AD 1997 nr 41

Personalförbundet

Det beslut domprosten meddelade vid personalmötet den 7 januari 1997 innebar att K.L. skulle utöva annan tjänst. Det har inte funnits godtagbara skäl för omplaceringsbeslutet. Härtill kommer att beslut enligt 34 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) att en präst skall utöva annan prästtjänst skall fattas av stiftsstyrelsen och inte av domprosten.

Genom beslutet fråntogs K.L. de specifika arbetsuppgifterna som domkyrkokaplan och tvingades att utöva komministertjänst i annat distrikt inom församlingen. I realiteten är domprostens beslut att likställa med ett skiljande från tjänsten. De förutsättningar under vilka en präst kan skiljas från tjänsten anges i 35 kap. kyrkolagen. Sådana förutsättningar har inte förelegat.

Domkapitlet har jämte biskopen tillsynsansvaret för det kyrkliga ämbetet och utfärdar tjänstgöringsföreskrifter för prästerna inom stiftet. Genom tjänstgöringsföreskrifterna uppdrar domkapitlet åt domprosten att vara arbetsledare för de i samfälligheten anställda prästerna. Domprostens behörighet att uppträda som arbetsledare härleds således från domkapitlets kompetens. Följaktligen är det också domkapitlet som har att inför arbetsdomstolen svara för arbetsledningsbeslut fattade av domprosten.

Tjänsten som domkyrkokaplan i Uppsala domkyrkoförsamling är unik. Domkyrkan utgör såväl församlingskyrka och stiftskatedral som rikshelgedom. På församlingsnivå har domkyrkokaplanen att bidra till utveckling och förnyelse av gudstjänstlivet. Regelbunden tjänst vid gudstjänster förutsätts. På stiftsnivå har domkyrkokaplanen fortlöpande kontakt med stiftskansliet. Han deltar i planeringen av präst- och diakonvigningar. På riksplanet deltar domkyrkokaplanen i planeringen och förberedelserna av biskopsvigningar, rikskyrkliga högtidligheter och besök av kyrkoledare. Domkyrkokaplanen har även kontakt med andra domkyrkor inom och utom landet. Han deltar t.ex. tillsammans med representanter för större domkyrkor i Europa i återkommande nordeuropeiska katedralkonferenser.

Det har förelegat samarbetsproblem mellan K.L. och domprosten T.K.B. Trots aktiva åtgärder har problemen inte lösts.

A.S. underrättade K.L. vid ett sammanträffande hos biträdande biskopen den 19 juni 1996 om att stiftsstyrelsen hade för avsikt att förflytta K.L. och att detta kunde ske frivilligt eller som en tvångsåtgärd enligt bestämmelserna i 34 kap. 1 § kyrkolagen.

Den 30 juli och 1 augusti 1996 genomfördes förhandlingar enligt 11 § medbestämmandelagen till vilka stiftsstyrelsen kallat med anledning av att arbetsgivaren avsåg att besluta att K.L. i stället för den egna tjänsten skulle utöva annan tjänst. Arbetsgivarsidans avsikt var att K.L. skulle utöva tjänst som stiftsadjunkt under tiden den 1 september till den 29 december 1996. Personalförbundet yrkade vid förhandlingen att K.L. skulle beviljas tjänstledighet med bibehållna löneförmåner för studier/forskning för tiden den 1 september 1996 till den 30 juni 1997. Förhandlingen avslutades dock i oenighet.

Personalförbundet kallades därefter till ytterligare förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen som genomfördes den 9 augusti 1996. Även vid denna förhandling uppträdde stiftsstyrelsen på arbetsgivarsidan. Styrelsen föreslog vid förhandlingen att K.L. under tiden den 1 september till den 31 december 1996 skulle utöva tjänst som kontraktsadjunkt. Personalförbundet vidhöll de tidigare framställda kraven och förhandlingen avslutades i oenighet.

Vid en förnyad förhandling föreslog stiftsstyrelsen att K.L. skall ges tjänstledighet för forskning/studier fram till den 1 januari 1997. Personalförbundet accepterade förslaget.

Personalförbundet meddelade i december 1996 stiftsstyrelsen i ett brev att man förutsatte att K.L. den 1 januari 1997 skulle återgå till sin tjänst som domkyrkokaplan. Stiftsjuristen A.S. kontaktade någon dag senare personalförbundet per telefon och meddelade att stiftsstyrelsen ansåg att K.L. skulle återgå till sin tjänst i domkyrkoförsamlingen.

Den 3 januari 1997 hölls en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen till vilken domprosten kallat med anledning av att hon som arbetsledare avsåg att ge K.L. delvis förändrade arbetsuppgifter inom församlingen. Vid förhandlingen förklarade domprosten att anledningen till att K.L. skulle utöva annan tjänst var dels samarbetssvårigheterna mellan honom och domprosten, dels att han ansökt om tjänstledighet för utövande av annan tjänst under tiden den 15 mars till den 15 juni 1997. Förhandlingen slutade i oenighet.

Domkapitlet

Det föreligger processhinder därför att det är Uppsala kyrkliga samfällighet – vari Uppsala domkyrkoförsamling ingår – i egenskap av arbetsgivare för domprosten som skall svara i tvisten. Arbetsgivare för präster är vederbörande pastorat eller kyrkliga samfällighet. Talan skall således inte riktas mot domkapitlet.

I andra hand åberopar domkapitlet att förhandlingsskyldigheten enligt arbetstvistlagen inte har uppfyllts. Någon tvisteförhandling har över huvud taget inte genomförts efter domprostens beslut. Dessutom har domkapitlet mot vilken talan riktats inte vid något tillfälle deltagit i förhandling med anledning av tvisten.

Domprostens beslut innebar att K.L. inom ramen för sin anställning som komminister i domkyrkoförsamlingen skulle utföra andra prästerliga arbetsuppgifter. Ett sådant arbetsledningsbeslut är domprosten behörig att fatta. Domprostens arbetsledningsrätt över prästerna inom pastoratet följer inte av tjänstgöringsföreskrifterna utan av ställningen som kyrkoherde. Det arbetsledningsbeslut domprosten fattat kan inte prövas av domstol, eftersom det faller inom ramen för K.L:s arbetsskyldighet och det inte är fråga om så ingripande åtgärd att det handlar om ett skiljande från anställningen. K.L. har oförändrade löneförmåner och bor kvar i hyresbostaden i en domkyrkan tillhörig fastighet.

För det fall att domprostens beslut blir föremål för prövning i målet och domstolen anser att domprostens beslut skall jämställas med ett skiljande från anställningen är domkapitlets inställning att det förelegat saklig grund för åtgärden med hänsyn till de samarbetsproblem som förelegat mellan domprosten och K.L.

K.L. har sökt och erhållit tjänstledighet för arbete vid Linköpings universitet under tiden den 16 mars till den 15 juni 1997. Verksamheten i domkyrkan skulle allvarligt skadas om arbetsdomstolen biföll det interimistiska yrkandet. För närvarande bearbetas de grava samarbetsproblemen mellan K.L. och domprosten i samarbete med en extern psykolog. De samtal som pågår skulle allvarligt störas om arbetsdomstolen skulle bifalla det interimistiska yrkandet.

Personalförbundet

Förhandlingsskyldigheten enligt arbetstvistlagen har uppfyllts genom förhandlingen enligt 11 § medbestämmandelagen den 3 januari 1997.