EU-domstolens avgörande :
Dom av den 4 juni 2002, Beckmann, C‑164/00, EU:C:2002:330

Domskäl

1High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division, har, genom beslut av den 1 mars 2000 som inkom till domstolens kansli den 5 maj samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt två frågor om tolkningen av artikel 3 i rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, s. 26; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91) (nedan kallat direktivet).

2Frågorna har uppkommit i en tvist mellan Katia Beckman och hennes tidigare arbetsgivare, Dynamco Whicheloe Macfarlane Ltd (nedan kallat DWM), angående förtidspension och andra förmåner som hon anser sig ha rätt till efter att ha blivit uppsagd av DWM på grund av arbetsbrist, förmåner som företaget dock vägrar betala. Katia Beckman anser att rätten till dessa förmåner grundar sig på hennes tidigare anställning vid National Health Service (statlig hälsovårdsmyndighet, nedan kallad NHS), vars verksamhet har övergått till DWM i den mening som avses i direktivet.

Direktivet

3Enligt artikel 1.1 i direktivet skall detta tillämpas vid ”överlåtelse [*] av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet till en annan arbetsgivare, genom lagenlig överlåtelse [*] eller fusion.” [* I överensstämmelse med andra språkversioner av direktivet används i stället för uttrycket ”överlåtelse … genom lagenlig överlåtelse”, som används i den svenska språkversionen av direktivet, uttrycket ”övergång … till följd av avtal”. Övers. anm.]

4Enligt artikel 2 i direktivet avses med

5Artikel 3 i direktivet har följande lydelse:

Nationell rätt

Transfer of Undertakings (Protection of Employment) Regulations 1981

6Direktivet har införlivats i Förenade kungarikets rättsordning genom Transfer of Undertakings (Protection of Employment) Regulations 1981 (1981 års lag om anställningsskydd vid företagsövergångar, nedan kallad TUPE). I de avsnitt varigenom artikel 3 i direktivet införlivas och som är relevanta i målet vid den nationella domstolen föreskrivs följande:

7Den nationella domstolen har påpekat att NHS pensionssystem är ett tjänstepensionssystem i den mening som avses i regulation 7.1 i TUPE.

General Whitley Councils anställningsvillkor

8Enligt systemet med Whitley Council fastställs anställningsvillkoren i den offentliga sektorn genom förhandlingar mellan arbetsgivarna och de anställda.

9Section 45 i General Whitley Council Conditions of Service (nedan kallade GWC:s anställningsvillkor) innehåller avtalsbestämmelser om engångsbetalning av avgångsvederlag för anställda vid NHS olika verksamheter som sägs upp på grund av arbetsbrist. I dessa fall betalas avgångsvederlaget av arbetsgivaren.

10Section 46 i GWC:s anställningsvillkor innehåller de bestämmelser som NHS arbetsgivare och de erkända fackföreningarna kommit överens om i Collective Agreement on Premature Payment of Superannuation and Compensation Benefits (kollektivavtal om förtida betalning av pensions- och kompensationsförmåner). Arbetstagare som har fyllt 50 år men som ännu ej uppnått pensionsåldern och som under minst fem år varit anslutna till NHS Superannuation Scheme (NHS pensionssystem) har enligt denna section rätt till förtidspension med omedelbar betalning av pensions- och kompensationsförmåner i tre fall, nämligen vid uppsägning på grund av arbetsbrist, vid pension i tjänstens intresse och vid förtidspension till följd av omorganisation. I fråga om dessa arbetstagare föreskrivs att antalet pensionsgrundande tjänsteår kan utökas.

11De tillämpningsföreskrifter för section 46 i GWC:s anställningsvillkor som är relevanta i målet vid den nationella domstolen återfinns i NHS Pension Scheme Regulations 1995 (1995 års föreskrifter om NHS pensionssystem) och i NHS (Compensation for Premature Retirement) Regulations 1981 (1981 års föreskrifter om kompensationsförmåner vid ofrivillig förtidspensionering från NHS). I dessa föreskrifter återfinns bestämmelser om

Den första frågan

18Katia Beckman och Förenade kungarikets regering har anfört att de förmåner som anges i section 46 i GWC:s anställningsvillkor inte omfattas av undantaget i artikel 3.3 i direktivet, och att de således är rättigheter som övergår till förmån för arbetstagaren. De är inte åldersförmåner även om de endast betalas från och med en viss ålder. Dessa förmåner följer av särskilda föreskrifter som under vissa specifika omständigheter är tillämpliga vid uppsägning.

19Vid bedömningen av huruvida dessa förmåner omfattas av undantaget i artikel 3.3 i direktivet, vilket med hänsyn till textens allmänna målsättning skall tolkas restriktivt, skall endast förmånernas ändamål beaktas. Förenade kungarikets regering har anfört att domstolen antog detta synsätt i dom av den 26 februari 1986 i mål 151/84, Roberts (REG 1986, s. 703), där den fastslog att villkoren för beviljande av förtidspension vid kollektiva uppsägningar av ekonomiska skäl inte kan likställas med villkoren för beviljande av vanlig ålderspension. Katia Beckman har för sin del gjort gällande att domstolen, genom att i dom av den 17 maj 1990 i mål C-262/88, Barber (REG 1990, s. I-1889; svensk specialutgåva, volym 10, s. 407), fastslå att dessa förmåner utgjorde lön i den mening som avses i artikel 119 i EG-fördraget (artiklarna 117–120 i EG-fördraget har ersatts av artiklarna 136–143 EG), inte gjorde någon åtskillnad mellan förmåner vid förtidspensionering till följd av uppsägning och andra förmåner som betalas under liknande omständigheter.

20Katia Beckman har vidare anfört att arbetstagare som sagts upp efter en företagsövergång skulle behandlas olika om det ansågs att förtidspension vid uppsägning utgjorde en åldersförmån. Somliga av dessa arbetstagare skulle nämligen fortfarande kunna göra anspråk på förmåner till följd av uppsägningen på grund av den tidigare arbetsgivarens åtaganden, medan andra inte längre skulle kunna göra anspråk på förtidspension som deras tidigare arbetsgivare under liknande omständigheter hade varit skyldig att betala. Katia Beckman har hävdat att det väsentliga varken är under vilken beteckning som åtgärder vidtas vid en uppsägning – åtgärder som kan benämnas förtidspension eller ges en annan beteckning, eftersom de enskilda arbetstagarna mot bakgrund av deras individuella situation inte har någon verklig valmöjlighet – eller vem som faktiskt säkerställer att förmånerna betalas till de berörda. Det viktiga i förevarande mål är att det är från arbetsgivaren, det vill säga NHS, om Katia Beckman fortfarande hade varit anställd där fram till uppsägningen, som kostnaderna för förmånerna skall utgå och inte från det egentliga pensionssystemet.

21DWM har däremot gjort gällande att de omtvistade förmånerna är åldersförmåner som omfattas av undantaget i artikel 3.3 i direktivet. Förtida betalning av förmåner som till sin art är åldersförmåner ändrar inte på något vis deras beskaffenhet. DWM har i detta hänseende anfört att det är ostridigt att NHS pensionssystem är ett sådant kompletterande pensionssystem som avses i denna artikel. De omtvistade förmånerna beräknas på exakt samma sätt som vanliga åldersförmåner vid NHS, med tillägg av en särskild metod som syftar till att kompensera för att de berörda har ett mindre antal pensionsgrundande tjänsteår. DWM har vidare anfört att de förmåner som avses i section 46 i GWC:s anställningsvillkor inte syftar till att kompensera för förlust av en tjänst eller en anställning. Detta är däremot målsättningen med avgångsvederlaget enligt section 45 i dessa anställningsvillkor, vilket Katia Beckman för övrigt har beviljats.

22Kommissionen har ifrågasatt huruvida förmånerna, med hänsyn till deras uppbyggnad och särprägel, skall anses vara sådana förmåner som arbetstagaren enligt artikel 3.3 i direktivet inte nödvändigtvis har rätt till efter en företagsövergång, vilket den ansett skall avgöras med beaktande av till vilken sorts pensionssystem de ifrågavarande förmånerna skall hänföras.

23Enligt kommissionen framgår det av direktivets förarbeten att undantaget i artikel 3.3 motiveras av särdragen hos de kompletterande pensionssystem som undantaget omfattar. Systemens uppbyggnad och mångfald medför att det skulle vara omöjligt att generellt förplikta förvärvarna att åta sig skyldigheter enligt pensionssystem som har sitt eget funktionssätt och till vilka förvärvarna ofta inte är anslutna.

24Kommissionen har föreslagit att följande kriterier skall beaktas vid bedömningen av huruvida de omtvistade förmånerna omfattas av undantaget i artikel 3.3 i direktivet, nämligen förmånernas finansiering, deras beskaffenhet och målsättning, villkoren för beviljande samt beräkningssätt.

25I fråga om den omtvistade förtidspensionen och engångsbeloppet vid pensionering har kommissionen anfört att det följer av de uppgifter som den nationella domstolen har lämnat att dessa förmåner utgår ur ett sådant kompletterande pensionssystem som avses i artikel 3.3 i direktivet. Kommissionen har särskilt påpekat att DWM sannolikt inte kan ansluta sig till NHS pensionssystem, medan villkoren för beviljande och dessa två förmåners målsättning påminner om de vanliga pensionsförmånerna i detta system. Kommissionen har emellertid anmärkt att arbetsgivaren vid NHS skall erlägga en avgift till ministeriet för att täcka kostnaderna för dessa två förmåner, men att det inte är klart hur denna avgift skall finansieras. Kommissionen har även berört frågan huruvida de efterlevande i händelse av arbetstagarens dödsfall har rätt till dessa förmåner på samma sätt som gäller för ålderspension. Kommissionen har likväl kommit fram till att dessa förmåner omfattas av undantaget i artikel 3.3 i direktivet.

26Vad gäller det omtvistade årliga understödet och engångsbeloppet har kommissionen anfört att det inte är möjligt att med hjälp av beslutet om förhandsavgörande fastställa huruvida dessa förmåner betalas via NHS pensionssystem och heller inte om de avser att utgöra en tillräcklig inkomst under förtidspensionen eller ett avgångsvederlag. Kommissionen har påpekat att förmånernas storlek inte förefaller vara proportionerlig i förhållande till det antal år under vilka den berörde har betalat avgifter till pensionssystemet och att arbetsgivaren även skall betala avgifter till ministeriet för att täcka kostnaderna för förmånerna. Kommissionen har på nytt ifrågasatt vad som gäller i händelse av den berördes dödsfall. Kommissionen har förbehållit sig rätten att senare ta ställning till dessa båda förmåner.

27Domstolen finner inledningsvis att det är ostridigt mellan parterna vid den nationella domstolen och Förenade kungarikets regering att de anställda vid NHS, trots att denna verksamhet tillhör den offentliga sektorn, omfattas av den nationella arbetsrättsliga lagstiftningen och att de således kan omfattas av bestämmelserna i direktivet (se dom av den 14 september 2000 i mål C-343/98, Collino och Chiappero, REG 2000, s. I-6659, punkt 41).

28I section 46 i GWC:s anställningsvillkor föreskrivs att förtidspension och andra utbetalningar som syftar till att utöka denna förmån skall beviljas bland annat vid vissa sorters uppsägning.

29Mot bakgrund av den allmänna målsättningen att skydda arbetstagarnas rättigheter i händelse av en företagsövergång som eftersträvas i artikel 3.1 och 3.2 i direktivet, där det föreskrivs att överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal, ett anställningsförhållande eller kollektivavtal övergår på förvärvaren, skall undantaget enligt artikel 3.3 i direktivet tolkas restriktivt.

30Detta undantag skall således endast tillämpas på de förmåner som uttömmande uppräknats i artikel 3.3, vilken sålunda skall tolkas snävt.

31Mot denna bakgrund avses med åldersförmåner endast de förmåner som betalas från den tidpunkt då arbetstagaren uppnår den normala pensionsåldern i det ifrågavarande pensionssystemet och inte förmåner som betalas under sådana omständigheter som föreligger i målet vid den nationella domstolen, det vill säga vid uppsägning på grund av arbetsbrist, även om förmånerna beräknas enligt samma metod som vanliga pensionsförmåner.

32Den första frågan skall således besvaras så, att förmåner som betalas vid förtidspensionering liksom förmåner som syftar till att förbättra villkoren vid förtidspensionering och som vid uppsägning beviljas arbetstagare som uppnått en viss ålder, såsom de förmåner som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, inte skall anses vara sådana ålders-, invaliditets- eller efterlevandeförmåner på grund av kompletterande pensionssystem som avses i artikel 3.3 i direktivet.

Den andra frågan

33Den nationella domstolen har, för det fall sådana förmåner som är föremål för bedömning i målet vid den nationella domstolen inte omfattas av undantaget i artikel 3.3 i direktivet, ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida sådana skyldigheter vid uppsägning av en arbetstagare som följer av ett anställningsavtal, ett anställningsförhållande eller ett kollektivavtal som binder överlåtaren gentemot arbetstagaren övergår på förvärvaren på de villkor och med de begränsningar som anges i artikel 3 i direktivet, även om dessa skyldigheter följer av offentliga föreskrifter eller skall uppfyllas enligt sådana föreskrifter på ett liknande sätt som det som gäller för de omtvistade förmånerna.

34Katia Beckman har anfört, och har därvid fått stöd av kommissionen och den brittiska regeringen, att hennes rätt till de ifrågavarande förmånerna följde av anställningsavtalet eller anställningsförhållandet med NHS och att det uttryckligen angavs i hennes kontrakt att hon omfattades av bestämmelserna i section 46 i GWC:s anställningsvillkor. Eftersom denna bestämmelse följer av ett kollektivavtal övergick den till denna rättighet svarande skyldigheten dessutom på förvärvaren inte enbart på grund av artikel 3.1 i direktivet utan även på grund av artikel 3.2 i detta direktiv. Mot bakgrund av att NWRHA tillhör den offentliga sektorn har det ingen betydelse att det finns bestämmelser om denna rättighet i offentliga föreskrifter. Att det är det behöriga ministeriet som ombesörjer betalningen av förmånerna innan NWRHA återbetalar dessa saknar betydelse. Detta är nämligen bara ett förfarande för verkställighet av förmånerna.

35DWM har däremot gjort gällande att det faktum att rätten till de omtvistade förmånerna har sin grund i offentliga föreskrifter och att förmånerna betalas av ministeriet utesluter tillämpningen av artikel 3.1 och 3.2 i direktivet, vilken endast avser arbetstagarnas rättigheter enligt anställningsavtalet, anställningsförhållandet och kollektivavtal gentemot arbetsgivaren själv. I målet vid den nationella domstolen riktade sig emellertid den överlåtande arbetsgivarens, det vill säga NWRHA, skyldigheter mot ministeriet och inte mot arbetstagarna. DWM har inte heller någon skyldighet gentemot ministeriet.

36Domstolen erinrar om att det i artikel 3.1 och 3.2 i direktivet föreskrivs att förvärvaren skall vara bunden av de rättigheter och skyldigheter på grund av anställningsavtalet eller anställningsförhållandet som gällde mellan arbetstagaren och överlåtaren vid tidpunkten för verksamhetens övergång, liksom av villkoren i löpande kollektivavtal på samma sätt som överlåtaren var bunden av dessa villkor till dess att avtalets giltighetstid löpte ut eller ett nytt kollektivavtal började gälla under förutsättning att medlemsstaten inte i enlighet med artikel 3.2 andra stycket i direktivet har begränsat den period under vilken ett sådant avtal skall vara bindande.

37Förutom det undantag som föreskrivs i artikel 3.3 i direktivet i fråga om ålders-, invaliditets- och efterlevandeförmåner innehåller direktivet inget undantag från dessa bestämmelser. Förekomsten av detta specifika undantag medför att artikel 3.1 och 3.2 omfattar arbetstagarnas samtliga rättigheter enligt denna artikel, som inte omfattas av undantaget (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 februari 1985 i mål 135/83, Abels, REG 1985, s. 469, punkt 37; svensk specialutgåva, volym 8, s. 47).

38Varken det faktum att sådana rättigheter eller skyldigheter på grund av ett anställningsavtal, ett anställningsförhållande eller ett kollektivavtal som binder förvärvaren på de villkor som angivits i punkt 36 ovan har sitt ursprung i offentliga föreskrifter eller att det finns bestämmelser om deras genomförande i sådana rättsakter eller själva det förfarande som fastställts för detta genomförande kan följaktligen anses medföra att dessa rättigheter eller skyldigheter inte skall anses övergå på förvärvaren.

39I förevarande mål ankommer det på den nationella domstolen att undersöka huruvida de förmåner som Katia Beckman gör anspråk på följer av hennes anställningsavtal eller av hennes anställningsförhållande med den överlåtande arbetsgivaren, förmåner som band denne vid tidpunkten för verksamhetens övergång, eller huruvida de följer av ett kollektivavtal som band överlåtaren och som även skulle binda förvärvaren på de villkor som anges i artikel 3.2 i direktivet, vid bedömningen av om Katia Beckman har rätt att kräva att DWM i egenskap av förvärvare skall betala dessa förmåner.

40Den andra frågan skall således besvaras så, att artikel 3 i direktivet skall tolkas så att de skyldigheter vid uppsägning av en arbetstagare som följer av ett anställningsavtal, ett anställningsförhållande eller ett kollektivavtal som binder överlåtaren i förhållande till arbetstagaren övergår på förvärvaren på de villkor och med de begränsningar som anges i denna artikel oberoende av det faktum att dessa skyldigheter har sitt ursprung i offentliga föreskrifter eller att det finns bestämmelser om deras genomförande i sådana föreskrifter och oberoende av det förfarande som fastställts för detta genomförande.