Sören Öman
070‑741 07 12
Mejla
Prejudikat från Arbetsdomstolen:
[ Arbetstagarbegreppet | Moms | Rättegångskostnader ]
[ Arbetsdomstolens egna sökord Arbetsdomstolen ger själv sina avgöranden sökord. Dessa är ofta mer specifika än de sökord som finns ovan, men inte lika konsekventa : Arbetstagare ]
Arbetsdomstolen leder rättsutvecklingen inom arbetsrätten genom sina prejudikat
» Alla Arbetsdomstolens refererade avgöranden ( sedan 1993 )
AD 2002 nr 40Sammanfattning:
Fråga om ett försäkringsmedlarombud varit arbetstagare och därmed berättigat till semesterersättning.
Dom meddelad : Onsdagen den 27 mars 2002
Parter i Arbetsdomstolen S.S. i Falun mot Försäkringsrådgivarna i Dalarna Aktiebolag i Falun ( Privata sektorn ) : Försäkringsrådgivarna i Dalarna Aktiebolag [] & S.S.
Ombud i Arbetsdomstolen ( ♀ 0 ♂ 2 ) [ Bara män ] : Thomas Gustafsson [] Per-Gunnar Viklund []
Överklagat mål [ mål nr B 47/01 ]
Underinstans : Falu tingsrätt Hemsida Tisdagen den 3 april 2001
Ledamöter i tingsrätten ( ♀ 0 ♂ 3 [ Enkönad manlig sammansättning ] ) : Lars-Erik Bergström [] Magnus Hjort [] Hans Holback []
Dom meddelad :
[ 11 månader 24 dagar (358 dagar) efter tingsrättens avgörande ]
Ledamöter i ( 7 st. ♀ 3 ♂ 4 – allmän sammansättning ) :
Ordförande :
Vice ordförande :
Lars Dirke [] *
”Tredje man” :
[ Enhälligt ]
# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare
Sekreterare : Karina Hellrup []
Klicka på länkarna till lagstiftning, rättsfall och förarbeten i domsreferatet nedan för att se dokumentet (öppnas i nytt fönster).
Innehållsförteckning ( AD 2002 nr 40 ) :
Referat ( AD 2002 nr 40 ) :
Parter:
S.S. i Falun
mot
Försäkringsrådgivarna i Dalarna Aktiebolag i Falun
Överklagad dom : Falu tingsrätts dom 2001‑04‑03 i mål T 70‑00
[ Ledamöter : Lars-Erik Bergström, Hans Holback och Magnus Hjort ]
Tingsrättens dom, se bilaga.
S.S. har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, skall bifalla hennes vid tingsrätten förda talan, varvid ränteyrkandet som framgår av tingsrättens dom har justerats endast på det sätt att ränta yrkas på 20 552 kr från den 1 september 1997 och i övrigt i enlighet med vad som framgår av tingsrättens dom. S.S. har vidare yrkat ersättning för sina rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen.
Försäkringsrådgivarna i Dalarna Aktiebolag (bolaget) har bestritt ändring samt yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolen har avgjort målet efter huvudförhandling. Därvid har S.S. och J.B. hörts på nytt under sanningsförsäkran samt nya vittnesförhör hållits med K.F. och L.F. Parterna har framlagt samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.
Till utveckling av sin talan i Arbetsdomstolen har parterna anfört i huvudsak detsamma som vid tingsrätten.
Arbetsdomstolen finner till skillnad från tingsrätten att det mot bolagets bestridande inte kan anses klarlagt att S.S. i huvudsak arbetade på bolagets kontor, även om detta kan anses ha varit utgångspunkten för hennes kunduppsökande verksamhet. Vad som förekommit i Arbetsdomstolen föranleder dock inte någon annan slutsats än den som tingsrätten kommit fram till. Tingsrättens domslut i huvudsaken skall därför fastställas.
Vid denna utgång skall S.S. ersätta bolagets rättegångskostnader. Bolaget har yrkat bl.a. ombudsarvode med 41 250 kr, varav 8 250 kr avser mervärdesskatt. S.S. har invänt mot detta yrkande och anfört att detta bör bestämmas till ett lägre belopp. Hon har vidare ifrågasatt om mervärdesskatt utgör en kostnad för bolaget. Bolaget har vidare yrkat bl.a. ersättning för bolagets ställföreträdare M.H:s kostnader. För hans del har yrkats ersättning med 9 000 kr, varav 3 250 kr för förberedelsearbete, 3 250 kr för förlorad arbetsförtjänst vid inställelsen, 2 000 kr för hotellkostnad och 500 kr för reskostnad. S.S. har bestritt detta yrkande och anfört att hon ersatt en annan ställföreträdare för bolaget, J.B., som inställt sig för att höras under sanningsförsäkran, för dennes inställelse samt att M.H:s förberedelsearbete och inställelse till huvudförhandlingen inte varit nödvändigt för tillvaratagande av bolagets rätt. Bolaget har vidhållit sina yrkanden samt hänvisat till att förmedling av försäkringar undantas från skatteplikt enligt mervärdesskattelagen och att mervärdesskatten utgör en kostnad för bolaget.
Arbetsdomstolen gör den bedömningen att bolaget med hänsyn till målets art och omfattning får anses skäligen tillgodosett med 25 000 kr för ombudsarvode. Enär annat inte är visat än att ifrågavarande verksamhet är undantagen från skatteplikt enligt mervärdesskattelagen skall mervärdesskatt läggas till detta belopp. Arbetsdomstolen gör vidare den bedömningen att S.S. inte skall ersätta M.H:s kostnader eftersom hans förberedelse för och inställelse vid huvudförhandlingen inte har varit påkallad för tillvaratagande av bolagets rätt.
1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.
2. Arbetsdomstolen förpliktar S.S. att ersätta bolaget för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med trettiotretusentrettio (33 030) kr, varav 31 250 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.
Dom 2002‑03‑27, målnummer B‑47‑2001
Ledamöter: Hans Tocklin, Lars Dirke, Inga Jerkeman, Olof Nordenfelt, Ylva Tengblad, Maud Jansson och Bo Almgren. Enhälligt.
Sekreterare: Karina Hellrup
[ Ledamöter : Lars-Erik Bergström, Hans Holback och Magnus Hjort ]
Under år 1990 bildades Försäkringsrådgivarna i Dalarna Aktiebolag (nedan kallat FRID eller bolaget). Verksamheten har i huvudsak bestått i att bedriva försäkringsmäklerirörelse. FRID har haft sex delägare. Bland delägarna, som också utgör styrelsen, finns M.H. och J.B. FRID har sina kontorslokaler på Sturegatan i Falun.
S.S. arbetade tidigare hos Dalarnas Försäkringsbolag. Under 1992 blev hon kontaktad av J.B. som engagerade henne i FRID:s verksamhet. Den 20 augusti 1992 träffade parterna ett avtal benämnt ”Försäkringsmäklarombudsavtal”. Efter en tid förde parterna diskussioner om ändringar i avtalet. Den 1 april 1994 träffade parterna ett likalydande avtal förutom att det innehöll vissa nya provisionssatser, se domsbilaga 1. Under mars 1999 slutade S.S. sin syssla hos bolaget.
S.S. har yrkat att FRID skall förpliktas att till henne betala 108 101 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 20 591 kr från den 1 september 1997, på 42 957 kr från den 1 september 1998 och på 44 591 kr från den 1 september 1999, allt till dess betalning sker. Vidare har S.S. yrkat att FRID skall betala ett skadestånd till henne med 17 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 februari 2000 till dess betalning sker.
FRID har bestritt yrkandena.
S.S. har som grund för yrkandena anfört. Hon har varit anställd i bolaget under tiden augusti 1992 – mars 1999. Som arbetstagare har hon varit berättigad till semesterersättning enligt bestämmelserna i semesterlagen (1977:480). Av yrkat bruttobelopp avser 102 160 kr semesterersättning baserad på bruttolönen 851 335 kr under tiden den 1 april 1996 – den 1 juli 1999. Resterande bruttobelopp, 5 941 kr, avser lön som bolaget innehållit enligt lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt. Den kvittade motfordran är tvistig och medgivande av kvittning föreligger inte. Av yrkat skadestånd avser 15 000 kr skada enligt 32 § semesterlagen och 2 000 kr skada enligt 8 § kvittningslagen.
FRID har som grund för bestridandet anfört. S.S. har inte varit anställd hos bolaget. Hon har varit att betrakta som uppdragstagare, vilken inte omfattas av semesterlagen och lagen om arbetsgivares kvittningsrätt. Bolaget vitsordar 76 995 kr som skäligt belopp avseende intjänad semesterersättning. Detta belopp har beräknats med utgångspunkt från totalt utbetald provision med trettio procent avdrag för kostnadsersättning jämte avdrag för utbetald ersättning från försäkringskassan. Om det befinns att S.S. varit arbetstagare medges att bolaget inte har kvittningsrätt för beloppet 5 941 kr.
Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader.
S.S. har anfört: Hon har redan från februari 1992 varit att anse som anställd hos bolaget. Under år 1994 tog bolaget upp frågan om eventuell förändring av lönesättning och avtalsform i förhållande till det avtal som hade ingåtts den 20 augusti 1992. Bolaget presenterade ett alternativt avtal med 100 procent provision och ett annat alternativ med fast lön och provision. S.S. tackade nej till alternativen. Hon ville fortsätta att vara anställd. Begreppet uppdragstagare nämndes inte alls under avtalsförhandlingarna. Hon ingick istället ett nytt ”Försäkringsombudsavtal” daterat den 1 april 1994, vilket var gällande under resten av avtalstiden. Det skedde en skatterevision i bolaget under 1999 och hon sade upp sin anställning från mars 1999. S.S. har inte erhållit någon semesterlön och semesterersättning under anställningsförhållandet som hade en varaktighet från februari 1992 till mars 1999. Hon arbetade heltid. Arbetstiden var i och för sig inte reglerad men löneupplägget sådant att prestationen avlönades genom provisionslön. Hon kom att arbeta i vart fall 40 timmar per vecka. Hon arbetade inte åt någon annan. Avtalets lydelse och den praktiska tillämpningen var sådan att det förutsattes att S.S. själv skulle utföra arbetssysslan. Om hon på grund av sjukdom eller av annat skäl var frånvarande blev arbetet ogjort. Hon uppfattade att hon varken hade skyldighet eller möjlighet att skaffa ersättare. Hon arbetade från början som mäklarassistent, men en förändrad lagstiftning förutsatte mäklarbehörighet för hennes arbete och hon skaffade sig en sådan behörighet under 1995 eller 1996. Hennes mäklarsyssla innehöll inte några säregna eller extraordinära arbetsuppgifter. Hon var en del i organisationen med inriktning på försäljning av personförsäkringar. S.S. hade A-skatt under hela anställningsperioden och bolaget skötte all skatteredovisning. Hon hade ingen egen firma eller bolag. Hon hade en ren provisionslön, vilket är en branschadekvat löneform. Bolaget tecknade en anvarsförsäkring för henne som hon själv fick bära kostnaden för. Hon tecknade och betalade själv för sjuk- och livförsäkring. Hon hade ett anställningsnummer i bolaget och fick månatliga löneutbetalningar och bolaget lämnade årlig inkomstuppgift. När anställningen upphörde utfärdades ett arbetsgivarintyg. Hon höll själv med bil och mobiltelefon för vilket hon fick särskild kostnadsersättning. S.S. hade från början ett med andra säljare gemensamt rum i bolagets lokaler. När hon blev auktoriserad mäklare fick hon från 1996 eget rum i lokalen. Bolaget tillhandahöll förbrukningsmaterial, datorer, möbler och inventarier. Hon fick också sekreterarhjälp genom mäklarassistenten L.N. Utåt sett uppträdde S.S. som en i organisationen. Vid till exempel seminarier och utbildningar bjöds hon in som en i bolaget. När hon genomgick mäklarutbildningen bekostade bolaget en del av denna. Ledningen och planeringen av verksamheten sköttes av delägarna i bolaget.
FRID har anfört: Bolagets affärsidé var att som oberoende försäkringsförmedlare förmedla den för kunden mest fördelaktiga lösningen. Två av delägarna sysslade med sak- och sjukförsäkringar och fyra sysslade med person- och livförsäkringar. På kontoret fanns två mäkarassistenter som hade till uppgift att ge service till de sex säljarna och sköta administrationen. Assistenterna hade vanliga anställningsavtal. Bolaget arbetade mest med företagskunder men det framkom att det fanns en efterfrågan även beträffande personförsäkringar. Delägarna hade inte tid att sköta den delen. I mäklarbranschen har sedan lång tid funnits så kallade fritidsombud som på kvällar och helger förmedlat personförsäkringar till privatpersoner. Fritidsombuden skötte normalt sin syssla vid sidan av annat arbete. De har alltid i försäkringsbranschen betraktats som uppdragstagare och inte som anställda. FRID hade behov av att komplettera med försäljning till privatpersoner varför bolaget bestämde sig för att komplettera sin organisation med ett antal fritidsombud som sålde försäkringar i bolagets namn. Bolaget hade ett avtal med försäkringsbolagen om provision på sålda försäkringar. De delade denna ersättning med fritidsombuden. De avtal som ingicks med S.S. motsvarar de avtal som upprättades med fritidsombuden. S.S:s mäklarombudsavtal omfattade enbart att förmedla personförsäkringar inom bolagets verksamhetsområde. S.S. hade inga andra uppgifter än vad som framgick av avtalet. All hennes ersättning var provisionsbaserad. Avtalet innehöll inte något om bestämd arbetstid eller om att arbetet skulle utföras på viss plats eller att ombudet var underställt uppdragsgivaren i annat än i mycket ringa omfattning. Avtalet gav utrymme för S.S. att själv organisera sin verksamhet och bestämma hur arbetet skulle utföras. Efter en tid förekom diskussioner med ombuden om att de skulle organisera sig på annat sätt, till exempel bilda aktiebolag. I den diskussionen deltog bolagets ekonom L.F. Ett av ombuden valde att bilda eget bolag men S.S. föredrog att stanna kvar som uppdragstagare enligt avtalet från den 1 januari 1994. När S.S. var sjuk anmälde hon detta direkt till försäkringskassan och aldrig till FRID. Bolaget betalade aldrig ut någon sjuklön till henne eftersom hon var anmäld hos försäkringskassan som uppdragstagare. Bolaget fick aldrig något krav på att ordna något rehabiliteringsprogram för henne. S.S. förekom inte i bolagets semesterlistor och ersättning betalades ut till henne på andra tider än de som gällde för bolagets anställda. Varje månad fick hon den provision som försäkringsbolagen betalat ut på hennes agentnummer. Hon hade ett eget anställningsnummer i bolaget vilket var nödvändigt för att ersättningen skulle kunna hanteras i datorns löneprogram. S.S. använde egen bil och mobiltelefon och tecknade själv trygghetsförsäkring, ansvarsförsäkring och eventuell sjuk- och pensionsförsäkring.
S.S. och J.B. har hörts under sanningsförsäkran. På S.S:s begäran har vittnesförhör ägt rum med K.F. och på bolagets begäran med L.F.
Innebörden av arbetstagarbegreppet när det gäller att avgöra om ett arbetstagarförhållande eller uppdragsförhållande föreligger har utvecklats i rättstillämpningen. Enligt rådande praxis har domstolen att göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Hänsyn tas inte bara till vad parterna överenskommit utan även till sådana omständigheter som den skäliga innebörden av avtalade villkor och de faktiska förhållanden under vilka den arbetspresterande har utfört arbete åt den uppdragsgivande parten.
Tvisten mellan parterna gäller huruvida S.S. under sin tid hos FRID varit att betrakta som anställd eller som självständig uppdragstagare.
Första frågan är om FRID och S.S. träffat ett avtal om anställning. Bevisbördan för att så inte är fallet bör vila på bolaget. Utgångspunkten för denna bedömning måste vara de två likalydande skriftliga avtal från augusti 1992 och januari 1994 som parterna ingått. Avtalen är enligt rättens uppfattning av avsevärd betydelse vid bestämmandet av den rättsliga karaktären av förhållandet mellan S.S. och bolaget. Avtalen är rubricerade som försäkringsmäklarombudsavtal och ger såväl till innehåll som form inte en bild av ett normalt anställningsförhållande. Enligt villkoren var S.S:s arbetsuppgifter begränsade till förmedling av personförsäkringar. Avtalet innehåller sålunda inte några villkor om bestämd arbetsplats eller arbetstid. Hennes ersättning har i sin helhet varit provisionsbaserad. S.S gavs utrymme att på egen hand fritt organisera sitt arbete. Bolagets styrning av hennes arbete var enligt avtalet mycket begränsad. Mot denna bakgrund finner tingsrätten att FRID visat att S.S. och bolaget inte har träffat ett avtal om anställning.
Nästa fråga är om S.S. i sitt arbete för FRID ändock har varit att anse som arbetstagare. Enligt rättens uppfattning är därvid, utöver vad som framgår av avtalen, följande omständigheter av särskild betydelse.
Det förhållandet att S.S. arbetat åt bolaget under ett antal år ger inte något särskilt påtagligt stöd för att hon skall anses som anställd. Av avtalsvillkoren framgår att det förutsattes att hon kunde arbeta under en längre tid om båda parter var nöjda med förhållandet. Det föreligger dock vissa andra omständigheter i förhållandet mellan S.S. och bolaget som kan tala för att ett anställningsförhållande förelegat. Genom S.S:s uppgifter får sålunda anses klarlagt att hon i huvudsak arbetade på bolagets kontor och att hon använde sig av dess material och arbetsredskap. Hon har också erhållit viss sekreterarhjälp. Det får också anses visat att hon normalt arbetade minst 40 timmar i veckan. Bolaget har dessutom ombesörjt hennes skatteredovisning.
Mot dessa förhållanden skall ställas att S.S. anmälde sjukdom till försäkringskassan och inte till bolaget. Vidare bör framhållas att hon inte förekom i bolagets semesterplanering och att hon fick sin ersättning utbetalad vid annan tidpunkt än bolagets övriga anställda. Det har också framkommit att hon själv stått kostnaderna för allt eget försäkringsskydd.
Vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter finner rätten att övervägande skäl talar för att S.S. i förhållande till bolaget intagit en ställning som uppdragstagare och inte som anställd. S.S. har därför inte omfattats av semesterlagen och kvittningslagen. Hennes talan skall sålunda ogillas.
Med denna utgång av målet är S.S. ersättningsskyldig för bolagets rättegångskostnader. Vad bolaget därvid yrkat är skäligt.
1. Käromålet ogillas.
2. S.S. skall ersätta Försäkringsrådgivarna i Dalarna Aktiebolag dess rättegångskostnader med femtiofemtusen (55 000) kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.
Detta är inte officiella texter. Den officiella versionen av Arbetsdomstolens avgöranden finns hos Arbetsdomstolen, kansliet@arbetsdomstolen.se, tfn 08‑617 66 00, Stora Nygatan 2 A–B, Box 2018, 103 11 Stockholm.
» Se och sök bland alla Arbetsdomstolens refererade avgöranden ( sedan 1993 )
» Se alla prejudikat med Sören Öman
Sören Öman är ordförande i Arbetsdomstolen. Han började som sekreterare i slutet av 1980-talet och har sedan 1996 jobbat som domare i Arbetsdomstolen. Han har hittills medverkat till 196 prejudikat tillsammans med 238 andra ledamöter och 59 sekreterare / rättssekreterare. Dessutom anlitas Sören Öman ofta som skiljeman i tvister med arbetsrättslig anknytning. Det kan gälla arbetstvister i enskilda fall om t.ex. avveckling av en verkställande direktör eller medverkan som ordförande i skiljenämnder enligt förbundsstadgar eller kollektivavtal, t.ex. Skiljenämnden för utvecklingsavtalet och Industrins Uppfinnarnämnd.