AD 2008 nr 26

Den prövning Arbetsdomstolen nu har att göra gäller frågan om de av de tre arbetstagarorganisationerna vidtagna stridsåtgärderna mot M.K:s rörelse är att anse som otillåtna och därför omedelbart ska hävas i avvaktan på att målet slutligt avgörs. För bifall till ett sådant yrkande krävs, enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken, till att börja med att den part som begär det interimistiska förordnandet visar sannolika skäl för sin talan.

Av bestämmelserna i 41 b § medbestämmandelagen framgår att en arbetstagare inte får vidta eller delta i en stridsåtgärd som har till ändamål att kollektivavtal ska träffas med ett företag som inte har några arbetstagare eller där bara företagaren eller företagarens familjemedlemmar är arbetstagare och ensamma ägare. Stridsåtgärder som har vidtagits mot ett sådant företag är att anse som olovliga. Avgörande för bedömningen av om ett företag har arbetstagare är de förhållanden som råder då stridsåtgärden varslas eller inleds. Ansvaret för att inte anordna eller på annat sätt föranleda en olovlig stridsåtgärd åligger enligt 42 § medbestämmandelagen även en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation. Det är tillåtet att vidta sympatiåtgärder, dvs. åtgärder som har till ändamål att stödja annan, under förutsättning att den s.k. primäråtgärden är tillåten. Detta följer motsatsvis av 41 § första stycket 4. medbestämmandelagen.

Arbetsdomstolen har således, i sin interimistiska prövning, att först behandla frågan om den av avdelningen vidtagna stridsåtgärden i form av blockad är lovlig. Det är ostridigt att de stridsåtgärder som vidtagits och pågår har till syfte att kollektivavtal ska träffas. Avgörande för bedömningen av lovligheten av blockaden är således om M.K. hade några arbetstagare när avdelningen varslade om stridsåtgärd den 4 februari 2008. Av Arbetsdomstolens avgörande AD 2008 nr 5 framgår att det är arbetstagarparten som, vid en slutlig prövning, har bevisbördan för om det funnits anställda i ett företag.

M.K. har gjort gällande att han inte har några anställda och att han inte heller hade några anställda i verksamheten vid den aktuella tidpunkten. Han har anfört följande. Han håller på att omorganisera sin verksamhet. En åtgärd som han vidtagit är att samtliga anställningar hos honom upphörde den 31 januari 2008 och att han nu i stället hyr in chaufförer från andra företag. Han har även för avsikt att överföra lastbilarna som i dag är i hans ägo till ett av honom helt eller delvis ägt aktiebolag. Om själva verksamheten ska drivas i aktiebolagets regi är för stunden oklart.

M.K. har till stöd för sitt påstående om att han inte har några anställda åberopat dels ett intyg utfärdat av honom själv, dels vittnesattester utfärdade av fem namngivna personer. De uppger sig vara tidigare anställda hos M.K. och de lämnar uppgifter som innebär att ingen av dem anser sig anställd hos M.K. efter den 1 februari 2008. M.K. har anfört att han inte nu har möjlighet att åberopa löneuppgifter som visar att hans tidigare anställda erhåller lön från andra arbetsgivare från och med februari månad 2008 eftersom de erhåller lön i efterskott, dvs. de erhåller lön för arbete utfört i februari först i mars.

Arbetstagarorganisationerna har invänt att M.K:s uppgift om att han inte hade någon anställd när avdelningens varsel lades är felaktig. De har hävdat att han vid den tidpunkten i vart fall hade en arbetstagare anställd i rörelsen.

Arbetstagarorganisationerna har till stöd för sitt påstående åberopat två vittnesattester. Den ena vittnesattesten är utfärdad av B.L. i vilken han intygar att han har en tillsvidareanställning hos M.K. sedan den 10 juli 2006. Den andra vittnesattesten är utfärdad av L.E. som uppger att han talat i telefon med medlemmen B.L. den 7 mars 2008 och att B.L. då för honom uppgivit att han vid det tillfället inte blivit uppsagd och inte heller sagt upp sig själv samt att han av M.K. beviljats tjänstledighet i mitten av februari.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Fråga är således om M.K. hade någon anställd i verksamheten den 4 februari 2008. Arbetstagarorganisationerna har hävdat att B.L. fortfarande är anställd hos M.K. och att han alltså var det även den 4 februari 2008.

M.K. har i sitt intyg redogjort för den omorganisation han håller på att vidta i sin åkerirörelse och bakgrunden till den. Han har intygat att alla anställningar i hans rörelse upphörde per den 31 januari 2008 och att han utbetalt slutlön till alla, inklusive B.L., i februari 2008 för allt arbete till och med den sista januari 2008. I en av vittnesattesterna intygar M.J. att även B.L. slutade hos M.K. den 31 januari 2008 och, som det får förstås, att denne i vart fall under 14 dagar i början av februari 2008 arbetat för samma arbetsgivare som han själv tog anställning hos i februari 2008.

Den av B.L. utfärdade vittnesattesten är inte daterad och det framgår inte av texten i övrigt att denne var anställd hos M.K. den 4 februari 2008. L.E:s uppgifter utgör uppgifter i andra hand.

Arbetsdomstolen finner att den utredning som hittills presenterats talar för att M.K. inte hade några anställda när avdelningen varslade om blockad den 4 februari 2008. Arbetsdomstolens slutsats i den interimistiska prövningen är därför att avdelningens blockad är att anse som olovlig. Av detta följer att även de av förbundet och Hamnarbetarförbundet vidtagna sympatiåtgärderna får anses olovliga.

Arbetsdomstolens samlade bedömning av vad som hittills framkommit i målet är mot denna bakgrund att M.K. visat sannolika skäl för sitt påstående att de vidtagna stridsåtgärderna är olovliga. Vid sådant förhållande finner Arbetsdomstolen att det finns skäl att bifalla M.K:s yrkande om interimistiskt förordnande.