» CV
» Föredrag
» Skrifter
Det är dags att summera det viktigaste från Arbetsdomstolens refererade avgöranden 2025.
Hela fyra av de 22 refererade avgörandena 2025 gällde interimistiska beslut om stridsåtgärder av Svenska Hamnarbetarförbundet (samtliga med Sören Öman som ordförande). De första två avgörandena (nr 2 och 3, som är de första refererade avgörandena för 2025) gällde en politisk stridsåtgärd med internationell bakgrund i kollektivavtalsreglerade förhållanden. De klarlade att den som vill vidta en sådan stridsåtgärd måste göra åtminstone sannolikt att verkningarna för arbetsgivarens affärsledningsrätt skulle komma att bli så ringa att den varslade blockaden är tillåten. Det lyckades förbundet med på andra försöket. Vid de andra två avgörandena (nr 35 och 45) hade kollektivavtalet löpt ut efter uppsägning. Arbetsgivarsidan ansåg bl.a. att förbundets syfte med stridsåtgärderna var att tränga undan Transports förstahandsavtal för hamnarna, men det höll domstolen inte med om.
Även det sista refererade avgörandet för 2025 (nr 97) rörde Svenska Hamnarbetarförbundet, nämligen giltigheten av arbetsgivarens uppsägning av dess vice ordförande. Det var en mellandom i frågan om anspråket på ogiltigförklaring var preskriberat, vilket domstolen slog fast att det var. Preskriptionsbestämmelserna i anställningsskyddslagen ska enligt domstolen tillämpas när en arbetstagare som omfattas av dessa bestämmelser yrkar ogiltigförklaring av en arbetsgivares uppsägning och bl.a. gör gällande att uppsägningen utgör en kränkning av föreningsrätten i strid med medbestämmandelagen. I den speciella situationen att en kollektivavtalad förhandlingsordning upphör sedan central tvisteförhandling påkallats men innan den hållits, anses enligt domstolen förhandling ha avslutats när förhandlingsordningen upphörde, dvs. förhandlingsordningens upphörande utgör då utgångspunkten för talefristen enligt 40 § tredje stycket anställningsskyddslagen.
Det första refererade avgörandet om den nya visselblåsarlagen (nr 47) visade att det är arbetstagarsidan som har bevisbördan för att rapportering av missförhållanden av allmänintresse i enlighet med visselblåsarlagen har förekommit. Den plastikkirurg som hade anmält en rad avvikelser till sin arbetsgivare hade inte styrkt att det rapporterade var sådana missförhållanden av allmänintresse som omfattas av visselblåsarlagen.
Två gravida kommunanställda lärare hade under pandemin förbjudits att arbeta och fått graviditetspenning från Försäkringskassan som var lägre än vad de skulle ha fått om de arbetat. Det stred mot en regel i ett EU-direktiv som har s.k. direkt effekt mot bl.a. kommuner. Därför fick kommunen betala mellanskillnaden till lärarna och dessutom diskrimineringsersättning för att förfarandet varit diskriminerande (nr 57).
Ett fall (nr 53) gällde missgynnande i strid med 16 § föräldraledighetslagen. En kommunal biståndshandläggare hade vid återkomst från sin föräldraledighet tilldelats andra biståndsärenden än hon tidigare arbetat med, vilket ansågs vara ett missgynnande i strid med lagen.
Ett fall (nr 55) gällde formellt skadestånd för förhandlingsvägran, men handlade i realiteten om piloter kunde anses anställda hos ett flygbolag. Piloterna hade dock skriftliga anställningsavtal med ett annat bolag i samma koncern, som enligt ett skriftligt avtal om bemanningstjänster hyrde ut dem till ett annat koncernbolag. Det sistnämnda bolaget hade i sin tur ett skriftligt avtal om entreprenad av besättningstjänster med flygbolaget. Arbetsdomstolen kom fram till att arbetstagarsidan inte hade visat att flygbolaget utöver vad som följde av lagstiftning utövade kontroll och ledning över piloterna när de arbetade i flygbolagets verksamhet. I stället var det bolaget med entreprenadavtalet, som genom sin schemaläggning av piloterna, i den utsträckning offentligrättslig lagstiftning medgav det, utövade löpande ledning över piloterna och i praktiken bestämde när, var och med vad de skulle arbeta i vilken befattning.
Det finns inte primär förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen för ett dotterbolag inför att moderbolaget säljer aktierna i dotterbolaget, eftersom dotterbolaget då inte har fattat något beslut. Det slog domstolen fast i AD 2025 nr 88.
Arbetsdomstolen hade tidigare slagit fast att en arbetsgivare som påstår att en arbetstagare har sagt upp sig själv genom en egenhändigt undertecknad skriftlig uppsägningshandling som kan uppvisas i original, och det invänds att uppsägningshandlingen är förfalskad, har bevisbördan för att handlingen är äkta och måste göra det övervägande sannolikt att handlingen är äkta (AD 2023 nr 18). I AD 2025 nr 50 klargörs att motsvarande gäller när undertecknandet av den skriftliga uppsägningshandlingen ska ha skett med penna på en Ipad och den elektroniska handlingen med arbetstagarens underskrift visas upp. När parterna är överens om att det är arbetstagarens underskrift på uppsägningshandlingen, måste arbetsgivaren göra det övervägande sannolikt att handlingen härrör från arbetstagaren. Det lyckades arbetsgivarsidan med.
En polis som gjort otillåtna slagningar rörande sin halvsysters sambo (nr 12) och
en handläggare hos Försäkringskassan som inte anmält flera förändrade förhållanden om sitt eget bostadsbidrag från kassan (nr 23) fick avskedas.
I ett fall (nr 29) gjorde arbetsgivarsidan gällande att anställda taxichaufförer hade anlitats som inhyrda taxichaufförer under den tid de annars skulle ha fått övertidsersättning enligt tillämpligt kollektivavtal. Domstolen kom dock fram till att det inte var bevisat att de varit anställda hos det aktuella bemanningsföretaget, utan de hade arbetat övertid i sina anställningar hos taxiföretaget.
Ett fall (nr 44) gällde hindrande av skyddsombud. Skyddsombud behöver inte delta i planeringen inför försäljningen av en verksamhetsgren, när arbetsgivaren inte planerar några förändringar av lokaler, anordningar, arbetsprocesser, arbetsmetoder och arbetsorganisation med anledning av försäljningen. När det sedan visade sig att det behövdes en omorganisation och driftsinskränkning, behövde däremot skyddsombuden få delta i planeringen, men det ansågs de ha fått vara.
Avgörandena nr 17, 25 och 39 gällde kollektivavtalstolkning rörande byggavtalet, de kommunala allmänna bestämmelserna (AB 20) respektive bemanningsavtalet för arbetare.
Avgörandena nr 16, 68, 81 och 91 rörde främst processuella frågor.
En nyhet för 2025 är att Arbetsdomstolen på sin hemsida publicerar avidentifierade versioner av sådana icke refererade avgöranden (domar och särskilt uppsatta beslut) där domstolen har gjort en sakprövning. Tredskodomar, domar på medgivande och domar som stadfäster en förlikning publiceras fortfarande inte, eftersom de inte innebär en sakprövning.
Per halvårsskiftet 2025 förordnade regeringen ledamöterna (och deras ersättare) i Arbetsdomstolen för en treårsperiod. Flera omförordnades och en del nya tillkom. Ordförandena anställs sedan flera år av regeringen med fullmakt som ordinarie domare.
Slutligen måste nämnas att Arbetsdomstolen, veterligen för första gången, under slutet av 2025 fick ställa in huvudförhandlingar av budgetskäl.
