AD 1994 nr 4

Förbundet

År 1987 anställdes S.Z. tills vidare av handelsbolaget. Han arbetade som NC-operatör och utförde avancerat fräsningsarbete. Han arbetade med programmering och beredning. Vid fräsning användes ett datoriserat styrsystem, som forfarande är aktuellt.

S.Z. har genomgått tvåårig gymnasieutbildning på verkstadsmekanisk linje i Skara med väl godkända betyg. Linjen är anpassad för verkstadstekniskt arbete och den innefattar en bred utbildning. Han har under tiden augusti 1988 till oktober 1990 kompletterat sin gymnasieutbildning i ämnena fysik, matematik, ellära, elektronik och teknologi genom kvällsstudier. Han erhöll högsta betyg i samtliga ämnen. Han har dessutom gymnasiebetyg i engelska, vilket är av vikt vid läsning av manualer till olika datasystem.

S.Z. arbetade på ATLAS COPCO TOOLS Aktiebolag som flermaskinsoperatör från den 1 april 1985 till den 31 juli 1987. Han arbetade där med bl.a. mycket avancerade pressmaskiner som var utrustade med numeriskt styrsystem, vilket påminner om det CAD/CAM-system, som har installerats hos handelsbolaget efter det att Stefan slutat.

Efter begäran erhöll S.Z. tjänstledighet för studier fr.o.m. den 1 augusti 1990 till den 1 augusti 1992. Under studieledigheten genomgick S.Z. elektroingenjörslinjen, 80 poäng, vid högskolan i Skövde. Innan han slutade sitt arbete hos bolaget skolade han i en och en halv månad in den operatör, T.H., som ersatte honom under studieledigheten. S.Z. hjälpte vidare T.H. under det första halvåret av studieledigheten.

Vid högskolan läste S.Z. bl.a. datorteknik, 5 poäng, datorsystemteknik, 5 poäng, programmeringsteknik, 10 poäng, reglerteknik, 1,5 poäng, och reglerteknik, 2,5 poäng. I samtliga ämnen erhöll han betyg med mer än godkänt. Det första årets studier på elektroingenjörslinjen karakteriseras enligt utbildningsbeskrivningen främst av grundläggande teoretiska kurser i matematik, programmeringsteknik och elektronik. Det andra året innefattar till största delen tillämpade ämnen såsom reglerteknik, datorteknik och kraftelektronik.

S.Z. sades upp från sin anställning vid handelsbolaget den 10 februari 1992 med sista anställningsdag den 31 juli 1992. Arbetsgivaren åberopade som grund för uppsägningen arbetsbrist. Före uppsägningen tog inte arbetsgivaren kontakt med S.Z. för att undersöka om han hade förutsättningar att klara av de arbetsuppgifter som fanns hos bolaget med tanke på den utbildning han genomgått. Arbetsgivaren menade att S.Z. inte skulle klara av arbetet som NC-operatör, eftersom fräsmaskinen försetts med ny datateknik, CAD/CAM-systemet.

CAD/CAM-systemet är en uppdatering av det tidigare datasystem som användes vid bolaget. För användandet av det nya systemet är det en nödvändighet att kunna det gamla systemet och behärska fräsmaskinen. Dessa kunskaper har S.Z., vilket inte T.H. hade när han började arbeta vid bolaget. CAD/CAM-systemet är ett stödsystem med grafisk redovisning för uträkning av geometriska beräkningar. Tidigare användes parametrar, varvid programmering görs av olika värden så att fräsmaskinen rör sig i bestämda banor. I stället för att programmera in parametrar används grafisk redovisning vid CAD/CAM-systemet. Från den grafiska redovisningen kan man med en mus förändra redovisningen så att den anpassas efter den produkt som skall göras. I stället för att lägga in siffror lägges bilder in. CAD/CAM-systemet är en förenkling av användandet av datastyrsystem. I regel blir även bearbetningen snabbare. När S.Z. skulle ha återvänt till sitt arbete användes systemet endast för tvådimensionell hantering, vilken hantering inte är speciell komplicerad. Systemet kan emellertid användas för tredimensionella arbeten.

De studier som S.Z. genomgått gör honom direkt lämpad för att arbeta med den datateknik, CAD/CAM-systemet, som införts vid handelsbolaget sedan han slutat. Tack vare sin utbildning och sina yrkeserfarenheter på datorer kan han snabbare sätta sig in i användandet av nämnda system än en person som saknar sådan erfarenhet. Förbundets uppfattning är att S.Z. med en veckas utbildning och därefter två veckors övning samt en tids möjlighet att rådfråga någon när problem uppstår, skulle kunna hantera CAD/CAM-systemet i full funktion.

De kostnader, som uppstått i anledning av det utbildningsprogram som T.H. genomgått, kan ej uppgå till det belopp som påståtts av arbetsgivarparterna. Enligt faktura har installation, handhavande och felsökning upptagits som en kostnad för utbildningen, vilket bestrids. Enligt en sammanställning har utbildningen pågått i 94,5 tim. Vid jämförelse med fakturor uppgår emellertid utbildningstiden till endast 79,5 tim. Det är möjligt att det har skett en dubbelfakturering. Förbundet menar att arbetsgivarparterna ej styrkt att utbildningstiden varit 94,5 tim. Vidare hänför sig kostnaderna för utbildningen till en person som saknar dataerfarenhet, varför beloppen inte är relevanta i målet.

Vid bolaget finns ytterligare en anställd, U.S., som huvudsakligen sysslar med målning, spackling och gjuteri i plast. Enligt arbetsgivarparterna innehar han en anställning som modellsnickare. U.S. har kortare anställningstid än S.Z. U.S. har genomgått gymnasielinje för verkstadssnickare och han har tidigare arbetat vid Snickeri Aktiebolag där han utförde snickeriarbeten. En modellsnickare bör dock ha en modellteknisk gymnasieutbildning, vilket U.S. saknar. Förbundet menar att S.Z. har bättre utbildning för utövande av yrket som modellsnickare än U.S. På fritiden har S.Z. dessutom varit aktiv i en museijärnvägsförening, varvid han har byggt järnvägsmodeller. Förbundet menar alltså att S.Z. efter omplacering har tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbetet som modellsnickare vid bolaget.

Efter det att S.Z. anställning vid bolaget hade upphört anmälde han sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen. Då han inte erhöll något arbete valde han att fortsätta sin utbildning till elektroingenjör med ett s.k. påbyggnadsår under höstterminen 1992 och vårterminen 1993. Under denna tid uppbar han studiemedel. Han har emellertid under studietiden stått kvar som arbetssökande.

Vad gäller det ekonomiska skadeståndets storlek har S.Z. lön räknats på den grundlön om 85 kr per timme som han hade när han slutade vid bolaget. Till detta har lagts en löneökning på 1,18 kr i enlighet med Rehnbergsavtalet och därutöver 2,55 kr utgörande bolagets lönepott som generellt brukade läggas ut på samtliga anställda. Den sammanlagda timlönen blir då 88,73 kr per timme. Beloppet har därefter multiplicerats med den faktor om 175 per månad som gäller enligt verkstadsavtalet. För var och en av månaderna augusti 1992 och januari 1993 har avräkning gjorts från det ekonomiska skadeståndet med 8 978 kr utgörande vad S.Z. erhållit i studiebidrag för nämnda tid.

S.Z. har erhållit ALU-ersättning för tiden den 20 september till 23 november 1993. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen skall ALU-ersättning behandlas på samma sätt som arbetslöshetsersättning. Det är möjligt att ersättningen återkrävs vid erhållande av annan ersättning. Om arbetsdomstolen skulle finna att ALU-ersättning skall avräknas från det ekonomiska skadeståndet återstår 10 452 kr för september 1993, 3 684 kr för oktober 1993 och 5 940 kr för tiden den 1 oktober 1993 fram till 23 november 1993.

Såvitt gäller yrkad ränta på det ekonomiska skadeståndet framgår det av protokollet från de lokala förhandlingarna den 14 maj 1992 och 27 maj 1992 samt de centrala förhandlingarna den 10 september 1992 och 12 september 1992 att skadeståndskrav framställdes i samband därmed. Ränta enligt 4 § andra stycket räntelagen på det ekonomiska skadeståndet yrkas därför från den 12 december 1992 – således mer än en månad efter det att kravet framställdes vid den centrala förhandlingen.

Sammanfattningsvis menar förbundet att handelsbolaget genom att inte låta S.Z. återgå till sitt arbete vid studieledighetens upphörande brutit mot 9 § studieledighetslagen och därmed ådragit sig skadeståndsansvar härför enligt 13 § nämnda lag. En vikarie anställdes för honom under studieledigheten. Handelsbolaget har som grund för uppsägningen åberopat arbetsbrist. Genom uppsägningen har handelsbolaget också brutit mot 22 § anställningsskyddslagen och därmed ådragit sig skadeståndsansvar. S.Z. skulle efter omplacering haft företräde enligt turordning eftersom han har tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete som NC-operatör och modellsnickare vid bolaget.

Efter studieledigheten skulle S.Z. ha återvänt till sitt tidigare arbete vid bolaget. Det är inte fråga om ett nytt arbete. Det rör sig om samma arbetsuppgifter även om det har skett en teknisk utveckling av arbetet. S.Z. var särskilt anställd för att arbeta med fräsmaskin. Utgångspunkten för arbetsdomstolens bedömning skall enligt förbundet vara i första hand att det ej är fråga om omplacering och att någon prövning av S.Z. kvalifikationer inte skall göras.

Arbetsgivarparterna

Handelsbolaget, som ägs av modellsnickaren E.J. och hans hustru, tillverkar modeller för gjuterier och plastindustrier samt attrapper för tillverkning av formverktyg. Noggrannheten vid tillverkningen är mycket viktig. Vid bolaget finns, förutom E.J., tre personer anställda, nämligen en deltidsarbetare som sysslar med vissa handräckningsarbeten, modellsnickaren U.S. samt NC-operatören T.H. T.H. anställdes i S.Z. ställe när denne påbörjade sin studieledighet. T.H. innehar en tillsvidareanställning hos bolaget. En NC-operatör är mycket eftertraktad inom verkstadsindustrin, varför anställning av vikarie inte kunde komma i fråga.

Det har skett betydande förändringar i bolagets produktion sedan S.Z. påbörjade sin studieledighet. Det har tillkommit nya kunder, nytt underlag, ny utrustning och nya hjälpmedel. Det är riktigt att den maskinella utrustningen är densamma, men styrutrustningen har förändrats. Bolaget lät i januari 1991, vid vilken tidpunkt S.Z. hade slutat arbeta, installera en ny datorutrustning, en PC Hewlett Packard med programvara typ Pathtrace CAD/CAM-system. Kostnaden härför uppgick till 175 000 kr. För att kunna använda den nya utrustningen krävdes ett särskilt utbildnings- och träningsprogram, som genomgicks av T.H. till en kostnad av 118 690 kr. Bolagets omsättning uppgår till drygt 2 miljoner kr. Det var således en mycket stor investering för bolaget. De fakturor för utbildningen som åberopats i målet har betalats av bolaget.

I utbildningen avseende CAD/CAM-systemet ingår en grundutbildning under en sammanlagd tid av två veckor. Därefter är det en upplärningsperiod på cirka tre månader. Under nämnda period sker ett samarbete med den konsult som håller i utbildningen, varför kostnaden härför utgör en kostnad för utbildningen. Slutligen tar det cirka sex till tio månader innan en NC-operatör kan uppnå full produktivitet.

S.Z. har inte tillräckliga kvalifikationer för de arbetsuppgifter som T.H. utför. För erhållande därav krävs det att S.Z. genomgår motsvarande utbildning för CAD/CAM-systemet som T.H. gjort. Bolaget skulle därvid komma att hamna i en mycket besvärlig ekonomisk situation, enär kostnaden för utbildningen på cirka 120 000 kr uppgår till mer än fem procent av bolagets totala omsättning. Därtill kommer den tid som skulle åtgå för upplärning. Det är vidare orimligt att ett litet företag skulle på nytt behöva bekosta en sådan dyrbar utbildning.

Yrket modellsnickare tillhör det mest kvalificerade arbetet inom verkstadsindustrin. Förbundets påstående att S.Z. skulle klara av att arbeta som modellsnickare under åberopande av att han byggt modelljärnvägar är att underskatta yrkesskickligheten. I brist på utbildning och yrkeserfarenhet inom detta yrke är det uteslutet att S.Z. skulle kunna överta U.S. arbetsuppgifter. S.Z. saknar således tillräckliga kvalifikationer för detta arbete. Det bör påpekas att förbundet först i arbetsdomstolen har framställt detta krav.

S.Z. erhöll inte studieledighet från något speciellt arbete utan han erhöll ledighet från arbete vid bolaget. Han var inte knuten till något särskilt arbete. Det finns inte något befattningsskydd inom verkstadsindustrin. Även om hans arbetsuppgifter skulle anses ha funnits kvar oförändrade när studieledigheten upphörde, är det ändock fråga om en turordningssituation och en prövning skall ske med hänsyn till de arbetsuppgifter som finns i bolaget. Vid denna prövning saknar S.Z. tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete. Detta resonemang bygger på att det skall röra sig om en längre tids frånvaro.

Uppsägningen av S.Z. har ägt rum på grund av arbetsbrist. Studieledighetslagen hindrar dock inte en uppsägning på grund därav. Förbundets påstående om brott mot 9 och 10 §§ studieledighetslagen saknar därför lagligt stöd.

Beträffande ränteberäkningen på det ekonomiska skadeståndet vitsordas att S.Z. hade en lön på 85 kr per timme när han slutade arbeta vid bolaget. Det vitsordas emellertid inte att några löneförhöjningar skall utgå. När det gäller avräkning på det ekonomiska skadeståndet gör arbetsgivarparterna gällande att S.Z. under sitt tredje år av ingenjörsutbildningen ej stått till arbetsmarknadens förfogande, eftersom han studerade under denna tid. Han uppbar studiemedel.

Idag utför S.Z. ALU-arbete, varvid han erhåller ersättning motsvarande arbetslöshetsersättning. Det görs gällande att sådan ersättning skall räknas av från det ekonomiska skadeståndet. Mot bakgrund av svårigheten att beräkna det ekonomiska skadeståndets storlek kan ränta därå endast räknas från dagen för delgivning av stämningsansökan.