AD 2012 nr 24

Förbundet

Målet gäller två huvudfrågor, nämligen dels om L.O. är att anse som arbetstagare i förhållande till Sveriges Radio Aktiebolag, dels om hon i så fall har en tillsvidareanställning eller en programanställning på viss tid.

Har L.O. genom det aktuella programledaravtalet blivit uppdragstagare eller arbetstagare?

Tvisten kan ses mot bakgrund av Sveriges Radios sätt att hantera visstidsanställningar. Sveriges Radio tillämpar ett system med s.k. utlasning. Detta innebär att arbetstagare som har haft visstidsanställning i sådan omfattning att de närmar sig gränsen för att få fast anställning, eller företrädesrätt till fast anställning, sätts i karantän på så sätt att de inte erbjuds ytterligare arbete förrän en ny period med möjlighet till visstidsanställning inträder. För att i vissa fall kunna erbjuda arbete åt personer som annars skulle vara utlasade, har Sveriges Radio även satt i system att anlita firmor för arbete som vikarier. Det var på grund av detta som L.O. accepterade att teckna det i målet aktuella programledaravtalet genom egen firma. Den enda anledningen till att Sveriges Radio anlitade henne som egen företagare i stället för att anställa henne på viss tid var att bolaget ville undvika att hon skulle få fast anställning. Sveriges Radios hantering av visstidsanställningar utgör ett otillåtet kringgående av anställningsskyddslagen, vilket medför rättsförluster för de berörda arbetstagarna.

Det är ostridigt att L.O. före år 2009, då hon första gången ingick ett programledaravtal, hade haft ett flertal visstidsanställningar hos Sveriges Radio. Det har i stor utsträckning rört sig om anställning som programledare. Sammanlagt arbetade hon som programledare drygt två månader under år 2005, cirka en och en halv månad under år 2006, drygt en månad under år 2007 samt under tiden den 16 juni–10 augusti 2008. Före dessa anställningar hade hon under åren 2001–2004 regelbundet arbetat som reporter i olika visstidsanställningar.

I början av år 2009 tog L.O. kontakt med A-K.N. på Sveriges Radio och lade fram ett förslag på program, vilket dock förkastades. Någon månad senare ringde A-K.N. till L.O. och föreslog att hon skulle arbeta ”på firma” under sommaren. Den ersättning som erbjöds var mindre än den lön som L.O. skulle få som anställd, vilket hon inte accepterade. Det diskuterades då om att hon i stället skulle anställas. När L.O. tog kontakt med A.A., som var ekonomiansvarig på Sveriges Radio, upplystes hon dock om att hon vid en anställning skulle komma att bli utlasad senast vid årsskiftet 2009/2010. A.A. sade till L.O. att bolaget ville ha henne kvar och att det skulle gå att genomföra om hon gick på firma. L.O. accepterade detta eftersom hon då kunde vara kvar längre än till årsskiftet 2009/2010. Hon blev kvar vid Sveriges Radio enligt varandra i stort sett avlösande programledaravtal fr.o.m. den 22 juni 2009 t.o.m. den 30 december 2010.

Det var i december 2010 som Sveriges Radio ingick det i målet aktuella programledaravtalet med ”firma L.O.”. Genom avtalet ställde L.O. sig till Sveriges Radios förfogande under perioden från och med den 3 januari till och med den 16 juni 2011, för att i egenskap av programledare skriva och framföra manus i radioprogrammet ”Morgonprogrammet”. Av innehållet i avtalet följer att L.O. var personligen arbetsskyldig, att hon kunde få och faktiskt fick betalt månadsvis och på en nivå motsvarande vad som var fallet för en vanlig arbetstagare samt att hon var underställd arbetsledningen vid Sveriges Radio. Av bilaga 3 till avtalet kan utläsas att hennes arbetsuppgifter var desamma som hon hade utfört vid tidigare visstidsanställningar. Det var i praktiken ingen skillnad mellan att gå på firma och att arbeta som anställd. Alla programledare, oavsett om de var tillsvidareanställda eller inte, arbetade på samma villkor. Vid arbetet med Morgonprogrammet fanns det två programledare som kompletterade och avlöste varandra, varvid de växlade mellan att arbeta tidigt och arbeta sent på arbetsdagen. L.O. var underställd producenten, som var den som hade den avgörande beslutanderätten vid eventuell oenighet om programmet. Om det övervägdes att ta in gäster eller genomföra annat som kostade pengar, var det programchefen A-K.N. som hade beslutanderätten. L.O. deltog i de dagliga morgonmötena, där man bl.a. diskuterade vad som skulle tas upp i programmen. Hon deltog också i de större planeringsmötena som ägde rum varannan eller var tredje månad. L.O. var en integrerad del av arbetsgruppen. De övriga i denna var tillsvidareanställda, och L.O. arbetade på samma vis som de. Det var alltså inte så att hon bara inställde sig för att sända sitt program för att därefter lämna arbetsplatsen.

Utöver det dagliga arbetet med Morgonprogrammet hade L.O. även fått i uppdrag av A-K.N. att ta hand om praktikanter och nyanställda. I vissa perioder var hon ett särskilt stöd åt T.T. och hjälpte honom i hans arbete. Sådana arbetsuppgifter anförtros normalt inte åt utomstående uppdragstagare.

L.O. har inte haft några andra arbetsgivare än Sveriges Radio. Hon ville arbeta 100 procent, men gavs inte möjlighet till det. Hennes enda sidouppdrag har varit att skriva en sportkrönika åt Göteborgs-Posten en gång i veckan, samt att hon någon gång har varit speaker i samband med idrottsarrangemang. I övrigt har hon inte haft någon verksamhet i egen firma utanför Sveriges Radio. Hennes ersättning som uppdragstagare har möjligen varit något högre än vad hon skulle ha haft som anställd. Hennes inkomster har dock inte överstigit 30 000 kr per månad, vilket är en inkomst på samma nivå som för arbetstagare i allmänhet.

Sveriges Radio tillhandahöll i stort sett all arbetsutrustning för arbetet med Morgonprogrammet, och stod även för arbetslokaler, administration och datorprogram. L.O. betalade inte någon hyra för arbetslokalerna. Hon hade tillgång till ett fast skrivbord, en fast telefon, dator, e-postadress och postfack. Hon presenterades som programledare på Sveriges Radios hemsida. Hon fick egna visitkort, vilket dock enligt arbetsgivarparterna har skett av misstag. Hon använde Sveriges Radios bilar vid utomhussändningar. Sedan tvisten inletts i Arbetsdomstolen togs hennes namn bort från postfacket.

Vid bedömningen av om programledaravtalet från december 2010 har grundat ett anställnings- eller ett uppdragsförhållande, ska domstolen enligt fast praxis göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Förbundet gör gällande att omständigheterna är sådana att L.O. ska anses ha varit arbetstagare i förhållande till Sveriges Radio och att det alltså är fråga om ett anställningsförhållande.

Var det fråga om en visstidsanställning eller en tillsvidareanställning?

För det fall att Arbetsdomstolen skulle finna att L.O. är att anse som arbetstagare hos Sveriges Radio yrkar förbundet att domstolen med stöd av bestämmelserna i kollektivavtalet och 36 § anställningsskyddslagen ska förklara att hon har en tillsvidareanställning. Som grund för talan i denna del åberopas dels att det föreligger en presumtion för att en anställning gäller tills vidare om annat inte har särskilt avtalats, dels att det inte finns förutsättningar att – såsom arbetsgivarparterna har gjort gällande – betrakta L.O:s anställning som en enligt kollektivavtalets regler tillåten visstidsanställning i form av programanställning.

I den del av journalistavtalet som behandlar de allmänna anställningsvillkoren, anges i § 2 mom. 1 att anställning gäller tills vidare om annat inte har överenskommits enligt mom. 2. I mom. 2:3 anges att avtal om programanställning för viss tid kan träffas för arbete i programverksamheten. Programanställningar får ske inom en treårsperiod räknat från första anställningsdagen. Närmare bestämmelser om programanställning finns i avtalets bilaga A. Enligt denna syftar programanställning till att berika utbudet genom att bereda utomstående möjlighet att under begränsad tid arbeta i public serviceföretagens programverksamhet. Programanställning får enligt bilagan inte användas för att ersätta andra anställningsformer. Vidare föreskrivs såväl i bilagan som i avtalets § 2 mom. 2:6 att medarbetaren erhåller företrädesrätt till andra lediga befattningar efter sammanlagt 24 månaders programanställning under treårsperioden samt att företrädesrätt enligt 25 § anställningsskyddslagen aldrig kan förekomma till programanställning.

I protokollet från förhandlingen inför det nu gällande journalistavtalet har antecknats bl.a. att Medieföretagen anser att det torde strida och att förbundet anser att det strider mot intentionerna i lagen om anställningsskydd beträffande regleringen av visstidsanställningar att systematiskt bestämma anställningstidens längd enbart i syfte att företrädesrätt inte ska uppkomma. Vidare har antecknats att Medieföretagen ska föra en diskussion med företagen om det angelägna i att inte på ett otillbörligt sätt tillämpa på varandra följande visstidsanställningar. Protokollsanteckningen utvisar att Sveriges Radios agerande gentemot L.O. inte utgör en isolerad händelse, utan speglar ett allvarligt problem för hela branschen.

Anställningsformen programanställning är tillkommen för att bereda utomstående möjlighet att under begränsad tid berika programverksamheten. Det är just genom att komma in utifrån som man i avtalets mening kan berika verksamheten. Avtalsbestämmelsen kan ses mot bakgrund av synsättet att frilansmedverkan ger uttrycks- och arbetsmöjligheter åt kulturarbetare och andra som inte eftersträvar fast anställning inom Sveriges Radio.

Visstidsanställningsformer liknande programanställning har funnits även i tidigare kollektivavtal. I 1993 och 2004 års avtal förekom begreppet anställning för avgränsat programprojekt. I bl.a. gemensamma anteckningar och avtalsbilagor markerades på olika sätt att det inte var avsett att man skulle kunna använda programanställningar för att ”hoppa” mellan olika visstidsanställningar. Den gällande beteckningen programanställning tillkom i det mellan Arbetsgivareföreningen SRAO och förbundet år 2007 ingångna avtalet. Det kan framhållas att bestämmelserna om programanställning kan sägas upp i särskild ordning med tre månaders uppsägningstid.

Inom Medieföretagen har upprättats en skrift på grundval av en undersökning av den praktiska tillämpningen av bestämmelserna om programställning. I skriften anges bl.a. följande. Utgångspunkten är att den programanställde är en utomstående. Med detta menas en person som tidigare inte varit anställd i den aktuella verksamheten. En utomstående kan ha varit anställd i en annan verksamhet inom företaget och fortfarande vara utomstående. En arbetstagare som varit anställd en kort tid inom verksamheten men på en annan anställningsform, exempelvis ett vikariat, kan vara utomstående. För att personen ska räknas som utomstående ska det antingen ha varit en kort anställning eller en längre anställning som ligger långt tillbaka i tiden.

Den definition av begreppet utomstående som görs i den inom Medieföretagen upprättade skriften visar att programanställning inte är en anställningsform som kan tillämpas i L.O:s fall. Som har nämnts i det föregående hade hon före år 2009 ett flertal visstidsanställningar hos Sveriges Radio.

Arbetsgivarparterna har i tvisten gjort gällande att treårsgränsen för programanställning enligt kollektivavtalet (under alla förhållanden) inte har överskridits i L.O:s fall. Men då går de inte tillbaka längre än till år 2008. L.O. har varit anställd som programledare inom samma verksamhet även under åren 2005, 2006 och 2007. Därefter har det löpt tre års ”karens” fram till och med år 2010. I varje fall med hänsyn till treårsgränsen har det således förelegat hinder mot att ge L.O. en programanställning år 2010.

Yrkandena om semesterersättning m.m. och skadestånd

I och med att L.O. är att anse som arbetstagare, är Sveriges Radio skyldigt att utge ersättning till henne på samma villkor som gäller för andra anställda. Sveriges Radio har inte ens påstått att de ersättningar som har utbetalats till L.O. har utgjort sjuklön, ersättning för obekväm arbetstid, pensionspremier, semesterersättning och semestertillägg. Även om det i och för sig vitsordas att L.O. har erhållit en något högre ersättning från Sveriges Radio än vad hon skulle ha fått om hon hade behandlats som en anställd, är Sveriges Radio därför skyldigt att utge yrkad ersättning i dessa delar.

I och med att Sveriges Radio i strid med kollektivtavtalet och anställningsskyddslagen felaktigt har behandlat L.O. som egen företagare och felaktigt tidsbegränsat hennes avtal, är bolaget skyldigt att utge allmänt skadestånd till både henne och förbundet.

Arbetsgivarparterna

Behovet av medverkan av utomstående i Sveriges Radios verksamhet ska ses mot följande bakgrund. Sveriges Radio får medlen till sin verksamhet genom allmänhetens licensinbetalningar, och bedriver sin verksamhet i enlighet med villkoren för regeringens beslut om tillstånd att sända ljudradio. Enligt dessa villkor ska Sveriges Radio garantera ett ekonomiskt och politiskt obundet utbud, med beaktande av att det ska råda en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet. Vidare föreskrivs att Sveriges Radio ska verka för mångfald i programverksamheten bl.a. genom anlitande av utomståendes medverkan i programproduktionen. Kravet på utomståendes medverkan skulle inte kunna uppfyllas, om Sveriges Radio endast hade tillsvidareanställda i verksamheten.

Det finns ingen exakt definition av vad som i detta sammanhang avses med utomstående, men parterna är ense om att det är ett vidsträckt begrepp. Kravet på utomståendes medverkan i public service belyses i en promemoria som upprättades år 2005 av en partsgemensam arbetsgrupp. I denna promemoria, som innefattar en historisk tillbakablick, konstateras bl.a. att en omfattande frilansmedverkan är nödvändig för att främja mångfalden och att skäl synes tala för att man försöker begränsa den fasta medarbetarstaben. Det anförs även att tyngdpunkten beträffande utomståendes medverkan ligger på fristående yrkesutövare men att begreppet mer och mer har kommit att omfatta även produktionsbolag.

Av det anförda framgår att Sveriges Radio har en skyldighet att hålla en jämn och hög nivå av utomstående i verksamheten. Tillkomsten av anställningsskyddslagen innebar ingen förändring härvidlag. Med hänsyn till gränserna för budgeten finns det också ekonomiska skäl för att hålla nere nivån på den egna verksamheten. De utomstående kan anlitas antingen genom anställning på viss tid, eller genom att de arbetar på frilansbasis.

Har L.O. genom det aktuella programledaravtalet blivit uppdragstagare eller arbetstagare?

Under åren 2001–2008 arbetade L.O. från och till på Sveriges Radio, nästan uteslutande som reporter. Även om hon i och för sig har hoppat in som programledare vid olika tidpunkter, har hon varit anställd som reporter även under de perioder för vilka förbundet vill göra gällande att hon har arbetat som programledare. Det kan inte vitsordas att hon har arbetat som programledare i den omfattning som förbundet påstår. Sommaren 2008 arbetade hon under 56 dagar som programledare för sommarprogrammet.

I april 2009, åtta månader efter att L.O. hade avslutat sin föregående anställning vid Sveriges Radio, tog hon kontakt med bolaget och lade fram ett förslag på sommarprogram med sig själv som programledare. Sveriges Radio var inte intresserat av själva programförslaget, men de ville gärna anlita henne som programledare eftersom de ansåg att hennes profil skulle vara passande. Det var L.O. som föreslog att arbetet skulle utföras på uppdragsbasis, och man började föra förhandlingar. L.O. ställde krav som Sveriges Radio hade svårt att tillmötesgå, och hon gavs två alternativ. Antingen kunde hon få en programanställning med en lön om 28 000 kr per månad, eller också kunde parterna träffa ett uppdragsavtal. L.O. var fast besluten att utföra arbete på uppdrag, eftersom hon även hade andra uppdrag som hon ville fortsätta med och som var oförenliga med en anställning. Hon var bl.a. krönikör på Göteborgsposten. L.O. var mycket medveten om skillnaden mellan att vara arbetstagare och att vara uppdragstagare. Enligt det avtal som kom att ingås skulle uppdraget komma att utföras under fyra dagar per vecka, måndag till och med torsdag.

Morgonprogrammet i P4 Göteborg ska varva nyheter, aktualiteter och musik. Det är inte innehållet i sig, utan programledaren, som är det unika för ett sådant program. Programledarens namn fungerar som ett varumärke. Med hänsyn till det krav på mångfald som ställs på Sveriges Radio, men även för att företaget ska behålla lyssnare, måste programledaren då och då bytas ut.

L.O:s uppdrag var specificerat och innebar att hon skulle skriva och framföra manus. I bilaga 3 till hennes programledaravtal angavs att programledarna skulle vara aktiva och självgående med stöd av producenten, att programmet skulle innehålla nyhetslöp och att man skulle ha en aktuell webbsida jämte daglig kontakt med lyssnarna via sms, telefon eller e-post. L.O. har inte haft i uppdrag att utföra uppgifter som uppkom efter hand, såsom att hoppa in för andra medarbetare eller sända andra program, och hon kunde överhuvudtaget inte tilldelas andra arbetsuppgifter än dem som ålåg henne enligt uppdragsavtalet. Hon har inte ålagts att vara handledare och utbildare för praktikanter, och hon har heller inte utfört några sådana uppgifter. Hon var oförhindrad att åta sig andra uppdrag, så länge det inte var fråga om en liknande produktion som den hos Sveriges Radio. Avtalet ålade henne personlig arbetsskyldighet, vilket var en nödvändighet med tanke på betydelsen av programledarens namn som programmets varumärke. Enligt uppdragsavtalet skulle ersättningen utgå i form av en engångsersättning, men L.O. kunde fakturera denna månadsvis. Hon hade F-skattesedel.

L.O:s arbete som programledare skedde i visst samarbete med övriga medarbetare, vilket var en nödvändig förutsättning för att uppdraget skulle kunna utföras, men hon behövde inte delta i den dagliga planeringen eller hålla avstämning med personalen. Hon deltog inte heller i den årliga verksamhetsplaneringen eller i redaktionella satsningar och projekt, och hon behövde inte medverka i redaktionsmöten eller skriva tidrapporter. L.O. arbetade självständigt på eget ansvar, vilket dock givetvis innefattade samarbete med producenten. Hon var tvungen att inställa sig vid vissa tidpunkter för arbetet med programmet, men hon kunde utföra för- och efterarbetet var hon ville. Till skillnad från vad som gällde för andra anställda vid Sveriges Radio var L.O. inte skyldig att stå till förfogande efter sändning. Hon valde dock ofta själv att stanna kvar i Sveriges Radios lokaler. Såväl kanalchefen N.G. som programchefen A-K.N. påpekade vid flera tillfällen att hon borde gå hem. L.O. hade önskemål om att få ha en fast arbetsplats vid Sveriges Radio, men detta önskemål tillgodosågs inte. Hon hade i stället tillgång till en s.k. funktionsarbetsplats, dvs. en sorts allmän arbetsplats som var till för alla och som kunde användas för sådant arbete som inte kunde utföras i studion. Det är riktigt att L.O. fick visitkort, men det berodde på ett missförstånd. Hon hade en egen webbadress eftersom detta var nödvändigt för programarbetet. Hon använde Sveriges Radios bil vid ett fåtal tillfällen.

Sammanfattningsvis kan konstateras följande. Det var på L.O:s initiativ och efter att hon hade tagit kontakt med Sveriges Radio som det aktuella uppdragsavtalet ingicks. Detta skedde nästan ett år efter hennes närmast föregående anställning vid Sveriges Radio. Med undantag för några korta inhopp som programledare under somrarna 2005 och 2008, hade L.O:s tidigare anställningar avsett arbete som reporter. Uppdraget som programledare var självständigt. Hon hade till skillnad från andra anställda ingen skyldighet att stå till förfogande för andra arbetsuppgifter. Omständigheterna har sammantaget varit sådana att det har varit fråga om ett giltigt uppdragsavtal.

Om programledaravtalet har grundat ett anställningsförhållande, är det då fråga om en visstidsanställning eller en tillsvidareanställning?

Kravet på utomståendes medverkan i Sveriges Radios programverksamhet syftar till att verksamheten ska berikas genom variation och mångfald. Begreppen är sammankopplade på så sätt att det är just genom att vara utomstående som en person anses berika verksamheten, och detta är något som de centrala kollektivavtalsparterna har varit tvungna att ta hänsyn till. Enligt 1993 års kollektivavtal kunde detta krav uppfyllas genom en anställningsform kallad projektanställning, och som i normalfallet avsågs gälla för en period om ett år. År 2004 förlängdes denna tid till två år. Det föreskrevs då också att den sammanlagda anställningstiden enligt avtalet kunde vara i högst fem år. Därefter tillkom programanställningsreformen år 2007. Genom denna ville parterna – bl.a. förbundet och Sveriges Radio – dels förenkla berikandebegreppet och underlätta för arbetsgivare att visstidsanställa, dels öka den möjliga anställningstiden till tre år i taget och klargöra att anställningen inte behövde vara begränsad till ett visst programprojekt. Det är denna programanställningsform som gäller idag. Enligt bilaga A till det nu gällande journalistavtalet kan en programanställning omfatta högst tre år från första anställningsdagen, varefter en ny programanställning med den berörde arbetstagaren inte kan avtalas förrän efter ytterligare tre år. En person som har varit utanför verksamheten i tre år är med andra ord på nytt att betrakta som utomstående i avtalets mening.

Det är riktigt att det i protokollet från förhandlingen inför det nu gällande journalistavtalet antecknades att Medieföretagen anser att det torde strida och att förbundet anser att det strider mot intentionerna med lagen om anställningsskydd att systematiskt bestämma anställningstidens längd enbart i syfte att företrädesrätt inte ska uppkomma. Denna anteckning innebär inte att Medieföretagen har medgett att det också skulle vara ett brott mot avtalet att anställa någon med en sådan tidsbegränsning att vederbörande inte får fast anställning. Det finns inget hinder mot att ge en viss person flera programställningar. Parterna är däremot ense om att man inte kan begagna sig av olika visstidsanställningar för exakt samma arbete. Den inom Medieföretagen upprättade skriften rörande programanställning som förbundet har omnämnt återspeglar endast en tjänstemans personliga uppfattning. Det är exempelvis fel såsom förbundet påstår, att en person som tidigare har varit anställd i verksamheten inte kan bli programanställd.

Beträffande förutsättningarna för att anställa L.O. på viss tid inom ramen för en s.k. programanställning kan anföras följande. Under åren 2005–2008 arbetade L.O. huvudsakligen som reporter. Hon gjorde korta inhopp som programledare, men utan att profilera sig som sådan. Efter den sista av dessa anställningar under år 2008 – som inte var någon programanställning – dröjde det närmare ett år fram till det aktuella uppdragsavtalet. Även om man skulle lägga samman den tid som L.O. var programledare under år 2008, dvs. 56 dagar från den 16 juni till den 10 augusti 2008, med uppdragstiden från den 22 juni 2009 till och med den 16 juni 2011, dvs. knappa 20 månader, så skulle man hålla sig inom ramen för vad som är tillåtet för en programanställning. Den sammanlagda anställningstiden skulle nämligen inte ha uppgått 36 månader. När det gäller förbundets argumentation om att även anställningarna under åren 2005, 2006 och 2007 ska räknas med vid tillämpningen av 36-månadersfristen, ska framhållas att anställningsformen programanställning infördes först år 2007.

L.O. uppfyllde enligt arbetsgivarparternas uppfattning avtalets kriterium att vara utomstående som berikade programverksamheten. Hon hade inte i sitt tidigare arbete hos Sveriges Radio, men däremot under tiden mellan de tidigare anställningarna och programledaravtalet, skapat sig ett namn genom de krönikor hon skrivit i Göteborgs-Posten.

Det skulle med andra ord ha varit möjligt att träffa avtal om en programanställning med L.O. i den aktuella situationen. Om Arbetsdomstolen skulle finna att L.O. är att betrakta som arbetstagare, så måste bedömningen av vilken form av anställning det är fråga om utgå från förutsättningarna då avtalet ingicks. Därvid ska beaktas dels att Sveriges Radio erbjöd L.O. antingen en programanställning eller ett uppdragsavtal, dels att uppdragsavtalet avsåg viss tid som håller sig inom de ramar som gäller för en programanställning.

Om Arbetsdomstolen skulle finna att L.O. genom det aktuella uppdragsavtalet har blivit arbetstagare hos Sveriges Radio, görs sammanfattningsvis gällande att det har varit fråga om en tidsbegränsad s.k. programanställning.

Yrkandena om skadestånd och semesterersättning m.m.

Sveriges Radio har inte brutit mot vare sig kollektivavtalet eller anställningsskyddslagen och något allmänt skadestånd ska därför inte utgå.

Från L.O:s övriga anspråk ska avräknas vad hon har erhållit som uppdragstagare. Det är ostridigt att hon har erhållit högre ersättning som uppdragstagare än vad hon skulle ha fått som anställd. Skillnaden uppgår till 221 432 kr. När det gäller beräkningarna av de yrkade beloppen har arbetsgivarparterna visserligen vitsordat en heltidslön om 30 000 kr, men detta har gjorts i syfte att inte tynga målet. Den lön som L.O. erbjöds uppgick emellertid till 28 000 kr. Skillnaden till hennes fördel som uppdragstagare var därför egentligen större än det belopp som nämnts i det föregående.