AD 2003 nr 59

Grafiska Företagens Förbund

B:s Grafiska Aktiebolag har omkring 80 anställda. Bolaget bedriver tryckeriverksamhet samt viss lager- och grossistverksamhet avseende ritmaterial och dylikt.

Enligt en lokal överenskommelse är den ordinarie arbetstiden för heltidsanställda 40 timmar per helgfri vecka. Arbetstiden är enligt överenskommelsen förlagd till åtta timmar per dag, måndag till och med fredag.

M.J. arbetade tidigare heltid men gick efter överenskommelse med bolaget ned på deltid så att hon arbetar 80 procent av en heltidstjänst. Enligt överenskommelse arbetade hon åtta timmar per dag fyra dagar i veckan.

Fredagen den 4 maj 2001 då M.J. egentligen skulle ha varit ledig arbetade hon under åtta timmar. För detta fick hon ordinarie lön med tillägg om 25 procent på timlönen enligt bestämmelsen i civilavtalets § 11.

Enligt arbetsgivarsidans uppfattning skall den i civilavtalet aktuella mertidsbestämmelsen tolkas så att tillägget skall betalas för arbete som den anställde utför utanför sitt individuella deltidsmått men inom ramen för övriga heltidsanställdas ordinarie arbetstidmått. Övertidsersättning kan komma i fråga först om det ordinarie arbetstidsmåttet för motsvarande heltidsanställning överskrids. Om alltså M.J. hade arbetat mer än åtta timmar hade hon varit berättigad till övertidsersättning, men då bara för den överskjutande tiden. Så var dock inte fallet här. M.J:s arbete den aktuella dagen överskred inte det arbetstidsmått som gällde för heltidsanställda, åtta timmar, och hon har alltså inte rätt till övertidsersättning för arbetet. Det kan tilläggas att hon enligt gällande regler inte hade kunnat beordras att utföra mertidsarbetet.

Det i målet aktuella kollektivavtalet kom till år 1991, då det tidigare Grafiska Industriavtalet ersattes av två avtal. Det ena avtalet var förpackningsavtalet, som avsåg förpackningsindustrin och som fick en mera industribetonad prägel. Det andra avtalet är det i målet aktuella civilavtalet, som avsåg tryckeriverksamhet och mer kom att likna ett tjänstemannaavtal.

Enligt det gamla avtalet erhöll en deltidsarbetande som utförde mertidsarbete inom ramen för en heltidsanställds arbetstidsmått endast grundlön. En arbetstagare skulle vidare enligt det gamla avtalet inte ha varit berättigad till övertidsersättning i den i målet aktuella situationen. Det nya avtalet, civilavtalet, innebar en förbättring för deltidsanställda genom att mertidstillägg skall utges med 25 procent på timlönen.

Vid civilavtalets tillkomst utväxlades olika avtalsförslag mellan parterna. Av dessa framgår att parterna var oense om mertidstilläggets storlek. Vidare framgår att arbetsgivarsidans förslag, till skillnad från arbetstagarsidans, hela tiden innehöll den bestämmelse som nu återfinns i § 11 andra stycket. Det anförda visar att diskussioner om mertidsbestämmelsen måste ha förekommit, även om dessa inte gällde den i målet omtvistade frågan.

Mertidsbestämmelsen var inget parterna uppfann själva vid förhandlingarna. Vid den aktuella tiden innehöll det allmänna tjänstemannaavtalet, PTK-avtalet, en mertidsbestämmelse med motsvarande innehåll. Parterna hade formuleringen i detta avtal som förebild. Det fanns då också önskemål att det nya avtalet skulle bli mer likt ett tjänstemannaavtal. Enligt SIF:s kommentar till tjänstemannaavtalet för de grafiska företagen framgår klart att den likalydande bestämmelsen där skall tolkas så att endast mertidsersättning skall utgå i motsvarande situation ”oavsett om tjänstemannen enligt sin deltidstjänst egentligen skulle ha varit ledig den dagen”, varvid också exempel anges. Enligt arbetsgivarsidans uppfattning skall civilavtalet tolkas på samma sätt som tjänstemannaavtalet.

En utredning av hur företagen tillämpat den aktuella mertidsbestämmelsen som har gjorts utvisar att många företag tillämpar regeln på sätt som Grafiska Företagens Förbund anser vara det riktiga, men att det också finns företag som tillämpar regeln enligt Grafiska Fackförbundets uppfattning. Genom utredningen har framkommit att regeln tillämpas förhållandevis sällan och att det under de tolv år bestämmelsen funnits inte tidigare har förekommit någon tvist mellan parterna i målet angående tolkningen.

Grafiska Fackförbundet

Parterna i målet är helt ense om de faktiska förhållandena av betydelse i målet. Tvisten gäller endast innebörden av civilavtalets regler om mertidsersättning och övertidsersättning.

Vid tiden för förhandlingarna år 1990 inför civilavtalet och förpackningsavtalet var arbetsgivarna utsatta för en allt hårdare internationell konkurrens. Det framgick att arbetsgivarsidan hade önskemål om ett mer individbaserat avtal och ett starkt intresse av att kunna anpassa verksamheten till en lägre kostnadsnivå genom ändringar i reglerna om arbetstidens förläggning. Förhandlingarna kom i hög grad att gälla dels reglerna om skiftersättning (ob-tillägg), dels frågor om arbetstiden och dess förläggning. Civilavtalet kom att innebära betydande förändringar. Månadslön infördes. Dessutom flyttades inflytandet över arbetstiden från central till lokal nivå. Till skillnad från det gamla avtalets bestämmelse om en fast arbetstid förutsätter nämligen det nya avtalet att parterna träffar lokala överenskommelser om arbetstiden, § 4 mom 2. Vidare tillkom en möjlighet att träffa överenskommelse om kortare arbetstid.

Något som kom att övergå till det nya civilavtalet, trots förändringarna i övrigt, är bestämmelsen om friliggande övertidsarbete, se § 9 mom 2. Man måste tolka de i målet aktuella bestämmelserna mot bakgrund av regleringen om friliggande övertid. Ersättning för friliggande övertid skulle enligt Grafiska Fackförbundets uppfattning – i motsats till vad som i målet har anförts från arbetsgivarsidan – enligt det äldre avtalet utges även till arbetstagare som arbetar deltid. Bakgrunden till detta är olägenheten för arbetstagaren att inställa sig en dag då han inte är i tjänst. Den innebörd av civilavtalet som Grafiska Fackförbundet förespråkar innebar alltså ingen nyhet. En deltidsanställd arbetstagare skulle redan enligt det äldre avtalet ha varit berättigad till övertidsersättning i en sådan situation som är aktuell i målet. Det är däremot riktigt att en deltidsanställd som arbetade mertid i anslutning till sin ordinarie arbetstid enligt det äldre avtalet inte var berättigad till ersättning utöver den ordinarie lönen. Möjligheten till mertidstillägg med 25 procent av lönen infördes först i och med civilavtalet.

Med övertidsarbete förstås enligt civilavtalets § 5 arbete utöver det ordinarie arbetsmåttet per dygn. Frågan är då vems ordinarie arbetstid som avses. Enligt Grafiska Fackförbundets mening är utgångspunkten för bestämmelsen att det är den enskilda individen och dennes individuella ordinarie arbetstidsmåttet per dygn som är avgörande. Detta ligger i linje med flera av de förändringar som civilavtalet innehöll och som innebar en mera markerad individualisering av regelsystemet. I M.J:s fall är det alltså hennes individuella ordinarie arbetstid som skall vara utgångspunkten för tillämpningen av bestämmelserna. Eftersom hon under fredagen den 4 maj 2001 inte hade någon ordinarie arbetstid måste hon anses berättigad till övertidsersättning enligt civilavtalet.

Det kan tilläggas att utformningen av mertids- och övertidsbestämmelserna inte blev föremål för någon närmare diskussion under förhandlingarna inför avtalets tillkomst. Avtalstexten byggde på ett förslag som utformats av arbetsgivarsidan. Det hade ålegat arbetsgivarsidan att klargöra vad som var innebörden av bestämmelserna om mertidstillägg. Detta gäller särskilt mot bakgrund av innebörden av det äldre avtalet. Såvitt Grafiska Fackförbundet har haft kännedom om hade parterna inte något annat avtal som förlaga till mertidsbestämmelsen. Det bestrids därför att SIF-kommentaren skall utgöra ett tolkningsdatum i det här målet. Inte heller går det att dra några slutsatser av den undersökning av hur företagen tillämpat mertidsbestämmelsen som Grafiska Företagens Förbund har gjort.

Grafiska Fackförbundet gör mot bakgrund av det anförda sammanfattningsvis gällande följande. M.J:s arbete den aktuella fredagen skedde friliggande i förhållande till hennes ordinarie arbetstid. Arbetet är därmed att betrakta som friliggande övertidsarbete, som skall ersättas med övertidsersättning.