrvärmeverksamheten i Falu kommun inleddes egentligen redan 1982. Under åren 1983–1984 byggdes ett distributionsnät och under hösten sistnämnda år startades produktionen i mindre skala. Den 1 april 1985 anställdes två personer inom verksamheten; den ene var A.B., som numera är verkställande direktör och den andre, J.S. som är en av de av tvisten berörda driftteknikerna. J.S. kom från en anställning som driftingenjör vid kommunens vattenverk. – År 1993 uppfördes Västermalmsverket, som projekterats under åren 1991 och 1992. I projekteringsarbetet deltog A.B. och J.S. Innan verket togs i drift anställdes ytterligare tre personer som deltog i slutfasen av projekteringen och starten av verket. Västermalmsverket utgör den centrala och mest betydande anläggningen inom fjärrvärmeverksamheten. Förutom detta verk finns mindre anläggningar. Verksamheten bygger på modern teknik och de olika anläggningarna är obemannade. Vid Västermalmsverket finns ett kontrollrum varifrån verksamheten styrs av datorer men detta är normalt inte bemannat utan används endast då problem uppkommer. En ur personalen har jour eller beredskap och kan med hjälp av en bärbar dator t.ex. hemifrån kontrollera driften. Verket skall dock besökas och tillses minst var sextonde timme. – Den 1 januari 1996 övertogs från landstinget ansvaret för driften av en hetvattencentral vid lasarettet i Falun. Även den är numera obemannad. – Under senare tid har verksamheten utökats med en anläggning, en hetvattencentral vid regementet i Falun. – De sex berörda driftteknikerna och driftchefen L.J. utgör hela personalen inom fjärrvärmeverksamheten vid Falu Elverk.

När det sedan gäller de berörda driftteknikernas arbetsuppgifter finns det anledning att framhålla att parterna är ense om att samma avtal bör vara tillämpligt på alla de sex berörda. Mot bakgrund härav har arbetsdomstolen inte anledning att gå närmare in på vad var och en av dem gör.

Utredningen beträffande driftteknikernas arbetsuppgifter består i huvudsak av de uppgifter som lämnats av de förhörspersoner som arbetsgivarsidan åberopat. Dessa uppgifter har till övervägande del lämnats obestridda av SEF.

Av utredningen i denna del framgår bl.a. följande. Flera av driftteknikerna anställdes redan innan Västermalmsverket togs i drift och deltog i bl.a. projekteringen av verket. Vid den tiden fanns alltså inte de arbetsuppgifter som SEF nu menar faller under kraftverksavtalet och det projekteringsarbete som då utfördes var otvivelaktigt av tjänstemannakaraktär. Även sedan Västermalmsverket tagits i drift har driftteknikerna deltagit i projektering och uppbyggnad av andra anläggningar. Vid tillkomsten av hetvattencentralen vid regementet i Falun var det en av driftteknikerna som ritade och konstruerade anläggningen och driftteknikerna som efter visst samråd med L.J. skötte upphandlingen av all utrustning förutom själva pannan där. Var och en av driftteknikerna har huvudansvar, såväl tekniskt som ekonomiskt, för någon del av verksamheten, i vilket ingår bl.a. utvecklingsarbete, budgetering och resultatuppföljning. De berörda driftteknikerna vid Falu Elverk utför själva sådana arbetsuppgifter som vid Malmö Kraftvärme utförs av tjänstemän vid olika specialavdelningar för administration, distribution och marknad. Genom att fjärrvärmeanläggningarna i Falun är obemannade föreligger en väsentlig skillnad jämfört med förhållandena i Malmö. Där finns ett skiftlag på plats. I skiftlagen ingår förutom maskinister en dem överordnad skiftchef, en tjänsteman som är underordnad en driftchef och kraftverkschefen. Driftteknikerna i Falun har inte någon egentlig arbetsledare även om de är underordnande L.J. Han delar inte ut några order till driftteknikerna om vad de skall göra; det avgör de själva. Driftteknikerna ägnar uppemot halva arbetstiden åt självständigt arbete inom sina respektive ansvarsområden. Driftteknikerna i Falun sköter själva kontakterna med entreprenörer, leverantörer, kunder och myndigheter. De utför visserligen själva t.ex. en del reparationsarbeten men för alla större reparationer och byggnadsarbeten samt mer omfattande städningsarbeten anlitas entreprenörer, varvid driftteknikerna är arbetsledare för dessa. Även inmatningen av bränsle vid Västermalmsverket ombesörjs av en entreprenör.

Enligt arbetsdomstolens mening visar utredningen att driftteknikerna vid Falu Elverks fjärrvärmeverksamhet huvudsakligen har arbetsuppgifter som traditionellt betecknats som typiska tjänstemannauppgifter. Beskrivningarna av deras arbetsuppgifter passar väl in på beskrivningen av tjänstemannaarbeten i den tidigare gällande befattningsnomenklaturen för tjänstemän och i SIF:s arbetsgruppering för lönestatistik, ALS. Det står också i god överensstämmelse med den överenskommelse som för det kommunala området träffats mellan Svenska Kommunalarbetareförbundet och Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund att hänföra driftteknikernas arbete till tjänstemannaområdet. Det har även framkommit att tjänstemannaavtal i flera fall tillämpas för anställda med arbete i kontrollrum vid bl.a. kraftverksföretag. Det förekommer också att SEF:s avtal tillämpas för personal i kontrollrum men då är denna personal underställd en vakthavande ingenjör eller liknande. Enligt arbetsdomstolens mening framstår det också med hänsyn till vilka arbetsuppgifter driftteknikerna har som främmande att hänföra dem till kategorin maskinister eller till någon av de övriga yrkeskategorier som upptas i beskrivningen av kraftverksavtalets tillämpningsområde.

Avslutningsvis kan följande tilläggas. SEF har i målet fäst vikt vid vem som ”kör verket” och bl.a. ställt frågan vem som gör det om inte driftteknikerna gör det. Det svar som getts på detta är att datorerna ”kör verket”. Detta återspeglar något av den utveckling som skett. Vad som gjorts vid fjärrvärmeverksamheten i Falun kan beskrivas så att man från början genom utnyttjande av modern teknik, en mycket begränsad organisation och anlitande av entreprenörer minskat behovet av egen personal. Vissa personalkategorier som finns vid andra värmeverk har därigenom kommit att sakna motsvarighet inom Falu Elverks fjärrvärmeverksamhet. Åtminstone en del av dem torde dock återfinnas hos de entreprenörer som anlitas.

Vid en samlad bedömning av vad som framkommit i målet kommer arbetsdomstolen till den slutsatsen att Falu Elverk inte kan anses skyldigt att tillämpa kraftverksavtalet på de berörda driftteknikerna. SEF:s talan skall därför avslås.

Vid denna utgång i målet skall SEF åläggas ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader. Om kostnadsbeloppet råder inte tvist.