Det tycks bli allt vanligare att andra än organisationerna på arbetsmarknaden träffar avtal som syftar till att reglera förhållandet mellan en arbetsgivare och dennes anställda. Ett exempel är s.k. sociala klausuler vid offentlig upphandling, där en upphandlande myndighet kräver att anbudsgivare åtar sig att tillämpa villkoren i kollektivavtalet i branschen i förhållande till sina anställda eller att tillförsäkra dem yttrande- och meddelarfrihet. Sådana avtal ger upphov till en rad juridiska frågeställningar.
Under vilka förutsättningar (förutom lagstiftning) kan en tredje man grunda en självständig rätt på avtal mellan andra parter? Vilka sanktioner kan komma i fråga mellan avtalsparterna om den ena inte ger tredje man avtalade rättigheter? Vad gäller om inget är uttryckligt avtalat och det inte uppstår någon ekonomisk skada för avtalsmotparten eller ens för tredje man?
- Torgny Håstad, f.d. justitieråd
- Charlotta Frenander, upphandlingschef, Uppsala kommun
