AD 2014 nr 88

Tvisten m.m.

Parterna är överens om att tvistefrågan i målet inte varit föremål för förhandling mellan parterna. Enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen får talan inte tas upp till prövning förrän förhandling som kan påkallas enligt medbestämmandelagen eller som anges i kollektivavtal har ägt rum i tvistefrågan (se t.ex. AD 2014 nr 65). Mellan parterna är det tvistigt om det förelegat en förhandlingsskyldighet. För det fall förhandlingsskyldighet finnes ha förelegat har det inte framställts någon invändning om att talan ska avvisas.

Den fråga som Arbetsdomstolen nu därmed ska ta ställning till genom mellandom är om bolagets talan är preskriberad eller inte.

Mellandomsfrågan har avgjorts utan huvudförhandling enligt 4 kap. 10 § tredje stycket arbetstvistlagen. Arbetstagarparterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

Är bolagets talan preskriberad?

I hängavtalets förhandlingsordning, andra stycket, står det att förhandling ska ”jämlikt 64 § medbestämmandelagen” påkallas inom fyra månader. Därefter anges i tredje stycket att om en fråga om en rättstvist inte kunnat lösas i förhandling, ska talan väckas vid Arbetsdomstolen inom tre månader från den dagen förhandlingen förklarats avslutad och att om talan inte väcks inom föreskriven tid är anspråket preskriberat.

I 64 § medbestämmandelagen anges följande.

Som redan anförts är parterna överens om att bolaget inte har påkallat någon förhandling med Unionen med anledning av bolagets skadeståndsanspråk mot S.S. Frågan är om bolaget varit skyldigt att göra det.

Bolagets ståndpunkt är att förhandlingsordningen genom hänvisningen till 64 § medbestämmandelagen enbart pekar ut tvister enligt medbestämmandelagen och kollektivavtalstvister och att bolagets talan är grundad på det enskilda anställningsavtalet och därför inte omfattas av förhandlingsordningen. Arbetstagarparterna menar i första hand att uttrycket ”jämlikt 64 § medbestämmandelagen” innebär att förhandling ska påkallas på samma sätt som i den bestämmelsen och att det inte innebär någon inskränkning till vissa tvistetyper.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Arbetsdomstolen prövar först frågan om förhandlingsordningen är inskränkt på det sätt som bolaget gjort gällande.

Vad parterna gemensamt har åsyftat vid ett kollektivavtals tillkomst bestämmer avtalets innehåll och tillämpningsområde. Ingen av parterna har dock åberopat någon gemensam partsavsikt. Förhandlingsordningen får då tolkas med beaktande av i första hand dess ordalydelse.

Bolaget har hävdat att det i avtalstexten anges att förhandlingskravet gäller tvister jämlikt 64 § medbestämmandelagen. Arbetsdomstolen kan inledningsvis konstatera att så inte är fallet. Ordet tvist eller tvister finns över huvud taget inte med i den aktuella meningen utan vad som anges är att förhandling ska jämlikt 64 § medbestämmandelagen påkallas inom fyra månader.

Av ordalydelsen framgår inget om när fyramånadersfristen börjar löpa. Uttrycket ”jämlikt” måste därmed i vart fall innebära en hänvisning till regleringen i 64 § medbestämmandelagen om att förhandling ska påkallas inom fyra månader efter det att parten har fått kännedom om den omständighet vartill yrkandet hänför sig.

Frågan kvarstår då om uttrycket ”jämlikt 64 § medbestämmandelagen” även innebär att enbart sådana tvister som anges i den paragrafen omfattas av förhandlingsordningen. Ordalydelsen i förhandlingsordningen som helhet talar för att så inte är fallet. I tredje stycket anges att om en rättstvist inte har kunnat lösas i förhandling ska talan väckas inom viss tid och i första stycket anges att parterna såvitt möjligt ska förebygga uppkomsten av tvist. Här anges alltså ingen inskränkning till vissa rättstvister. I fjärde stycket finns ett undantag för tvister enligt anställningsskyddslagen där det anges att i nämnda lag angivna tidsfrister gäller i stället för de frister som framgår av förhandlingsordningen. I femte stycket finns en särreglering såvitt avser tvist om tolkning av fråga om lönerevision, på så sätt att dessa ska avgöras av skiljenämnd. Avtalstexten talar enligt Arbetsdomstolens mening således för arbetstagarparternas uppfattning att skyldigheten att påkalla förhandling är avsedd att tillämpas i samtliga rättstvister som rör anställningen.

Att förhandlingsordningar omfattar alla rättstvister med anledning av anställningen är vanligt på svensk arbetsmarknad. Av den förhandlingsordning som gäller mellan Svensk Handel och Unionen framgår uttryckligen att den omfattar skadestånd eller annan fullgörelse även enligt enskilt avtal.

Arbetsdomstolens samlade bedömning är att nu aktuell förhandlingsordning och dess förhandlingskrav inte är inskränkt på det sätt som bolaget har hävdat. Förhandlingsordningens krav på förhandling innebär därmed ett förhandlingskrav avseende alla rättstvister med anledning av en anställning.

Vid den gjorda bedömningen behöver domstolen inte ta ställning till den av arbetstagarparterna i andra hand gjorda invändningen om att bolagets krav under alla omständigheter grundar sig på brott mot kollektivavtalet och därmed på medbestämmandelagen.

Arbetsdomstolen kommer sammanfattningsvis fram till att bolaget, enligt hängavtalets förhandlingsordning, varit skyldigt att påkalla förhandling med Unionen i tvistefrågan – om S.S. brutit mot lojalitetsplikten och därmed är skadeståndsskyldig – och att bolagets talan om skadestånd är preskriberad eftersom bolaget inte på sätt som anges i förhandlingsordningen begärt förhandling med Unionen.