: : : :

Prejudikat från Arbetsdomstolen:

AD 1999 nr 72

| | | | | |  ]

Arbetsdomstolens egna sökord : | | |  ]

Arbetsdomstolen leder rätts­ut­veck­lingen inom arbets­rätten genom sina prejudikat

Gå direkt till :

» Alla Arbetsdomstolens refererade avgöranden ( sedan 1993 )

AD 1999 nr 72

Sammanfattning:

Ett aktiebolags verkställande direktör A sades upp med en längre arbetsfri uppsägningstid. Under uppsägningstiden skulle utbetalas gällande månadslön m.m. Senare gjorde bolaget kvittning i lönen under åberopande av en motfordran avseende skadestånd. I tvist mellan parterna rörande kvittningen och bolagets rätt till skadestånd uppkommer i huvudsak följande frågor.

a) Kan bolagets skadeståndstalan tas upp till saklig prövning eller föreligger rättegångshinder med hänsyn till reglerna i 15 kap. aktiebolagslagen?

b) Har ansvarsfrihet beviljats A för samtliga verksamhetsår som avses med bolagets skadeståndstalan?

c) Har A ådragit sig skadeståndsskyldighet genom att på bolagets vägnar teckna avtal med ett försäkringsbolag om pensionsförsäkring för A själv? Vilken betydelse har det att A var jävig?

d) Med vilket belopp skall bolaget utge allmänt skadestånd för brott mot lagen om arbetsgivares kvittningsrätt?

Dom meddelad : Onsdagen den 2 juni 1999

» Gå direkt till domskälen

Dela :

         VisaStäng detaljer om domen ( Klicka här )

Parter i Arbetsdomstolen ( Privata sektorn ) : &  []

Överklagat mål [ mål nr B 181/97 | B 182/97 ]

Underinstans : Hemsida Fredagen den 21 november 1997

Ledamöter i tingsrätten ( ♀ 1 ♂ 2 ) :  []  []  []

Dom meddelad :
[1 år 6 månader 11 dagar efter tingsrättens avgörande ]

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 2 ♂ 5allmän sammansättning ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] #

”Tredje man” :

 [] **

Arbetsgivarledamöter :

 [] **

 

 [] #

Landstingsförbundet

Arbetstagarledamöter :

 [] #

LO

 [] *

TCO

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare** Tillfällig ersättare

[ 2 av 7 ]
Andel tillfälliga ersättare : 28,6% ( 2 / 7 st. )
[ 4 av 7 ]
Andel ordinarie ledamöter : 57,1% ( 4 / 7 st. )
[ 2 av 7 ]
Andel kvinnliga ledamöter : 28,6% ( 2 / 7 st. )

Sekreterare :  []

Lagrum : 8 kap. 28 § och 15 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) | Lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt

Anförda förarbeten : Prop. 1975:103 med förslag till ny aktiebolagslag, m.m. [ pdf | ]

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut under punkterna 1 a), 1 b) och 3.

2. Med ändring av tingsrättens domslut under punkt 2 fastställer Arbetsdomstolen att Superfos Emballage Aktiebolag är skyldigt att göra sådan inbetalning som krävs för bibehållande under B.T:s uppsägningstid av försäkringsskyddet enligt det ingångna pensionsavtalet.

3. Med ändring av tingsrättens domslut under punkten 1 c) förpliktar Arbetsdomstolen Superfos Emballage Aktiebolag att till B.T. betala allmänt skadestånd med femtiotusen (50 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 29 februari 1996 till dess betalning sker.

4. Med upphävande av tingsrättens domslut under punkterna 4, 5 och 6 ogillar Arbetsdomstolen bolagets talan.

5. Med ändring av tingsrättens domslut under punkt 7 förpliktar Arbetsdomstolen Superfos Emballage Aktiebolag att ersätta B.T. för rättegångskostnader vid tingsrätten med etthundraåttioniotusenåttahundrafyrtiofem (189 845) kr, varav 187 500 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från den 21 november 1997 till dess betalning sker.

7. Arbetsdomstolen förpliktar Superfos Emballage Aktiebolag att ersätta B.T. för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med etthundrafyrtiosjutusensexhundrafemtiotre (147 653) kr, varav 75 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Referat ( AD 1999 nr 72 ) :

Parter:

Superfos Emballage Aktiebolag i Halmstad

mot

B.T. i Halmstad

Överklagad dom : Halmstads tingsrätts dom den 21 november 1997 i mål nr T 386‑96 och T 1379‑96

[ Ledamöter : Nils Ljunggren, Rolf Norr och Elisabet Wass ]

Tingsrättens dom, se bilaga.

Superfos Emballage Aktiebolag (hädanefter Superfos) har yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom ogillar B.T:s samtliga yrkanden och befriar bolaget från att utge ersättning för hans rättegångskostnader vid tingsrätten. Superfos har vidare yrkat att Arbetsdomstolen förpliktar B.T. att till bolaget utge ersättning motsvarande av bolaget erlagda pensionspremier i enlighet med vad som antecknats i tingsrättens dom beträffande bolagets yrkanden under punkt b) med det tillägget att ränta på beloppet 320 998 kr yrkas från den 25 augusti 1996 till dess betalning sker. Superfos har därtill yrkat att Arbetsdomstolen förpliktar B.T. att till bolaget betala ersättning för erlagd löneskatt under åren 1991–1995 med 86 127 kr jämte ränta enligt vad som anges vid punkt c) i tingsrättens dom. Slutligen har bolaget yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom förpliktar B.T. att ersätta bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten.

B.T. har bestritt bolagets ändringsyrkanden. Han har vitsordat yrkade belopp jämte ränta.

B.T.har för egen del yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom avvisar eller ogillar bolagets yrkanden i deras helhet. B.T. har vidare yrkat att Arbetsdomstolen fastställer att bolaget är skyldigt att göra sådan inbetalning som krävs för bibehållande av det försäkringsskydd som följer av bolagets pensionsförsäkringsavtal avseende B.T. detta vid vite av minst 200 000 kr. Han har yrkat bifall till sina yrkanden vid tingsrätten vid punkterna c) och d) avseende löneförmåner i form av hyresbidrag och telefonersättning. Han har yrkat fullt bifall till sitt yrkande om allmänt skadestånd för otillåten kvittning. Slutligen har han yrkat förpliktande för bolaget att fullt ut ersätta hans rättegångskostnader vid tingsrätten.

Bolaget har bestritt B.T:s ändringsyrkanden. För det fall domstolen skulle finna att bolaget är skyldigt att utge allmänt skadestånd har bolaget yrkat att beloppet skall jämkas, i första hand till noll. För det fall domstolen inte finner att jämkningsskäl föreligger har ett belopp om 10 000 kr vitsordats som skäligt. De av B.T. yrkade beloppen avseende löneförmåner har vitsordats i och för sig. Även beräkningen av yrkad ränta har vitsordats. Avseende fastställelseyrkandet har bolaget medgivit att en skyldighet föreligger att utge ersättning med 38 610 kr, utgörande skillnaden mellan betalda pensionspremier och en pensionspremie beräknad enligt ITP-planen.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målen har företagits till avgörande efter huvudförhandling. Vid denna har på B.T:s begäran förnyade förhör hållits med honom själv och B.B. På begäran av båda parterna har J.M:s uppgifter inför tingsrätten förebringats genom uppläsning av referatet i den överklagade domen. På samma sätt har förebringats uppgifter av P.F. B.S. N.M. och F.E. på begäran av bolaget samt uppgifter av G.S. och J.G. på begäran av B.T. Parterna har därutöver åberopat skriftlig bevisning.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom. Bolaget har dock i Arbetsdomstolen återtagit sitt påstående om att B.T. har blivit bunden av innehållet i det av N.M. upprättade avtalsförslaget. B.T. har avseende sitt fastställelseyrkande anfört att han inte formulerat detta på det sätt som yrkandet återgivits i tingsrättens dom samt har tillagt att det av försäkringstekniska skäl inte är möjligt att nu precisera det belopp som krävs för bibehållande av hans försäkringsskydd.

DOMSKÄL

Bolagets fullgörelseyrkanden

Kan bolagets talan upptas till prövning?

B.T. har som domstolen har uppfattat hans talan i denna del i första hand gjort gällande att bolagets yrkanden skall avvisas på grund av att de processförutsättningar som följer av 15 kap. aktiebolagslagen inte är uppfyllda i detta fall. Bolaget har bestritt att det föreligger hinder mot upptagande av talan.

B.T. var under den i målet aktuella tiden verkställande direktör för bolaget. Ett skadeståndskrav från bolagets sida mot honom är mot denna bakgrund att bedöma med tillämpning av reglerna om verkställande direktörs skadeståndsansvar i 15 kap. aktiebolagslagen (1975:1385). Domstolen bortser i det följande resonemanget från vad bolaget har anfört som en alternativ grund, nämligen att skadeståndskravet i själva verket avser moderbolagets skada och att ett sådant skadeståndsanspråk inte omfattas av de särskilda regler som följer av 15 kap. aktiebolagslagen. Till den saken återkommer domstolen senare.

Bolaget har som domstolen uppfattat saken menat att dess talan inte skall anses utgöra skadestånd utan återfående av lönebelopp som utbetalats av misstag och att reglerna i 15 kap. aktiebolagslagen därför inte är tillämpliga. Bolagets talan går emellertid ut på att B.T. genom en brottslig gärning eller på annat sätt har föranlett bolaget att göra utbetalningarna. Bolagets talan avser därmed enligt domstolens mening sådant skadestånd som avses i 15 kap. aktiebolagslagen. Bestämmelserna i det kapitlet om verkställande direktörs skadeståndsansvar är alltså tillämpliga på bolagets talan.

Av 15 kap. 7 § aktiebolagslagen (domstolen begagnar här och i det följande den paragrafnumrering som gäller fr. o. m. den 1 januari 1999) följer att talan om skadestånd mot verkställande direktör får väckas om majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier vid bolagsstämma har biträtt ett förslag om att väcka en skadeståndstalan eller har röstat mot ett förslag om ansvarsfrihet. Det krävs alltså att frågan har tagits upp på bolagsstämman. Att så har skett är en processförutsättning (såvida talan inte grundas på brottslig gärning, något som domstolen i det följande inte går närmare in på). Om ansvarsfrihet har beviljats, får talan enligt 15 kap. 11 § första stycket ändå väckas under vissa närmare angivna förutsättningar och inom viss tid. Det är då inte en processförutsättning att frågan på nytt har tagits upp på bolagsstämma, utan det räcker med den behandling på bolagsstämma som förekom då ansvarsfrihet beviljades (se till det anförda prop. 1975:103 [ pdf | ] s. 779 [  ] f. samt Kedner-Roos, Aktiebolagslagen, femte uppl. s. 273 ff.).

I målet förekommer utredning i form av protokoll från ordinarie bolagsstämmor i bolaget under åren 1989–1995. Protokollen är i flera fall utformade så att det anges att styrelsen beviljas ansvarsfrihet. Besluten får under de år B.T. ingick i styrelsen anses gälla även honom i hans egenskap av verkställande direktör. Beträffande några år, då B.T. inte ingick i styrelsen, framgår det visserligen inte av protokollen huruvida B.T. beviljades ansvarsfrihet eller ej. Detta saknar dock enligt Arbetsdomstolens mening betydelse. B.T. har nämligen själv gjort gällande att han faktiskt har beviljats ansvarsfrihet under samtliga i målet aktuella år. Bolaget har på sin sida vitsordat att det förhåller sig så med undantag för verksamhetsåret 1995; enligt bolaget resulterade behandlingen på bolagsstämman år 1996 i att det inte beslutades om ansvarsfrihet för B.T.

Mot bakgrund av det anförda kan Arbetsdomstolen inte finna att det föreligger något hinder mot en prövning i sak av bolagets talan mot B.T.

Har B.T. beviljats ansvarsfrihet avseende hela sin tid som verkställande direktör?

Som redan anförts är parterna ense om att B.T. har beviljats ansvarsfrihet avseende sin verksamhet under flertalet av de år som avses med bolagets talan. Såvitt avser dessa år är det därmed en förutsättning för att bolaget skall ha framgång med sin talan att det föreligger sådana förhållanden att beviljad ansvarsfrihet inte lägger hinder i vägen för skadeståndstalan (jfr bestämmelserna i 15 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen).

Emellertid grundas bolagets talan även på B.T:s verksamhet under år 1995. B.T. har som redan nämnts i målet gjort gällande att han även för detta år har beviljats ansvarsfrihet, något som bolaget har bestritt. Med hänsyn till utformningen av protokollet från bolagsstämman år 1996 kan det mot bolagets bestridande inte anses visat att ansvarsfrihet beviljats för det föregående året. Att så skulle ha skett framstår för övrigt som osannolikt med tanke på att frågan om B.T:s skadeståndsskyldighet redan vid den tidpunkten hade aktualiserats.

Det anförda betyder att domstolen under alla omständigheter har att gå in på en saklig prövning av skadeståndsfrågan avseende verksamhetsåret 1995. De omständigheter som bolaget grundar sin talan på avseende detta år är desamma som avseende de tidigare verksamhetsåren. Arbetsdomstolen finner mot denna bakgrund anledning att i första hand inrikta sina överväganden på den i målet grundläggande frågan om B.T. såsom verkställande direktör har handlat på ett sådant sätt att han har ådragit sig skadeståndsansvar mot bolaget.

Har B.T. uppsåtligen eller av oaktsamhet vållat bolaget en skada?

Bolaget har i målet gjort gällande att B.T. genom att teckna pensionsförsäkringsavtalet med Wasa dels har begått brott – grov trolöshet mot huvudman – genom att missbruka sin förtroendeställning till skada för bolaget, dels har överskridit sin behörighet och befogenhet och även varit jävig enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen.

B.T:s inställning i denna del är att han inte begått något brott och heller inte ådragit sig skadeståndsskyldighet. Han har därvid gjort gällande att han tecknade pensionsförsäkringen sedan J.M. vid deras diskussioner samtyckt till att B.T. skulle ha pensionsförmåner av detta slag.

Arbetsdomstolen kan till en början konstatera att bedömningen av vad som förekommit mellan B.T. och bolaget skall göras mot den allmänna bakgrunden att det sedan han år 1986 utsågs till verkställande direktör i bolaget inte förelåg något skriftligt avtal i vilket hans anställningsvillkor, däribland pensionsförmånerna, angavs. B.T. hade mot den bakgrunden knappast anledning att anta annat än att bolagets godkännande av pensionsförmånerna i och för sig kunde göras utan att detta manifesterades i en skriftlig överenskommelse mellan honom och bolaget.

Av intresse för bedömningen är i första hand det händelseförlopp – kontakterna med J.M. – som ledde till att B.T. i december 1988 tecknade försäkringsavtalet. Det är i målet ostridigt att det i praktiken var med J.M. som B.T. hade att diskutera frågor om lönen. Beträffande händelseförloppet består utredningen av de uppgifter som lämnats av B.T., J.M. och J.G.

B.T. har inför Arbetsdomstolen uppgett i huvudsak följande. Han diskuterade en övergång till pensionsförsäkring i Wasa med J.M. första gången i samband med att J.M. besökte Halmstad i november 1988. J.M. angav därvid att han skulle lämna definitivt besked veckan därpå, sedan han förankrat övergången till annat pensionssystem hos ledningen. När de påföljande vecka träffades i Paris fick B.T. positivt besked i försäkringsfrågan. Pensionsfrågan var ingen stor fråga i sammanhanget. Utgångspunkten var att försäkringslösningen inte skulle kosta bolaget mer än de pensionsförmåner som B.T. redan hade. Tanken var att J.M. skulle underteckna de handlingar som skulle ges in till försäkringsbolaget, men på grund av den brådska som uppkom gjorde B.T. detta själv när det stod klart att försäkringsbolaget godtog det.

B.T. har vid förhöret inför domstolen gjort ett trovärdigt intryck. Hans uppgifter om att han diskuterat pensionsfrågan med J.M. stöds av de uppgifter denne lämnat vid tingsrätten, låt vara att J.M. inte kunnat erinra sig att pensionsfrågan diskuterades vid mer än ett tillfälle. Detta utesluter dock enligt domstolens mening inte att det gick till så som B.T. har berättat. J.M. har visserligen uppgett att han, om försäkringslösningen godtagits, skulle ha sanktionerat denna skriftligen och sedan registrerat förhållandet. Det har dock inte framkommit i målet att en sådan skriftlig bekräftelse utgjorde någon förutsättning för det medgivande som B.T. ansåg sig ha fått vid samtalet med J.M.

Till det anförda kommer vad B.T. har uppgett om att han vid tidpunkten då försäkringen tecknades uppfattade den som kostnadsneutral. Hans uppgifter i denna del stöds av J.G:s vittnesmål. Arbetsdomstolen finner inte anledning att ifrågasätta att B.T. vid den aktuella tidpunkten uppfattade saken så att pensionsförsäkringen inte för bolaget skulle föranleda några kostnader som var påtagligt högre än dem som föranletts av hans dittillsvarande pensionsförmåner. Att kostnaderna senare, särskilt i samband med att löneskatt infördes, faktiskt kom att öka är en omständighet som inte är av betydelse för bedömningen av händelseförloppet i samband med att försäkringen tecknades.

Det anförda talar enligt domstolens mening med styrka för att B.T. i varje fall uppfattade saken så att bolaget godtog den föreslagna lösningen på pensionsfrågan. Annat har inte framkommit än att hans bedömning i denna del var befogad. Det kan tilläggas att det framstår som osannolikt att B.T. skulle ha tagit upp saken med J.M., om han hade haft för avsikt att teckna försäkringen utan att bolaget hade lämnat sitt medgivande. Domstolens slutsats i denna del blir att B.T. i december 1988 hade anledning att utgå från att bolaget i och för sig godtog att hans pensionsförmåner skulle regleras på det sätt som diskuterats.

Vid bedömningen av bolagets skadeståndsanspråk bör också beaktas vad som framkommit om hanteringen av pensionsfrågan under de följande sju åren, dvs. under åren 1989–1995. Av B.B:s vittnesmål framgår bl.a. att kostnaden för B.T:s pensionsförsäkring redovisades öppet på ett särskilt konto i varje fall fr.o.m. år 1990 eller 1991, då löneskatten infördes. Hon har också uppgett att B.T:s pension låg högt men inte osedvanligt högt, samt att det kom en reaktion, sannolikt från B.S. i samband med att löneskatten infördes. B.B:s uppgifter stämmer överens med vad B.S. har uppgett om att det hade förekommit diskussioner om B.T:s pensionsförhållanden. Enligt Arbetsdomstolens uppfattning tyder mycket på att pensionsfrågan kom upp i samband med diskussioner som ledde fram till att det år 1990 på bolagets sida utarbetades ett förslag till skriftligt anställningsavtal, som bl.a. innehöll pensionsförmåner vilka för B.T. var avsevärt mindre förmånliga än dem han hade enligt pensionsförsäkringen hos Wasa. B.T. undertecknade inte avtalet. Enligt Arbetsdomstolens mening ger händelseförloppet ett ganska klart belägg för att bolaget då var medvetet om och får anses ha godtagit de pensionsförmåner som B.T. faktiskt hade.

Arbetsdomstolen vill i denna del slutligen tillägga att B.T. som bolaget har anfört visserligen var jävig enligt bestämmelserna i 8 kap. aktiebolagslagen då han för bolagets räkning tecknade försäkringsavtalet rörande sin egen pension. Det har inte ens påståtts i målet att det förelåg samtycke från bolaget såvitt gäller hans befogenhet att utåt företräda bolaget i samband med att försäkringen tecknades. Den omständigheten att B.T. var jävig kan dock, inte minst med hänsyn till vad som framkommit om bolagets kännedom om pensionsförmånerna under ett antal år efter hans åtgärd, inte i sig föranleda bedömningen att han har ådragit sig skadeståndsskyldighet.

Sammanfattningsvis kommer Arbetsdomstolen till slutsatsen att det i målet inte är visat annat än att bolaget har godtagit de pensionsförmåner som B.T. under ett antal år har haft i sin anställning som verkställande direktör.

Det ställningstagande som domstolen nu har kommit till innebär att det saknas förutsättningar för att bifalla den av bolaget väckta skadeståndstalan. Det finns därmed inte anledning att gå in på B.T:s invändningar rörande tidigare verksamhetsår om beviljad ansvarsfrihet och preskription. Inte heller finns det anledning att behandla vad bolaget anfört om att dess talan avser en skadeståndsfordran som övertagits från det danska moderbolaget.

B.T:s yrkanden om fullgörelse och fastställelse

Lön och semesterersättning

Att B.T. under uppsägningstiden i och för sig hade rätt till de av honom yrkade beloppen avseende lön och semesterersättning är ostridigt i målet. Domstolens ställningstagande i det föregående innebär att bolaget inte har någon motfordran som skulle kunna gå i avräkning mot B.T:s lönefordran. Tingsrättens domslut i denna del skall alltså fastställas.

Allmänt skadestånd för brott mot lagen om arbetsgivares kvittningsrätt

Som tingsrätten har anfört är det enligt lagen (1970:215) lagen om arbetsgivares kvittningsrätt en förutsättning för kvittning i ett fall som detta, när arbetstagaren inte lämnat sitt samtycke, bl.a. att det är fråga om en motfordran som är klar och förfallen. Enligt Arbetsdomstolens mening är det uppenbart att denna förutsättning inte har varit uppfylld i detta fall.

Vid bedömningen av skadeståndsbeloppets storlek beaktar Arbetsdomstolen följande omständigheter. Det måste ha stått klart för bolaget att den motfordran som åberopades mot B.T. inte var kvittningsgill enligt lagen om arbetsgivares kvittningsrätt. Det har därmed varit fråga om ett flagrant åsidosättande av lagen. B.T:s månadslön under uppsägningstiden uppgick till 51 476 kr. Bolaget kvittade fr.o.m. november 1995, efter ansökan hos kronofogdemyndigheten samma månad, bort hela lönen med undantag för ett förbehållsbelopp om 11 253 kr per månad. Bolagets kvittning innebar alltså att B.T. under uppsägningstiden berövades större delen av sin inkomst från anställningen hos bolaget. Kvittning skedde även i januari 1996 trots att det då inte förelåg något besked från kronofogdemyndigheten om förbehållsbelopp. Bolagets handlande har mot den angivna bakgrunden innefattat en allvarlig kränkning av B.T. Arbetsdomstolen anser att det allmänna skadeståndet bör bestämmas till 50 000 kr.

Yrkanden om hyresbidrag och telefonersättning

I fråga om B.T:s rätt till ersättning för hyresbidrag och telefonersättning finner Arbetsdomstolen inte anledning till annan bedömning än den som tingsrätten gjort.

Fastställelseyrkandet rörande pensionsförmåner

Arbetsdomstolen har i ett föregående avsnitt kommit fram till att annat inte visats än att bolaget har godtagit de pensionsförmåner som B.T. under ett antal år har haft i sin anställning som verkställande direktör. Dessa förmåner har därför utgjort en del av B.T:s anställningsvillkor. Han har alltså i princip rätt till ersättning med det belopp som krävs för att under uppsägningstiden bibehålla pensionsförsäkringen enligt avtalet med Wasa. B.T:s fastställelseyrkande sådant detta utformats i Arbetsdomstolen skall därför bifallas. Domstolens förklaring i domslutet kan dock lagligen inte, så som B.T. yrkat, förenas med ett vitesföreläggande.

Rättegångskostnader

Superfos har helt tappat det mål vari bolaget framställt sina ersättningsyrkanden, medan vad B.T. tappat i det andra målet endast är av ringa betydelse. B.T. skall med denna utgång i de båda målen erhålla full ersättning för sina rättegångskostnader vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen. Om yrkade belopp råder inte tvist.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut under punkterna 1 a), 1 b) och 3.

2. Med ändring av tingsrättens domslut under punkt 2 fastställer Arbetsdomstolen att Superfos Emballage Aktiebolag är skyldigt att göra sådan inbetalning som krävs för bibehållande under B.T:s uppsägningstid av försäkringsskyddet enligt det ingångna pensionsavtalet.

3. Med ändring av tingsrättens domslut under punkten 1 c) förpliktar Arbetsdomstolen Superfos Emballage Aktiebolag att till B.T. betala allmänt skadestånd med femtiotusen (50 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 29 februari 1996 till dess betalning sker.

4. Med upphävande av tingsrättens domslut under punkterna 4, 5 och 6 ogillar Arbetsdomstolen bolagets talan.

5. Med ändring av tingsrättens domslut under punkt 7 förpliktar Arbetsdomstolen Superfos Emballage Aktiebolag att ersätta B.T. för rättegångskostnader vid tingsrätten med etthundraåttioniotusenåttahundrafyrtiofem (189 845) kr, varav 187 500 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från den 21 november 1997 till dess betalning sker.

7. Arbetsdomstolen förpliktar Superfos Emballage Aktiebolag att ersätta B.T. för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med etthundrafyrtiosjutusensexhundrafemtiotre (147 653) kr, varav 75 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1999‑06‑02, målnummer B‑181‑1997 och B‑182‑1997

Ledamöter: Michaël Koch, Brita Swan, Olle Claesson (f.d. avdelningsdirektören i Arbetsmarknadsstyrelsen; tillfällig ersättare), Lars Josefsson (jur. kand. i VVS-Installatörerna; tillfällig ersättare), Anders Hagman, Gunnar Ericson och Lise-Lotte Ewerhard. Enhälligt.

Sekreterare: Anette Bergene

BILAGA

Tingsrättens dom fredagen den 21 november 1997

[ Ledamöter : Nils Ljunggren, Rolf Norr och Elisabet Wass ]

YRKANDEN M M

B.T. har efter stämning å Superfos Emballage Aktiebolag (Superfos) anfört: B.T. anställdes 1979 som säljkonsulent hos Superfos, som är ett dotterbolag till Superfos Emballage A/S i Danmark. B.T. hade en kollektivavtalsanställning eller motsvarande och var som sådan beträffande pensionsförmåner ansluten till den sk ITP-planen. B.T. utsågs den 1 maj 1986 till verkställande direktör för Superfos. Hans månadslön bestämdes till 25 000 kr vartill kom bilersättning med 600 kr. B.T. erhöll också en bonus det året om 30 000 kr netto. B.T. erhöll bonus också 1987 och 1988. B.T. förhandlade med J.M. hos Superfos om löneförmåner. J.M. var den hos Superfos som bestämde dessa. I samband med VD-uppdraget blev B.T. styrelseledamot i Superfos och var därefter från och till styrelseledamot. Under 1987 blev B.T. kontaktad av J.G. hos Wasa Försäkring, angående tecknande av en privat pensionsförsäkring. Med en sådan skulle B.T. komma från ITP-planen. Ingen försäkring tecknades emellertid då. J.G. kontaktade ånyo B.T. året därpå och lämnade offerter. Dessa tog sikte på ett utnyttjande av avdragsutrymmet för Superfos vilket skulle innebära att Superfos inte drabbades av ökade kostnader.

B.T. skulle å sin sida inte erhålla bonus eller höjd lön. B.T. tog i sin tur kontakt med J.M. och diskuterade pensionsfrågan med denne. B.T. och J.M. blev överens om att B.T. skulle ha en av Superfos bekostad pensionsförsäkring hos Wasa. Denna skulle tecknas före utgången av 1988. Det blev tidsnöd. J.M. var i Frankrike dagarna före jul och kom tillbaka först lille julafton och var sedan ledig under mellandagarna. Han kunde därmed inte skriva på försäkringsavtalet. Med J.M:s godkännande skrev därför B.T. under avtalet för Superfos. B.T. hade som VD rätt att företräda Superfos i löpande ärenden. Tecknande av en pensionsförsäkring var ett sådant ärende. Om B.T. inte anses ha haft J.M:s godkännande har Superfos i efterhand, uttryckligt eller konkludent, godkänt åtgärden. Från och med den 1 januari 1989 hade B.T. en pensionsförsäkring hos Wasa och var inte längre ansluten till ITP-planen. Pensionspremien betalades månadsvis av Superfos. Revisor i Superfos var vid den tiden och till hösten 1995 Gunnar Skarrie hos Ernst & Young i Jönköping. Denne anlitade till sin hjälp revisorn B.B. Superfos hade ingen större omsättning. Den uppgick till 4–5 miljoner kr per verksamhetsår, som utgjordes av kalenderår. Fakturering utfördes av Superfos Emballage A/S. Ekonomidirektör hos Superfos Emballage A/S var B.S. Bokslut gjordes tämligen omgående efter ett verksamhetsår och var normalt klart under mars månad, då också bolagsstämma hölls. B.S. eller annan från Superfos Emballage A/S deltog i bokslutsarbetet. B.S. var normalt också med på bolagsstämmor. – B.T. och J.M. kom under 1989 i någon mån i konflikt om B.T:s löneförmåner. Det ledde till att B.T. sade upp sig. Efter ingripande från F.E. hos Superfos Emballage A/S kom B.T. och J.M. överens, varefter B.T. återtog uppsägningen. Något skriftligt anställningsavtal mellan Superfos och B.T. förelåg inte efter maj 1986. Advokaten N.M. som då var styrelseledamot i Superfos, upprättade ett skriftligt anställningskontrakt, vartill var fogat ett standardformulär för inom Superfoskoncernen anställda direktörer, varav bl a framgår att en direktör är skyldig att följa bolagets pensionsregler. B.T. fick ett exemplar av avtalet. Vid ett styrelsemöte i Superfos den 22 mars 1990 i närvaro av J.M. B.S. N.M. och B.T. framlades enligt protokollet texten till anställningskontraktet. Det antecknades att villkoren godkändes och att J.M. skulle underteckna kontraktet då det utskrivits. B.T. ville inte acceptera avtalet. Något anställningskontrakt kom överhuvudtaget aldrig till stånd. – Löneskatt infördes 1991. Skatten medförde ökade kostnader för arbetsgivare beträffande pensioner. B.T. fick uppfattningen att B.B. diskuterade den ökade kostnaden med danskarna och att det kunde vara tillfälle att se över pensionerna. B.T. hade inte klart för sig på vad försäkringen kostade och tog kontakt med J.G. Denne redovisade pensionskostnaderna i ett brev. B.T. skickade brevet vidare till Superfos Emballage A/S, som emellertid inte hörde av sig. – När B.T. en dag i augusti 1995 kom till Superfos fann han en den 11 juli 1995 dagtecknad uppsägning av sin anställning. Uppsägningen var undertecknad av styrelseledamoten P.F. I uppsägningen angavs att förordnandet som VD upphörde med omedelbar verkan och att B.T. under uppsägningstiden var befriad från arbetsplikt. Det angavs vidare bl a att anställningen upphörde den 31 augusti 1996, att under uppsägningstiden successivt skulle utbetalas gällande månadslön och pensionspremier samt att Superfos i den mån hyresbidrag, tillgång till fri bil och fri telefon skulle betraktas som löneförmåner var berett att förhandla om kontant avlösning av förmånerna. B.T. hade i augusti 1995 en månadslön om 51 476 kr och därjämte bl a hyresbidrag om 1 500 kr och fri telefon. – Efter ansökan hos kronofogdemyndigheten och beslut där den 7 november 1995 började Superfos den månaden att med tillämpning av kvittningslagen kvitta i B.T:s lön. Av kronofogdemyndigheten bestämt förbehållsbelopp var 11 253 kr per månad. Beslutet gällde året ut. Superfos ansökte den 19 januari 1996 om nytt beslut. Kronofogdemyndigheten meddelade ett sådant den 1 februari 1996. Förbehållsbeloppet bestämdes nu till 11 362 kr. Superfos saknade rätt att kvitta. Det förelåg ingen klar och förfallen gäld. Kvittning ägde ändock rum till och med augusti 1996 och även i januari 1996 fastän beslut från kronofogdemyndigheten då inte fanns. Superfos kvittade därtill på det sättet att lönen sänktes till belopp, som efter kvittning och avdrag av preliminärskatt uppgick till ungefär förbehållsbeloppet. Genom den otillåtna kvittningen har B.T. kränkts. Kvittning utan att beslut förelegat har inneburit ytterligare kränkning. Pensionspremier har inte erlagts av Superfos för B.T:s försäkring hos Wasa under tiden från uppsägningen till anställningens upphörande i augusti 1996. B.T. är berättigad att erhålla betalning för premierna. B.T. har inte erhållit hyresbidraget om 1 500 kr per månad under tiden november 1996 till anställningens upphörande och inte heller ersättning för fri telefon. Ersättningen härför kan uppskattas till 4 000 kr för tiden från och med oktober 1995 till anställningens upphörande.

B.T. har – såsom han slutligen bestämt sin talan – yrkat att

1. Superfos förpliktas att till honom utge

a) innehållen lön för tiden november 1995 – augusti 1996 med 285 760 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen å 36 476 kr från och med den 20 november 1995, å 34 976 kr från och med den 20 december 1995, å 26 476 kr från och med den 20 januari 1996, å 23 976 kr från och med den 20 februari 1996 respektive den 20 mars 1996 och den 20 april 1996, samt å 28 976 kr från och med den 20 maj 1996, den 20 juni 1996, den 20 juli 1996 respektive den 20 augusti 1996, allt till dess betalning sker;

b) semesterersättning med 1 740 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från och med den 20 augusti 1996 till dess betalning sker;

c) hyresbidrag med 15 000 kr för tiden november 1995 – augusti 1996 jämte ränta enligt 6 § räntelagen å 1 500 kr från och med den 1 december 1995, å 1 500 kr från och med den 1 januari 1996, å 1 500 kr från och med den 1 februari 1996, å 1 500 kr från och med den 1 mars 1996, å 1 500 kr från och med den 1 april 1996, å 1 500 kr från och med den 1 maj 1996, å 1 500 kr från med den 1 juni 1996, å 1 500 kr från och med den 1 juli 1996, å 1 500 kr från och med den 1 augusti 1996 samt å 1 500 kr från och med den 1 september 1996 till dess betalning sker;

d) ersättning för telefon för tiden från och med oktober 1995 till och med augusti 1996 med 4 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen å 1 000 kr från och med den 1 oktober 1995, å 1 000 kr från och med den 1 januari 1996, å 1 000 kr från och med den 1 april 1996 och å 1 000 kr från och med den 1 juli 1996 till dess betalning sker; samt

e) allmänt skadestånd för otillåten kvittning med 80 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från och med dag för delgivning av stämningsansökan den 29 februari 1996 till dess betalning sker.

2. tingsrätten fastställer att Superfos har att till honom erlägga pensionsförsäkringspremier med 132 310 kr vid kraftigt verkande vite om 200 000 kr.

3. Superfos förpliktas betala hans rättegångskostnader.

B.T. har förbehållit sig rätten att mot Superfos föra talan om fastställelse eller fullgörelse av ytterligare betalning avseende pensionsförsäkringens värde om värdet av de av Superfos under tiden mellan uppsägningen och anställningens upphörande erlagda pensionspremierna visar sig medföra lägre pension än om premierna erlagts rättidigt.

Superfos har bestritt ettvart yrkande men vitsordat skäligheten i och för sig av respektive yrkat belopp jämte ränta utom beloppet avseende skadestånd. Vad gäller pensionspremier har Superfos vitsordat yrkat belopp om 132 310 kr, om tingsrätten finner att premier skall utgå enligt pensionsförsäkringen och 38 610 kr för det fall tingsrätten finner att pension skall utgå enligt ITP-planen. Om pension skall utgå enligt det danska direktörsavtalet skall ytterligare ersättning inte utgå. Beträffande skadestånd har Superfos vitsordat 10 000 kr.

Superfos har anfört: B.T. anställdes hos Superfos 1979 och var VD från och med 1986 till augusti 1995. ITP-planen som B.T. tillhörde men gick ur 1988 i samband med att han tecknade pensionsförsäkring hos Wasa innebar en månadspremie för Superfos om cirka 15 procent av B.T:s månadslön. Pensionsförsäkringen hos Wasa innebar en månadspremie för Superfos om cirka 35 procent av månadslönen. Superfos har aldrig godkänt pensionsavtalet med Wasa. B.T. har brutit mot aktiebolagslagens bestämmelser i 8 kap 10 § när han som verkställande direktör tecknade försäkringen. Varken vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet eller senare har B.T. uppgivit för Superfos styrelse eller Superfos Emballage A/S att han tecknat försäkringen, ej heller vad den innebar. Ingen styrelseledamot hos Superfos och ej heller någon befattningshavare hos Superfos Emballage A/S har sett den skrivelse som J.G. ställt till Superfos och skickat till B.T. Av försäkringsofferten framgår att försäkringen skulle bli kostnadsneutral för Superfos om B.T. avstod från en årsbonus om 55 000 kr. B.T. har aldrig haft sådan bonus och har inte avstått från bonus. 1986 fick han en bonus på 30 000 kr, 1987 40 000 kr och 1988 20 000 kr. Därefter fick B.T. ingen bonus. Det har aldrig varit fråga om någon automatisk bonus. En sådan har alltid varit relaterad till resultatet och alltid förhandlats fram särskilt. Under 1989 beviljade sig B.T. själv en löneökning. Förhållandet kom till J.M:s kännedom. J.M. accepterade inte löneökningen. B.T. sade då upp sig från sin anställning. J.M. hade ingen erinran mot det. Efter ingripande från F.E:s sida accepterade B.T. de villkor som J.M. lämnat och återtog sin uppsägning. J.M. skrev en bekräftelse och att ett mer formellt avtal skulle träffas. J.M. uppdrog åt N.M. att upprätta ett anställningsavtal. N.M. gjorde det. Innehållet i avtalet föredrogs vid ett styrelsemöte i Superfos i mars 1990 och godkändes av B.T. Avtalet skulle sedan underskrivas. Det blev inte så men B.T. förklarade för N.M. att han accepterade avtalet. Till detta var fogat Superfoskoncernens reglemente avseende direktörer. Reglementet innebar att Superfos såvitt angick pension betalade 10 procent av den anställdes direktörsbruttolön medan denne själv betalade 5 procent. Superfos Emballage A/S hade dotterbolag i olika länder. För dessa bolag fick ske konvertering till särskilda arrangemang. Så var det också när det gällde Sverige. Något sådant arrangemang fanns dock inte för B.T. Superfos hävdar att B.T. är bunden av innehållet i anställningsavtalet och därmed endast är berättigad till pensionspremie med 10 procent av månadslönen. Om inte så skulle anses är B.T. i vart fall inte berättigad till pensionspremie utöver vad ITP-planen medger. – Superfos gör gällande följande såvitt angår pensionsförsäkringsavtalet med Wasa. 1. B.T. har vid ingående av pensionsförsäkringsavtalet med Wasa begått brott – grov trolöshet mot huvudman – genom att missbruka sin förtroendeställning till skada för Superfos och indirekt för Superfos Emballage A/S såsom innehavare av samtliga aktier i Superfos. 2. B.T. har varit jävig enligt 8 kap 10 § aktiebolagslagen. Han har överskridit sin befogenhet och behörighet. Han är därför skadeståndsskyldig för den skada som drabbat Superfos och sekundärt Superfos Emballage A/S. 3. Superfos har befunnit sig i villfarelse och i följd därav av misstag utgivit pensionspremierna, något som är att jämställa med för mycket utbetald lön. – För mycket utbetald lön skall av B.T. återbetalas till Superfos.

Vad gäller kvittning föreligger vid oriktig betalning rätt att kvitta enligt kvittningslagen. Det har varit en klar och ostridig fordran. Den har överstigit vad som kvittats. Pensionsavtalet har tecknats av B.T. i tjänsten. Skada har uppkommit för Superfos och indirekt för Superfos Emballage A/S. Superfos hävdar att Superfos varit berättigat att kvitta. Superfos vidgår att kvittning skedde formellt felaktigt i januari 1996 eftersom då inget beslut förelåg från kronofogdemyndigheten. Emellertid kom beslutet strax efter det att kvittning skett. Vidare kvittades endast 26 000 kr den månaden. Om det skulle anses att Superfos inte varit berättigat att kvitta hävdar Superfos att skadestånd skall bortfalla eller i vart fall kraftigt jämkas och sättas till 0 kr. Superfos åberopar därvid att Superfos genom den information som Superfos hade haft skäl att vidtaga åtgärden. Kvittning tillgick vidare så att kvittning skedde från bruttolönen. På den reducerade lönen drogs sedan preliminärskatt och betalades sociala avgifter. Om Superfos inte gjort på det sättet skulle B.T. fått svårare att betala tillbaka.

Superfos har i sin tur väckt talan mot B.T. och därvid åberopat i huvudsak samma grunder som åberopats till stöd för bestridandet av B.T:s yrkanden.

Superfos har för sin del yrkat att B.T. förpliktas att till Superfos betala

a) pensionspremier för tiden januari 1989 – juli 1995 med i första hand 862 757 kr jämte ränta enligt 2 och 5 §§ räntelagen från den 25 i månaderna januari 1989 – december 1989, januari 1990 – december 1990, januari 1991 – december 1991, januari 1992 – december 1992, januari 1993 – december 1993, januari 1994 – december 1994, januari 1995 – till och med juli 1995 å 9 139 kr respektive 9 931 kr, 10 818 kr, 11 214 kr, 10 817 kr, 12 255 kr och 13 231 kr, allt till och med den 25 november 1995, samt å 826 281 kr den 26 november 1995 – den 25 december 1995, å 791 305 kr den 26 december 1995 – den 25 januari 1996, å 764 829 kr den 25 januari 1996 – den 25 februari 1996, å 740 853 kr den 26 februari 1996 – den 25 mars 1996, å 716 877 kr den 26 mars 1996 – den 25 april 1996, å 692 901 kr från den 26 april 1996 – den 25 maj 1996, å 663 925 kr från den 26 maj 1996 – den 25 juni 1996, å 634 949 kr från den 26 juni 1996 – den 25 juli 1996, och å 605 973 kr från den 26 juli 1996 – den 25 augusti 1996;

b) pensionspremier för tiden januari 1989 – juli 1995 med i andra hand 606 758 kr jämte ränta enligt 2 och 5 §§ räntelagen under tider som angivits under a) å 7 265 kr, 8 891 kr, 9 271 kr, 7 576 kr, 8 384 kr, 9 395 kr och 9 146 kr, allt till och med den 25 november 1995 och därefter under tider som angivits under a) å 570 282 kr, 535 306 kr, 508 830 kr, 484 854 kr, 460 878 kr, 436 902 kr, 407 926 kr, 378 950 kr, 349 974 kr respektive 320 998 kr; samt

c) erlagd löneskatt under 1991–1995 å pensionspremier med enligt ovan under a) 127 666 kr och under b) 86 127 kr jämte ränta å respektive belopp enligt 6 § räntelagen från den 18 april 1996 till dess betalning sker.

Superfos har förtydligat yrkandena enligt följande. Beloppen under a) respektive b) avser i första hand skadestånd och i andra hand återbetalning av felaktigt utbetald löneförmån. Beloppen under c) är skadestånd. Det är fråga om direkt skada för Superfos och indirekt skada för Superfos Emballage A/S som ägare av samtliga aktier i Superfos. Skadan är densamma för Superfos och Superfos Emballage A/S. Superfos Emballage A/S har överlåtit sina anspråk till Superfos. Från yrkade belopp skall avgå kvittad lön och semesterersättning med 276 500 kr.

B.T. har vitsordat metoden att beräkna yrkade belopp ävensom ränta men bestritt respektive yrkande.

B.T. har anfört: Han förnekar brott. Om brott begåtts av honom är det inte grovt. Eftersom i så fall brottet begicks 1988 då pensionsförsäkringsavtalet ingick är brottet preskriberat eftersom åtal inte väckts. Om brottet skulle anses perdurerande, vilket bestrids, kan det inte vara fråga om längre tid tillbaka än 5 år från den 8 september 1997. – Enligt 15 kap 3 § aktiebolagslagen krävs, för att talan om skadestånd till bolag skall få väckas, beslut på bolagsstämma och, såvitt gäller bl a verkställande direktör, att visst antal aktieägare röstat mot förslag om ansvarsfrihet. Beslut på någon bolagsstämma om talan förekommer inte. B.T. har vidare beviljats ansvarsfrihet vid förekommande bolagsstämmor under hans VD-skap. På grund härav skall Superfos talan om skadestånd avvisas eller ogillas. I vart fall skall en talan om skadestånd väckas inom ett år från det årsredovisning lades fram på bolagsstämma och sist inom tre år från utgången av det räkenskapsår då åtgärden som ligger till grund för talan vidtogs. Med hänsyn härtill har Superfos rätt till talan prekluderats. B.T. yrkar därför att Superfos talan ogillas för tid före utgången av 1995 och i andra hand 1993. För det fall han anses skadeståndsskyldig yrkar han att skadeståndet enligt 15 kap 4 § aktiebolagslagen jämkas till 0 kr med hänsyn till att det varit ett för svenska förhållanden normalt VD-pensionsavtal, att Superfos känt till avtalet och att skadan, om sådan anses föreligga, varit ringa.

Superfos har anfört: Om påstått brott inte anses grovt har preskription ändå inte inträtt eftersom brottet är att anse som perdurerande. Preskription saknar dessutom relevans eftersom det inte är fråga om åtal mot B.T. Annan preskriptionstid än den 10-åriga fodringspreskriptionen gäller därför inte. Superfos vitsordar att B.T. beviljats ansvarsfrihet för tiden före 1995. För 1995 beviljades B.T. på den 1996 hållna bolagsstämman inte ansvarsfrihet. Har bolagsstämma vägrat ansvarsfrihet krävs inget stämmobeslut för talan mot styrelseledamot eller verkställande direktör. Superfos årsredovisningar har inte innehållit uppgifter om pensionsförsäkringspremierna. De har därmed inte innehållit fullständiga uppgifter. Det är först 1995 som Superfos fått kännedom om försäkringen. Tid att väcka talan är med hänsyn härtill enligt 15 kap 5 § aktiebolagslagen utsträckt även om ansvarsfrihet beviljats. Om ansvarsfrihet eller preskription skulle frita B.T. skall Superfos talan ändå bifallas då Superfos Emballage A/S såsom ensam aktieägare i Superfos överlåtit sitt fordringsanspråk till Superfos och då aktieägares rätt inte preskriberas enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen. Superfos har genom överlåtelsen erhållit samma rätt som Superfos Emballage A/S.

B.T. har bemött vad Superfos anfört enligt följande: B.T. vitsordar inte att ansvarsfrihet inte beviljats honom. Han vitsordar inte att annan får föra talan än Superfos och inte heller att någon överlåtelse från Superfos Emballage A/S till Superfos skett. Om sådan överlåtelse anses visad gäller aktiebolagslagens regler och bolagsstämmobeslut som förutsättning för talan. Han bestrider att premier för en pensionsförsäkring är att hänföra till lön.

B.T. har under målets handläggning, sedan Superfos angivit förstahandsgrunden för talan vara brott, utöver nu åberopade omständigheter till stöd för yrkandet om avvisning eller ogillande gjort gällande att aktiebolagslagens bestämmelser i 15 kap 3 § om stämmobeslut är att tillämpa även om grunden för talan är påstående om brott och även på grund därav yrkat avvisning av Superfos talan.

I beslut den 3 september 1997 har tingsrätten funnit att enligt 15 kap 5 § sista stycket aktiebolagslagen skadeståndstalan, som grundas på brott, kan föras av bolagsstyrelse och att därav följer att beslut vid bolagsstämma inte erfordras för rätten att väcka talan, om grunden är brottslig handling. Tingsrätten har på grund därav funnit att Superfos talan inte kunde avvisas samt lämnat yrkandet utan bifall.

B.T. har efter det att huvudförhandling i målet hållits anmält missnöje mot beslutet. Tingsrätten har i beslut den 30 september 1997 bestämt att talan mot beslutet får föras endast i samband med talan mot tingsrättens dom.

Tingsrätten har den 8 september 1997 förordnat om sammanläggning av målen.

DOMSKÄL

Från båda parters sida har som skriftlig bevisning åberopats en mångfald handlingar, däribland under respektive parts sakframställning nämnda.

Som muntlig bevisning har B.T. åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv samt vittnesförhör med B.S. B.B. G.S. J.G. samt M.D. medan Superfos åberopat förhör under sanningsförsäkran med P.F. samt vittnesförhör med N.M. F.E. och J.M.

B.T., P.F. och vittnena har berättat.

B.T.: VD-skapet innebar ingen förändring av hans roll i Superfos. Han kan sägas såväl före som efter den tidpunkten ha varit försäljningschef. Vid anställningen 1979 skrev han på ett anställningsavtal men därefter har han inte undertecknat något skriftligt avtal. Efter uppsägningen av anställningen 1989, som berodde på att J.M. dels inte tolkade B.T:s avtal som B.T. tyckte det skulle tolkas, dels var oförskämd, och B.T. återtagit uppsägningen sade J.M. att man fick formulera ett direktörskontrakt. Vid styrelsemötet i mars 1990, som hölls före bolagsstämman, fick han se det upprättade anställningsavtalet. Underlaget till avtalet var en av J.M. skriven mall. N.M. upprättade avtalet. Den angivna bilagan var med. B.T. tittade på avtalet. Detta diskuterades. B.T. ville ha en längre uppsägningstid än som stipulerades i avtalsförslaget. Styrelsen menade att B.T. skulle ha avtalsförslaget liggande hos sig för att överväga innehållet. Hade han några synpunkter fick han komma överens med J.M. B.T. minns att N.M. ringde honom före styrelsemötet och frågade om avtalet. B.T. sade att han tyckte att han fått förslaget sent. Något avtal träffades inte. – J.G. tog 1987 kontakt med B.T. per telefon i bostaden angående en pensionsförsäkring. J.G. talade om skillnaden mellan att vara VD och anställd och hur liten del som skulle betalas av Superfos. B.T., som då var 43 år, hade inte tid att ägna sig åt frågan då. J.G. hörde av sig på nytt hösten 1988. B.T. hade då mycket att göra eftersom Superfos, som haft sin verksamhet förlagd till Jönköping, höll på att etablera sig i Halmstad. J.G. besökte senare B.T. på kontoret. B.T. fick då veta att änkepensionsreglerna skulle ändras och blev rädd. Han tänkte på sin hustru. Han sade till J.G. att göra en överskådlig bild eftersom han måste presentera en sådan för sina chefer i Danmark. J.G. upprättade en överskådlig bild och lämnade den till B.T. som i sin tur presenterade den för J.M. B.T. har i sin almanacka för 1988 skrivit att presentation skedde den 28 november 1988 i samband med att J.M. var i Halmstad. Det var då också fråga om anställning av en kvinna i Superfos. B.T. har i almanackan skrivit OK för båda sakerna. B.T. träffade därefter J.M. i Paris den 7 december 1988 i samband med en gemensam middag. Före den fick han tillfälle att prata med J.M. om pensionsförsäkringen. Vid tillfället den 28 november hade han för J.M. presenterat staplar och diagram. En pensionsförsäkring skulle innebära att B.T. inte fick löneförhöjning. Pensionsförsäkringen skulle vara kostnadsneutral för Superfos och inte kosta mer än ITP-pensionen. Han sade inte till J.M. att premien skulle uppgå till 35 procent av hans dåvarande lön. Lönefrågor diskuterade han vid den tiden med J.M. B.T:s årslön för 1989 skulle öka med 55 000 kr. Principen för en pensionsförsäkring var således klar för J.M. den 7 december. B.T. frågade J.M. om det var klart med pensionsförsäkring hos Wasa. J.M. tyckte en pensionsförsäkring var positiv för Superfos och svarade ”Yes”. B.T. sade därefter till J.M. att det nog skulle komma en bunt papper till J.M. för underskrift. J.G. skickade papper till B.T. B.T. ringde till Superfos Emballage A/S i Danmark och frågade efter J.M. för att förvissa sig om att J.M. gick att anträffa. B.T. fick veta att J.M. inte skulle komma förrän lille julafton. Av samtalet med Superfos Emballage A/S framgick att J.M. nog inte skulle arbeta dagarna mellan jul och nyår. B.T. ville inte ringa hem till J.M. och störa denne. Det sade han till J.G. Han sade också att han tänkte skicka papper till J.M. och att han hoppades att de skulle bli underskrivna. J.G. sade då att det räckte att B.T. skrev under. Han gjorde då det. B.T. hade i princip bonus varje år. För hans del var bonus baserad på om vissa uppställda mål nåddes. För 1989 blev det inget bonusavtal. Han vet inte varför. B.T. kände till sedan tidigare hur det var med pension för direktörer i Superfos Emballage A/S. Något sådant avtal har B.T. aldrig haft. Vid styrelsemötet i mars 1990 var det inte tal om hans pension. Varje år gjorde B.B. och B.S. upp en budget angående förväntade kostnader. Senare ersattes B.S. av U.M. Av och till kom folk från Ernst & Young och gjorde kontroller. Folk kom också från Superfos Emballage A/S. Däribland var B.S. Räkenskaperna i Superfos genomgicks därvid. Han känner inte till hur bokföringen av hans pensionspremier ägt rum och visste inte att det för ändamålet fanns en särskilt konto. I samband med att löneskatt infördes blev U.M. av B.B. informerad om att det var möjligt att justera hans pension. – Samarbetet med P.F. fungerade inte. Uppsägningen upplevde B.T. som chockartad. När sedan Superfos kvittade i hans lön ströps hans betalningsmöjligheter. Han var tvungen att sälja vissa aktier. Hans hälsa påverkades. Han blev deprimerad och har fortfarande svårt att strukturerat tänka framåt. Han har gått och går fortfarande hos psykolog. Han intar också antidepressiva medel. I september 1996 drabbades han av hjärtinfarkt.

P.F. Han fick ansvaret för Superfos den 1 april 1994. Han blev senare och är fortfarande VD. I juli 1995 hade han stämt möte med B.T. i Halmstad. B.T. kom inte. P.F. tog då tillfället att se vad B.T. hade i lön. Han fann då att B.T. utöver lön hade en pension, som innebar en premie om 35 procent av lönen. Han fann också bl a betalningar från Superfos för hyra av tennisbana, för telefon i B.T:s sons namn och reseräkningar för golfarrangemang. P.F. frågade revisorn om det fanns skriftligt avtal om pensionen och fick veta att sådant inte fanns. P.F. tog upp pensionsfrågan med direktörerna i Superfos Emballage A/S, däribland F. E. koncernchefen och finansdirektören. 35 procent av lönen var en pensionsordning som B.T. inte skulle ha kunnat förhandla sig till. Den skulle inte ha godtagits. B.T. har inte talat om sitt pensionsarrangemang. P.F. har inte diskuterat bonus med B.T. Denne har inte fått bonus och inte heller avstått från bonus. P.F. har inte sett något skriftligt avtal om B.T:s anställning. Av bilagan till avtalsförslaget framgick emellertid pensionsvillkor för direktörer. Hyresbidrag och ersättning för telefon hörde enligt hans uppfattning till arbetet. I månadsrapporten och årsredovisningar avseende Superfos har P.F inte sett något om B.T:s pension. B.T. blev på bolagsstämman i Superfos 1996 inte beviljad ansvarsfrihet för 1995. P.F. äger ensam rätt att företräda samtliga Superfos Emballage A/S aktier i Superfos. Han har i denna egenskap överlåtit Superfos Emballage A/S fordringsanspråk å B.T. till Superfos och har uppdragit åt Superfos ombud att väcka talan.

B.S. Hon blev ekonomidirektör hos Superfos Emballage A/S 1985. Hennes pensionsvillkor var i enlighet med reglerna i Danmark, som innebar att Superfos Emballage A/S betalade 10 procent av hennes lön medan hon själv betalade 5 procent. Superfos Emballage A/S hade många dotterbolag utanför Danmark. Vad som skulle gälla var en fråga mellan vederbörande VD och dennes chef. De danska reglerna gällde inte utanför Danmark. B.S. kände inte till att B.T. haft ifrågavarande pensionsförsäkring förrän i samband med att hon kallades att vittna i målet. Pensionen var en fråga mellan B.T. och J.M. Den senare visste vad marknadscheferna kostade. Som ekonomidirektör i Superfos Emballage A/S skulle hon hålla ögonen på kostnaderna i Superfos. Hon tror att hon kom in i styrelsen 1986. Enskildas löner och pensioner hade hon inte med att göra. Det var Ernst & Young som genomgick räkenskaperna och som utförde den externa revisionen. B.S. var med vid styrelsemötet i mars 1990. B.T. skulle ha ett anställningskontrakt som N.M. skulle ta fram. Hon minns att B.T. inte skrev under men minns inga detaljer kring mötet. Det hade förekommit diskussioner om B.T:s pensionsförhållanden. B.S. har inget minne av att B.T. var i kontakt med henne om pension 1988/89 och inte heller att det förekommit diskussioner om övergång till annan pensionsform. Hon har inte känt till att pensionspremierna uppgick till 35 procent av B.T:s bruttolön. Om hon sett det skulle hon ha frågat sina chefer om riktigheten av sådan pension. Varken F. E. J.M. eller någon annan har sagt något till henne. Hon har ingen uppfattning om sannolikheten för om 35 procent skulle ha accepterats. Månadsrapporter kom från Superfos till Superfos Emballage A/S. De var summariska. Det framgick inte av dem något om B.T:s pension. Inte heller av årsredovisningarna framgick denna. Hon minns inte om det i Superfos fanns något särskilt konto för B.T:s pension. Om konto funnits hade det gått att se kostnaden. Det var mer U.M. som hade med Superfos att göra. B.S. lämnade Superfos Emballage A/S i april 1993.

B.B. – Hon är godkänd revisor. Genom G.S. som var revisor i Superfos, kom hon att hjälpa till med revisionsarbetet i Superfos. Det var för det mesta hon som utförde granskningsarbetet. Hon var med under åren 1979 till augusti 1995. Till och med 1994 var hon med om att göra bokslut i Superfos. Bokslutsgranskningen skedde alltid i januari. Ekonomipersonal från Danmark deltog alltid. B.S. var med ett antal år. Hon tror att det var 1988, 1989 och 1990. U.M. var med de sista åren. Årsredovisningen skulle vara upprättad enligt internationell metod. Hon vet att en individuell pensionsförsäkring för B.T. tecknades och att B.T. då gick ur ITP. Hon kunde se det vid bokslutsgranskningen. Hon kontrollerade endast de skattemässiga konsekvenserna. Kostnaderna för pensionen redovisades i ett särskilt konto, i vart fall från det att löneskatt infördes 1990 eller 1991. Hon tror att ett särskilt konto för B.T:s lön också fanns men minns inte det. Folk från Danmark gick igenom konto för konto ganska noggrant. Någon särredovisning av B.T:s pensionspremier förekom inte i årsredovisningarna till PRV men i datalistorna som gick till och genomgicks av Superfos Emballage A/S. Hon pratade inte med någon om pensionsförsäkringen. Det var mer regel än undantag att en VD hade ett individuellt pensionssparande. B.T:s pension låg i och för sig ganska högt men inte osedvanligt högt. Reaktionen kom i samband med att löneskatten infördes. Hon tror att det var B.S. som tog upp frågan. Eftersom det var vanligt med pensionsförsäkring kände hon aldrig att det var något konstigt med att B.T. hade en sådan. Kostnaden redovisades också öppet på särskilt konto. Hon har inte sett något avtal mellan Superfos och B.T. och tror inte att det fanns något sådant. Hon känner inte till något om förhandlingar angående pensionsförsäkringen. Hon har inte sett något anställningsavtal avseende B.T. P.F. frågade henne i augusti 1995 om hon sett något avtal om pensionsförsäkring. I förvaltningsberättelser, som hon upprättade, fanns inget nämnt om B.T:s pension. Hon hade hört talas om att B.T. hade bonus. Sådan är att betrakta som lön.

G.S. Han är auktoriserad revisor och var ganska länge revisor i Superfos. B.B. skötte det direkta arbetet. Han tog del av underlag och kommentarer som B.B. tog med sig till Jönköping. Han kände inte till när B.T. gick från ITP till individuell pensionsförsäkring. Det blev diskussion därom först då löneskatten infördes 1990/91. Pensionskostnaden blev då högre. Han har inte diskuterat B.T:s pension med någon i Superfos styrelse. Pensionskostnaden redovisades på ett särskilt konto i Superfos bokföring. Det var inte aktuellt vid något tillfälle att inte bevilja B.T. ansvarsfrihet. Om inte ansvarsfrihet beviljats skulle G.S. fått veta det. Det utgår han från. Protokoll som inte innehåller något om ansvarsfrihet måste betyda att ansvarsfrihet beviljats. Han har ingen kommentar att göra till pensionsförsäkringen utöver vad han nu sagt.

J.G. Han tog 1987 kontakt med B.T. som privatperson och diskuterade med denne en omläggning av pensionsförsäkring från SPP till Wasa. I slutet av 1988 tog han på nytt kontakt med B.T. Som VD tillhörde B.T. frikretsen och kunde ha en individuell försäkring och alltså ingen kollektiv försäkring. Allt byggde på att en pensionsförsäkring skulle vara kostnadsneutral för Superfos och att endast en marginell ändring skedde. Det blev dyrare 1991 då löneskatten tillkom. B.T:s önskan var också att en pensionsförsäkring skulle vara kostnadsneutral för Superfos. Allt drog ut på tiden. B.T. skulle ha tag i J.M. för att få dennes godkännande. J.G. låg på B.T. och menade att B.T. måste se till att få tag på J.M. före årsskiftet. J.G. ringde B.T. någon dag efter julhelgen. J.G. utgick från att B.T. fått tag i J.M. och att det var OK. Ur Wasas synpunkt gick det bra att B.T. skrev under försäkringsavtalet. Premier erlades med dels ett månadsbelopp, dels ett belopp vid årets slut. Genom att göra en baklängesräkning från B.T:s lön och bonus fick J.G. fram försäkringspremien. B.T. uppgav att han hade en bonus om 55 000 kr. Tilläggspremie erlades 1989 men inte därefter. För kostnadsneutralitet var det nödvändigt att B.T. avstod från bonus. J.G. har inte haft kontakt med någon annan i Superfos än B.T. 1992 ringde B.T. och sade att Superfos hade synpunkter på att B.T. hade så höga pensionskostnader. J.G. skrev ett brev med förklaring av dessa och skickade det till B.T. Han utgick därvid ifrån att det var löneskatten som utgjorde problem. Den var 21,85 procent. J.G. hörde inget från Superfos eller B.T. och utgick från att det var OK.

M.D. Hon arbetade hos Superfos under tiden april 1989 till maj–juni 1990. Hon hade hand om löner och fakturabetalningar samt ordermottagning. Hon svarade också för betalning av pensionsavgifter. Det fanns någon form av pension för B.T. men hon minns inget om den. Det kom ofta besök från Superfos Emballage A/S. Ingenting undanhölls. Hon minns inte om det fanns något särskilt konto för B.T:s pension. Från ungefär mitten av hennes anställningstid skickades månadsrapporter till Danmark. I dessa redovisades inte pensionsbetalningar för B.T. Månadsrapporterna upptog klumpsummor. Löpande kom pengar från Superfos Emballage A/S. Intäkter till Superfos gick dit. Hon har säkert träffat B.S. men har inte diskuterat något med henne. Marie Dahl var inte med vid framtagning av bokslut.

Nils Malmström: Han var styrelseledamot i Superfos under åren 1971–1996. Det var inte känt för honom att B.T. tecknade en pensionsförsäkring i Wasa. B.T. var inte i kontakt med N.M. om att byta pensionsform. N.M. har inte heller av någon annan fått veta något om pensionen. 1990 aktualiserades B.T:s anställning i Superfos och det var tal om att B.T. skulle sluta i Superfos. N.M. fick i uppdrag från Danmark att upprätta ett anställningsavtal och fick ett standardkontrakt, som skulle vara som ledning. N.M. upprättade i stället ett förslag, som mer passade svenska förhållanden. Ett par brev med Danmark växlades. På styrelsesammanträde i Superfos 1990 var det i stort sett klart hur avtalet skulle vara formulerat. Avtalet var emellertid inte färdigskrivet. När så var gjort skulle Superfos ordförande underteckna avtalet. Innehållet i avtalet föredrogs inte på sammanträdet. Det talades helt allmänt om att avtal skulle träffas. På sammanträdet diskuterades inte B.T:s pension. Avtalet var inte utskrivet därför att bilagan från Danmark inte var redigerad. N.M. skickade anställningskontraktet med bilaga till B.T. Denne ringde i april–maj 1990 och sade att det inte fanns något att erinra. N.M. räknade med att J.M. ombesörjde undertecknandet. N.M. har aldrig haft att göra med B.T:s löneförhållanden. Det var G.S. som skötte revisionen. Vid bolagsstämma i Superfos framlades årsredovisning. B.S. var styrelseledamot i Superfos några år. N.M. har inte med någon diskuterat kostnaderna för VD. – Om en VD inte äger ett bolag föreligger jäv om VD för bolagets räkning tecknar ett pensionsavtal som gäller VD själv.

F.E. J.M. svarade för Superfos före honom. Det var med J.M. som B.T. skulle diskutera angående lön. Denna skulle godkännas av VD i Superfos Emballage A/S. B.T. har förklarat ITP-pensionen för F.E. men inte upplyst om att B.T. hade ett annat pensionssystem. F.E. som tyckte att ITP-pensionen på upp till 20 % var dyr, är säker på att J.M. inte skulle ha accepterat premier på 35 procent av bruttolönen och att inte heller VD i Superfos Emballage A/S skulle gjort det. Utanför Danmark är det lokala förhandlingar som avgör pensionsfrågor. Det har inte på bolagsstämmor eller i Superfos styrelse varit tal om B.T:s pension. F.E. har inte hört talas om den före 1995. F.E. var med på bolagsstämma i Superfos 1992–1993 eller 1993–1994. Han kände till att såväl internrevision som externrevision förekom. F.E. tror inte att han sett något brev från J.G. Han kände B.B. till namnet och visste att hon utförde externrevision. Han känner inte till något om B.T:s konton. Han anser att pensionspremierna borde ha uppmärksammats vid den externa revisionen och även vid den interna. Han känner B.S. som en kompetent person. Eftersom det funnits en svensk revisor har man lyssnat på denne. F.E. har ingen förklaring till att pensionen inte uppmärksammats. B.T. har inte avstått från lön eller bonus under tid som F.E. i moderbolaget hade ansvaret för Superfos. F.E. minns inte om bonus utbetalts under den tiden. Han var med i Superfos styrelse från hösten 1992 till den 1 april 1994.

J.M. Från 1987–1991 ansvarade han för Superfos och förhandlade med B.T. om dennes lön. Det fanns alltid skriftliga bekräftelser på löneöverenskommelserna. B.T. hade ett bonusavtal, som var relaterat till omsättningen eller lönsamheten i Superfos. Om Superfos sade att bonus skulle utgå så blev det så. Det hade den anställde inget inflytande över. Lönefrågor diskuterades vid nyår. Han minns att B.T. sade upp sig 1990 för att B.T. inte var nöjd med lönen och att B.T. efter samtal med F.E. återtog uppsägningen. Det fanns ett utkast till ett anställningskontrakt som utarbetats av N.M. J.M. kände till att andra regler om pension gällde i Sverige och att B.T. här hade en pensionsförsäkring men han kände inte till innehållet. Han minns att det var tal om en pensionsförsäkring i Wasa och att han diskuterat pension med B.T. En försäkring skulle inte ha kostat något för Superfos. Han minns inte om B.T. sagt något om avstående av bonus. Han kan inte minnas om han i Paris pratat med B.T. om pension. Om J.M. sanktionerat en pensionsförsäkring skulle det ha skett skriftligt och sedan registrerats. Han skulle också ha pratat med chefen för Superfos Emballage A/S. Det skulle han ha gjort även om kostnaderna för Superfos inte skulle ökat. Han minns inte om han pratat med den danske chefen. Han minns inte brevet som J.G. skrivit. B.S. har inte sagt något om B.T:s pension.

Tingsrättens bedömning

Det antecknas till en början dels som ostridigt att Superfos kvittat i B.T:s lön under tiden från den 25 november 1995 till och med augusti 1996 på sätt att B.T. å Superfos har en lönefordran med 285 760 kr och därtill en fordran på semesterersättning med 1 740 kr, allt jämte ränta, och dels att parterna är ense även i fråga om skäligheten av yrkade belopp och ränta i övrigt utom beträffande av B.T. yrkat skadestånd.

Vad härefter först gäller B.T:s yrkande om hyresbidrag och ersättning för telefon under uppsägningstiden har såvitt framkommit inte avhandlats mellan parterna vad som skulle gälla i fråga om sådan ersättning under uppsägningstid. Respektive ersättning är till beskaffenheten sådan att det ligger närmast att se ettvart delbelopp som kostnadsersättning för arbete som utfördes i hemmet för Superfos. Det är utrett att B.T. under uppsägningstiden varit befriad från arbetsplikt och följaktligen inte utfört arbete för Superfos efter uppsägningen. Med hänsyn till vad nu sagts och då från B.T:s sida inte visats att ifrågavarande ersättning skulle utgå även om B.T. inte utförde arbete kan mot Superfos bestridande B.T:s yrkanden såvitt nu är i fråga inte vinna bifall.

För rätt till kvittning mot B.T:s lönefordran har i den situation som förelegat krävts att av Superfos åberopad fordran varit klar och förfallen och att det varit fråga om ersättning för skada som B.T. vållat Superfos uppsåtligen i tjänsten. Frågan om rätt till kvittning förelegat har sådant samband med Superfos talan om skadestånd att B.T:s skadeståndsyrkande liksom B.T:s yrkanden i övrigt skall upptagas efter det att Superfos talan prövats.

Beträffande Superfos talan kan det slås fast att det inte mellan Superfos och B.T. funnits något av parterna undertecknat skriftligt anställningsavtal för tiden efter det att B.T. 1986 utsetts till verkställande direktör för Superfos och att för tiden intill dess pensionsförsäkringen hos Wasa tecknades för B.T. pensionsförmåner enligt den s k ITP-planen gällde.

Enligt Superfos har B.T. blivit bunden av innehållet i ett av N.M. upprättat anställningsavtal med därtill fogat reglemente för Superfoskoncernens danska direktörer genom att vid styrelsemöte i Superfos i mars 1990 ha godkänt avtalet och därefter också för N.M. ha förklarat sig acceptera avtalet, varigenom B.T. inte haft rätt till pension utöver vad som gällt för ifrågavarande direktörer. Ingen av N.M. B.S. eller J.M. ger stöd åt påståendet att B.T. vid angivna styrelsemöte godkänt innehållet i vederbörande anställningsavtal. Enligt N.M. skall B.T. vid telefonsamtal i april–maj 1990 ha sagt att det inte funnits något att erinra mot avtalet. Detta talar för Superfos påstående men kan inte mot B.T:s bestridande bedömas tillräckligt för att det skall anses visat att ett muntligt anställningsavtal med av Superfos hävdat innehåll förelegat.

Det är ostridigt att B.T. för Superfos tecknat ifrågavarande pensionsförsäkring med Wasa. B.T. har hävdat att åtgärden fick anses vara sådan som han i egenskap av VD fick utföra för Superfos, att han haft J.M:s godkännande till åtgärden och att i allt fall Superfos i efterhand uttryckligt eller konkludent godkänt åtgärden. Av 8 kap 10 § 1 st aktiebolagslagen framgår bl a att ledamot eller verkställande direktör inte får handlägga fråga om avtal mellan bolaget och tredje man om han i frågan har ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot bolagets. B.T:s åtgärd att teckna en pensionsförsäkring är en sådan fråga, som kräver styrelsens uppdrag eller i vart fall godkännande. B.T. har att styrka sitt påstående om att ha haft J.M:s godkännande att för Superfos ingå pensionsavtalet. J.M. har vidgått att han med B.T. diskuterat pension och att det varit tal om en pensionsförsäkring i Wasa men hävdat bl a att en sanktion från hans sida till en pensionsförsäkring skulle ha skett skriftligt och att registrering hos Superfos skulle ha följt. Det har inte framkommit något som visar att skriftlig sanktion förelegat från J.M:s sida. Utredningen visar att uppgifter om kostnader för pensionsförsäkringen förekommit i Superfos räkenskaper och att kostnaderna i samband med att löneskatt infördes redovisats på särskilt konto. Nämnda förhållande räcker inte för att åtgärden skall anses ha blivit i efterhand godkänd. Fastmer talar däremot den omständigheten att inget av de vittnen, som hörts i målet och ingått i Superfos styrelse i tiden från pensionsförsäkringens tillkomst, känt till försäkringen. Det anförda innebär att B.T. inte styrkt sitt påstående om godkännande av pensionsförsäkringen och att B.T. därför varit jävig enligt 8 kap 10 § aktiebolagslagen.

Superfos har som grund för sin talan angivit i första hand att B.T. begått brottslig handling, grov trolöshet mot huvudman, genom missbruk av sin förtroendeställning som VD i Superfos och att B.T. därigenom skadat Superfos direkt och indirekt Superfos Emballage A/S som innehavare av samtliga aktier i Superfos. Som tingsrätten funnit ovan har Superfos inte styrkt sitt påstående att ett muntligt anställningsavtal med av Superfos hävdat innehåll förelegat. B.T. har före tecknandet av pensionsförsäkringen i Wasa haft pensionsvillkor enligt ITP-planen. Det ter sig inte rimligt att inte anse B.T. bibehållen vid de pensionsvillkor som gällt före ingåendet av avtalet med Wasa. B.T. har genom pensionsavtalet skadat Superfos men inte i vidare mån än som motsvarar skillnaden mellan premier som gällt enligt ITP-planen och erlagda premier för försäkringen hos Wasa. B.T. har genom tecknandet av pensionsförsäkringen även missbrukat sin förtroendeställning. För att B.T. skall anses ha begått påstått brott krävs att han handlat med uppsåt att missbruka sin förtroendeställning och därigenom tillfoga Superfos skada. B.T:s förnekande av skadeuppsåt vinner stöd av J.M:s uppgifter att avtalet skulle vara kostnadsneutralt. Det är alltså inte tillförlitligen visat att B.T. handlat med skadeuppsåt. Brott är följaktligen inte styrkt.

För rätt att väcka talan om ersättning för skada i fall då brott inte föreligger krävs att i 15 kap 5 § aktiebolagslagen angivna förutsättningar föreligger, däribland såvitt gäller skadeståndstalan mot bl a verkställande direktör att ansvarsfrihet vägrats vid bolagsstämma, såvida inte i bl a årsredovisning lämnats i väsentliga hänseenden ofullständiga uppgifter. Vidare krävs enligt 15 kap 5 § och 6 § sagda lag att talan väcks inom vissa tider. B.T. har gjort gällande att ansvarsfrihet beviljats honom och att på grund härav Superfos talan skall avvisas eller ogillas samt i vart fall ogillas på grund av preskription. Superfos har vitsordat att B.T. beviljats ansvarsfrihet för tiden före 1995 men inte för tiden därefter samt vidare gjort gällande bl a att årsredovisningarna inte innehållit uppgifter om pensionsförsäkringspremierna och därmed inte innehållit fullständiga uppgifter. Av Superfos åberopade årsredovisningar framgår att pensionskostnaderna inte däri har särskilt redovisats. Den omständigheten kan emellertid inte anses innebära att årsredovisningarna inte innehållit för sådana fullständiga uppgifter. Enligt protokoll från bolagsstämma i Superfos den 22 mars 1996 har styrelseledamöterna beviljats ansvarsfrihet. Superfos får genom protokollet anses ha visat att B.T. som då inte var styrelseledamot, inte beviljats ansvarsfrihet för år 1995. Med hänsyn till det sagda har Superfos inte haft rätt att väcka talan mot B.T. om skadestånd för tiden före 1995. Eftersom det är fråga om en processförutsättning skall i följd härav Superfos talan beträffande tiden före 1995 avvisas till den del talan avser skadestånd till Superfos medan talan till den del den avser året 1995 skall bifallas. Superfos har i andra hand gjort gällande att B.T:s åtgärd indirekt skadat Superfos Emballage A/S som aktieägare, att aktieägares rätt till talan inte preskriberas enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen, att Superfos Emballage A/S överlåtit sitt anspråk till Superfos och att skadan är densamma som för Superfos. Det får anses visat genom P.F:s vittnesmål att Superfos Emballage A/S till Superfos överlåtit sitt fordringsanspråk. Det får vidare anses att aktiebolagslagens regler inte avser aktieägare och att därmed hinder för aktieägare att väcka talan inte föreligger. Inte heller kan hinder anses föreligga att Superfos efter att ha övertagit fordringsanspråket för talan därom. Emellertid är enligt tingsrättens mening Superfos Emballage A/S skada indirekt och därmed en annan än skadan för Superfos. Någon utredning om Superfos Emballage A/S skada föreligger inte. Superfos talan i nu angiven del kan i följd härav inte till någon del bifallas och skall följaktligen därför ogillas.

Superfos har åberopat att Superfos befunnit sig i villfarelse och i följd därav av misstag erlagt pensionspremierna, att erläggandet av premier är att jämställa med för mycket utbetald lön och att B.T. därför skall betala tillbaka premierna. Pensionspremierna är i och för sig att jämställa med lön. Superfos utbetalningar kan emellertid – ehuru felaktiga – inte anses ha skett av misstag. Superfos rätt till ersättning för sådana betalningar är därför beroende av att krav framställs inom den i aktiebolagslagen stipulerade tiden. Eftersom så inte skett, kan Superfos talan i denna del inte bifallas såvitt avser utbetalningar före 1995.

Vad härefter gäller kvittningsfrågan finner tingsrätten att förutsättning för kvittning inte förelegat och att Superfos i följd härav ådragit sig skadeståndsskyldighet. Skäligt skadestånd får anses vara 20 000 kr. Skäl för jämkning kan inte anses föreligga.

Vid angiven bedömning skall B.T:s talan bifallas på det sättet att Superfos åläggs att till B.T. betala lön med 285 760 kr jämte ränta, semesterersättning med 1 740 kr jämte ränta och skadestånd med 20 000 kr jämte ränta medan talan skall ogillas såvitt avser hyresbidrag och ersättning för telefon.

B.T:s talan skall vidare bifallas så att det fastställs att Superfos har att erlägga pensionspremier till B.T. med 38 610 kr. Skäl som föranleder vitesföreläggande är inte visat. Yrkandet därom skall ogillas.

Av B.T. gjort förbehåll om rätt att senare väcka ny talan föranleder inget tingsrättens yttrande.

Beträffande slutligen Superfos talan i den del som skall bifallas och då skäl för jämkning inte föreligger skall B.T. åläggas att till Superfos betala skadestånd för tiden januari – juli 1995 med 79 921 kr, varav 65 590 kr avser för mycket erlagda pensionspremier och återstoden löneskatt, jämte ränta.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader enligt kostnadsräkningar. B.T. har i motsats till Superfos inte fördelat kostnaderna på respektive mål. Det får anses att B.T:s kostnader belöper med hälften på vartdera målet. Parterna har vitsordat varandras ersättningsanspråk. Parterna har i mål T 386–96 ömsom vunnit och förlorat på sådant sätt att vardera parten beträffande det målet bör bära sin rättegångskostnad. Avseende målet T 1379–96 har Superfos i sådan grad tappat att Superfos skall ersätta B.T. med nio tiondelar av hans kostnad i det målet.

DOMSLUT

1. Superfos Emballage Aktiebolag skall till B.T. betala

a) tvåhundraåttiofemtusensjuhundrasextio (285 760) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen å 36 476 kr från och med den 20 november 1995, å 34 976 kr från och med den 20 december 1995, å 26 476 kr från och med den 20 januari 1995, å 23 976 kr från och med den 20 februari 1996 respektive från och med den 20 mars 1996 och den 20 april 1996, samt å 28 976 kr från och med den 20 maj 1996, den 20 juni 1996, den 20 juli 1996 respektive den 20 augusti 1996, allt till dess betalning sker;

b) ettusensjuhundrafyrtio (1 740) kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från och med den 20 augusti 1996 till dess betalning sker; samt

c) tjugotusen (20 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 29 februari 1996 till dess betalning sker.

2. Tingsrätten fastställer att Superfos Emballage Aktiebolag har att till B.T. erlägga pensionsförsäkringspremier med trettioåttatusensexhundratio (38 610) kr.

3. B.T:s yrkanden om ersättning avseende hyresbidrag, telefon och vite lämnas utan bifall.

4. Tingsrätten avvisar Superfos Emballage Aktiebolags talan till den del den avser skadestånd till bolaget för tiden före 1995.

5. Tingsrätten ogillar Superfos Emballage Aktiebolags talan såvitt den avser skadestånd på grund av övertaget anspråk från Superfos Emballage A/S.

6. B.T. skall till Superfos Emballage Aktiebolag betala skadestånd med

a) sextiofemtusenfemhundranittio (65 590) kr jämte ränta enligt 5 § räntelagen å 9 370 kr från den 25 i envar av månaderna januari – juli 1995 till dess betalning sker; samt

b) fjortontusentrettioen (14 031) kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från den 18 april 1996 till dess betalning sker.

7. Superfos Emballage Aktiebolag skall till B.T. utge ersättning för rättegångskostnader med åttiosextusen (86 000) kr, varav 84 375 kr i ombudsarvode, jämte ränta enligt lag.

Detta är inte officiella texter. Den officiella versionen av Arbetsdomstolens avgöranden finns hos Arbetsdomstolen, , tfn 08‑617 66 00, fax 08‑617 66 15, Stora Nygatan 2 A–B, Box 2018, 103 11 Stockholm.

Dela :

» Se och sök bland alla Arbetsdomstolens refererade avgöranden ( sedan 1993 )

» Se alla prejudikat med Sören Öman

Sören Öman
» CV
» Föredrag
» Skrifter