Kommittén ska utvärdera de ändringar som gjordes i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare, den s.k. lex Laval, med anledning av Lavaldomen. För att utvärderingen ska vara möjlig att genomföra är det nödvändigt att först kartlägga hur utstationeringssituationen i Sverige ser ut. Kartläggningen ska bl.a. omfatta antalet utstationerade arbetstagare i Sverige per år, vilka länder arbetstagarna utstationeras ifrån och i vilka branscher utstationering vanligen sker.
Med kartläggningen som utgångspunkt ska kommittén:
- Utvärdera om tillämpningen av lex Laval fungerar så att skyddet för utstationerade arbetstagares grundläggande arbets- och anställningsvillkor kan säkerställas,
- Utvärdera och bedöma tillämpningen av bestämmelserna om Arbetsmiljöverkets uppgift att tillhandahålla information och arbetstagarorganisationernas skyldighet att lämna in kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket ur ett förutsebarhetsperspektiv, samt vid behov föreslå lagändringar eller andra åtgärder, och [uppdraget utgår enligt tilläggsdirektiv i november 2014]
- Överväga vilka lagändringar som krävs för att värna den svenska modellen i ett internationellt perspektiv.
Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2015.
[De gråmarkerade avsnitten avser delar av utredningsuppdraget som får anses ha utgått till följd av tilläggsdirektiven dir. 2014:149 [ pdf ||
].]
I Utstationeringskommittén har arbetat:
Ordförande:
- Riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson (M), entledigad 2013‑09‑19, ersatt 2013‑10‑07 av
riksdagsledamoten Tomas Tobé (M), ersatt 2014‑11‑18 av
riksdagsledamoten Marie Granlund (S)
Ledamöter:
- Riksdagsledamoten Johan Andersson (S), ersatt 2014‑12‑16 av
riksdagsledamoten Raimo Pärssinen (S) - Riksdagsledamoten Anti Avsan (M)
- Fil. dr Berit Bengtsson (V)
- Riksdagsledamoten Katarina Brännström (M)
- Riksdagsledamoten Andreas Carlson (KD), ersatt 2015‑01‑19 av
riksdagsedamoten Désirée Pethrus (KD) - Riksdagsledamoten Ulf Holm (MP), entledigad 2014‑12‑01, ersatt 2014‑12‑16 av
riksdagsledamoten Marco Venegas (MP) - Ledamoten Frida Johansson Metso (FP)
- (Riksdagsledamoten Ylva Johansson (S), entledigad 2014‑10‑23)
- (Riksdagsledamoten Maria Plass (M), entledigad 2014‑12‑16)
- Riksdagsledamoten Annika Qarlsson (C)
- Förbundsordföranden Janne Rudén (S)
- Riksdagsledamoten Sven-Olof Sällström (SD)
Experter:
- Professorn Carl Fredrik Bergström, Uppsala universitet
- Kanslirådet Sara Bratberg, Statsrådsberedningen
- Kanslirådet Emma Görnerup Cardell, Arbetsmarknadsdepartementet, från och med 2013‑12‑10, ersatt 2015‑03‑12 av
rättssakkunnige Per Lindblom, Arbetsmarknadsdepartementet - Departementssekreteraren Johanna Evjen, Socialdepartementet
- Departementssekreteraren Sofie Lagerstedt, Näringsdepartementet, ersatt 2015‑08‑27 av
departementssekreteraren Gabriella Björnfot, Näringsdepartementet - Ordföranden Jonas Malmberg, Arbetsdomstolen
- Chefsjuristen Anna Middelman, Arbetsmiljöverket
- Departementssekreteraren Susanna Ribrant (tidigare Nordegran), Arbetsmarknadsdepartementet, ersatt 2014‑08‑11 av kanslirådet Karin Söderberg, Arbetsmarknadsdepartementet, ersatt 2015‑06‑15 av
departementssekreteraren Susanna Ribrant (tidigare Nordegran), Arbetsmarknadsdepartementet - Departementssekreteraren Olle Rosén, Finansdepartementet, ersatt 2013‑09‑16 av
departementssekreteraren Gustaf Löfgren, Finansdepartementet, ersatt 2014‑12‑09 av kanslirådet Lars Davidsson, Finansdepartementet, ersatt 2015‑01‑19 av
departementssekreteraren Anna-Karin Jansson, Finansdepartementet - Departementssekreteraren Anna Strandbacke, Utrikesdepartementet, sedermera Statsrådsberedningen, ersatt 2015‑01‑19 av
kanslirådet Maria Wiberg, Utrikesdepartementet
Referensgrupp:
- Samhällspolitiske chefen Samuel Engblom, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
- Arbetsrättsjuristen Lars Gellner, Svenskt Näringsliv
- Juristen Claes-Mikael Jonsson, Landsorganisationen i Sverige (LO), ersatt 2013‑11‑19 av
chefsjuristen Mattias Landgren, Svenska Byggnadsarbetareförbundet, ersatt 2014‑11‑04 av
juristen Robert Sjunnebo, Landsorganisationen i Sverige (LO) - Arbetsrättsjuristen Tommy Larsson, Sveriges Kommuner och Landsting
- Chefsjuristen Lena Maier Söderberg, Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco)
- Chefjuristen Lars Nordfors, Företagarna
- Chefjuristen Karl Pfeifer, Arbetsgivarverket
Sekretariat:
- Huvudsekreterare: Sören Öman
- Sekreterare: Linda Nordblom
- Sekreterare/Utredare: Tomas Lindell, till och med 2013‑06‑30
Utstationerade arbetstagares villkor i Sverige
Efter att EG-domstolen meddelat Lavaldomen (mål C-341/05 Laval un Partneri Ltd mot Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska Byggnadsarbetareförbundets avdelning 1, Byggettan och Svenska Elektrikerförbundet, REG 2007 s. I-11767), beslutade riksdagen om de lagändringar som på grund av domen ansågs nödvändiga i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare (utstationeringslagen). Lagändringarna trädde i kraft i april 2010 (prop. 2009/10:48 [ pdf ||
], bet. 2009/10:AU5 [ pdf ], rskr. 2009/10:211 [ pdf ]). Alltsedan dess har frågan om möjligheterna att säkerställa skyddet för utstationerade arbetstagares arbets- och anställningsvillkor i Sverige varit omdiskuterad.
Den s.k. lex Laval innebar att möjligheterna för svenska arbetstagarorganisationer att vidta stridsåtgärder för att få till stånd ett kollektivavtal begränsades i utstationeringssituationer.
Regeringen har nyligen föreslagit ändringar i dessa bestämmelser, som gäller uthyrda utstationerade arbetstagare (se prop. 2011/12:178 [ pdf ||
]). Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2013.
Samtidigt med lex Laval infördes i utstationeringslagen bestämmelser som gav Arbetsmiljöverket i uppgift att tillhandahålla information om tillämpliga arbets- och anställningsvillkor och arbetstagarorganisationerna skyldighet att lämna in kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket. Syftet var att göra utstationeringsreglerna mer förutsebara. Tillämpningen av dessa bestämmelser fungerar dock inte som avsett och endast ett fåtal kollektivavtalsvillkor har lämnats in till Arbetsmiljöverket.
Informationsskyldigheten är en av de frågor kopplade till utstationering som förhandlas på EU-nivå. Sedan våren 2012 pågår förhandlingar om ett s.k. tillämpningsdirektiv, förslag till Europaparlamentets och Rådets direktiv om genomförande av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (KOM(2012) 131 slutlig). Förslaget innehåller även bestämmelser om nationella kontrollåtgärder, samarbete mellan myndigheter m.m.
Även om lex Laval bara har gällt i drygt två år och erfarenheterna av bestämmelsernas tillämpning därför är relativt begränsade, finns det ändå anledning att redan nu utvärdera hur de fungerar i praktiken. När det gäller bestämmelserna om informationsskyldighet och inlämning av kollektivavtalsvillkor, finns det fortfarande behov av att se till att de leder till förutsebarhet. En utvärdering av bestämmelserna ur det perspektivet är därför nödvändig.
I juni 2011 tillkännagav riksdagen som sin mening (bet. 2010/11:AU10 [ pdf ]) att regeringen ska tillsätta en särskild utredning med uppdrag att göra en översyn av lex Laval. Tillkännagivandet i denna del omfattade bl.a. den s.k. bevisregeln (5 a § andra stycket utstationeringslagen), inlämningen av kollektivavtal till Arbetsmiljöverket och frågan om huruvida Medlingsinstitutet borde ansvara för uppgiften att tillhandahålla information om kollektivavtal i stället för Arbetsmiljöverket.
Uppdraget att klarlägga hur lex Laval fungerar i praktiken
Hur är situationen för utstationerade arbetstagare i Sverige?
- Kommittén ska kartlägga utstationeringssituationen i Sverige
I dag finns det inte någon samlad kunskap om hur utstationeringssituationen ser ut i Sverige. Vi vet därmed inte hur många arbetstagare som utstationeras till Sverige, från vilka länder de kommer, hur långa utstationeringsperioderna är eller i vilka branscher som utstationeringar vanligen sker. För att en utvärdering av lex Laval ska vara möjlig att genomföra är det därför nödvändigt att först kartlägga hur utstationeringssituationen i Sverige ser ut.
Kartläggningen ska omfatta
– antalet utstationerade arbetstagare i Sverige per år,
– vilka länder arbetstagarna utstationeras ifrån,
– vilka branscher utstationering vanligen sker i,
– hur långa utstationeringsperioderna är, och
– hur stor del av de utstationerade arbetstagarna som utstationeras inom ramen för arbetsgivarens tillhandahållande av tjänster över gränserna, internt inom en koncern och av arbetsgivare som hyr ut eller ställer arbetskraft till förfogande till ett användarföretag som är etablerat i Sverige eller bedriver verksamhet här.
Som regeringen har aviserat i budgetpropositionen för 2013 (prop. 2012/13:1 [ pdf ||
], utgiftsområde 14) bör utländska arbetsgivare som utstationerar arbetstagare i Sverige få en skyldighet att göra en anmälan till Arbetsmiljöverket (se Ds 2011:22 [ pdf ||
] Anmälningsskyldighet vid utstationering samt förtydligande avseende missbruk av visstidsanställningar enligt anställningsskyddslagen). Regeringen har föreslagit en förstärkning av Arbetsmiljöverkets anslag för detta ändamål och avser att återkomma med förslag till nödvändiga lagändringar.
Nödvändigt faktaunderlag för kartläggningen finns i nuläget sannolikt hos en rad olika aktörer, däribland Arbetsmiljöverket, Migrationsverket, Kommerskollegium, arbetsmarknadens parter, institutioner på EU-nivå och inom den akademiska forskningen. Det är viktigt att kommittén inhämtar faktaunderlaget utifrån en bred ansats.
Utvärdering av tillämpningen av lex Laval
Kommittén ska
- undersöka hur arbetstagarorganisationerna arbetar med att säkerställa utstationerade arbetstagares grundläggande arbets- och anställningsvillkor,
- undersöka hur den s.k. bevisregeln i lex Laval tillämpas i praktiken,
- bedöma om tillämpningen av lex Laval fungerar så att skyddet för utstationerade arbetstagares grundläggande arbets- och anställningsvillkor kan säkerställas, och
- överväga vilka lagändringar som krävs för att värna den svenska modellen i ett internationellt perspektiv.
Det övergripande syftet med lex Laval är att ge arbetstagarorganisationerna möjlighet att ytterst genom vidtagande av stridsåtgärder upprätthålla en svensk minimistandard på villkoren, utan att systemet diskriminerar utstationerande arbetsgivare eller hindrar den fria rörligheten för tjänster på ett sätt som strider mot EU-rätten.
Det är av stor vikt att den svenska arbetsmarknadsmodellen fungerar tillfredsställande i utstationeringssituationer och att tillämpningen av de regler som gäller på området leder till att utstationerade arbetstagare får det skydd för arbets- och anställningsvillkor när de arbetar i Sverige som de är berättigade till enligt utstationeringsdirektivet (Europaparlamentets och Rådets direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster).
Det är arbetsmarknadens parter som övervakar och kontrollerar att ingångna kollektivavtal följs. I nationella förhållanden är det i allmänhet tillåtet för en arbetstagarorganisation att vidta stridsåtgärder i avsikt att få till stånd ett kollektivavtal, om något sådant inte gäller hos arbetsgivaren. I utstationeringssituationer har arbetstagarorganisationerna sitt ansvar för att övervaka och kontrollera att utstationerande arbetsgivare verkligen tillämpar sådana villkor som får krävas enligt utstationeringsdirektivet. Arbetstagarorganisationerna har följaktligen en central roll för att säkerställa att det svenska systemet fungerar på ett sätt som uppfyller EU-rättens krav.
Det är arbetstagarorganisationerna som i första hand har kunskap om hur övervakningen och kontrollen av utstationerade arbetstagares villkor samt tillämpningen av bevisregeln går till i praktiken. Det kan dock finnas information även hos andra aktörer, t.ex. Migrationsverket.
Undersökningen av de faktiska förhållandena ska omfatta
– antalet kontroller av utstationerade arbetstagares villkor som arbetstagarorganisationer har genomfört,
– antalet kontroller där utstationerande arbetsgivare har åberopat bevisregeln,
– vilken typ av dokumentation utstationerande arbetsgivare använt för att styrka de villkor som tillämpas, och
– om det finns tillfällen då utstationerande arbetsgivare har upprättat skenavtal eller det finns anledning att misstänka att så har skett.
Resultaten av undersökningen ska sättas i relation till kartläggningen av utstationeringssituationen i Sverige.
Mot bakgrund av den genomförda undersökningen ska kommittén därefter dels göra en bedömning av om tillämpningen av lex Laval fungerar på ett sådant sätt att skyddet för utstationerade arbetstagares grundläggande arbets- och anställningsvillkor kan säkerställas, dels överväga vilka lagändringar som krävs för att värna den svenska modellen i ett internationellt perspektiv.
Hur väl går det att förutse tillämpliga arbets- och anställningsvillkor vid utstationering?
Kommittén ska
- utvärdera den faktiska tillämpningen av bestämmelserna om Arbetsmiljöverkets uppgift att tillhandahålla information om tillämpliga arbets- och anställningsvillkor och arbetstagarorganisationernas skyldighet att ge in kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket,
- bedöma om den faktiska tillämpningen av bestämmelserna tillgodoser de krav på förutsebarhet som följer av EU-rätten, och
- föreslå lagändringar eller andra åtgärder som, mot bakgrund av utvärderingen, kan behöva vidtas för att uppnå tillräcklig förutsebarhet i fråga om kollektivavtalsvillkor i utstationeringssituationer.
Av EU-rätten följer att det måste vara möjligt för ett företag att förutse vilka arbets- och anställningsvillkor som ska tillämpas på de arbetstagare som utstationeras i samband med att företaget tillhandahåller tjänster över gränserna.
På EU-nivå har man understrukit vikten av att förbindelsekontoren i de enskilda värdländerna på ett aktivt sätt bistår företag och utstationerade arbetstagare från andra medlemsländer i fråga om information om vad som gäller vid en utstationering till värdlandet.
I syfte att förbättra förutsebarheten av tillämpliga arbets- och anställningsvillkor vid utstationeringar till Sverige, förstärktes Arbetsmiljöverkets funktion som förbindelsekontor i samband med ikraftträdandet av lex Laval. Arbetsmiljöverket ska hjälpa till med information om sådana kollektivavtalsvillkor som kan komma att krävas med stöd av stridsåtgärder enligt lex Laval eller som annars kan komma att bli tillämpliga vid utstationering.
Samtidigt fick arbetstagarorganisationerna en skyldighet att ge in sådana kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket som organisationen kan komma att kräva med stöd av stridsåtgärder enligt lex Laval. Skyldigheten sanktionerades inte.
Ingivandet av kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket har dock inte fungerat och endast ett fåtal arbetstagarorganisationer har lämnat in sådan information.
Behovet av att se till att tillämpliga kollektivavtalsvillkor är förutsebara för utstationerande arbetsgivare kvarstår, varför kommittén ska utvärdera de ifrågavarande bestämmelserna. Utvärderingen ska omfatta en undersökning av hur Arbetsmiljöverket och arbetstagarorganisationerna har tillämpat bestämmelserna sedan ikraftträdandet och analysera eventuella alternativ till nuvarande ordning i syfte att åstadkomma förbättringar.
Uppdragets genomförande och redovisning
Kommittén ska analysera kostnader och konsekvenser i enlighet med kommittéförordningen (1998:1474) och relevanta internationella regelverk.
Kommittén ska föra dialog med företrädare för arbetsmarknadens parter, relevanta myndigheter och organisationer.
Kommittén ska inhämta relevant information, särskilt om förhållandena i EU:s övriga medlemsländer och de nordiska länderna.
Kommittén ska även beakta relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet och EU.
Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2014.
(Arbetsmarknadsdepartementet)
Tilläggsdirektiv till Utstationeringskommittén (dir. 2014:82 [ pdf |
| ])
Regeringen beslutade den 27 september 2012 att en parlamentariskt sammansatt kommitté skulle utvärdera tillämpningen av vissa bestämmelser i utstationeringslagen, bl.a. när det gäller skyddet för utstationerade arbetstagares rättigheter och information om kollektivavtalsvillkor (dir. 2012:92 [ pdf ||
]).
Kommittén får nu ett utökat uppdrag som innebär att föreslå hur vissa bestämmelser i det nyligen antagna tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet ska genomföras i svensk rätt.
Kommittén ska lämna de författningsförslag som behövs för att anpassa svensk rätt till tillämpningsdirektivet när det gäller
- förbättrad tillgång till information om kollektivavtalsvillkor, och
- införande av ett entreprenörsansvar eller andra lämpliga åtgärder.
Kommittén ska ha den svenska arbetsmarknadsmodellen som utgångspunkt för sina överväganden och förslag.
Enligt kommitténs direktiv skulle uppdraget redovisas senast den 31 december 2014. Utredningstiden förlängs. Kommittén ska i stället redovisa uppdraget i sin helhet senast den 28 februari 2015.
Tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet
Den 15 maj 2014 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen), nedan kallat tillämpningsdirektivet. Tillämpningsdirektivet ska ha genomförts i svensk rätt senast två år efter ikraftträdandet. Tillämpningsdirektivet träder i kraft tjugo dagar efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning (den 28 maj 2014).
Tillämpningsdirektivet fastställer en gemensam ram med en uppsättning bestämmelser, åtgärder och kontrollmekanismer som syftar till att förbättra och öka enhetligheten i genomförandet, tillämpningen och efterlevnaden av utstationeringsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster). Det innehåller bestämmelser om åtgärder för att förhindra att regler missbrukas eller kringgås. Syftet med direktivet är att säkerställa en lämplig nivå för skyddet av utstationerade arbetstagares rättigheter och samtidigt underlätta för tjänsteleverantörer att tillhandahålla tjänster och främja sund konkurrens.
I tillämpningsdirektivet finns bl.a. bestämmelser om fastställande av att det är fråga om en faktisk utstationering, förbättrad tillgång till information, administrativt samarbete, kontroll av att bestämmelserna följs, underentreprenörer och ansvarsfrågor (ett s.k. entreprenörsansvar) och gränsöverskridande verkställighet av sanktionsavgifter.
En särskild utredare ska föreslå hur de delar av tillämpningsdirektivet som inte omfattas av detta utredningsuppdrag ska genomföras, dvs. samtliga bestämmelser förutom artiklarna 5.4 och 12 (dir. 2014:81 [ pdf ||
]). Även det uppdraget ska redovisas senast den 28 februari 2015.
Uppdraget att föreslå hur tillämpningsdirektivet ska genomföras i svensk rätt
Förbättrad tillgång till information om kollektivavtalsvillkor
En särskild bestämmelse i tillämpningsdirektivet tar sikte på situationen i länder där vissa arbets- och anställningsvillkor anges i kollektivavtal (artikel 5.4). Enligt bestämmelsen ska dessa villkor på ett lättillgängligt och öppet sätt tillhandahållas utländska tjänsteleverantörer och utstationerade arbetstagare. För detta ändamål ska arbetsmarknadens parter involveras. Informationen bör framför allt omfatta de olika minimilönerna och de komponenter som ingår i dessa, metoden för att beräkna den lön som ska betalas ut samt, i relevanta fall, kriterier för olika lönekategorier.
I svensk rätt finns bestämmelser om information om utstationeringsvillkor i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare (utstationeringslagen). Enligt 9 § utstationeringslagen är Arbetsmiljöverket förbindelsekontor för utstationeringsfrågor och ska tillhandahålla information om de arbets- och anställningsvillkor som kan bli tillämpliga vid utstationering i Sverige. Av 9 a § framgår att arbetstagarorganisationer ska ge in sådana kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket som de kan komma att kräva med stöd av stridsåtgärder.
Systemet med inlämnande av kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket fungerar dock inte i praktiken, eftersom endast ett fåtal arbetstagarorganisationer har lämnat in sådan information. Kommittén har därför fått i uppdrag att utvärdera om den faktiska tillämpningen av bestämmelserna om information i utstationeringslagen tillgodoser de krav på förutsebarhet som följer av EU-rätten.
Kommittén ges nu även i uppdrag att föreslå hur tillämpningsdirektivets bestämmelse om information om kollektivavtalsvillkor ska genomföras i svensk rätt.
Kommittén ska
- bedöma hur information om de kollektivavtalsvillkor som kan bli tillämpliga vid utstationering ska tillhandahållas på ett lättillgängligt och öppet sätt,
- särskilt beakta vad som utgör relevant information enligt bestämmelsen i tillämpningsdirektivet om förbättrad tillgång till information om kollektivavtalsvillkor,
- föreslå på vilket sätt arbetsmarknadens parter ska involveras vid tillhandahållandet av information i syfte att garantera att ändamålet med bestämmelsen uppnås,
- analysera vilket behov av författningsändringar som förslaget motiverar, och
- utarbeta nödvändiga författningsförslag.
Kommittén bör säkerställa att förslaget står i överensstämmelse med de övriga bestämmelserna i tillämpningsdirektivets artikel 5 och med 9 § utstationeringslagen, som anger att Arbetsmiljöverket ska vara förbindelsekontor för utstationeringsfrågor.
Artikel 5 i övrigt innehåller bestämmelser om hur medlemsstaterna ska göra relevant information tillgänglig. Förslag till genomförande av artikeln i dessa delar omfattas av uppdraget till den särskilda utredaren i utredningen om genomförande av tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet (dir. 2014:81 [ pdf ||
]).
Entreprenörsansvar eller andra lämpliga åtgärder
För att åtgärda bedrägerier och missbruk får medlemsstaterna vidta ytterligare åtgärder på icke-diskriminerande och proportionerlig grund vid kedjor av underentreprenörer. Det ska ske efter samråd med de av arbetsmarknadens parter som är berörda och i enlighet med nationell rätt och praxis. En medlemsstat får vidta åtgärder för att se till att en entreprenör som en utstationerande arbetsgivare är en direkt underentreprenör till kan hållas ansvarig av den utstationerande arbetstagaren, tillsammans med eller i stället för arbetsgivaren (artikel 12.1). Detta s.k. entreprenörsansvar gäller bl.a. innestående nettolön motsvarande minimilön, förutsatt att fordringen omfattas av artikel 3 i utstationeringsdirektivet. I artikel 3 anges bl.a. att minimilön fastställs nationellt. När det gäller byggverksamhet ska medlemsstaterna införa åtgärder enligt ovan (tillämpningsdirektivet artikel 12.2). Ansvaret ska begränsas till rättigheter som den utstationerade arbetstagaren har förvärvat under avtalsförhållandet mellan entreprenören och dennes underentreprenör (artikel 12.3).
Det finns kompletterande bestämmelser i tillämpningsdirektivet som bl.a. ger medlemsstaterna möjlighet att införa ett striktare entreprenörsansvar och ett entreprenörsansvar för flera branscher än byggbranschen, om bestämmelserna är icke-diskriminerande och proportionerliga. En förutsättning är också att bestämmelserna överensstämmer med EU-rätten (artikel 12.4).
Medlemsstaterna får även föreskriva att en entreprenör som har uppfyllt skyldigheten att vidta rimliga kontrollåtgärder enligt nationell rätt inte ska hållas ansvarig (artikel 12.5). Vidare finns möjlighet för medlemsstaten att i stället för att införa ett entreprenörsansvar vidta andra lämpliga åtgärder (artikel 12.6).
Utstationeringslagen innehåller inte någon bestämmelse om entreprenörsansvar. Däremot finns det en ansvarsbestämmelse för uppdragsgivare i 7 § lagen (2013:644) om rätt till lön och annan ersättning för arbete utfört av en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige. Den lagen har sin grund i det s.k. sanktionsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt). Enligt ansvarsbestämmelsen är arbetsgivarens uppdragsgivare och uppdragsgivare i tidigare led solidariskt ansvariga för den lön och annan ersättning som arbetsgivaren skulle ha betalat. En uppdragsgivare som har vidtagit rimliga kontrollåtgärder och som inte inser eller har skälig anledning att anta att arbetsgivaren har en eller flera utlänningar anställda som saknar rätt att vistas i Sverige, kan inte bli ansvarig.
I mars 2012 tillkännagav riksdagen som sin mening (bet. 2011/12:AU9 [ pdf ]) att regeringen ska återkomma till riksdagen i syfte att säkerställa ändamålsenliga regler för uppdragsgivares ansvar i utstationeringssituationer.
Tillämpningsdirektivets artikel 12 om ansvar för underentreprenörer ger utrymme för flera olika modeller för entreprenörsansvar, dels när det gäller omfattningen av ansvaret, dels för vilka branscher det ska gälla. Dessutom kan ett entreprenörsansvar helt ersättas av andra lämpliga åtgärder.
Kommittén bör överväga olika förslag och analysera vilket som är mest lämpligt utifrån den svenska arbetsmarknadsmodellen och befintliga bestämmelser i svensk rätt. Kommittén bör då särskilt beakta den bestämmelse om ansvarsfrihet för entreprenörer som har vidtagit rimliga kontrollåtgärder som finns i 7 § lagen om rätt till lön och annan ersättning för arbete utfört av en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige. Kommittén bör även analysera vad som kan vara sådana andra lämpliga åtgärder som avses i direktivet, och om bestämmelser om sådana bör införas i stället för ett entreprenörsansvar. Eventuella relevanta åtgärder som redan har vidtagits ska beaktas. Exempel på sådana åtgärder kan vara bestämmelserna om anmälningsskyldighet och kontaktperson vid utstationering (10–11 §§ utstationeringslagen). Vidare har förslag om personalliggare och oannonserade kontrollbesök inom byggbranschen lämnats i promemorian Minskat svartarbete i byggbranschen (Ds 2014:7 [ pdf ||
]).
Kommittén ska
- analysera behovet av en bestämmelse om ett entreprenörsansvar i svensk rätt och mot bakgrund av de alternativ som tillämpningsdirektivet anger föreslå en modell för ett sådant ansvar,
- föreslå en bestämmelse om ansvarsfrihet för entreprenörer som har vidtagit rimliga kontrollåtgärder,
- kartlägga vilka svenska bestämmelser som kan komma att beröras av förslaget, varvid bestämmelser som rör domstolsbehörighet, regressrätt, rättstvister om lön och rätt till lönegaranti särskilt ska beaktas,
- bedöma vad som kan vara sådana andra lämpliga åtgärder som avses i tillämpningsdirektivet och då beakta vilka eventuella relevanta åtgärder som redan har vidtagits,
- analysera vilket behov av författningsändringar som förslaget motiverar, och
- utarbeta nödvändiga författningsförslag.
Utgångspunkten för kommitténs förslag bör vara att en arbetsgivare så långt möjligt även fortsättningsvis ska svara för sina arbetstagares löner m.m. och att den svenska arbetsmarknadsmodellen i så stor utsträckning som möjligt ska bibehållas.
Uppdragets genomförande och redovisning
Det som anges i kommittédirektiv 2012:92 om uppdragets genomförande och redovisning ska gälla också för detta uppdrag.
Utredningen ska särskilt beakta de kostnadsberäkningar och andra konsekvensutredningar som ska göras enligt 14–15 a §§ kommittéförordningen (1998:1474).
Kommittén ska föra dialog med den särskilda utredaren i utredningen om genomförande av tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet (dir. 2014:81 [ pdf ||
]).
Kommittén ska inhämta relevant information från andra länder som har bestämmelser om entreprenörsansvar i nationell rätt.
Utredningstiden förlängs och uppdraget ska redovisas senast den 28 februari 2015.
(Arbetsmarknadsdepartementet)
Tilläggsdirektiv till Utstationeringskommittén (dir. 2014:149 [ pdf || ])
Regeringen beslutade den 27 september 2012 att en parlamentariskt sammansatt kommitté skulle utvärdera tillämpningen av vissa bestämmelser i utstationeringslagen, bl.a. när det gäller skyddet för utstationerade arbetstagares rättigheter och information om kollektivavtalsvillkor (dir. 2012:92 [ pdf ||
]). Vidare beslutade regeringen i tilläggsdirektiv den 5 juni 2014 om ett utvidgat uppdrag som innebar att föreslå hur vissa bestämmelser i tillämpningsdirektivet ska genomföras i svensk rätt (dir. 2014:82 [ pdf ||
]).
Kommittén ges nu ett utvidgat uppdrag att
- överväga vilka lagändringar och eventuella andra åtgärder som krävs för att stärka kollektivavtalens ställning i utstationeringssituationer, och
- utarbeta nödvändiga författningsförslag.
Kommitténs uppdrag begränsas också på så sätt att kommittén inte längre ska lämna förslag i de delar som omfattas av tilläggsdirektivet (dir. 2014:82 [ pdf ||
]). Kommittén ska inte heller lämna förslag i de delar av det ursprungliga uppdraget som avser förutsebarheten av tillämpliga arbets- och anställningsvillkor vid utstationering (dir. 2012:92 [ pdf ||
]).
Enligt kommitténs tilläggsdirektiv skulle uppdraget redovisas senast den 28 februari 2015. Utredningstiden förlängs. Kommittén ska i stället redovisa uppdraget i sin helhet senast den 31 maj 2015.
De delar som inte längre ska ingå i kommitténs uppdrag kommer i stället huvudsakligen att flyttas över till Utredningen om nya utstationeringsregler (A 2014:04) som således får ett utvidgat uppdrag (dir. 2014:150 [ pdf ||
]).
Utvidgning av uppdraget
Tjänsters fria rörlighet över gränserna är en viktig drivkraft för ekonomisk utveckling, men det krävs också regler för att säkerställa att rörligheten av tjänster inte missbrukas och leder till social dumpning och konkurrens genom låga löner. Som en följd av EU-domstolens förhandsavgörande i Lavalmålet (mål C-341/05 Laval un Partneri Ltd mot Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska Byggnadsarbetareförbundets avdelning 1, Byggettan och Svenska Elektrikerförbundet, REG 2007 s. I-11767) gjordes ändringar i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare (utstationeringslagen), den s.k. lex Laval. Lex Laval innebar att de svenska arbetstagarorganisationernas möjligheter att vidta stridsåtgärder för att träffa kollektivavtal begränsades. Lex Laval har brister och värnar inte kollektivavtalens ställning i tillräcklig omfattning. Detta riskerar leda till en snedvridning av konkurrensen genom dumpning av löner och villkor. Det är därför viktigt att skärpa utstationeringslagen inom ramen för vad EU-rätten tillåter.
I budgetpropositionen för 2015 (prop. 2014/15:1 [ pdf| ], utg.omr. 14) anför regeringen att det är viktigt att se över och skärpa utstationeringslagen. Regeringen anser att kollektivavtalens ställning måste värnas och att den svenska arbetsmarknadsmodellen måste stärkas och utvecklas. Vidare anser regeringen att lagstiftningen ska utformas så att den främjar tillämpningen av sådana villkor som arbetsmarknadens parter kommit överens om i kollektivavtal. Svenska löner och villkor ska gälla för alla som arbetar i Sverige.
I maj 2014 tillkännagav riksdagen bl.a. som sin mening (bet. 2013/14:UU10 [ pdf ], rskr. 2013/14:256 [ pdf ]) att regelverket som omger kollektivavtalen måste bli starkare eftersom lex Laval innehåller en rad allvarliga brister som öppnar för konkurrens genom dumpning av löner och villkor.
Ett exempel på en förstärkning av regelverket skulle kunna vara det som i debatten kallats för bekräftelseavtal. Bekräftelseavtal skulle kunna ge en möjlighet för arbetstagarorganisationer att agera när utstationerande företag påstår sig tillämpa lika bra eller bättre villkor än de som organisationen kräver med stöd av ett svensk nationellt kollektivavtal för den aktuella branschen. Organisationen skulle då ytterst genom stridsåtgärder kunna förmå företaget att genom ett avtal med organisationen bekräfta att dessa villkor ska tillämpas.
Kommittén ska därför utöver det uppdrag som tidigare lämnats
- överväga vilka lagändringar och eventuella andra åtgärder som krävs för att stärka kollektivavtalens ställning i utstationeringssituationer, och
- utarbeta nödvändiga författningsförslag.
Kommittén ska ha den svenska arbetsmarknadsmodellen och EU-rätten som utgångspunkt för sina överväganden och förslag.
Begränsning av uppdraget
Kommitténs uppdrag begränsas på så sätt att kommittén inte längre ska lämna förslag enligt tilläggsdirektivet (dir. 2014:82 [ pdf ||
]). Förslag ska således inte lämnas om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen), tillämpningsdirektivet, i de delar som rör tillgång till information om kollektivavtalsvillkor (artikel 5.4) och entreprenörsansvar (artikel 12).
Kommittén ska inte heller lämna förslag i de delar av det ursprungliga uppdraget som avser förutsebarheten av tillämpliga arbets- och anställningsvillkor vid utstationering (dir. 2012:92 [ pdf ||
]).
Uppdragets genomförande och redovisning
Det som anges i kommittédirektiv 2012:92 om uppdragets genomförande och redovisning ska gälla också för detta uppdrag.
Utredningen ska särskilt beakta de kostnadsberäkningar och andra konsekvensutredningar som ska göras enligt 14–15 a §§ kommittéförordningen (1998:1474).
Kommittén ska föra en dialog med Utredningen om nya utstationeringsregler (A 2014:04).
Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2015.
(Arbetsmarknadsdepartementet)
Tilläggsdirektiv till Utstationeringskommittén (dir. 2015:57 [ pdf || ])
Regeringen beslutade den 27 september 2012 att en parlamentariskt sammansatt kommitté skulle utvärdera tillämpningen av vissa bestämmelser i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare (dir. 2012:92 [ pdf ||
]).
I tilläggsdirektiv den 5 juni 2014 beslutade regeringen om ett utvidgat uppdrag som innebar att föreslå hur vissa bestämmelser i tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet skulle genomföras i svensk rätt (dir. 2014:82 [ pdf ||
]).
I nya tilläggsdirektiv som beslutades den 27 november 2014 (dir. 2014:149 [ pdf ||
]) gavs kommittén ett utvidgat uppdrag att överväga vilka lagändringar och eventuella andra åtgärder som krävs för att stärka kollektivavtalens ställning i utstationeringssituationer och att utarbeta nödvändiga författningsförslag. Vidare begränsades kommitténs uppdrag på så sätt att kommittén inte längre skulle lämna förslag i de delar som omfattades av de förra tilläggsdirektiven. Kommittén skulle inte heller lämna förslag i de delar av det ursprungliga uppdraget som avsåg förutsebarheten av tillämpliga arbets- och anställningsvillkor vid utstationering.
Enligt kommitténs senaste tilläggsdirektiv skulle uppdraget redovisas senast den 31 maj 2015. Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 30 september 2015.
(Arbetsmarknadsdepartementet)
