AD 2016 nr 70

Förbundet

Bakgrund

Bolaget, som producerar program för tv-underhållning, har ett tiotal fast anställda och därtill, under en given månad, cirka 40 visstidsanställda. Ett av de program som bolaget producerar är IDOL. Programmet går ut på att artister tävlar om att vinna genom att slå ut andra deltagare. Till att börja med utser en jury vilka som ska gå vidare i tävlingen. Därefter direktsänds tävlingen och deltagarna röstas ut av tv-publiken en i taget till dess en återstår.

De 20 sista deltagarna får skriva på ett anställningsavtal. Avtalet innehåller mycket långtgående förpliktelser och åtaganden från deltagarna både under inspelningarna och lång tid därefter. Deltagarna måste bl.a. acceptera att andra aktörer erhåller rättigheter till bl.a. deras framträdanden, i vissa avseenden för all framtid.

Under hösten 2016 önskade förbundet förhandla med bolaget i syfte att teckna kollektivavtal med bolaget avseende alla bolagets produktioner. Bolaget avvisade dock detta. Det var inte förrän förbundet klargjort sin avsikt att varsla om stridsåtgärder som förhandling kom till stånd den 8 november 2016. Vid förhandlingen presenterade förbundet det kollektivavtal som förbundet önskade teckna med bolaget. Bolaget meddelade att det inte avsåg att ingå något sådant kollektivavtal men lade inte fram några egna förslag till anpassning av kollektivavtalet.

De varslade stridsåtgärderna

Varslet avser konventionella stridsåtgärder. Syftet med dessa är att få till stånd ett kollektivavtal som tillförsäkrar skäliga anställningsvillkor för de förbundsmedlemmar som i framtiden kommer att arbeta för bolaget. Förbundet har inte krävt att kollektivavtalet ska ha retroaktiv verkan. Fremantles brittiska moderbolag drabbas inte direkt av stridsåtgärden. Stridsåtgärden har inte heller som syfte att angripa moderbolaget.

Som anförts var det först när förbundet klargjorde sin avsikt att varsla om stridsåtgärder, som det kom till stånd förhandling med bolaget. Det har därefter även förekommit medling i Medlingsinstitutets regi. Om Arbetsdomstolen inte skulle förklara att stridsåtgärderna inte är otillåtna, skulle bolagets förhandlingsvilja upphöra. De varslade stridsåtgärderna skulle inte åsamka bolaget irreparabel skada. Om det vidtas stridsåtgärder, som senare konstateras vara otillåtna, kan bolaget framställa skadeståndsanspråk mot förbundet. Däremot skulle en utebliven intermistisk förklaring, att stridsåtgärderna inte är otillåtna, åsamka förbundet irreparabel skada, eftersom den enda möjligheten att vidta effektiva stridsåtgärder är i nuläget. Den 9 december 2016 är det final i programmet IDOL. Om eventuella stridsåtgärder inte kan inledas dessförinnan, faller ändamålet med dessa.

Bolaget har anfört att förbundet inte har fackliga syften med stridsåtgärderna och i sammanhanget tagit upp den upphovsrättsliga delen av kollektivavtalet. Den upphovsrättsliga ersättningen till artisterna enligt kollektivavtalet är en del av vederlaget för deras arbete. Den är en del av deras lön såväl reellt som skatterättsligt. Alldeles oaktat detta kan konstateras att en stridsåtgärd endast till någon del behöver ha ett fackligt syfte för att åtnjuta grundlagsskydd, se AD 2003 nr 25. Då förbundets stridsåtgärder syftar till att träffa kollektivavtal om löner, arbetstid och avsteg från lagen om anställningsskydd har de åtminstone i dessa delar traditionellt fackliga syften.

Deltagarna i programmet IDOL är att betrakta som arbetstagare

Deltagarna i IDOL har personlig arbetsskyldighet gentemot bolaget. Enligt avtalet med bolaget förbinder sig deltagarna att i produktionen av maximalt 16 direktsända program i alla avseenden medverka till produktionen av programmet inklusive repetitioner, intervjuer, workshophelg, utröstningar, direktsända kvaltävlingar, veckofinaler och slutfinal, medverkan vid sponsorevenemang och bloggande m.m. Deltagarna förbinder sig att följa bolagets instruktioner och anvisningar liksom anvisningar från den som bolaget anvisar. De är skyldiga att iaktta skydds- och säkerhetsföreskrifter på arbetsplatsen och att se till att andra åtaganden inte inverkar på deras möjlighet att uppfylla sin arbetsskyldighet. Avtalet innebär en arbetstid som långt överskrider vad som är acceptabelt, vissa dagar uppemot 15 – 16 timmar. Deltagarna är i stor utsträckning dessutom minderåriga. För arbetet erhåller deltagarna en ersättning om 1 250 kr brutto per vecka. Lönen betalas efter avdrag för preliminärskatt och med utgivande av lönespecifikation.

Sammantaget görs gällande att IDOL-deltagarnas avtal med bolaget är att anse som anställningsavtal och att de alltså är arbetstagare hos bolaget.

EU-rätten

Bolaget har påstått att bestämmelsen i artikel 56 Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), som innehåller förbud mot inskränkningar i den fria rörligheten för tjänster över nationsgränserna inom EU, utgör hinder för de av förbundet varslade stridsåtgärderna. Detta bestrids.

Stridsåtgärderna avser tecknandet av ett svenskt kollektivavtal, riktar sig mot ett svenskt bolag med svenska arbetstagare som i Sverige spelar in ett svenskt tv-program på uppdrag av en svensk tv-kanal. Kollektivavtalet syftar till att reglera de svenska arbetstagarnas arbetsförhållanden i Sverige. Det finns således inget gränsöverskridande inslag i de förhållanden som ska regleras av kollektivavtalet. Det finns inte heller några gränsöverskridande inslag i den verksamhet som stridsåtgärderna riktar sig mot. Således ska artikel 56 FEUF inte tillämpas. Detta förändras inte av att bolaget har ett brittiskt moderbolag samt har avtal med bolag i andra länder.

För det fall artikel 56 FEUF anses tillämplig, utgör bestämmelsen inte hinder mot de varslade stridsåtgärderna. Dessa är konventionella, proportionerliga stridsåtgärder. Det kollektivavtal, som förbundet vill få till stånd, är detsamma som är tecknat med SVT som är den största arbetsgivaren i branschen. Att kollektivavtalet skulle påverka bolagets villkor inom branschen ligger i sakens natur.

Förhandsavgörande

Förbundet anser inte att det finns skäl att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Om förhandsavgörande inhämtas måste, för att eventuella stridsåtgärder ska kunna vara effektiva, Arbetsdomstolen först fatta beslut i fråga om yrkandet om interimistiskt förordnande.

Svensk rätt

Enligt 2 kap. 14 § regeringsformen har förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare rätt att vidta stridsåtgärder på arbetsmarknaden, om inte annat följer av lag eller avtal. Någon sådan lag eller något sådant avtal föreligger inte. Rätten att vidta stridsåtgärder skyddas också av Europakonventionen, vilken gäller som svensk lag.

I Sverige föreligger inget krav på att stridsåtgärder ska vara proportionerliga. Det finns således inte någon fredsplikt grundad på en proportionalitetsprincip, se AD 1998 nr 17. De tilltänkta stridsåtgärderna är dock i och för sig klart proportionerliga.

Bolaget har uppehållit sig vid prop. 2015/16:181 [ pdf ||  ] avseende en föreslagen lag om kollektiv förvaltning av upphovsrätt. Lagförslaget innehåller inga regler om stridsåtgärder. Det är inte tillämpligt på kollektivavtalsreglerade upphovsrätter. Den föreslagna lagen har för övrigt inte heller trätt i kraft.

Rättsliga grunder

Enligt 2 kap. 14 § regeringsformen har förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare rätt att vidta stridsåtgärder på arbetsmarknaden, om inte annat följer av lag eller avtal. Det finns inget stöd i lag eller avtal för att de av förbundet varslade stridsåtgärderna ska anses vara olovliga. Förbundets yrkande om interimistiskt förordnande ska därför bifallas.

Bolaget

Bakgrund

Bolaget är en del av den internationella mediekoncernen FremantleMedia Group och har egna produktionsbolag i 22 länder. FremantleMedia Groups programformat IDOL har sålts till aktörer i 43 länder och bland dem Sverige.

IDOL är ett program som baseras på ett s.k. tv-format, ett konceptualiserat programupplägg, som ägs av de engelska bolagen ”FremantleMedia Ltd” och ”19” gemensamt.

Rätten att producera programmet IDOL i Sverige, en s.k. närstående rättighet, har överlåtits på licens till FremantleMedia Sverige AB. Detta bolag producerar alltså programmet i Sverige men har ingen kontroll över formatet eller ersättningen för formatlicensen. FremantleMedia Sverige AB överlåter i sin tur licens till signalrätten, även den en närstående rättighet, till TV4. Bolaget erhåller licens- och produktionsersättning från TV4. Licensersättningen, som utgörs av en andel av den totala ersättningen, förs vidare till de engelska bolagen.

TV4 sänder programmet IDOL dels på s.k. linjär tv, eller ”gammel-tv”, dels på så kallad beställ-tv. Beställ-tv består av tillgängliggörande på internet, däribland på YouTube och TV4 Play. Eftersom det inte finns någon geografisk blockering, kan man få tillgång till programmet via beställ-tv varifrån som helst i världen. Bolaget skapar också egna format, som säljs i Europa.

Förbundet har inte förhandlat med bolaget. Vid det enda möte som parterna har haft innan varslet meddelades, krävde förbundet att bolaget inom två dagar skulle ge svar på frågan, om bolaget var berett att teckna ett hängavtal till SVT:s kollektivavtal eller inte. Förbundet meddelade vidare att man inte var villigt att diskutera andra avtalsfrågor, andra kollektivavtal eller några andra lösningar. Det är i och för sig riktigt att bolaget inte ville teckna kollektivavtal avseende deltagarna i programmet IDOL. Skälet till detta är att deltagarna är just tävlingsdeltagare och inte arbetstagare hos bolaget.

Den 28 november 2016 blev bolaget medlem i Almega. Detta har inte inneburit att bolaget nu är bundet av något kollektivavtal. Almegas stadgar innehåller emellertid ett förbud för medlemsföretag att teckna egna kollektivavtal. Bolaget är alltså nu, oberoende av eventuella stridsåtgärder, förbjudet och förhindrat att teckna kollektivavtal med Svenska Musikerförbundet. Bolaget kan emellertid bli bundet av ett branschavtal tecknat i förhållande till Almega. Almega har förklarat sig villigt att förhandla med Svenska Musikerförbundet om tecknande av kollektivavtal.

De varslade stridsåtgärderna

De varslade stridsåtgärderna har inte enbart avsett syften av traditionellt facklig art. Bolaget har idag överhuvudtaget inga anställda musiker eller artister, varför inget arbete omfattas av det aktuella varslet. Som redan nämnts är IDOL-deltagarna inte anställda utan de deltar som privatpersoner i en musiktävling. Förbundet organiserar även musiker som inte är anställda och tillvaratar deras intressen, främst upphovsrättsliga sådana. Avseende dessa förbundsmedlemmar föreligger inte något arbetsrättsligt förhållande och heller inte någon facklig verksamhet i traditionell mening. Av förbundets pressmeddelanden framgår att det är just dessa frågor som förbundet driver för IDOL-deltagarna i förhållande till bolaget. I pressen har förbundet även framfört kritik hänförlig till innehållet i det skivkontrakt och det managementavtal som IDOL-deltagarna tecknar. Bolaget är inte part i dessa avtal och regleringen i dessa avtal påverkas således inte av att bolaget tecknar ett kollektivavtal. Förbundet använder den arbetsrättsliga stridsåtgärden som en hävstång i dessa förhandlingar.

De varslade stridsåtgärderna strider också mot god sed på arbetsmarknaden. Som anförts ovan är bolaget numera medlem i Almega och till följd härav förhindrat att teckna kollektivavtal med Svenska Musikerförbundet. Med hänsyn härtill och då Almega har förklarat sig villigt att förhandla med Svenska Musikerförbundet om tecknande av kollektivavtal, borde Svenska Musikerförbundet återkalla varslet om stridsåtgärder och inleda förhandlingar med Almega.

Vidare skulle, om förbundet vidtog de varslade stridsåtgärderna, detta åsamka bolaget irreparabel skada. Skada kan inte alltid mätas enbart i pengar. Om bolaget skulle tvingas ställa in den kommande IDOL-finalen 2016, skulle effekterna härav – för bolaget och för deltagarna – aldrig gå att återställa. Bolaget ställer sig frågande till påståendet att eventuella stridsåtgärder, för att vara effektiva, måste inledas före IDOL-finalen den 9 december 2016. Nästa period i programserien IDOL startar om en månad.

Deltagarna i programmet IDOL är inte att betrakta som arbetstagare

IDOL-deltagarna är inte att betrakta som arbetstagare.

Avtalen med bolaget avser ”medverkan”, inte ”anställning”. Enligt avtalen utgår inte ”lön”, utan ”ersättning”. Den i målet åberopade lönespecifikationen har bara utgjort ett administrativt verktyg för bolaget. Förbundet lägger ut texten om deltagarnas ”personliga arbetsskyldighet” men deltagarna är tävlande och inte arbetstagare. Att deltagarna är skyldiga att följa tävlingsledningens instruktioner är helt naturligt. Det förhållandet att bolaget har ansvar för säkerheten vid tävlingen innebär inte att deltagarna är arbetstagare.

Inte i något land, där programmet IDOL har producerats, har deltagarna betraktats som arbetstagare. Om så skedde, skulle detta innebära hinder för den fria rörligheten av digitala tjänster. Inte heller har en arbetstagarorganisation vidtagit stridsåtgärder till skydd för någon av deltagarna i något av dessa länder.

Kollektivavtalet

Förbundet har varslat om stridsåtgärder för att få till stånd ett kollektivavtal med bolaget. Det kollektivavtal, som avses, är förbundets kollektivavtal med SVT (SVT-avtalet). Detta kollektivavtal är helt utformat efter SVT:s behov som ett sändande företag som finansieras med allmänna medel – ett så kallat public service-bolag. Bolaget, som är ett produktionsbolag, kan omöjligt acceptera detta avtal som sitt kollektivavtal.

Den ersättning som bolaget nu erlägger till IDOL-deltagarna är i enlighet med branschpraxis. Vidare erbjuds deltagarna sångpedagoger, koreografer, stylister, smink, pr-experter och fotografer. Formatet bygger på att de unga talangerna erbjuds en slags artistskola. Motsvarande utbildning har ett högt värde och är mycket kostsam för den som själv vill betala för detta.

Ett genomdrivande av kollektivavtalet kommer att kraftigt påverka bolagets möjligheter att ta fram och sälja egna format, dels på grund av den kostnadsökning som skulle drabba bolaget i förhållande till alla konkurrenter, dels på grund av de rättighetsbegränsningar som avtalet stipulerar och som inte accepteras av de flesta tv-kanaler på den svenska och internationella marknaden. Det kommer också att bli mindre sannolikt att svenska sändarföretag kommer att avtala med bolaget om att producera ”reality shows” från andra europeiska länder som innehåller musikinslag. Detta eftersom det kommer att bli mycket dyrare att producera programmen här med ”lön” och alla extra ersättningar enligt kollektivavtalet. Detta kan ha en stor påverkan då bolaget idag har den exklusiva rätten att producera program i format som tagits fram av FremantleMedia Groups bolag i Danmark, Finland, Norge, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Spanien, Portugal, Italien, Kroatien och Polen. Konsekvensen blir att importen av format från dessa länder påverkas.

Sammanfattningsvis kräver således förbundet ett kollektivavtal som inte alls är anpassat till bolagets verksamhet och som avses tillämpas på personer som inte är anställda. Om parterna genom ett kollektivavtal på något sätt skulle avtala att de tävlande ändå ska anses som arbetstagare, kommer det att dramatiskt försämra bolagets konkurrenssituation.

EU-rätten

Genom artikel 56 FEUF förbjuds alla inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster för medborgare som är etablerade i en annan medlemsstat än mottagaren av tjänsten. Friheten att tillhandahålla tjänster omfattar, genom hänvisningen i artikel 62 FEUF, även bolag. Enligt praxis innefattar den också en rätt att mottaga en tjänst i en annan medlemsstat (EU-domstolens dom Luisi and Carbone, 286/82 m.fl., EU:C:1984:35 [  ]). Reglerna äger även tillämpning i fall då tjänsten ”rör sig själv”, det vill säga utan samband med att en fysisk person korsar en gräns, som i det nu aktuella fallet med licensiering av tv-format. Som exempel på denna typ av tjänster kan nämnas tv-reklam (EU-domstolens dom De Agostini, C-34/95 [  ] m.fl., EU:C:1997:344 [  ]) och telekommunikationstjänster (EU-domstolens dom Alpine Investments, C-384/93 [  ], EU:C:1995:126 [  ]).

Tillämpligheten av artikel 56 FEUF förutsätter att det är fråga om gränsöverskridande verksamhet. Handeln med och produktionen av format är gränsöverskridande och rör rättighetshavare i annat EU-land. När IDOL kommer ut som en digital produkt är den gränsöverskridande. Importen av format till Sverige påverkas negativt. Vidare ska i detta sammanhang beaktas att eventuella stridsåtgärder skulle få direkt effekt för det licensägande engelska moderbolaget. Moderbolaget, FremantleMedia Group i London, skulle drabbas direkt av förbundets stridsåtgärder. Det kan inte vara någon skillnad på om moderbolaget i London direkt får sin grundläggande rätt till fri rörlighet för tjänster försvårad, jämfört med att hindret manifesteras i ett angrepp på dess svenska dotterbolag. Stridsåtgärderna skulle därför medföra en inskränkning i FremantleMedia Groups rätt till fri rörlighet för tjänster.

EU-domstolens praxis innebär att en rad krav förutsätts vara uppfyllda innan nationella inskränkningar av friheten att tillhandahålla tjänster kan godtas. Begränsningar kan endast godtas om de grundas på tvingande hänsyn till allmänintresset och detta intresse är ägnat att säkerställa att ett eftersträvat syfte uppnås och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte (dom Portugaia, C-164/99 [  ], EU:C:2002:40 [  ] p. 19), den s.k. proportionalitetsprincipen.

Proportionalitetsprincipen är en allmän rättsprincip som gäller inom hela EU-rätten. För att undersöka om en åtgärd är proportionerlig brukar man bedöma om åtgärden är ägnad och nödvändig för att tillgodose det legitima ändamålet, om mindre inskränkande alternativ saknas samt om den fördel åtgärden avser att tillgodose står i rimlig proportion till den skada som åtgärden kan orsaka för de berörda. Ett genomförande av proportionalitetstestet på de av förbundet varslade stridsåtgärderna visar att dessa är oproportionerliga. Det legitima intresset är enligt förbundet en förbättring av IDOL-deltagarnas villkor. Vidtagandet av fackliga stridsåtgärder är vare sig nödvändigt eller ändamålsenligt för att åstadkomma detta. IDOL-deltagarna kommer inte att omfattas av ett kollektivavtal då de inte är arbetstagare utan deltagare i en tävling. Vidare är åtgärden inte, oavsett om deltagarna är arbetstagare eller inte, ändamålsenlig eftersom de eftersträvade förbättringarna kan uppnås genom direkta förhandlingar med bolaget. En eventuell fördel står i helt orimlig proportion till de ekonomiska förluster som kan drabba TV4 och bolaget vid en arbetskonflikt under sändningstid för IDOL.

Förbundet har krävt ett kollektivavtal för att i princip reglera förhållandena för endast en tv-produktion, det vill säga programmet IDOL. Att reglera en enskild tv-produktion med ett kollektivavtal är redan i sig oproportionerligt.

Förbundets samlade avtalskrav i förening med de varslade stridsåtgärderna utgör, om de träder i kraft, en otillåten och oproportionerlig inskränkning i FremantleMedia Groups och bolagets frihet att tillhandahålla tjänster i Sverige och i Europa enligt artikel 56 FEUF. Åtgärderna kan inte heller motiveras av tvingande hänsyn till något allmänintresse. Härav följer fredsplikt på EU-rättslig grund.

Den fria rörligheten av upphovsrättsligt skyddat material och däribland tv-program har engagerat EU-kommissionen under en lång tid och har utmynnat i bl.a. två direktivförslag, KOM (2016) 594 och KOM (2016) 593. Inom området för kollektiv rättighetsförvaltning finns redan ett direktiv, direktiv 2014/26/EU. Direktivet skulle ha implementerats den 10 april 2016. Enligt prop. 2015/16:181 [ pdf ||  ] föreslås lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt träda ikraft den 1 januari 2017. Av den föreslagna lagregleringen framgår, att parterna på marknaden för upphovsrättslig klarering ska förhandla om licensiering av rättigheter i enlighet med god affärssed. Det SVT-avtal, som förbundet vill driva igenom för bolagets del, innehåller bl.a. regler om ersättning till förbundet, vilket utgör kollektiv rättighetsförvaltning. Att, såsom förbundet nu gör, vilja driva igenom SVT-avtalet i förhållande till bolaget, står därmed i strid med god affärssed.

Förhandsavgörande

Om Arbetsdomstolen överväger att bifalla yrkandet om interimistiskt förordnande, hemställs att domstolen dessförinnan inhämtar förhandsavgörande från EU-domstolen enligt artikel 267 FEUF. Om yrkandet om interimistiskt förordnande bifalls innan förhandsavgörande inhämtas, och stridsåtgärderna sedan befinns stå i strid med EU-rätten, skulle det innebära att Arbetsdomstolen hindrat EU-rätten från att få genomslag och bolaget kommer att lida en irreparabel skada.

Svensk rätt

Det är fråga om en tillåten inskränkning av den genom 2 kap. 14 § regeringsformen grundlagsfästa rätten till stridsåtgärder, eftersom vad som stadgas i artikel 56 FEUF har samma karaktär som skriven nationell lag.

Av svenska nationella bestämmelser följer vidare att förbundets varslade stridsåtgärd är otillåten då den är oproportionerlig enligt vad som nämnts ovan. Proportionalitetsprincipen ingår som en allmän rättsprincip i svensk rätt dels genom EU-rätten, dels genom Europakonventionen. Den bör enligt bolagets mening, trots utgången i AD 1998 nr 17, tillämpas av Arbetsdomstolen. I vart fall bör i detta sammanhang göras åtskillnad mellan den slutliga bedömningen av om en stridsåtgärd är tillåtlig och ett interimistiskt förordnande i frågan. Åtminstone i det sistnämnda fallet bör uppställas ett krav på att stridsåtgärden ska vara proportionerlig. Att en proportionalitetsprincip rent allmänt bör gälla vid interimistiska förordnanden vinner stöd av NJA 1993 s. 182 [  ] och NJA 2005 s. 29 [  ].

Rättsliga grunder

Det är fråga om en tillåten inskränkning av den genom 2 kap. 14 § regeringsformen grundlagsfästa rätten till stridsåtgärder, eftersom vad som stadgas i artikel 56 FEUF har samma karaktär som skriven nationell lag. De varslade stridsåtgärderna utgör ett oproportionerligt hinder mot friheten att tillhandahålla tjänster över nationsgränserna inom EU och står därmed i strid mot artikel 56 FEUF.

Stridsåtgärderna står även i strid mot en i svensk rätt gällande allmän proportionalitetsprincip. I vart fall ska en sådan princip tillämpas vid prövningen av yrkandet om interimistiskt förordnande.

Stridsåtgärderna är dessutom olovliga eftersom de inte enbart har haft fackligt syfte. De står dessutom i strid med god sed på arbetsmarknaden.

Förbundets yrkande om interimistiskt förordnande ska på grund av det här anförda avslås.