AD 1996 nr 100

Enligt den stadfästa förlikningen skall svarandebolaget utge ett visst belopp till A.A. Enligt A.A:s stämningsansökan har parterna olika uppfattning om vilket belopp som skall betalas. Hon gör gällande att hela det angivna beloppet skall betalas till henne men att motparten gjort ett avdrag för preliminär skatt och motsatt sig att till henne betala mer än det därefter återstående beloppet. Med sin väckta talan vill hon ha fastställt att förlikningsavtalet har den innebörd som hon påstår, dvs. att det föreligger en skyldighet för bolaget att till henne betala ett belopp utöver det som redan har betalts.

Enlig arbetsdomstolens mening står det mot bakgrund av det anförda klart att A.A:s talan inte bort avvisas på de av tingsrätten anförda skälen. Frågan är emellertid om rättskraften hos den dom varigenom förlikningen stadfästs omfattar även den nu uppkomna frågan, dvs. tolkningen av en bestämmelse i förlikningsavtalet.

Av regleringen i 17 kap. rättegångsbalken följer att en stadfäst förlikning normalt innebär att den bakomliggande tvisten anses rättskraftigt avgjord när domen vunnit laga kraft. Frågan om rättskraftens omfång har emellertid varit föremål för delade meningar. Högsta domstolen har uttalat att rättskraften hos en dom varigenom en förlikning stadfästs inte utgör hinder mot en talan om ogiltigförklaring av förlikningen (NJA 1975 s. 507 [ NJ ]). Bifall till en sådan talan innebär att förlikningsavtalet förlorar sin giltighet mellan parterna.

I det nu aktuella fallet avser talan dock tolkningen av en klausul i den stadfästa förlikningen, som förutom ersättningen till A.A. även reglerar andra frågor. Bifall till A.A:s förda talan skulle inte medföra att förlikningsavtalet blir ogiltigt utan att två domar angående delvis samma sak skulle komma att stå vid sidan av varandra. Detta torde inte vara förenligt med rättegångsbalkens regler. Hinder måste därför anses föreligga mot att uppta A.A:s talan till prövning.

Arbetsdomstolen erinrar i sammanhanget om bestämmelsen i 5 kap. 2 § utsökningsförordningen enligt vilken kronofogdemyndigheten, om en domstols avgörande är så otydligt eller ofullständigt att det inte framgår hur saken har avgjorts, skall hänvisa den som söker verkställighet att klaga över domvilla.