AD 2003 nr 15

Rörelsen i L. Plåt & Maskin AB överläts till Weicon Engineering AB, bolaget, genom en inkråmsöverlåtelse. Bolaget är inte bundet av något kollektivavtal. I samband med överlåtelsen namnändrade L. Plåt & Maskin AB till J.E. Finans AB. Sistnämnda bolag var medlem i Plåtslageriernas Riksförbund och bundet av kollektivavtal mellan nämnda förbund och Byggnadsarbetareförbundet. B.P., som medföljde vid inkråmsöverlåtelsen, är medlem i Byggnadsarbetareförbundet.

Genom ansökan om stämning, som inkom till tingsrätten den 18 januari 2001 väckte bolaget talan mot B.P. och yrkade förpliktande för honom att till bolaget utge ekonomiskt skadestånd med 162 697 kr jämte ränta och kostnader. Som grund för yrkandet anfördes i huvudsak följande. En av de avgörande förutsättningarna för inkråmsöverlåtelsen var att bolaget kunde försäkra sig om den kontinuitet och expertis som B.P. stod för. B.P. anställdes av bolaget den 23 februari 1999 på en minsta anställningstid av 27 månader; dvs. för en inledande period av 24 månader varefter skulle gälla den uppsägningstid om tre månader som anges i det kollektivavtal mellan SIF och Byggförbundet, vilket det hänvisas till i B.P. anställningsavtal. Enligt kollektivavtalet skall tjänsteman som inte iakttar föreskriven uppsägningstid betala ett skadestånd som minst motsvarar resterande uppsägningstid. B.P. avvek från anställningen den 1 augusti 2000 trots att avtalet tidigast kunde bringas att upphöra den 23 maj 2001. Han är därför skyldig att utge det yrkade skadeståndet till bolaget.

B.P. yrkade att käromålet skulle avvisas på grund av rättegångshinder och anförde bl.a. följande. Inkråmsöverlåtelsen från J.E. Finans AB är en sådan verksamhetsövergång som avses i 28 § medbestämmandelagen, vilket innebär att kollektivavtalet mellan Plåtslageriernas Riksförbund och Byggnadsarbetareförbundet även blev gällande för bolaget.

Bolaget bestred avvisningsyrkandet och anförde i huvudsak följande. I första hand bestreds att inkråmsöverlåtelsen från J.E. Finans AB utgjorde en sådan verksamhetsövergång som avses i 28 § medbestämmandelagen. Bolaget är därför inte bundet av det aktuella kollektivavtalet. I andra hand gjordes gällande att B.P. var anställd som tjänsteman och att han i sitt enskilda anställningsavtal hade överenskommit att kollektivavtalet för tjänstemän skulle tillämpas mellan parterna. Även om det åberopade kollektivavtalet skulle anses tillämpligt på bolaget och B.P. gjordes gällande att talan inte skall avvisas utan jämlikt 2 kap. 5 § arbetstvistlagen på bolagets begäran överlämnas till Arbetsdomstolen.

Genom det överklagade beslutet lämnade tingsrätten avvisningsyrkandet utan bifall med motiveringen att det kollektivavtal som B.P. gör gällande är tillämpligt mellan parterna inte har träffats av bolaget för egen räkning.

B.P. har överklagat beslutet och yrkat, som han får förstås, i första hand att käromålet skall avvisas på grund av rättegångshinder och i andra hand att målet jämlikt 2 kap. 5 § arbetstvistlagen skall överlämnas till Arbetsdomstolen samt yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Bolaget har bestritt ändring samt yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Parterna har i Arbetsdomstolen åberopat samma grunder och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som vid tingsrätten.

B.P. har därutöver anfört sammanfattningsvis följande. Bestämmelsen i 2 kap. 1 § första stycket arbetstvistlagen skall tolkas så att talan som väcks av organisation eller enskild arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal skall väckas hos Arbetsdomstolen i första instans. Som enda undantag från den regeln gäller att arbetsgivare som är medlem i organisation men inte företräds av organisation har att väcka talan vid tingsrätt. Syftet med bestämmelsen är sålunda att alla kollektivavtalsbundna arbetsgivare skall väcka talan vid Arbetsdomstolen utom i de fall då de inte företräds av den organisation de tillhör. Ordalydelsen i 2 kap. 1 § första stycket arbetstvistlagen måste vara grundad på de två huvudalternativ som finns för att åstadkomma kollektivavtalsbundenhet på arbetsgivarsidan. Dessa två alternativ är medlemskap i en kollektivavtalsbunden arbetsgivarorganisation respektive att teckna hängavtal. Uttrycket ”själv slutit kollektivavtal” kan inte syfta till att från Arbetsdomstolen som första instans utesluta samtliga oorganiserade arbetsgivare som förvärvat en kollektivavtalsbunden verksamhet. Det finns inte något sakligt skäl att särbehandla förvärvare i den aktuella situationen. Vad lagstiftaren velat hänvisa till tingsrätt som första instans har således endast varit arbetsgivare som är kollektivavtalsbundna genom medlemskap i arbetsgivarorganisation, men där organisationen förklarat sig inte vilja företräda medlemmen.