AD 1998 nr 34

Yrkandet om prövning enligt 35 § andra stycket anställningsskyddslagen

Om en arbetstagare har blivit avskedad under omständigheter som inte ens skulle ha räckt till för en giltig uppsägning, skall enligt 35 § första stycket anställningsskyddslagen avskedandet förklaras ogiltigt på yrkande av arbetstagaren. Om ett sådant yrkande framställts, kan enligt andra stycket samma paragraf domstol besluta att anställningen trots avskedandet skall bestå tills tvisten slutligt avgjorts.

I målet har K.L. gjort gällande att han har avskedats, medan stiftelsen anser att en giltig överenskommelse har träffats som innebär att K.L. sagts upp med en uppsägningstid fram till den 15 februari 1998.

Arbetsdomstolen har tidigare uttalat att ett interimistiskt beslut inte kan meddelas i frågan om det har förelegat ett anställningsförhållande mellan parterna den dag då enligt arbetstagaren en uppsägning har ägt rum. I samband därmed har också uttalats att någon prövning inte kan ske av frågan om en uppsägning har företagits eller inte (se avgörandena 1990 nr 74 [ NJ ], 1991 nr 75 [ NJ ] och 1998 nr 1).

I det nu föreliggande fallet står det visserligen klart att det förelåg ett anställningsförhållande vid den tidpunkt då K.L. anser sig ha blivit avskedad. Ett eventuellt bifall till hans yrkande om interimistiskt beslut förutsätter emellertid att domstolen nu tar ställning dels till frågan om K.L. var uppsagd från anställningen vid tidpunkten för avskedandet i enlighet med vad stiftelsen har gjort gällande dels till frågan om ett avskedande kan anses ha ägt rum. I enlighet med vad arbetsdomstolen tidigare har uttalat saknas det stöd i 35 § anställningsskyddslagen för en interimistisk prövning av dessa frågor.

På grund av det anförda skall K.L:s överklagande avslås.

Arbetsdomstolen vill tillägga att bestämmelserna i 15 kap. 3 § rättegångsbalken ger domstol möjlighet att under vissa förutsättningar preliminärt besluta i olika frågor. Som domstolen tidigare har uttalat bör dock en prövning enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken inte tas upp utan att part uttryckligen har begärt det. Så har inte skett i detta fall. Det bör vidare uppmärksammas att en part som har utverkat ett interimistiskt beslut enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken kan bli ersättningsskyldig för skada som därigenom tillfogas motparten och att parten därför normalt är skyldig att ställa säkerhet för sådan skada (se 15 kap. 6 § rättegångsbalken).

Rättegångskostnader

Utgången innebär att K.L. som tappande part principiellt är skyldig att ersätta stiftelsens rättegångskostnader i arbetsdomstolen. Enligt domstolens mening föreligger det inte skäl att med tillämpning av 5 kap. 2 § första stycket arbetstvistlagen förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.