I denna artikel diskuteras mot bakgrund av den historiska utvecklingen förutsättningarna för och praxis kring avskedande av statsanställda på grund av brott.
År 1994 gjordes reglerna om avskedande enhetliga i Sverige för den privata och den offentliga sektorn. Avskedande får enligt den för båda sektorerna gemensamma bestämmelsen i 18 § lagen (1982:80) om anställningsskydd ske, om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. För ordinarie domare gäller dock fortfarande enligt (numera) 11 kap. 7 § regeringsformen också den restriktionen att domaren får skiljas från anställningen bara om han eller hon genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av skyldigheterna i anställningen har visat sig uppenbart olämplig att inneha anställningen.
Trots att det alltså är samma paragraf som reglerar när avskedande på grund av brott får ske av statsanställda och andra anställda bedöms vissa statsanställda strängare än andra anställda i Arbetsdomstolens praxis. Det har historiska skäl. Särskilt när det gäller regleringen av offentligt anställda – och kyrkligt anställda – är det ofta viktigt för förståelsen och tolkningen av författningsbestämmelser att ha bakgrunden klar för sig.
» CV
» Föredrag
Sören Öman har sedan början av 1990-talet författat ett stort antal böcker, artiklar och rapporter på svenska och engelska (totalt 177 st. hittills). Han har återkommande utgivning på flera olika förlag, bl.a. Norstedts Juridik / Wolters Kluwer, Zeteo, Jure Förlag, Åhnberg Förlag, Karnov Group, Iustus Förlag, Studentlitteratur och Blendow Lexnova.
Sören Öman är ordförande i Arbetsdomstolen. Han är också skiljeman, föreläsare och författare. Han har lång erfarenhet från arbete i Regeringskansliet och omfattande erfarenhet av utredningar inom olika juridiska områden, såsom arbetsrätt och dataskydd.
