AD 2014 nr 15

För att Arbetsdomstolen ska vara behörig att pröva målet krävs att tvisten är en arbetstvist. Med arbetstvist avses tvist om kollektivavtal och andra tvister som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, se 1 kap. 1 § första stycket arbetstvistlagen. Frågan om en tvist är en arbetstvist ska domstolen självmant ta upp till prövning.

BMP:s talan har sin grund i att han var anställd hos handelsbolaget och att J.C., såsom bolagsman i handelsbolaget under den tid fordran avser, ansvarar solidariskt för handelsbolagets förpliktelser, se 2 kap. 20 § första stycket lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

Om BMP väckt talan mot sin tidigare arbetsgivare, handelsbolaget, hade det varit fråga om en arbetstvist. Frågan är om en talan mot någon av handelsbolagsmännen i handelsbolaget också utgör en arbetstvist.

Arbetsdomstolen har i flera mål prövat talan som väckts mot bolagsman i ett handelsbolag eller ett kommanditbolag när talan också väckts mot bolaget. I rättsfallet AD 1979 nr 124 [ NJ ] [ Karnov ] angav domstolen uttryckligen att talan mot bolagsmännen togs upp med stöd av kumulationsbestämmelsen i 1 kap. 1 § andra stycket arbetstvistlagen, dvs. att en annan tvist än en arbetstvist får handläggas gemensamt med en arbetstvist. Domstolen har gjort motsvarande uttalande i rättsfallet AD 1980 nr 87 [ NJ ] [ Karnov ]. Domstolen har alltså i dessa fall gjort bedömningen att talan mot en bolagsman inte utgör en arbetstvist.

I princip förutsätter en tillämpning av arbetstvistlagen att tvisten uppkommit mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras organisationer. I undantagsfall kan lagen vara tillämplig även om arbetsgivaren eller arbetstagaren inte är part i målet (se prop. 1974:77 [ pdf ||  ] s. 140 [  ]). Till exempel kan ett konkursbo och ett dödsbo vara part i en arbetstvist (se till exempel AD 1976 nr 87 [ NJ ] [ Karnov ]). I många arbetsrättsliga lagar anges att tvister i anledning av dessa lagar ska handläggas enligt arbetstvistlagen. Av diskrimineringslagen framgår att diskrimineringsombudsmannen (DO) och till exempel en arbetssökande kan vara part i en tvist som handläggs enligt arbetstvistlagen, trots att DO inte är arbetsgivare i tvisten eller att en arbetssökande är arbetstagare.

Gränsdragningen mellan arbetstvister och andra tvister syftar ytterst till att Arbetsdomstolen som första instans eller fullföljdsinstans ska avgöra tvister som huvudsakligen rör arbetsrättsliga frågor där domstolens särskilda sakkunskap fyller en väsentlig funktion. En bolagsman är enligt lag solidariskt ansvarig för handelsbolagets förpliktelser. Trots att tvister mellan en arbetstagare hos handelsbolaget och en bolagsman i handelsbolaget om arbetstagarens anspråk med anledning av anställningen normalt kommer att röra huvudsakligen arbetsrättsliga frågor, anser Arbetsdomstolen att domstolen utan uttryckligt lagstöd saknar behörighet att ta upp en sådan tvist till prövning. Arbetsdomstolen är sammanfattningsvis inte behörig att pröva överklagandet.