Hem: Teman: Arbetsrätt:

EU-domstolens avgörande :
Dom av den 11 juli 2018, Somoza Hermo och Ilunión Seguridad, C‑60/17, EU:C:2018:559

Celex : 62017CJ0060
Berörd stat : Spanien
Berörd rättsakt ( Celex ) : 32001L0023

» Gå direkt till avgörandet

DOMSTOLENS DOM (tionde avdelningen)

den 11 juli 2018 ( *1 )

Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 2001/23/EG – Artikel 1.1 – Övergång av företag – Artikel 3.1 – Skydd för arbetstagares rättigheter – Anställningsavtal som övertas enligt bestämmelser i ett kollektivavtal – Kollektivavtal enligt vilket den som överlåtit företaget och den som förvärvat företaget undantas från solidariskt ansvar för skyldigheter, däribland lönefordringar, som uppkommit på grund av anställningsavtal före övergången av företaget

I mål C‑60/17,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tribunal Superior de Justicia de Galicia (Överdomstolen i den autonoma regionen Galicien, Spanien) genom beslut av den 30 december 2016, som inkom till domstolen den 6 februari 2017, i målet

Ángel Somoza Hermo,

Ilunión Seguridad SA

mot

Esabe Vigilancia SA,

Fondo de Garantía Salarial (Fogasa),

meddelar

DOMSTOLEN (tionde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden E. Levits samt domarna A. Borg Barthet (referent) och M. Berger,

generaladvokat: E. Tanchev,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

Ángel Somoza Hermo, genom X. Castro Martínez, abogado,

Spaniens regering, genom A. Gavela Llopis, i egenskap av ombud,

Europeiska kommissionen, genom M. Kellerbauer och J. Rius, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 1.1 och artikel 3.1 i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 2001, s. 16, och rättelse i EGT L 61, 2002, s. 66, och i EGT L 76, 2002, s. 15).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Ángel Somoza Hermo och Ilunión Seguridad SA, å ena sidan, och Esabe Vigilancia SA och Fondo de Garantía Salarial (Fogasa), å andra sidan, angående betalning till Ángel Somoza Hermo av utestående lön och kompletterande sociala förmåner för åren 2010–2012.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

3

Direktiv 2001/23 utgör en kodifiering av rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, 1977, s. 26; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91), i dess lydelse enligt rådets direktiv 98/50/EG av den 29 juni 1998 (EGT L 201, 1998, s. 88).

4

Skäl 3 i direktiv 2001/23 har följande lydelse:

Det är nödvändigt att utarbeta bestämmelser till skydd för arbetstagarna vid byte av arbetsgivare, särskilt för att säkerställa att deras rättigheter skyddas.

5

I skäl 8 i direktivet anges följande:

Det var av rättssäkerhets- och förutsebarhetsskäl nödvändigt att klargöra det rättsliga begreppet överlåtelse mot bakgrund av EG‑domstolens rättspraxis. Det klargörandet ändrade inte tillämpningsområdet för direktiv 77/187/EEG, såsom detta tolkats av domstolen.

6

I artikel 1.1 a och b i direktiv 2001/23 föreskrivs följande:

a)

Detta direktiv skall tillämpas vid överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse eller fusion.

b)

Med förbehåll för vad som sägs under a och i nedan följande bestämmelser i denna artikel, skall med överlåtelse enligt detta direktiv förstås överlåtelse av en ekonomisk enhet, som behåller sin identitet och varmed förstås en organiserad gruppering av tillgångar vars syfte är att bedriva ekonomisk verksamhet, vare sig denna utgör huvud- eller sidoverksamhet.

7

Artikel 3 i direktiv 2001/23 har följande lydelse:

1.   Överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen skall till följd av en sådan överlåtelse övergå på förvärvaren.

Medlemsstaterna får föreskriva att överlåtaren och förvärvaren efter tidpunkten för överlåtelsen skall vara solidariskt ansvariga för de skyldigheter som före överlåtelsetidpunkten har uppkommit på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gällde vid överlåtelsetidpunkten.

3.   Efter överlåtelsen skall förvärvaren vara bunden av villkoren i löpande kollektivavtal på samma sätt som överlåtaren var bunden av dessa villkor till dess att avtalets giltighetstid har löpt ut eller ett nytt kollektivavtal har börjat gälla.

Medlemsstaterna får begränsa den period under vilken de skall vara bundna av ett sådant avtal, med det förbehållet att den inte får vara kortare än ett år.

a)

Om inte medlemsstaterna föreskriver något annat skall punkterna 1 och 3 inte tillämpas när det gäller arbetstagarnas rätt till ålders-, invaliditets- eller efterlevandeförmåner på grund av sådana kompletterande pensionssystem för ett företag eller mellan företag som ligger utanför medlemsstaternas nationella författningsreglerade socialförsäkringssystem.

b)

Även om de inte i enlighet med a föreskriver att punkterna 1 och 3 skall tillämpas på dessa rättigheter, skall medlemsstaterna besluta om nödvändiga åtgärder för att skydda arbetstagarnas intressen samt de personers intressen som när överlåtelsen sker inte längre är anställda i överlåtarens verksamhet, såvitt avser rättigheter som omedelbart eller i framtiden berättigar dem till åldersförmåner, inklusive efterlevandeförmåner, på grund av sådana kompletterande pensionssystem som avses i a.

8

I artikel 8 i direktivet föreskrivs följande:

Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att tillämpa eller införa lagar eller andra författningar som är gynnsammare för arbetstagarna.

Spansk rätt

9

De bestämmelser som är tillämpliga på anställda vid övergång av ekonomiska enheter anges i Real Decreto Legislativo 1/1995 por el que se aprueba el texto refundido de la Ley del Estatuto de los Trabajadores (kungligt lagstiftningsdekret 1/1995 om godkännande av den omarbetade lydelsen av lagen om arbetstagare), av den 24 mars 1995 (BOE nr 75, av den 29 mars 1995, s. 9654), i dess lydelse enligt lag 12/2001 av den 9 juli 2001 (BOE nr 164, av den 10 juli 2001, s. 24890) (nedan kallad lagen om arbetstagare).

10

I artikel 44 i lagen om arbetstagare föreskrivs följande:

1.   Byte av ägare till ett företag, en verksamhet eller en autonom produktionsenhet medför inte i sig att anställningsförhållandet upphör, utan den nye arbetsgivaren övertar sin föregångares rättigheter och skyldigheter gentemot de anställda avseende anställningsavtal och social trygghet, inklusive åtaganden beträffande pensioner, enligt de villkor som fastställs i tillämplig speciallagstiftning samt, i allmänhet, alla de skyldigheter vad gäller kompletterande social trygghet som överlåtaren har åtagit sig.

2.   Vid tillämpningen av denna artikel anses det föreligga övergång av företag om övergången avser en ekonomisk enhet som behåller sin identitet och varmed förstås en organiserad gruppering av tillgångar, vars syfte är att bedriva ekonomisk verksamhet, vare sig denna utgör huvud- eller sidoverksamhet.

3.   Med förbehåll för vad som föreskrivs i lagstiftningen om social trygghet ska överlåtaren och förvärvaren, vid övergångar som de genomför mellan sig när de är verksamma, svara solidariskt under tre år för de arbetsrättsliga skyldigheter som uppkommit före övergången och som inte har fullgjorts.

11

I artikel 14 i Convenio colectivo estatal de las empresas de seguridad (det statliga kollektivavtalet för säkerhetsföretag, BOE nr 99, av den 25 april 2013, s. 31668) (nedan kallat kollektivavtalet för säkerhetsföretag) anges följande:

Med beaktande av verksamhetens särskilda beskaffenhet och de särskilda förhållanden under vilka den bedrivs, vilka kräver att arbetstagare kan röra sig mellan olika tjänster, syftar denna bestämmelse till att säkerställa en stabil sysselsättning för arbetstagarna inom denna sektor, dock inte rätt till en specifik tjänst, på grundval av följande genomförandebestämmelser, som gäller för bevakningstjänster, säkerhetssystem, personskydd och personliga vakttjänster på landsbygden:

A)

Genomförandebestämmelser

Om ett företag inte längre är det som tilldelats ett kontrakt avseende tjänster som avtalats till förmån för en offentlig- eller privaträttslig kund på grund av att tjänstekontraktet hävts, oavsett orsak, ska det nya företag som tilldelats kontraktet i vart fall vara skyldigt att träda in i det tidigare företagets ställe i avtalen med de arbetstagare som avses med nämnda kontrakt och arbetsplats, oavsett avtalens form och/eller arbetskategori, förutsatt att det styrks att de arbetstagare som arbetat inom den tjänst som är föremål för övergång haft en minsta, faktisk tjänstetid på sju månader närmast före övergången, varvid denna period omfattar tillåten frånvaro som den som är anställd i den övertagna tjänsten haft och som fastställts enligt artiklarna 45, 46 och 50 i detta kollektivavtal, situationer med tillfällig arbetsoförmåga och disciplinär avstängning, oavsett orsak, däremot inte obetald ledighet enligt artikel 48, såvida det inte rör sig om arbetstagare som anställts för att utföra en viss uppgift eller tjänst.

B)

Skyldigheter för företag som upphör med att tillhandahålla tjänsten och det företag som tilldelats kontraktet.

B.1

Företag som inte längre är det som tilldelats kontraktet: det företag som upphör med att tillhandahålla tjänsten

3.

ska, ensamt och exklusivt, svara för

a)

de betalningar och avgifter som följer av det arbete som utförts till den tidpunkt då det kontrakt som tilldelats upphör att gälla, och

b)

slutreglering av alla uppkomna rättigheter, däribland semester, eftersom bytet av arbetsgivare endast innebär en skyldighet för det nya företag som tilldelats ett kontrakt att upprätthålla tjänsten för de arbetstagare som berörs.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

12

Ángel Somoza Hermo arbetade som säkerhetsvakt för Esabe Vigilancia, det företag som tilldelats kontraktet för bevakningen av Museo de las Peregrinaciones de Santiago de Compostela (museum för pilgrimsvandringar till Santiago de Compostela, Spanien), som lyder under Consellería de Cultura de la Xunta de Galicia (kulturministeriet för Galicien, Spanien).

13

Den 16 oktober 2012 tilldelades denna bevakningstjänst Vigilancia Integrada SA (nedan kallat VINSA), numera Ilunión Seguridad, som från och med denna tidpunkt övertog skyldigheterna enligt anställningsavtalen med arbetstagarna i det företag som tidigare hade kontraktet för nämnda tjänst, däribland Ángel Somoza Hermos anställningsavtal.

14

VINSA underrättade Ángel Somoza Hermo om att enligt kollektivavtalet för säkerhetsföretag skulle den utestående lön och de tillägg för kompletterande sociala förmåner som Esabe Vigilancia hade beviljat, men ännu inte utgett, för åren 2010–2012, betalas ut av sistnämnda företag.

15

Efter det att båda företagen hade nekat Ángel Somoza Hermo de begärda beloppen, väckte denne talan vid Juzgado de lo Social no 3 de Santiago de Compostela (Arbetsdomstol nr 3 i Santiago de Compostela, Spanien) för att utverka utbetalning av beloppen.

16

Nämnda domstol biföll delvis ansökan och förpliktade Esabe Vigilancia och VINSA att solidariskt betala de fordringar som den inte ansåg var preskriberade enligt artikel 44.1 i lagen om arbetstagare.

17

VINSA överklagade detta avgörande till Tribunal Superior de Justicia de Galicia (Överdomstolen i den autonoma regionen Galicien, Spanien) och gjorde gällande att det inte var artikel 44 i lagen om arbetstagare som var tillämplig, utan artikel 14 i kollektivavtalet för säkerhetsföretag enligt vilken det företag som har tilldelats kontraktet är skyldigt att överta det överlåtande företagets rättigheter och skyldigheter enligt anställningsavtalen. VINSA har gjort gällande att bolaget genom detta övertagande endast är skyldigt att svara för skyldigheterna enligt anställningsavtalen från och med tidpunkten för tilldelningen av kontraktet och att det inte är ansvarigt för de skyldigheter som uppkommit före denna tidpunkt.

18

Nämnda avgörande överklagades även av Ángel Somoza Hermo till Tribunal Superior de Justicia de Galicia (Överdomstolen i den autonoma regionen Galicien) såvitt avsåg den utestående lön som han inte tilldömts.

19

Den hänskjutande domstolen har erinrat om att Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien), i en dom av den 7 april 2016, har slagit fast att artikel 14 i kollektivavtalet för säkerhetsföretag avser det fallet att det mellan två företag sker ett byte i tiden av det företag som ska svara för tillhandahållandet av en privat säkerhetstjänst. Detta byte medför en skyldighet för förvärvaren att låta de anställda i det gamla företaget gå över till det nya företaget.

20

Det framgår således av nämnda dom att i fallen med byte av kontraktsslutande parter sker övergången inte enligt artikel 44 i lagen om arbetstagare, om det inte föreligger en övergång av tillgångar eller personal, på de områden där verksamheten i huvudsak baserar sig på arbetskraft. I sådana fall sker övergången enligt bestämmelserna i det tillämpliga kollektivavtalet. Övergången av de anställda från det tidigare företaget motsvarar därför inte det fall med övergång av personal som följer av att det nya kontraktsslutande företaget frivilligt åtar sig att svara för majoriteten av de anställda som tillhandahöll de aktuella tjänsterna. I dessa fall är övergången av personal tvärtom ett resultat av att bestämmelserna i det tillämpliga kollektivavtalet är uppfyllda. Det nya kontraktsslutande företaget kunde nämligen ha använt sig av sin egen personal för de aktuella tjänsterna, men är enligt kollektivavtalet ändå skyldigt att ta över ansvaret för de anställda som det tidigare kontraktsslutande företaget hade avdelat för dessa tjänster.

21

Tribunal Supremo (Högsta domstolen) har bedömt att EU-domstolens dom av den 24 januari 2002, Temco (C‑51/00, EU:C:2002:48), inte påverkar denna slutsats, eftersom det byte av arbetsgivare som ska ske enligt kollektivavtalet för säkerhetsföretag inte följer av en situation som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2001/23 eller artikel 44 i lagen om arbetstagare. Förhållandet mellan artikel 44 i lagen om arbetstagare och artikel 14 i kollektivavtalet för säkerhetsföretag är nämligen av kompletterande eller icke motstridig art, eftersom kollektivavtalsbestämmelsen, som avser andra sakförhållanden, innebär en förbättring genom att en av de verkningar som föreskrivs i lagbestämmelsen appliceras på dess eget tillämpningsområde.

22

Den hänskjutande domstolen önskar således klarhet i huruvida ett byte av arbetsgivare, i samband med en verksamhet som i huvudsak baserar sig på arbetskraft, som sker genom att tjänstekontrakt övertas enligt ett kollektivavtal, enligt vilket det förvärvande företaget är skyldigt att låta de anställda i det gamla företaget gå över till det nya företaget, omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2001/23. Om så är fallet önskar nämnda domstol klarhet i huruvida en bestämmelse i det tillämpliga kollektivavtalet enligt vilken solidariskt ansvar för överlåtaren och förvärvaren utesluts för skyldigheter som uppkommit på grund av anställningsavtalen före övergången av den aktuella tjänsten är förenlig med artikel 3.1 i direktivet.

23

Mot denna bakgrund beslutade Tribunal Superior de Justicia de Galicia (Överdomstolen i den autonoma regionen Galicien) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

1)

Ska artikel 1.1 i … direktiv 2001/23… tillämpas, om ett företag som tilldelats ett kontrakt upphör med de tjänster som avtalats till förmån för en kund på grund av att tjänstekontraktet hävts, när verksamheten i huvudsak baserar sig på arbetskraft (övervakning av anläggningar), och den nya tjänsteleverantör som tilldelats kontraktet tar över ansvaret för en huvuddel av den personal som avdelats för att fullgöra denna tjänst, om ett sådant övertagande av anställningskontrakten krävs enligt villkoren i [kollektivavtalet för säkerhetsföretag]?

2)

För det fall den första frågan besvaras jakande, och det i medlemsstatens lagstiftning om införlivande av direktivet föreskrivs, i enlighet med artikel 3.1 i direktiv 2001/23/EG, att överlåtaren och förvärvaren efter tidpunkten för överlåtelsen ska vara solidariskt ansvariga för de skyldigheter, däribland lönefordringar, som före överlåtelsetidpunkten har uppkommit på grund av ett anställningsavtal som gällde vid överlåtelsetidpunkten, är det då förenligt med nämnda artikel i direktivet att göra en tolkning som innebär att solidariskt ansvar för tidigare skyldigheter inte gäller om den nya leverantör som tilldelats kontraktet har tagit över ansvaret för huvuddelen av arbetskraften som en följd av kraven i det kollektivavtal som gäller [för säkerhetsföretag] och nämnda avtal utesluter sådant solidariskt ansvar för skyldigheter som uppkommit före överlåtelsen?

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

24

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 1.1 i direktiv 2001/23 ska tolkas på så sätt att detta direktiv ska tillämpas i en situation där en uppdragsgivare har hävt det kontrakt för tillhandahållande av tjänster avseende övervakning av anläggningar som ingåtts med ett företag och, för fullgörandet av dessa tjänster, ingått ett nytt kontrakt med ett annat företag som, enligt ett kollektivavtal, tar över en huvuddel – i förhållande till antal och kompetens – av den personal som det första företaget hade avdelat för att fullgöra nämnda tjänster, när den aktuella verksamheten i huvudsak baserar sig på arbetskraft.

25

Enligt artikel 1.1 a i direktiv 2001/23 ska direktivet tillämpas vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse eller fusion.

26

Det framgår av fast rättspraxis att nämnda bestämmelses tillämpningsområde inte kan bedömas enbart utifrån en tolkning av dess ordalydelse. På grund av skillnaderna mellan de olika språkversionerna av detta direktiv och mellan de olika nationella lagstiftningarna med avseende på begreppet lagenlig överlåtelse, har domstolen gjort en flexibel tolkning av detta begrepp, så att direktivets syfte kan uppnås vilket enligt skäl 3 är att skydda arbetstagarna vid byte av arbetsgivare (dom av den 20 januari 2011, CLECE, C‑463/09, EU:C:2011:24, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

27

Det följer nämligen av fast rättspraxis att tillämpningsområdet för direktiv 2001/23 omfattar samtliga fall när det som ett led i avtalsförhållanden sker ett byte av den fysiska eller juridiska person som är ansvarig för verksamhetens drift och som har en arbetsgivares skyldigheter gentemot de anställda i företaget. Det krävs följaktligen inte något direkt avtalsförhållande mellan överlåtaren och förvärvaren för att direktiv 2001/23 ska vara tillämpligt, eftersom övergången även kan ske genom en tredje man (dom av den 19 oktober 2017, Securitas, C‑200/16, EU:C:2017:780, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

28

Av detta följer att den omständigheten att det inte finns något avtalsförhållande mellan de båda företag som successivt har ansvarat för övervakningen av de aktuella anläggningarna saknar betydelse för frågan huruvida direktiv 2001/23 är tillämpligt på en sådan situation som den i det nationella målet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 oktober 2017, Securitas, C‑200/16, EU:C:2017:780, punkt 24).

29

Det ska vidare erinras om att det av artikel 1.1 b i direktiv 2001/23 framgår att övergången – för att direktivet ska vara tillämpligt – ska avse ”en ekonomisk enhet, som behåller sin identitet och varmed förstås en organiserad gruppering av tillgångar vars syfte är att bedriva ekonomisk verksamhet, vare sig denna utgör huvud- eller sidoverksamhet”.

30

Vid bedömningen av om detta villkor faktiskt är uppfyllt måste hänsyn tas till samtliga faktiska omständigheter som kännetecknar den aktuella transaktionen. Till dessa omständigheter hör särskilt vilket slags företag eller vilken verksamhet det är fråga om, huruvida några materiella tillgångar – såsom byggnader eller lös egendom – har övertagits, värdet på de immateriella tillgångarna vid tidpunkten för övergången, huruvida huvuddelen av personalstyrkan har gått över till den nye arbetsgivaren, huruvida kundkretsen har övertagits samt hur lika de verksamheter är som har bedrivits före och efter övergången och hur länge ett eventuellt avbrott i verksamheten har varat. Alla dessa omständigheter ska vara föremål för en helhetsbedömning i det aktuella målet och kan därför inte bedömas var för sig (dom av den 19 oktober 2017, Securitas, C‑200/16, EU:C:2017:780, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

31

I synnerhet har EU-domstolen funnit att den nationella domstolen, vid sin bedömning av de faktiska omständigheter som kännetecknar den aktuella transaktionen, bland annat ska ta hänsyn till vilken typ av företag eller verksamhet det rör sig om (dom av den 26 november 2015, Aira Pascual och Algeposa Terminales Ferroviarios, C‑509/14, EU:C:2015:781, punkt 33, och dom av den 19 oktober 2017, Securitas, C‑200/16, EU:C:2017:780, punkt 27).

32

Av detta följer att den vikt som ska tillmätas de olika kriterierna för bedömningen av om det har skett en övergång i den mening som avses i direktiv 2001/23 med nödvändighet varierar med hänsyn till den verksamhet som bedrivs och även till de produktions- eller driftsmetoder som används i ifrågavarande företag, verksamhet eller del av verksamhet (dom av den 19 oktober 2017, Securitas, C‑200/16, EU:C:2017:780, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

33

Domstolen har tidigare funnit att en ekonomisk enhet, på vissa områden, kan fungera utan betydande materiella eller immateriella tillgångar, vilket sannolikt innebär att frågan huruvida en sådan enhet behåller sin identitet efter den transaktion som den är föremål för inte kan vara beroende av att sådana beståndsdelar har övertagits (dom av den 20 januari 2011, CLECE, C‑463/09, EU:C:2011:24, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

34

Domstolen har således slagit fast att ett kollektiv av arbetstagare som varaktigt förenas i en gemensam verksamhet, inom vissa sektorer där verksamheten i huvudsak baserar sig på arbetskraft, kan utgöra en ekonomisk enhet. En sådan enhet kan följaktligen behålla sin identitet efter en övergång, när den nye arbetsgivaren inte inskränker sig till att fortsätta den aktuella verksamheten, utan även övertar en huvuddel – i förhållande till antal och kompetens – av den personalstyrka som hans föregångare avdelat för denna uppgift. I ett sådant fall förvärvar den nya arbetsgivaren nämligen en organiserad gruppering av tillgångar som gör det möjligt för denna att varaktigt fortsätta det överlåtande företagets verksamhet eller viss del därav (dom av den 20 januari 2011, CLECE, C‑463/09, EU:C:2011:24, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

35

En verksamhet som består i övervakning av ett museum, såsom den verksamhet som är aktuell i det nationella målet, som inte kräver användning av särskilda materiella tillgångar, kan således anses utgöra en verksamhet som i huvudsak baserar sig på arbetskraft. Följaktligen kan ett kollektiv av arbetstagare som varaktigt förenas i en gemensam övervakningsverksamhet, i avsaknad av andra produktionsfaktorer, utgöra en ekonomisk enhet. Det krävs emellertid att enheten behåller sin identitet efter den aktuella transaktionen (se, analogt, dom av den 20 januari 2011, CLECE, C‑463/09, EU:C:2011:24, punkt 39).

36

Det framgår av beslutet om hänskjutande att VINSA, för att genomföra övervakningen av museet för pilgrimsvandringar till Santiago de Compostela, en verksamhet som tidigare bedrevs av Esabe Vigilancia, övertog de arbetstagare som Esabe Vigilancia hade rekryterat för denna verksamhet.

37

Av detta följer att en ekonomisk enhet, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som i huvudsak baserar sig på arbetskraft, kan behålla sin identitet om huvuddelen av personalstyrkan går över till förvärvaren.

38

Vidare gäller att även om den spanska regeringen i sitt skriftliga yttrande har hävdat att VINSA enligt ett kollektivavtal var skyldigt att låta personalen i Esabe Vigilancia gå över till VINSA, ändrar en sådan omständighet i vart fall inte det faktum att övergången avser en ekonomisk enhet. Det ska för övrigt understrykas att kollektivavtalet för säkerhetsföretag har samma syfte som direktiv 2001/23 och att detta kollektivavtal, när det gäller övertagande av en del av personalen, uttryckligen avser det fallet att det sker en förnyad upphandling, såsom den som är aktuell i det nationella målet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 januari 2002, Temco, C‑51/00, EU:C:2002:48, punkt 27).

39

Den första frågan ska följaktligen besvaras enligt följande. Artikel 1.1 i direktiv 2001/23 ska tolkas på så sätt att detta direktiv ska tillämpas i en situation där en uppdragsgivare har hävt det kontrakt för tillhandahållande av tjänster avseende övervakning av anläggningar som ingåtts med ett företag och, för fullgörandet av dessa tjänster, ingått ett nytt kontrakt med ett annat företag som, enligt ett kollektivavtal, tar över en huvuddel – i förhållande till antal och kompetens – av den personal som det första företaget hade avdelat för att fullgöra nämnda tjänster, förutsatt att transaktionen följs av en övergång av en ekonomisk enhet mellan de båda berörda företagen.

Den andra frågan

40

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 3.1 andra stycket i direktiv 2001/23 ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att överlåtaren och förvärvaren av den aktuella ekonomiska enheten, enligt ett kollektivavtal, undantas från solidariskt ansvar för skyldigheter, däribland lönefordringar, som uppkommit på grund av anställningsavtalen före övergången av denna enhet.

41

I artikel 3.1 första stycket i direktiv 2001/23 fastslås principen om att överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gäller vid tidpunkten för övergången ska övergå på förvärvaren. Det föreskrivs i andra stycket i nämnda artikel 3.1 att medlemsstaterna får föreskriva att överlåtaren och förvärvaren efter tidpunkten för överlåtelsen ska vara solidariskt ansvariga för de skyldigheter som före överlåtelsetidpunkten har uppkommit på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gällde vid överlåtelsetidpunkten.

42

Det framgår av beslutet om hänskjutande att det i artikel 44.3 i lagen om arbetstagare föreskrivs att överlåtaren och förvärvaren, vid övergångar som de genomför mellan sig när de är verksamma, under tre år ska svara solidariskt för de arbetsrättsliga skyldigheter som uppkommer före övergången och som inte har fullgjorts. Något sådant solidariskt ansvar fastställs inte i kollektivavtalet för säkerhetsföretag.

43

Den spanska regeringen har i sitt skriftliga yttrande gjort gällande att domstolen saknar behörighet att pröva den andra frågan. Den hänskjutande domstolens formulering av denna fråga innebär nämligen inte att domstolen ska tolka artikel 3.1 andra stycket i direktiv 2001/23, utan att den ska avgöra huruvida vissa nationella bestämmelser är förenliga i förhållande till varandra. Domstolen saknar emellertid behörighet att avgöra sådana bestämmelsers förenlighet.

44

Det ska erinras om att enligt fast rättspraxis är domstolen endast behörig att pröva unionsbestämmelser. Det ankommer på den nationella domstolen att göra en bedömning av tillämpningsområdet för de nationella bestämmelserna och bedöma hur de ska tillämpas (beslut av den 23 maj 2011, Rossius och Collard, C‑267/10 och C‑268/10, ej publicerat, EU:C:2011:332, punkt 15).

45

Det kan i förevarande fall konstateras, med beaktande av lydelsen av nämnda fråga, att frågan i själva verket avser en prövning av huruvida en bestämmelse i ett kollektivavtal är förenlig med en nationell lagbestämmelse. En sådan prövning, som innebär en bedömning av frågor om rangordning av bestämmelser i nationell rätt, omfattas inte av domstolens behörighet.

46

Av detta följer att domstolen saknar behörighet att besvara den andra frågan som ställts av Tribunal Superior de Justicia de Galicia (Överdomstolen i den autonoma regionen Galicien).

Rättegångskostnader

47

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

 

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:

 

1)

Artikel 1.1 i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter ska tolkas på så sätt att detta direktiv ska tillämpas i en situation där en uppdragsgivare har hävt det kontrakt för tillhandahållande av tjänster avseende övervakning av anläggningar som ingåtts med ett företag och, för fullgörandet av dessa tjänster, ingått ett nytt kontrakt med ett annat företag som, enligt ett kollektivavtal, tar över en huvuddel – i förhållande till antal och kompetens – av den personal som det första företaget hade avdelat för att fullgöra nämnda tjänster, förutsatt att transaktionen följs av en övergång av en ekonomisk enhet mellan de båda berörda företagen.

 

2)

Europeiska unionens domstol saknar behörighet att besvara den andra frågan som Tribunal Superior de Justicia de Galicia (Överdomstolen i den autonoma regionen Galicien, Spanien) hänskjutit genom beslut av den 30 december 2016.

 

Underskrifter


( *1 ) Rättegångsspråk: spanska.