: : : :

Prejudikat från Arbetsdomstolen:

AD 1995 nr 108

| | | | |  ]

Arbetsdomstolens egna sökord : | |  ]

Arbetsdomstolen leder rätts­ut­veck­lingen inom arbets­rätten genom sina prejudikat

Gå direkt till :

» Alla Arbetsdomstolens refererade avgöranden ( sedan 1993 )

AD 1995 nr 108

Sammanfattning:

I ett företag har inför uppsägningar av anställda på grund av arbetsbrist upprättats en turordningslista. Listan har överlämnats till fackklubbens ordförande för granskning. Denne har därefter i brev lämnat ett för arbetsgivaren positivt besked om granskningen. Arbetsdomstolen finner att ett kollektivavtal därmed har kommit till stånd mellan arbetsgivaren och fackklubben.

Fråga huruvida lokalt träffade kollektivavtal rörande företrädesrätt till återanställning varit förenliga med det mellan SAF och PTK gällande trygghetsavtalet (numera ersatt av omställningsavtalet den 1 september 1994).

Arbetsdomstolen har ansett att inför förestående uppsägningar träffade kollektivavtal om avvikelse från anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt till återanställning utgjort en sådan urholkning av arbetstagares rättigheter som måste anses stridande mot lagens grunder och därmed ogiltiga. I domen görs uttalanden rörande föreliggande begränsning i möjligheterna att göra avsteg från semidispositiva lagbestämmelser i eljest tvingande arbetsrättslig lagstiftning.

Dom meddelad : Onsdagen den 6 september 1995

» Gå direkt till domskälen

Dela :

         VisaStäng detaljer om domen ( Klicka här )

Parter ( Privata sektorn ) :  [] &  [] &  []

Direktstämt mål [ mål nr A 275/93 ]

Dom meddelad :

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 2 ♂ 5privat arbetsgivare / tjänsteman ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] #

”Tredje man” :

 [] *

Arbetsgivarledamöter :

 [] #

SAF

 [] *

SAF

Arbetstagarledamöter :

 [] *

TCO

 [] **

 

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare** Tillfällig ersättare

[ 1 av 7 ]
Andel tillfälliga ersättare : 14,3% ( 1 / 7 st. )
[ 3 av 7 ]
Andel ordinarie ledamöter : 42,9% ( 3 / 7 st. )
[ 2 av 7 ]
Andel kvinnliga ledamöter : 28,6% ( 2 / 7 st. )

Sekreterare :  []

Lagrum : 23 § andra stycket lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet | 2 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Anförda rättsfall ( 2 st. ) : AD 1968 nr 26 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1983 nr 112 [ Zeteo ] [ Karnov ]

Anförda förarbeten ( 5 st. ) :

Rättsfall som hänvisar till AD 1995 nr 108 ( 11 st. ): AD 1995 nr 120 | AD 1996 nr 12 | AD 1996 nr 20 | AD 1996 nr 92 | AD 1998 nr 59 | AD 1999 nr 14 | AD 2000 nr 68 | AD 2003 nr 13 | AD 2004 nr 73 | AD 2009 nr 92 | AD 2017 nr 56

Kommentar i den arbetsrättsliga litteraturen till AD 1995 nr 108 ( 1 st. ) :

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Innehållsförteckning ( AD 1995 nr 108 ) :

BAKGRUNDEN

LAG- OCH AVTALSBESTÄMMELSER M.M.

TVISTEN

YRKANDEN M.M.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

HTF

Bakgrunden

Händelseförloppet

Trygghetsöverenskommelsen

Grunderna för talan

Arbetsgivarparterna

HTF

DOMSKÄL

Inledning

Föreligger – i enlighet med arbetsgivarsidans påstående – ett kollektivavtal av den 15 augusti 1993?

Saknade H.H. rätt att för HTF C/A-klubbens räkning träffa kollektivavtalet den 15 augusti 1993 och är avtalet på grund härav ogiltigt?

Är kollektivavtalen den 19 juli och den 15 augusti 1993 förenliga med bemyndigandet i trygghetsavtalet mellan SAF och PTK?

De grundläggande bestämmelserna om avvikelse genom kollektivavtal från anställningsskyddslagens regler

Faller kollektivavtalen den 19 juli och den 15 augusti 1993 utom ramen för bemyndigandet enligt trygghetsavtalet mellan SAF och PTK på grund av att avtalen inte har slutits av PTK-L?

Ligger kollektivavtalen den 19 juli och den 15 augusti 1993, såvitt gäller frågan om avstående från företrädesrätt till återanställning, utom ramen för bemyndigandet enligt trygghetsavtalet?

Är kollektivavtalen den 19 juli och den 15 augusti 1993 förenliga med bestämmelserna i 2 § anställningsskyddslagen?

Arbetsdomstolens sammanfattande inställning till HTF:s talan

Rättegångskostnaderna

DOMSLUT

Domsbilaga 1

Klicka på rubriken för att komma dit. Är avsnittet med utveckling av parternas talan dolt, kan du dock inte komma till rubrikerna där.
Rubrikerna har identifierats automatiskt, så det kan förekomma fel och ofullständigheter.

DOMSLUT

Arbetsdomstolen fastställer med bifall till Tjänstemannaförbundet HTF:s talan att

1. kollektivavtalen den 19 juli 1993 och den 15 augusti 1993 mellan Scanair och HTF C/A är ogiltiga till den del de bestämmer att kabinanställd personal vid Scanair saknar företrädesrätt till återanställning, samt att

2. de kabinanställda vid Scanair som sagts upp på grund av arbetsbrist och som varit anställda av Scanair minst tolv månader under de senaste två åren har företrädesrätt till återanställning i den turordning som föreskrivs i 25 § anställningsskyddslagen fr.o.m. den dag de erhållit besked om uppsägning.

Arbetsdomstolen förpliktar Konsortiet Scanair i likvidation att ersätta Tjänstemannaförbundet HTF för rättegångskostnader med fyrahundranittioåttatusensjuhundrafemtio (498 750) kr utgörande ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker. Av beloppet utgör 99 750 kr mervärdesskatt.

Referat ( AD 1995 nr 108 ) :

Parter:

Tjänstemannaförbundet HTF

mot

HAO Flygbranschens Arbetsgivarförbundet och Konsortiet Scanair i likvidation i Bromma

BAKGRUNDEN

Konsortiet Scanair har bedrivit charterflygverksamhet från baser i Stockholm, Göteborg och Malmö. Företaget är genom medlemskap i HAO Flygbranschens Arbetsgivarförbund (FBA) bundet bl.a. av det mellan Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Privattjänstemannakartellen (PTK) gällande trygghetsavtalet den 1 april 1974. Mellan FBA och Tjänstemannaförbundet HTF gäller kollektivavtal rörande anställnings- och lönevillkor för C/A (kabinanställda) som är anställda hos Konsortiet Scanair och placerade i Sverige. I det följande används beteckningen Scanair för såväl Konsortiet Scanair som för Konsortiet Scanair i likvidation.

Vid Scanair finns en till HTF hörande tjänstemannaklubb för kabinanställda, benämnd HTF C/A. Klubben betecknas i det följande HTF C/A-klubben.

I mars 1993 beslutade styrelsen i Scanair att charterflygverksamheten skulle avvecklas och de anställda sägas upp. Senare upptogs diskussioner mellan Scanairs intressenter och den danska Spies-koncernen om inledande av ett samarbete. Diskussionerna ledde till att ett danskt charterflygföretag bildades. Detta benämndes till en början NEWCO men registrerades senare under firman Premiair A/S. Ett stort antal av de kabinanställda hos Scanair kom att övergå till anställningar hos Premiair A/S.

LAG- OCH AVTALSBESTÄMMELSER M.M.

Enligt 2 § anställningsskyddslagen gäller att ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt lagen. Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får dock göras avvikelser från bl.a. 25 – 27 §§, som handlar om företrädesrätt till återanställning.

Trygghetsavtalet innehåIler bl.a. följande regler.

- - - - - - - –

§ 4 SAMARBETE MED DE ANSTÄLLDAS REPRESENTANTER

Mom 1

Så snart arbetsgivaren kan överblicka att planerade åtgärder i fråga om driftsinskränkningar och liknande strukturförändringar kan medföra personalförändringar skall den lokala tjänstemannaparten underrättas.

Protokollsanteckning

Det förutsättes att i företaget befintliga tjänstemannaklubbar resp av tjänstemännen särskilt utsedda representanter inom PTK-området överenskommer om ett gemensamt organ, vilket i förhållande till arbetsgivaren har att företräda tjänstemännen som ”den lokala tjänstemannaparten” enligt detta avtal och avtalen om allmänna anställningsvillkor samt som ”den lokala arbetstagarorganisationen” enligt lagen om anställningsskydd.

- - - - - - –

Mom 3

Arbetsgivaren och den lokala tjänstemannaparten får i anslutning till aktualiserad personalinskränkning träffa överenskommelse om avvikelse från bestämmelserna i § 22 lagen om anställningsskydd vad gäller turordning vid uppsägning.

Det förutsättes att arbetsgivare som önskar träffa turordningsöverenskommelse tillhandahåller tjänstemannaparten sådant faktaunderlag att denna kan samråda med honom om det behov i fråga om personal, som företagets fortsatta verksamhet kräver.

Riktmärket vid träffandet av sådan överenskommelse skall vara att med minsta möjliga olägenhet för berörda tjänstemän bibehålla en personal vid företaget som gör att dess effektivitet icke eftersätts.

Mom 4

Har parterna träffat turordningsöverenskommelse enligt mom 3 kan de om de så finner lämpligt i samband härmed överlägga om möjligheten att återanställa uppsagda tjänstemän om behov av nyanställningar senare framkommer. Med avvikelse från 25 – 28 §§ lagen om anställningsskydd får lokal överenskommelse i sådant fall träffas om företrädesrätt till nyanställningar.

I PTK:s stadgar ingår bl.a. följande bestämmelser.

Samverkansorgan

§ 8

Mom 1.

Respektive förbunds lokala enheter svarar för företagsvisa förhandlingar. I de fall lag eller avtal förutsätter att tjänstemannaintressena samordnas företagsvis eller förbundens lokala representanter enats härom, skall detta ske genom den lokala tjänstemannaparten (PTK-L).

- - - - - - –

Mom 2.

PTK-L utgörs av representanter för PTKs lokala förbundsgrupperingar på företaget enligt lokala eller förbundsvisa överenskommelser. Träffas ej sådan överenskommelse utses PTK-L då så är erforderligt vid allmänt möte med PTK-förbundens medlemmar på arbetsplatsen. Den största förbundsklubben på arbetsplatsen har skyldighet att kalla till sådant möte. Om endast ett PTK-förbund är lokalt representerat svarar detta förbunds lokala enhet för PTK-L.

- - - - - - –

TVISTEN

Mellan Scanair och HTF C/A-klubben träffades den 19 juli 1993 ett kollektivavtal (se domsbilaga 1) rörande företrädesrätten till återanställning för de kabinanställda. För ett flertal anställda innebar avtalet att någon företrädesrätt till återanställning inte skulle gälla.

Från Scanairs sida har anförts att ett ytterligare kollektivavtal rörande företrädesrätten till återanställning för de kabinanställda träffades mellan samma parter den 15 augusti 1993. HTF har i första hand bestritt att något sådant avtal kommit till stånd.

HTF har anfört att kollektivavtalet den 19 juli 1993 på skilda grunder är ogiltigt till den del det innehåller att kabinanställda saknar företrädesrätt till återanställning. Vad gäller det påstådda kollektivavtalet den 15 augusti 1993 har HTF i andra hand anfört att avtalet på skilda grunder är ogiltigt i sin helhet eller åtminstone till den del det innehåller att kabinanställda saknar företrädesrätt till återanställning.

Arbetsgivarparternas inställning är att företrädesrätten till återanställning avtalats bort med giltig verkan genom kollektivavtalen.

YRKANDEN M.M.

HTF har yrkat att arbetsdomstolen skall förklara att

1. kollektivavtalet den 19 juli 1993 och kollektivavtalet den 15 augusti 1993 – för den händelse att arbetsdomstolen finner att ett sådant avtal träffats – är ogiltiga till den del de bestämmer att kabinanställd personal vid Scanair saknar företrädesrätt till återanställning, samt att

2. de kabinanställda vid Scanair som sagts upp på grund av arbetsbrist och som varit anställda av Scanair minst tolv månader under de senaste två åren har företrädesrätt till återanställning i den turordning som föreskrivs i 25 § anställningsskyddslagen fr.o.m. den dag de erhållit besked om uppsägning.

HAO och Scanair har bestritt käromålet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Arbetsdomstolen har i beslut den 17 december 1993 förordnat för tiden intill dess lagakraftägande dom eller slutligt beslut föreligger eller annat förordnas att ett antal särskilt angivna kabinanställda vid Scanair som sagts upp på grund av arbetsbrist och som varit anställda av Scanair minst tolv månader under de senaste två åren har företrädesrätt till återanställning.

         Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.  ( Klicka här för att visa )

HTF

Bakgrunden

Scanair hade ca 330 kabinanställda för att bedriva verksamheten. Under våren 1993 ägde en kraftig nedgång rum inom charterflygbranschen och Scanair började diskutera driftsinskränkningar. Under våren och försommaren tvingades också Scanair att säga upp ett 50-tal av de kabinanställda.

Scanair är ett systerkonsortium till SAS med samma delägare som detta företag. Inom den s.k. SAS-gruppen fanns också det helägda dotterbolaget SAS Leisure Group. Under våren inledde detta senare företag förhandlingar med danska Spies-koncernen med charterflygföretaget Conair angående ett samgående mellan Scanairs och Conairs verksamheter. Förhandlingarna resulterade så småningom i att SAS Leisure Group och Spies bildade ett bolag vid namn Premiair A/S. Bolaget ägs till 50 procent av SAS Leisure Group och till 50 procent av Spies. Verksamheterna i Scanair och Conair övergick den 1 januari 1994 till Premiair. Detta bolag gick under arbetsnamnet NEWCO fram till slutet av november 1993 då ledningen bestämde firmabeteckningen till Premiair A/S.

Bildandet av Premiair innebar att beslut om nedläggning av Scanair fattades och samtlig personal sades upp. Tillika avvecklades Conair, men den danska personalen övergick till Premiair i enlighet med de EU-regler som gäller i Danmark. Premiair övertog den danska och norska Scanair-personalen.

I Sverige gjorde emellertid Scanair gällande att det inte förelåg någon skyldighet för Premiair att överta den svenska Scanair-personalen och att Premiair hade fri anställningsrätt.

Av Scanairs kabinpersonal fick ca 190 arbetstagare anställning i Premiair medan ca 150 blev utan anställning.

Premiairs verksamhet är i princip överensstämmande med den verksamhet som Scanair tidigare bedrev. De tre baserna, Stockholm, Göteborg och Malmö, finns fortfarande kvar. Den svenska personalen är bosatt i Sverige och påbörjar sin tjänstgöring i Sverige. Premiair har sitt reservdelslager på Arlanda. HTF har väckt talan även mot Premiair avseende brott mot återanställningsreglerna i anställningsskyddslagen. I målet mot Premiair har HTF anfört ett flertal omständigheter som ger stöd för att en företagsövergång enligt anställningsskyddslagen är för handen.

Det kan också tilläggas att Premiair, utöver de 190 arbetstagare som i första omgången erhöll anställning, vid ett flertal tillfällen nyanställt personal utan att iaktta de turordningsregler som gäller vid återanställning.

Händelseförloppet

Under tiden mars – 15 juli 1993 sade Scanair i en första omgång upp ca 50 kabinanställda på grund av driftsinskränkning. Av de uppsägningsbesked som dessa erhöll framgår att de hade givits företrädesrätt till återanställning.

Kabinklubbens ordförande H.H. besökte HTF den 11 juni 1993. Vid detta sammanträde deltog, utöver H.H., HTF:s ombudsman O.G. som var ansvarig för kollektivavtalen vid bl.a. Scanair samt HTF:s förbundsjurist L.E-J.

Anledningen till sammanträffandet var att det gick rykten om att det skulle ske förändringar inom Scanair innebärande att verksamheten antingen skulle läggas ned eller överlåtas till annat bolag. H.H. var intresserad av att få reda på vad som gällde om tillgodoräknande av anställningstid och om företrädesrätt till återanställning vid en eventuell företagsöverlåtelse. HTF ansåg emellertid att underlag saknades för att kunna besvara H.H:s frågor. Denne fick i stället i uppdrag att närmare ta reda på vilka planer bolaget hade samt vilka tillgångar inom bolaget som eventuellt kunde bli föremål för en överlåtelse. H.H. fick även i uppdrag av HTF att hävda de kabinanställdas företrädesrätt oavsett vad som skulle ske. H.H. skulle återkomma till HTF centralt när han visste närmare besked om vad som skulle hända med Scanair.

Fastän O.G. tjänstgjorde fram till den 18 – 19 juli 1993 då han påbörjade semesterledighet informerades han inte vidare i ärendet från HTF C/A-klubbens sida. Inte heller kontaktade klubben L.E-J.

Den 21 juni 1993 ägde ett informationsmöte rum inom Scanair vid vilket Scanairs verkställande direktör T.R. upplyste om att ett samarbete med Conair förmodligen skulle komma att inledas.

Den 13 juli 1993 höll kabinklubben ett styrelsemöte. I klubbstyrelsen ingick vid denna tid bl.a. H.H., tillika ordförande, B.L., S.S., K.G. och A.B. Samtliga ingick också i klubbens förhandlingsdelegation. Vid mötet underlät H.H. att informera styrelsen om att han hade för avsikt att inom en mycket snar framtid träffa ett kollektivavtal innebärande avsteg från anställningsskyddslagens regler och med avsevärda konsekvenser för de medlemmar vilka han företrädde.

Den 19 juli 1993 träffade H.H. det kollektivavtal som är föremål för prövning i denna tvist. Avtalet slöts utan att klubbens förhandlingsdelegation informerades därom.

Nästa styrelsemöte ägde rum den 24 juli 1993. Vid detta tillfälle uppgav H.H. att ett avtal träffats med Scanair. B.L. krävde att få ta del av avtalet men nekades detta.

Först vid kabinklubbens styrelsemöte den 10 augusti 1993 delgavs ledamöterna i styrelsen innehållet i avtalet. Några turordningslistor presenterades inte. Klubben fattade beslut om att kräva besked från bolaget vad kriterierna ”kompetens och duglighet” innebar. Detta framgår av styrelseprotokollet.

B.L. skickade kollektivavtalet den 19 juli 1993 till HTF centralt och begärde att ett medlemsmöte snarast skulle äga rum.

Den 16 augusti 1993 hölls ett medlemsmöte vid HTF i vilket HTF:s vice förbundsordförande H.E. och ombudsmannen O.G. deltog. H.E. ställde sig skeptisk till avtalet och uppgav att förbundet snarast tillsammans med H.H. skulle utreda vad avtalet innebar och varför avtalet tillkommit.

Den 17 augusti 1993 sammanträffade H.E. och O.G. med H.H. Dessutom deltog klubbstyrelseledamoten S.S. Vid detta möte förklarade HTF att förbundet var av den uppfattningen att kollektivavtalets innehåll var av sådan art att klubben saknade rätt att teckna avtalet. Vid sammanträdet uttalade HTF vidare att en anledning till att man ansåg att avtalet var ogiltigt var att turordningslistor saknades. H.H. angav vid detta tillfälle att det inte hade upprättats några turordningslistor. H.E. förklarade att vad klubben hade rätt att avtala om enligt delegationsreglerna i trygghetsavtalet var att fastställa en turordningslista utifrån andra kriterier än lagens, exempelvis kompetens och duglighet.

Den 19 augusti 1993 genomfördes en MBL-förhandling angående Scanairs framtid. Av protokollet från förhandlingen framgår att endast s.k. LAS-listor framtagits, dvs. listor utvisande den faktiska anställningstiden för var och en av de berörda arbetstagarna.

Den 10 september 1993 skickade Scanair en information till Scanairs personal. I skrivelsen informerade Scanair om att avtalet mellan SAS Leisure Group och Spies-koncernen nu var klart och att det var NEWCOS ledning som skulle ”fastställa personalantal och välja medarbetare”. Den 10 september 1993 hade således urvalet ännu inte ägt rum.

Samtlig personal i Scanair sades upp under september månad 1993. De kabinanställda som skulle få återanställning i Premiair erhöll samtidigt med sina uppsägningsbesked ett erbjudande om anställning i Premiair. Anställningsavtal kom sedan till stånd under tiden oktober – november 1993.

De kabinanställda som inte erbjöds anställning i Premiair erhöll ett uppsägningsbesked som innehöll att de i enlighet med kollektivavtalet den 19 juli 1993 inte hade företrädesrätt till ny anställning.

De kabinanställda som hade blivit uppsagda innan kollektivavtalet den 19 juli 1993 slöts och som i sina uppsägningsbesked erhållit företrädesrätt till återanställning anmälde nu anspråk på företrädesrätt till återanställning. De fick då beskedet att de numera enligt kollektivavtalet den 19 juli 1993 saknade företrädesrätt till återanställning.

Trygghetsöverenskommelsen

Vid Scanair fanns två kollektivavtal med HTF, dels det s.k. kabinavtalet och dels det s.k. markavtalet. Det fanns även två klubbar bildade, HTF:s kabinklubb och HTF:s markklubb. Vidare fanns kabinanställda organiserade i andra PTK-förbund, nämligen LEDARNA och CF.

Vid Scanair gällde trygghetsavtalet mellan SAF och PTK den 5 april 1974. Avtalet utgjorde ett rekommendationsavtal som antagits av samtliga PTK-förbund. Fr.o.m. den 1 september 1994 upphörde trygghetsavtalet att gälla och parterna träffade ett nytt avtal, det s.k. omställningsavtalet.

Enligt såväl PTK:s som HTF:s uppfattning är det endast det i en protokollsanteckning till § 4 mom. 1 angivna gemensamma förhandlingsorganet, benämnt PTK-L, som har behörighet att träffa kollektivavtal om avvikelser från anställningsskyddslagen. SAF och PTK har varit överens om att en gemensam avtalsturlista skall upprättas vid driftsinskränkningar som berör PTK:s tjänstemän. Samtliga PTK:s tjänstemän skall hänföras till ett gemensamt avtalsområde. Att SAF har haft den inställningen framgår av en brevväxling mellan SAF och PTK. Vid Scanair skulle således ett PTK-L ha bildats. De avvikelser från anställningsskyddslagen som delegerats till PTK-L i trygghetsöverenskommelsen framgår av dess ordalydelse.

Grunderna för talan

HTF gör gällande att kollektivavtalet den 19 juli 1993 mellan Scanair och HTF C/A-klubben är ogiltigt till den del avtalet föreskriver att arbetstagare hos Scanair saknar företrädesrätt till återanställning.

2 § anställningsskyddslagen är en s.k. semidispositiv regel som endast den centrala fackliga organisationen förfogar över. Rätten enligt denna paragraf att göra avsteg från lagens regler har på särskilt sätt delegerats till tjänstemannaklubbarna genom trygghetsöverenskommelsen. Enligt protokollsanteckningen till § 4 mom. 1 i trygghetsöverenskommelsen är det förutsatt mellan parterna att en särskild samverkansgrupp PTK-L skall bildas. Rätten att träffa överenskommelser om avvikande bestämmelser i förhållande till anställningsskyddslagen tillkommer endast PTK-L. Vid Scanair där det utöver två HTF-klubbar även fanns medlemmar tillhörande SALF och CF skulle ett allmänt medlemsmöte för konstituerande av ett PTK-L ha ägt rum. I vart fall skulle de två HTF-klubbarna ha bildat ett gemensamt avtalsområde. Någon rätt för en enskild lokal facklig organisation att träffa avtal om avvikelser från lagens bestämmelser finns inte. HTF hänvisar till protokollsanteckningen till § 4 mom. 1 i trygghetsöverenskommelsen och till PTK:s stadgar i § 8 mom. 2.

Enligt § 4 mom. 3 första stycket i trygghetsöverenskommelsen får arbetsgivaren och den lokala tjänstemannaparten i anslutning till aktualiserad personalinskränkning träffa överenskommelse om avvikelse från bestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen vad gäller turordning vid uppsägning. Detta gäller dock inte när hela verksamheten läggs ner eftersom det då inte behövs någon turordningslista.

Träffas avtal om turordningslista, får samma parter enligt § 4 mom. 4 i trygghetsöverenskommelsen överenskomma om avvikande bestämmelser från 25 – 28 §§ anställningsskyddslagen. Syftet med mom. 4 är att parterna skall kunna, om giltigt turordningsavtal har träffats enligt mom. 3, även avtala om en turordningslista avseende företrädesrätten vid senare nyanställningar.

I vart fall är denna regel inte tillämplig när hela verksamheten läggs ner och avtalet inte syftar till att reglera återanställning vid ett eventuellt återupptagande av samma verksamhet.

Enligt HTF förutsätter trygghetsöverenskommelsen att det har upprättats en avtalsturlista av vilken det klart framgår vilka som skall sägas upp och hur turordningen vid återanställning ser ut. Detta har inte skett vid Scanair.

Under alla förhållanden innefattar inte den lokala tjänstemannapartens behörighet en rätt att föreskriva att reglerna om företrädesrätt till återanställning över huvud taget inte skall ha någon tillämplighet. Enligt HTF:s mening äger inte ens den centrala fackliga organisationen rätt att avtala bort en sådan grundläggande rättighet som företrädesrätten till återanställning utgör.

Beträffande de arbetstagare som sades upp före den 19 juli 1993 saknar kollektivavtalsparterna rätt att över huvud taget förfoga över deras företrädesrätt till återanställning.

Avtalet är oskäligt då innehållet innebär att hela återanställningsrätten avtalas bort utan att arbetstagarna får någon fördel av det. Den påstådda fördelen enligt Scanair, nämligen att en grupp arbetstagare utan laglig rätt skall återanställas i ett annat företag, saknar relevans eftersom Premiair ändå får rekrytera vem företaget önskar.

Avtalet är också oskäligt på grund av omständigheterna vid dess tillkomst. Det har tillkommit genom hot bestående i att Scanair förklarat att inte några Scanair-anställda skulle anställas i Premiair om inte avtalet träffades.

Arbetsgivarparterna

Scanair är ett konsortium och är numera försatt i likvidation. Vad som återstår är denna tvist. Annars är konsortiet i sin helhet avvecklat. Scanair är ett systerkonsortium till SAS och ägs följaktligen av samma svenska, danska och norska aktiebolag. Scanairs verksamhet påverkas också av beslut som fattas av styrelsen i bolaget SAS Leisure Group, vilket är ett dotterbolag till SAS.

SAS Leisure Group bildades av SAS för att ha en överblick över chartermarknaden. Företaget kontrollerar olika resebyråer och researrangörer. Man kan säga att utvecklingen inom SAS Leisure Group har varit betydelsefull för chartermarknaden i Sverige och indirekt haft en stor betydelse för driften av Scanair.

Scanair försattes i likvidation på grund av bristande lönsamhet. Innan beslutet om likvidation meddelades, hade bolaget förlorat 70 miljoner kr på sex månader. Bolaget blödde alltså mycket kraftigt. Ägarna hade förklarat att de inte ämnade skjuta till ytterligare medel till verksamheten. Det stod därför redan i början av år 1993 klart att en avveckling av Scanair var aktuell. Endast något mycket drastiskt skulle kunna rädda bolaget.

Scanairs verkställande direktör T.R. försökte tidigt år 1993 att tillsammans med arbetstagarorganisationerna få igenom en generell lönesänkning om 20 procent för att på så sätt trygga fortlevnaden för Scanair. Bolaget hade med anledning därav ett stormöte med företrädare för arbetstagarorganisationerna. Mötet strandade då parterna inte kunde enas om ett lönesänkningsalternativ. Det påstods att detta berodde på att arbetstagarna hyste en trygghetskänsla som var kopplad till SAS och de menade att SAS alltid skulle kunna skjuta till ytterligare medel.

I början av år 1993 bestämdes att ytterligare medel inte skulle skjutas till och vid ett styrelsemöte i mars 1993 slogs fast att Scanair skulle avvecklas i sin helhet. Det fanns då inte någon tro på chartermarknaden vare sig hos Scanairs eller SAS Leisure Groups styrelse.

T.R. ville dock inte ge upp utan fick i uppdrag av styrelsen att arbeta vidare och försöka få fram alternativ till en total nedläggning av Scanair.

Flera av arbetstagarorganisationerna, bl.a. HTF C/A-klubben, ifrågasatte om Scanair verkligen behövde läggas ned. Organisationerna ansåg inte att krisen var så akut som bolaget påstod. Därför tillsatte Scanair en löntagarkonsult vid namn R.M. Denne fick i uppdrag att undersöka bolagets ekonomiska status och vissa pensionsfrågor. Han kom i en rapport fram till att en fortsatt drift var utesluten om inte ägarna var beredda att skjuta till ytterligare 100 milj. kr. Det förelåg emellertid inte någon sådan möjlighet.

Den nu beskrivna bakgrunden var väl bekant för styrelsen i HTF C/A-klubben. K.G. som ingick i styrelsen var också arbetstagarrepresentant i Scanairs och SAS Leisure Group:s styrelser. Hon var därmed fullständigt informerad om de beslut som fattades. Hon höll i sin tur H.H. informerad om vad som hände. HTF C/A-klubbens styrelse hade tidigt under våren 1993 erhållit en total information om vad som var på gång. Vid den tidpunkten arbetade T.R. med att få fram alternativ till den totala nedläggningen. Han fick tidigt klart för sig att det måste till något nytt. De beräkningar som gjordes visade att ett nytt företag måste klara av samma produktion som Scanair men att kostnaderna på årsbasis måste var 300 milj. kr lägre, om man skulle kunna konkurrera med bl.a. reguljärflyget.

Redan i början av år 1993 stod det klart att Scanair skulle komma att avvecklas. Scanair sade upp samtliga flygplansleasingkontrakt och avtal med bolagets researrangörer samt så småningom även alla anställningskontrakt.

Under maj månad 1993 tog H.H. kontakt med HTF:s ombudsman O.G. Det bestämdes att ett möte skulle äga rum den 24 maj 1993. Vid mötet diskuterade H.H. och K.G. med O.G. hur den uppkomna situationen vid Scanair skulle hanteras och gick igenom löntagarrapporten. O.G. var medveten om den svåra situation som Scanair befann sig i. Det hade redan förekommit en viss skriftväxling mellan HAO och HTF i ärendet. Vid mötet bestämdes att H.H. senare skulle träffa HTF:s jurist. Det bestämdes vidare att ett nytt möte skulle äga rum den 11 juni 1993.

Under perioden maj – juni 1993 arbetade T.R. med att få fram olika alternativ till en total nedläggning av Scanair. Efter att ha diskuterat olika förslag fastnade Scanair för ett samarbete med Spies-koncernen. Det visade sig att Spies-koncernens flygbolag Conair också befann sig i en akut ekonomisk kris. Detta berodde dock inte på samma omständigheter som hos Scanair utan på misslyckade investeringar på flygplanssidan. Även Conair var färdigt för nedläggning.

H.H. och K.G. sökte ta reda på vad som skulle hända med Scanairs tillgångar. De ställde frågor till Scanairs och SAS Leisure Groups styrelser samt till SAS huvudstyrelse angående bolagets tillgångar och om vilket nytt koncept som diskuterades. Beskedet från styrelserna blev att en total avveckling skulle ske. Alla flygplanskontrakt och alla hyreskontrakt avseende lokaler samt alla avtal med researrangörer hade sagts upp. De fick också klart för sig att verksamheten i dess nya skepnad skulle komma att uppstå i Danmark med huvudkontor där. Detta innebar att de som skulle komma att erbjudas anställningar i det nya bolaget måste vara beredda att ta anställning i Danmark och att det nya bolaget endast skulle betala arbetsgivaravgifter i Danmark för att på det sättet minska kostnaderna. Så har det också blivit.

Vid ett möte den 11 juni 1993 sammanträffade H.H. med O.G. och L.E-J. H.H. redogjorde för vad han hade fått reda på om avvecklingsplanerna. Han begärde också biträde av HTF inför fortsättningen. HTF förklarade att något juridiskt bistånd inte kunde lämnas. H.H. uppmanades att söka en förhandlingslösning.

Under denna period hade H.H. och K.G. täta diskussioner med klubbstyrelsen och med T.R. Den senare hade press på sig från ägarna av det nya bolaget att snabbt komma fram till en förhandlingslösning. De danska ägarna, dvs. Spies-koncernen, ställde som ett absolut krav att all samhörighet med SAS skulle upphöra. Scanair fick inte ta med sig den kostnadsnivå som fanns i Scanair in i det nya bolaget. T.R. fick mandat av de nya ägarna att försöka ta fram avtal och säkra rekryteringen av viss personal. Det var nödvändigt att få fram ett snabbt resultat för att uppsägningslönerna i Scanair inte skulle bli för höga. Det var alltså fråga om att svensk personal skulle rekryteras till ett danskt bolag på de villkor som följer av anställningar i Danmark.

HTF C/A-klubben hade relativt täta kontakter med HTF centralt under denna tid. Man var bekymrad över den situation som rådde, dvs. en förestående nedläggning av Scanair och ett inledande av en ny verksamhet utomlands. Man var osäker på huruvida anställningsskyddslagen över huvud taget innehöll några rättigheter och skyldigheter i en sådan situation.

Ett möte i HTF C/A-klubbens styrelse ägde rum den 13 juli 1993. I protokollet från mötet under punkten 10:C anges följande.

Klubbens policy – NewCo:

Hur skall klubben förhålla sig till företagets uttalande när det gäller rekrytering till NewCo. Vad man från Scanairs sida har sagt är följande.

– Man skall hålla sig till resp. lands lagar och avtal.

– Man förbehåller sig rätten att rekrytera efter kvalifikation.

– Man ämnar inte sätta någon övre ålder.

Styrelsen hade att ta ställning till två förslag.

1: Företaget kan endast nyanställa ur den personal som vid dags dato är anställd. Figurativt datum den 30/6. Kompetens avgörande.

Ett figurativt datum innebär att man skulle ta med personer som hade blivit uppsagda precis före och ge dem samma chans som övriga anställda. Alternativ 2 beskrevs på följande sätt.

Turordningslista enl. anciennitet, med undantag för icke fackliga medlemmar samt för anställda som vid upprepade tillfällen bevisligen ej skött sitt arbete.

De två alternativen togs till omröstning inom styrelsen. Resultatet av omröstningen blev att man valde alternativ 1. Tre ledamöter reserverade sig och en ledamot lämnade styrelsen med omedelbar verkan då hon ansåg att beslutet stred mot de fackliga grundpelarna.

Punkten 10:H i styrelseprotokollet har också visst intresse i målet. Den lyder enligt följande.

Jurist:

Då vi kan behöva juridisk hjälp inför NEWCO finns följande alternativ för att lösa det hela.

1: H.H. kontaktar HTF angående juridisk hjälp

2: Kolla upp eventuell ekonomisk hjälp av både Scanair och HTF

3. Eventuell betalning av egen klubbkassa.

Senare samma kväll, dvs. den 13 juli 1993, sammanträffade H.H. med T.R. Av det protokoll som fördes framgår bl.a. följande.

- - - - - - –

§ 3

Parterna enades vidare om att § 4 mom 4 är aktuell så länge tjänstemännens anställningsförhållande består och att överenskommelse kan träffas om att återanställa uppsagda tjänstemän i avtalad turordning.

§ 4

Parterna enades om att gemensamt söka träffa en överenskommelse och därigenom trygga anställningstillfällen för HTF-CA:s medlemmar även om ägarna beslutar att lägga ned Scanair.

Scanair förklarade att bolaget anser det tveksamt om det är fråga om en överlåtelse till ett nytt bolag, men att modeller för att trygga anställningstillfällen i Sverige kommer att prioriteras. Med största sannolikhet kommer någon form av verksamhet inom charterflygbranschen att drivas även i framtiden. Förmodligen genom ett danskt aktiebolag med säte i Köpenhamn.

§ 5

Konstaterades att Scanair fullgjort sin underrättelse- och informationsskyldighet jämlikt § 4 mom 1 i Trygghetsöverenskommelsen.

§ 6

Parterna enades om att fortsätta förhandlingar enligt MBL och att därvidlag sträva efter en lösning genom särskilt kollektivavtal i enlighet med de möjligheter som Trygghetsöverenskommelsen erbjuder.

Vid mötet den 13 juli 1993 enades även T.R. och H.H. om hur bemanningsprocessen skulle gå till.

Ett nytt möte kom till stånd den 18 juli 1993 sent på kvällen hemma hos T.R. Vid mötet upprättades det omtvistade kollektivavtalet. Avtalet utgör en kompromiss. Särskild vikt bör läggas vid punkten 2 där det anges att parterna gemensamt med stöd 2 § anställningsskyddslagen skall fastställa en turordningslista som fastslår i vilken ordning arbetstagarna skall sägas upp på grund av arbetsbrist. Det är också av vikt att beakta sambandet mellan kollektivavtalet och den förbindelse som hör till avtalet. Det var en svår situation för parterna då de inte visste huruvida anställningsskyddslagen gav ett bra skydd eller om den ens var tillämplig på verksamhet utomlands. Därför krävde H.H. en garanti för att anställningar skulle ske från personalen från Scanair. Som framgår av kollektivavtalet avstod Scanair från att penetrera frågan om anställningsskyddslagens tillämplighet ytterligare. NEWCO under bildning lämnade en garanti som framgår av fjärde stycket i förbindelsen enligt följande.

Newco under bildning förbinder sig att tom 31/12 1994 i första hand anställa personal i Sverige som idag är anställd i Scanair. Anställningserbjudande kommer att tillställas berörda arbetstagare i enlighet med kollektivavtalet av den 18 juli 1993.

Till förbindelsen och kollektivavtalet hör ett protokoll. I § 2 sista meningen i protokollet sammanfattas parternas gemensamma målsättning och den träffade överenskommelsen på följande sätt.

§ 2

Samtlig personal vid Scanair kommer att sägas upp pga arbetsbrist. Scanairs verksamhet kommer att läggas ned. Viss verksamhet kommer att drivas i ett nytt bolag, Newco, som är under bildande. Newco kommer inte att förvärva några tillgångar från Scanair annat än i mycket begränsad omfattning. Någon överlåtelse i arbetsrättslig mening torde därför inte vara aktuell. Såväl Scanairs som HTF C/A klubbs målsättning är dock att delar av Scanairs personal skall kunna erbjudas anställning i Newco. Newco under bildande har tecknat en förbindelse med HTF C/A klubb i syfte att trygga arbetstillfällen för uppsagd personal.

Redan den 13 juli 1993 hade H.H. och T.R. bestämt sig för att en partssammansatt grupp skulle bildas med uppgift att tillämpa kollektivavtalet. Som framgår av § 2 i avtalet skulle gruppen fastställa en turordningslista. Det var detta som var gruppens uppdrag.

Den partssammansatta gruppen satte omedelbart igång med att försöka få fram listor för turordning och uppsägning samt företrädesrätt till återanställning. Vid mötet hade H.H. krävt att han i egenskap av klubbordförande skulle få inflytande över den partssammansatta gruppens slutresultat. Gruppen arbetade med material som den hade erhållit från personal- och flygavdelningen hos Scanair.

Turordningslistorna fanns tillgängliga i ett första skick före den 26 juli 1993. Detta kan uttalas med säkerhet, eftersom H.H. den dagen åkte på semester till Grekland och därvid medförde listorna. Under vistelsen i Grekland stod H.H. i kontakt med T.R. och diskuterade gruppens resultat. Han hade även bistånd av vice ordföranden i HTF C/A-klubben S.S. Den senare koncentrerade sig på att granska resultatet för personer anställda i Göteborg, eftersom han var bosatt i Göteborg.

Den 9 augusti 1993 återkom H.H. från Grekland och den 10 augusti hölls ett möte med klubbstyrelsen. Avtalet delades då ut till styrelseledamöterna. I protokollet från mötet på sid. 2 under punkten 6 anförs följande.

Rapport från förhandlingar:

19/7

Avtal med Scanair ang turordning i NEWCO. H.H. redogjorde för avtalet och inga invändningar gentemot avtalet framkom, förutom från B.L., som håller fast vid att LAS skall gälla vid anställning i NEWCO. Då känsliga punkter finns med i avtalet, beslöts att avtalet ej offentliggöres förrän tidigast den 18/8. Vi avvaktar beslut om NEWCO’s vara eller icke vara förrän avtalet släpps ut.

Styrelsen ville alltså avvakta ett beslut från Spies och SAS huruvida det skulle bli något nytt bolag över huvud taget, innan avtalet och listorna lämnades ut till medlemmarna. Som tidigare har nämnts var en av ledamöterna, B.L., inte nöjd med avtalet. Det bestämdes att man skulle uppsöka en utomstående för att få en kommentar.

Den 13 augusti 1993 besökte B.L., H.H. och S.S. advokaten U.J. Denne är en av landets ledande advokater rörande frågor om sammanslagning av företag. Ett utlåtande begärdes av U.J. om kollektivavtalet och förbindelsen samt om situationen i dess helhet. U.J. slog fast att situationen var mycket komplicerad. Det var enligt U.J. osäkert om anställningsskyddslagen över huvud taget gällde. U.J. framhöll att han ansåg att klubben hade uppnått ett mycket bra resultat. Inte minst var det positivt att man hade fått bolaget att åta sig en garanti om rekrytering från Scanairs personal trots den ovisshet som rådde om anställningsskyddslagens tillämplighet.

Efter detta var H.H. och S.S. övertygade om att ett riktigt beslut hade kommit till stånd när kollektivavtalet den 19 juli 1993 med den till avtalet hörande förbindelsen godtogs av HTF C/A-klubben. Turordningslistorna från den partssammansatta gruppen godkändes därför. Godkännandet meddelades i ett brev den 15 augusti 1993 till T.R. Brevet har följande lydelse.

Ang. turordningslistor

Enligt överenskommelse bekräftas härmed att jag tillsammans med S.S. har gått igenom de framtagna turordningslistorna och funnit att de är ok och i enlighet med kollektivavtalet.

Stockholm 930815

Med vänlig hälsning

(H.H.)

H.H.

Det görs gällande att turordningslistorna utgör ett kollektivavtal enligt 23 § medbestämmandelagen.

De turordningslistor som godkändes den 15 augusti 1993 innehåller namn på 190 arbetstagare med uppgifter om dessa i olika kolumner. Som nr 1 anges R.L. Av kolumnerna kan utläsas att han är född år 1939, började i Scanair år 1963, har anciennitet på grund av ålder enligt anställningsskyddslagen som om han vore anställd från år 1958. I listan anges F.S. med nr 190 som den siste med rätt till anställning hos NEWCO i enlighet med förbindelsen den 19 juli 1993. I turordningen följer därefter arbetstagarna nr 191 – 272 som inte hade någon företrädesrätt till återanställning. Därefter följer arbetstagarna nr 273 – 330. De hade sagts upp innan kollektivavtalet träffades och har därmed företrädesrätt till återanställning enligt anställningsskyddslagens bestämmelser.

De framtagna turordningslistorna resulterade alltså i ett kollektivavtal den 15 augusti 1993. Efter det att H.H. och S.S. hade godkänt turordningslistorna den 15 augusti 1993 ägde ett möte rum hos HTF den 17 augusti samma år. H.H. och S.S. träffade då O.G. och H.E. H.H. och S.S. krävde besked av HTF huruvida trygghetsavtalets regler hade följts. De fick ett besked genom brev från förhandlingsavdelningen vid HTF till HTF C/A-klubben. Brevet har följande lydelse.

Lokal överenskommelse av den 19 juli 1993 angående uppsägningar m m

Till de delar som rubricerade överenskommelse avser tillämpning av Trygghetsöverenskommelsens delegationsregler enligt § 4 mom 3 och 4, konstaterar vi att överenskommelsen ej står i strid med dessa regler.

I överenskommelsens (bilaga 2 punkt 2) har reglerna i LAS § 2 åberopats.

Vi får uppmärksamma klubbstyrelsen på att det är den centrala fackliga organisationen som förfogar över den disposivitet som anges i LAS § 2.

Med vänlig hälsning

HANDELSTJÄNSTEMANNAFÖRBUNDET (HTF)

(O.G.)

O.G.

Enligt arbetsgivarparternas mening innehåller brevet ett godkännande av avtalet från HTF:s sida och en bekräftelse på att avtalet enligt HTF ”ej står i strid med trygghetsöverenskommelsen”. Senare har HTF inte velat kännas vid godkännandet. Arbetsgivarsidan överlämnar till arbetsdomstolens avgörande om det är möjligt att återta ett sådant godkännande.

Innan Scanairs kabinanställda sades upp i enlighet med turordningslistorna, avvaktade Scanair, i enlighet med vad H.H. och T.R. hade kommit överens om, att ett årsmöte i HTF C/A-klubben skulle äga rum. Vid detta skulle klubbmedlemmarna få tillfälle att säga vad de ansåg om kollektivavtalet den 19 juli 1993. Årsmötet hölls den 30 september 1993.

Vid årsmötet företogs kollektivavtalet den 19 juli 1993 till sluten omröstning bland medlemmarna. Innan omröstningen ägde rum hade T.R. och H.H. förklarat vad avtalet innebar. Som framgår av protokoll från årsmötet tillstyrkte medlemmarna avtalet såvitt avser rekrytering av kabinpersonal till NEWCO. Avtalet vann alltså majoritetens gillande och styrelsen fick förtroendet att arbeta vidare.

Efter att ha informerat sig om vad som förekom vid årsmötet och efter att ha tagit del av HTF:s brev den 1 september 1993 beslutade Scanair att verkställa uppsägningarna.

Efter det att uppsägningarna hade tillställts de kabinanställda uppstod turbulens bland de anställda. HTF C/A-klubben ansåg i detta läge att man måhända hade varit onödigt hård mot vissa medlemmar som fråntagits företrädesrätten helt och hållet. Klubben påkallade därför en tvisteförhandling avseende kollektivavtalet den 19 juli 1993. En förhandling kom till stånd den 9 november 1993 med fortsättning den 6 december samma år.

I protokollet från förhandlingstillfället den 6 december 1993 finns antecknat bl.a. följande.

§ 2

HTF-CA ansåg att Premiair A/S borde vara hänvisat till att endast anställa f.d. Scanair-personal för att täcka eventuellt ytterligare personalbehov, d.v.s. i tillägg till de som redan har erbjudits anställning. HTF-CA hävdade att uppsagd och arbetspliktsbefriad personal bör ha företrädesrätt till återanställning i Premiair A/S, oavsett om uppsägning skett per den 15 juni respektive 1 oktober 1993.

- - - - - - –

§ 4

Efter viss diskussion enades parterna om att Premiair A/S skall anställa personal från Scanair som om de hade företrädesrätt till återanställning i enlighet med LAS. Det sagda innebär dock inte att de som redan har erbjudits anställning i enlighet med kollektivavtalet av den 19 juli 1993 påverkas.

Överenskommelsen avser sålunda idag uppsagd och tjänstepliktsbefriad personal (164 st) och gäller därmed för ytterligare arbetstillfällen som kan komma att uppstå i Premiair A/S under 1994.

- - - - - - –

För förståelsen av händelseförloppet är det viktigt att man håller isär vilka parterna är. Parterna är Scanair och HTF C/A klubben och inte NEWCO eller Premiair A/S. Av § 5 i protokollet framgår att T.R. skulle försöka förmå ägargrupperna i Premiair A/S att teckna en liknande förbindelse som gjordes den 19 juli 1993. Någon sådan förbindelse kom emellertid inte till stånd.

Slutligen vill arbetsgivarparterna gå in på frågan om betydelsen enligt trygghetsavtalet av att de omtvistade kollektivavtalen inte på arbetstagarsidan träffats av organet PTK-L. Vid Scanair fanns när kollektivavtalen slöts följande kollektivavtal, nämligen ett med HTF A som avsåg den administrativa kontorspersonalen, ett med HTF C/A som avsåg kabinpersonalen, ett med Svenska Transportarbetareförbundet som avsåg flygteknikerna och ett med Svensk, Dansk och Norsk Pilotförening, som avsåg piloterna.

HTF C/A-klubben hade ett eget kollektivavtal och medlemmarna var verksamma inom ett eget kollektivavtalsområde. Det har aldrig förekommit att kabinpersonalen har behandlats gemensamt med medlemmar i de andra klubbarna. Uppsägningar har förekommit återkommande och därvid har det alltid framförhandlats en särskild turordningslista för de kabinanställda.

HTF har pekat på det förhållandet att det har funnits andra PTK-förbund representerade på arbetsplatsen. Detta är riktigt. Det fanns en arbetstagare från LEDARNA och en från Civilingenjörsförbundet. Dessa två arbetstagare har emellertid inte varit sysselsatta inom HTF C/A:s kollektivavtalsområde. Det har heller inte funnits några klubbar med medlemmar i dessa förbund. Några tjänstemannarepresentanter som omtalas i trygghetsöverenskommelsen har därför inte kunnat utses.

Arbetsgivarparterna sammanfattar grunderna för bestridandet enligt följande.

HTF C/A-klubben har varit behörig att träffa kollektivavtal för de kabinanställda. Något PTK-L har visserligen inte bildats, men det saknar betydelse eftersom något annat förbund inte har funnits representerat hos Scanair. Några av tjänstemännen särskilt utsedda representanter för andra PTK-förbund har följaktligen inte funnits på arbetsplatsen. Det har därför saknats förutsättningar för att bilda ett PTK-L organ. HTF har centralt tidigare godkänt avvikelser från anställningsskyddslagen som ingåtts i enlighet med trygghetsavtalets regler. Under alla förhållanden har de träffade kollektivavtalen angående företrädesrätt till återanställning inte blivit ogiltiga som följd av att något PTK-L organ inte bildats.

HTF C/A-klubbens behörighet följer av trygghetsavtalet och av anställningsskyddslagens delegationsregler.

Kollektivavtalet den 19 juli 1993 har godkänts av HTF centralt genom O.G:s brev den 1 september 1993. O.G. är behörig att binda HTF. O.G. har tidigare godkänt förslag från HTF C/A-klubben. O.G. har i vart fall haft ställningsfullmakt. Detta gäller särskilt som brevet den 1 september 1993 tillkommit efter en förfrågan från H.H. till HTF:s förhandlingschef. H.E. får anses ha delegerat ansvaret till O.G.

I kollektivavtalet den 19 juli 1993 har de generella kriterierna för turordningen angivits. Dessa har sedan resulterat i de turordningslistor som givits in i målet. Att en turordningslista skulle upprättas följer av p. 2 i kollektivavtalet den 19 juli 1993. Det är inget krav på att turordningslistorna skall upprättas samtidigt som kollektivavtalet.

De i målet ingivna turordningslistorna utgör ett kollektivavtal, eftersom innehållet skriftligen har godkänts av HTF C/A-klubben. Ett kollektivavtal kan upprättas i form av ett skriftligt anbud och en skriftlig accept.

HTF synes anse att det är ett formkrav att en turordningslista skall upprättas i samband med fastställandet av de generella kriterier som ligger till grund för listan. Det är emellertid motsägelsefullt att behörigheten inte skulle innefatta fastställandet av urvalskriterier, men väl den avtalsturlista som följer av en tillämpning av dessa kriterier. I det nu aktuella målet är även avtalsturlistan ett kollektivavtal, varför argumentationen måhända är överflödig.

Det föreligger inte någon inskränkning som medför att trygghetsavtalet skulle vara giltigt endast i vissa situationer. Det finns sakliga skäl för att reglera företrädesrätten trots att en överenskommelse om turordning vid uppsägning i situationer som den nu aktuella i realiteten saknar betydelse eftersom samtliga arbetstagare har sagts upp på grund av arbetsbrist.

Företrädesrätten till återanställning var inte någon intjänad rättighet i skedet när kollektivavtalet den 19 juli 1993 träffades. En intjänad rättighet är något som förvärvas först när arbetstagaren blir uppsagd och omöjliggör försämringar för arbetstagaren efter uppsägningen.

Kollektivavtal kan med den verkan som avses i 28 § medbestämmandelagen binda en övertagande arbetsgivare. Eftersom oklarhet rådde huruvida en överlåtelse förelåg har den övertagande arbetsgivaren tecknat den till kollektivavtalet hörande förbindelsen som dessutom har undertecknats av HTF C/A-klubben och därmed i sig är ett kollektivavtal mellan HTF C/A-klubben och Premiair A/S. Eljest hade Premiair A/S inte varit bundet av uppgörelsen.

Ett avtal om avvikelse från anställningsskyddslagens turordningsbestämmelser innebär alltid att andra kriterier än ålder och anställningstid tillämpas. Äldre arbetstagare kan därför omfattas av ett avtal innebärande avvikelser från anställningsskyddslagens regler. Särskilda regler för äldre tjänstemän finns i såväl anställningsskyddslagen som i trygghetsavtalet. Scanair har iakttagit dessa regler.

Det bestrids att kollektivavtalet den 19 juli 1993 har tillkommit under hot eller utpressningsliknande förhållanden. Tvärtom har avtalet föregåtts av flera förhandlingar och överläggningar. HTF C/A-klubben har dessutom uppmanats av HTF centralt att söka avtalslösningar på grund av den oklara situationen.

HTF C/A-klubben har av HTF:s ombudsmän och jurister fått erfara att det är tveksamt huruvida en överlåtelse föreligger. Detta återges även i ingressen till kollektivavtalet. Scanair har alltså inte givit sken av att kunna avgöra huruvida en överlåtelse föreligger eller inte.

Genom kollektivavtalet den 19 juli 1993 och den därtill hörande förbindelsen uppnåddes att 190 av HTF C/A-klubbens medlemmar kunde erbjudas fortsatt anställning i Premiair A/S.

Urvalet av de kabinanställda som erbjöds fortsatt anställning har skett efter kriterierna yrkesskicklighet och lämplighet. HTF C/A-klubben har haft möjlighet att godkänna eller förkasta de turordningslistor som den partssammansatta gruppen tagit fram. Klubben har godkänt listorna eftersom de stämmer överens med kollektivavtalet den 19 juli 1993.

Scanair hade heller inte verkställt uppsägningarna, om ej en majoritet av klubbens medlemmar hade godkänt avtalet vid den slutna omröstning som hölls vid årsmötet den 13 september 1993. Dessutom avvaktade Scanair brevet från HTF centralt innan uppsägningarna företogs.

Beträffande en tillämpning av 36 § avtalslagen vill arbetsgivarsidan framhålla följande.

HTF bär bevisbördan för att omständigheter som gör att avtalet kan jämkas föreligger. Frågan huruvida jämkning av avtal kan vara befogad i ett särskilt fall bedöms med rekvisiten i 36 § avtalslagen som utgångspunkt. Härvidlag bör noteras att generalklausulen i avtalslagen i första hand tar sikte på konsumentförhållanden, se bl.a. SOU 1974:83 [ pdf | ] och prop. 1975/76:81 [ pdf | ]. Departementschefen har uttalat att det praktiska utrymmet att tillämpa § 36 på kollektivavtal torde vara ”mycket begränsat”, prop. 1975/76:81, [ pdf | ] s. 114 [  ]. Detta beror bl.a. på att kollektivavtal regelmässigt träffas mellan jämbördiga och resursstarka parter, SOU 1975:1 [ pdf | ] s. 600 [  ].

Även av andra skäl blir en tillämpning av 36 § avtalslagen sällan aktuell i kollektivavtalsförhållanden. Tore Sigeman har i Festskrift till Jan Hellner., s. 602 ff., utförligt behandlat denna fråga. Tore Sigeman anför bl.a. att kollektivavtal kommer till efter förhandlingar mellan parterna, varför avtalet ofta framstår som ett resultat av kompromisser där en nackdel i ett avseende kan uppvägas av en fördel i ett annat hänseende. Ett ingripande av domstol i sådan reglering skulle strida mot den princip om kollektivavtalsparternas autonomi som statsmakterna sedan länge får anses ha slagit fast. Möjligheten att vidta stridsåtgärder medför att en hög grad av jämvikt uppstår mellan parterna. Ytterligare en orsak till att kollektivavtal måste bedömas annorlunda än vanliga kommersiella avtal är att parterna även under avtalets löptid har möjlighet att ändra avtalsvillkoren.

HTF C/A-klubben har förhandlat med Scanair såsom en jämbördig avtalspart. Det finns ingenting som tyder på att HTF C/A-klubben haft en svagare ställning än Scanair i förhandlingarna. Klubben har dessutom biträtts av en erkänt skicklig advokat, eftersom HTF:s jurister förklarat sig inte ha tid. Parterna har gemensamt utnyttjat möjligheterna att genom förhandlingar försöka finna lösningar som båda parter kunnat godta.

Scanair har inte framställt hot om långtgående stridsåtgärder eller på något sätt handlat i strid mot den praxis som gäller för kollektivavtalsförhandlingar. En jämkning enligt § 36 avtalslagen kan därför inte komma i fråga ens om det fastslås att parterna inte får anses ha varit jämbördiga under förhandlingarna.

Det bestrids att urvalet av kabinanställda som erbjöds fortsatt anställning har skett godtyckligt. En eventuell godtycklighet utgör för övrigt inte grund för tillämpning av jämkningsreglerna i 36 § avtalslagen.

Enligt 2 § anställningsskyddslagen har berörda parter rätt att i kollektivavtal avtala om avvikelse från företrädesrättsreglerna i 25 §. Direkt diskriminering får ej förekomma i avtal som innehåller avvikelser. Däremot måste parterna ha rätt att avtala om att andra arbetstagare än de som enligt huvudregeln i 25 § har företrädesrätt till anställning på grund av ålder och tjänstgöringstid skall äga företräde. Det är just denna dispositionsrätt för parterna som 2 § anställningsskyddslagen och trygghetsavtalet tar fasta på, se bl.a. Lunning; Anställningsskydd, 7 u., s. 67 ff.

HTF

HTF ifrågasätter inte de uppgifter som lämnats om Scanairs ekonomiska problem. Det vitsordas att det gick dåligt för Scanair och att bolaget av den anledningen lagts ner. HTF anser inte att detta har någon som helst relevans för frågan om det fanns skäl att avtala bort företrädesrätten.

Det bestrids vidare att HTF skulle ha uttryckt någon tvekan om rättsläget i fråga om överlåtelse eller inte och att HTF skulle ha rekommenderat en avtalsturlistelösning.

Det är inte riktigt att HTF förklarat sig inte ha resurser för att biträda HTF C/A-klubben. Det som inträffade vid ett möte den 11 juni 1993 var att H.H. träffade O.G., som var förhandlingsansvarig på området, och L.E-J., som då var förbundsjurist hos HTF. Vid mötet talades allmänt om ett antal olika hypotetiska fall.

HTF vänder sig mot påståendet att HTF vid möte den 11 juni 1993 lämnade uppgifter som innebar en rekommendation till klubben om att söka uppnå en förhandlingslösning. HTF hävdade bestämt vid mötet att anställningsskyddslagens regler skulle följas.

Det är heller inte riktigt som påståtts att det skulle ha förekommit täta kontakter mellan HTF C/A-klubben och HTF under den aktuella perioden. Kontakten den 11 juni 1993 var den sista mellan HTF och klubben före den 17 augusti 1993. Det förekom alltså inte några hänvändelser eller förfrågningar från klubben till HTF under den perioden.

Det bestrids också att Scanair och HTF träffade ett kollektivavtal den 15 augusti 1993, som innefattade en överenskommelse om en avtalsturlista. HTF kan över huvud taget inte vitsorda att det förelåg någon avtalsturlista.

Det kan inte heller vitsordas att innehållet i H.H:s bekräftelse den 15 augusti 1993 var av den karaktären att materialet kunde betraktas som ett kollektivavtal enligt 23 § medbestämmandelagen. Det är oklart vad den formulering innebär som H.H. har skrivit och vad den syftar på.

Om motparterna kan visa att det förelåg ett kollektivavtal som grundade sig på en turordningslista, görs från HTF:s sida gällande att det är en revidering enligt § 2 i 19 juli-avtalet, dvs. en lista om turordning för uppsägning.

Vad beträffar det påstådda avtalet från den 15 augusti 1993 görs samma invändningar mot det avtalets giltighet som de invändningar som HTF gjort mot avtalet den 19 juli 1993.

Det bestrids att HTF genom O.G:s brev den 1 september 1993 har godkänt något kollektivavtal om avvikelse från anställningsskyddslagen. Innebörden av första stycket i HTF:s brev den 1 september 1993 är en annan än den som motsidan har påstått. Stycket handlar enbart om att klubben i och för sig ensam är behörig att vara part enligt trygghetsöverenskommelsen.

För övrigt har brevet den 1 september 1993, oberoende av innehållet, inte någon särskild rättslig betydelse, eftersom HTF inte kan bota en bristande behörighet enligt trygghetsavtalet genom en accept.

HTF har vidare vid mötet den 17 augusti 1993 klargjort att HTF inte accepterade kollektivavtalet den 19 juli 1993. HTF hade alltså redan lämnat ett klart besked angående avtalet.

DOMSKÄL

Inledning

Mellan parterna i målet råder tvist huruvida kabinanställda hos Scanair, som inför bolagets nedläggning vid årsskiftet 1993/94 blev uppsagda från sina anställningar, har företrädesrätt till återanställning. HTF har framställt yrkanden som innebär att arbetsdomstolen skall klarlägga att sådan rätt föreligger. Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena.

Enligt arbetsgivarsidans mening innebär ett den 19 juli 1993 mellan Scanair och HTF C/A-klubben hos bolaget träffat kollektivavtal att kabinanställda som inte erbjuds anställning i det danska bolaget Premiair A/S ej har företrädesrätt till återanställning. Arbetsgivarparterna har vidare anfört att ett ytterligare kollektivavtal mellan samma parter kom till stånd den 15 augusti 1993 och att i detta avtal – utöver att av avtalet framgår vilka kabinanställda som skall erbjudas anställning i Premiair A/S – anges att kabinanställda som redan var uppsagda när kollektivavtalet den 19 juli 1993 träffades åtnjuter företrädesrätt till återanställning men i tur efter sådana anställda som erbjuds anställning i Premiair A/S ävensom att övriga berörda kabinanställda saknar sådan företrädesrätt.

HTF:s uppfattning är att kollektivavtalet den 19 juli 1993 på skilda grunder är ogiltigt till den del det innehåller att kabinanställda saknar företrädesrätt till återanställning. Vad gäller kollektivavtalet den 15 augusti 1993 är HTF:s förstahandsinställning att något sådant avtal över huvud taget inte kom till stånd. I andra hand har HTF gjort gällande att kollektivavtalet på skilda grunder är ogiltigt i sin helhet eller åtminstone till den del det innehåller att kabinanställda saknar företrädesrätt.

Det skall anmärkas att tvisten formellt gäller företrädesrätt till återanställning i Scanair. I realiteten torde emellertid utgången i målet få betydelse endast i förhållande till Premiair A/S och bara under den förutsättningen att det kan klarläggas att en övergång av Scanairs verksamhet eller del av denna skett från Scanair till Premiair A/S. I arbetsdomstolen är anhängig en tvist mellan HTF och Premiair A/S i frågan huruvida från Scanair uppsagda kabinanställda bort beredas anställning hos Premiair A/S före andra arbetstagare i enlighet med anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt till återanställning.

Tvisten mellan parterna rymmer skilda frågeställningar av delvis principiell natur. Arbetsdomstolen väljer för sammanhangets och förståelighetens skull att i det följande belysa och i förekommande fall ta ställning till vissa av dessa frågor även om detta i och för sig inte skulle ha varit ofrånkomligt för att komma fram till ett ställningstagande till yrkandena i målet.

Föreligger – i enlighet med arbetsgivarsidans påstående – ett kollektivavtal av den 15 augusti 1993?

Rörande tillkomsten av det uppgivna kollektivavtalet den 15 augusti 1993 har arbetsgivarparterna angivit i huvudsak följande. Till fullföljande av vad som anges i punkt 2 i kollektivavtalet den 19 juli 1993 uppdrog verkställande direktören i Scanair T.R. åt en grupp om sex personer vari ingick företrädare för de anställda och företagsrepresentanter att välja ut de kabinanställda som skulle erbjudas anställning i Premiair A/S. Gruppen upprättade ett skriftligt förslag i form av en turordningslista. Förslaget överlämnades av Scanair till ordföranden i HTF C/A-klubben H.H. Förslaget granskades av såväl denne som av styrelseledamoten i klubben S.S. Genom skrivelse den 15 augusti 1993 till Scanair godkände H.H. förslaget för klubbens räkning. Enligt arbetsgivarsidans mening kom genom förslaget till turordningslista och den nämnda skrivelsen ett kollektivavtal till stånd med det innehåll som framgår av förslaget.

HTF:s påstående att något kollektivavtal över huvud taget inte träffades mellan Scanair och HTF C/A-klubben den 15 augusti 1993 grundas främst på följande omständigheter. Vid huvudförhandlingen i arbetsdomstolen hördes T.R. rörande tillkomsten av det uppgivna kollektivavtalet den 15 augusti 1993. Enligt HTF:s uppfattning blev genom detta förhör klarlagt att originalet till den turordningslista som var fogad vid H.H:s skrivelse den 15 augusti 1993 inte kan ha upprättats vid den påstådda tiden, eftersom listan bygger på eller innefattar uppgifter om förhållanden som inträffade först senare under hösten samma år. Vidare har HTF pekat på vissa andra omständigheter som är svårförklarliga om det skulle ha träffats ett turordningsavtal den 15 augusti 1993.

Arbetsdomstolen gör följande bedömande. Enligt arbetsdomstolens mening förhåller det sig uppenbarligen på det sättet att det i målet av Scanair ingivna exemplaret av turordningslistan utgör en kopia av en avsevärt senare upprättad lista. Detta kan givetvis vara ett tecken på att något kollektivavtal med det påstådda innehållet inte kom till stånd i augusti 1993. Även andra omständigheter kan tolkas i samma riktning. Från arbetsgivarsidan har emellertid åberopats en omfattande muntlig bevisning till stöd för uppgifterna om upprättandet av turordningslistan och om H.H:s godkännande av listan genom brevet den 15 augusti 1993. Utsagor härom har sålunda vid huvudförhandlingen avgivits av H.H. och S.S. från HTF C/A-klubbens styrelse samt av T.R. och Scanairs före detta flygchef S.C. Genom de uppgifter som dessa personer har lämnat finner arbetsdomstolen klarlagt att saken hanterats på det sätt som uppgivits från arbetsgivarsidan. Förklaringen till att den i målet ingivna turordningslistan har ett innehåll som visar att originalhandlingen upprättats avsevärd tid senare än som påståtts får antas vara att den av H.H. godkända listan sedermera ändrades med anledning av att nya omständigheter av betydelse för turordningen inträffade och att den i målet ingivna handlingen utgör en kopia av en sådan ändrad lista. Enligt arbetsdomstolens mening måste emellertid hållas för visst att en turordningslista upprättades av sexmannagruppen och av T.R. överlämnades till H.H. samt att denna lista godkändes av denne. Det skall tilläggas att de förklaringar som har lämnats till de av HTF påtalade andra omständigheterna inte kan lämnas utan avseende.

Med hänvisning till det anförda kommer arbetsdomstolen till följande slutsats i den nu aktuella frågan. Den av Scanair till H.H. överlämnade turordningslistan får uppfattas som ett förslag till kollektivavtal i turordningsfrågan till fullföljande av vad parterna kommit överens om i punkten 2 i kollektivavtalet den 19 juli 1993. Genom godkännandet av listan i brevet den 15 augusti 1993 av H.H. för HTF C/A-klubbens räkning får anses att ett kollektivavtal kom till stånd mellan Scanair och klubben. Det skall tilläggas att det för kollektivavtal gällande formkravet får anses uppfyllt oavsett att parterna synes ha kommit överens om vissa smärre ändringar i sexmannagruppens ursprungliga förslag. Tydligtvis förelåg vid avtalstidpunkten samstämmiga viljeförklaringar från parternas sida.

Saknade H.H. rätt att för HTF C/A-klubbens räkning träffa kollektivavtalet den 15 augusti 1993 och är avtalet på grund härav ogiltigt?

HTF har rörande kollektivavtalet den 15 augusti 1993 även invänt att H.H. saknade befogenhet att för HTF C/A-klubbens räkning träffa avtal som innebar avstående från företrädesrätten och att T.R. insåg att denna inskränkning förelåg. Enligt HTF:s mening är därför kollektivavtalet den 15 augusti 1993 ogiltigt.

Arbetsgivarparterna har bestritt såväl att H.H. saknat befogenhet att sluta avtalet som att, om bristande befogenhet likväl förelegat, T.R. insett detta.

Arbetsdomstolen har att vid sin prövning – i enlighet med HTF:s inställning – utgå från att H.H. i sin egenskap av ordförande i HTF C/A-klubben var behörig att för klubbens räkning träffa bindande överenskommelser med arbetsgivaren av det slag som nu är aktuellt. Denna behörighet synes ha vilat antingen på ett bemyndigande av klubbstyrelsen eller följt av hans ställning som klubbens ordförande. HTF har emellertid gjort gällande att det har förelegat en begränsning i H.H:s befogenhet att ensam träffa avtal innebärande att behörigheten inte kunde utnyttjas för att träffa avtal om ett helt avstående från medlemmars företrädesrätt till återanställning. Någon som helst utredning till stöd för detta påstående har emellertid inte förebringats från HTF:s sida. Domstolen anser inte heller att det finns något särskilt skäl som i och för sig talar för att det skulle föreligga någon sådan befogenhetsinskränkning. I vart fall har inte blivit utrett att Scanair vid mottagandet av H.H:s skrivelse den 15 augusti 1993 insåg att någon brist i H.H:s befogenhet att träffa ifrågavarande avtal förelåg.

Med hänvisning till det anförda kommer arbetsdomstolen fram till att ett i och för sig giltigt kollektivavtal kom till stånd genom H.H:s skrivelse den 15 augusti 1993.

Är kollektivavtalen den 19 juli och den 15 augusti 1993 förenliga med bemyndigandet i trygghetsavtalet mellan SAF och PTK?

De grundläggande bestämmelserna om avvikelse genom kollektivavtal från anställningsskyddslagens regler

I avsevärd omfattning är det tillåtet enligt anställningsskyddslagen att träffa kollektivavtal om avvikelse från regler i lagen. Det brukar sägas att lagens regler i dessa hänseenden är semidispositiva. Omfattningen av det semidispositiva området anges i 2 § i lagen. Reglerna i 25 – 27 §§ om företrädesrätt till återanställning är semidispositiva.

I princip gäller enligt anställningsskyddslagen att kollektivavtal om avvikelse från lagens semidispositiva regler skall på arbetstagarsidan träffas eller godkännas av central arbetstagarorganisation. I denna skrivning anses emellertid även ligga att den centrala fackliga organisationen också kan bemyndiga lokal organisation att träffa avtal om avvikelse från semidispositiva lagregler (jfr prop. 1973:129 [ pdf | ] s. 233 [  ]).

För att ett på lokal nivå träffat kollektivavtal om avvikelse från anställningsskyddslagens regler skall ha giltig verkan krävs som framgår av det anförda inte bara att avtalet avser en sådan avvikelse som är tillåten enligt 2 § i lagen utan också att avtalet faller inom ramen för det av den centrala organisationen givna bemyndigandet.

För de tjänstemannaförbund som ingår i förhandlingskartellen PTK, bland dem HTF, har bemyndigande till lokal organisation att träffa överenskommelser som innefattar avvikelse från vissa av anställningsskyddslagens semidispositiva bestämmelser meddelats genom regler i det mellan SAF och PTK gällande trygghetsavtalet (numera ersatt av omställningsavtalet den 1 september 1994). Till denna grupp av bestämmelser hör reglerna i 25 – 27 §§ om företrädesrätt till återanställning. En viktig fråga i målet är vilken omfattning detta bemyndigande har såvitt gäller dessa lagregler.

Faller kollektivavtalen den 19 juli och den 15 augusti 1993 utom ramen för bemyndigandet enligt trygghetsavtalet mellan SAF och PTK på grund av att avtalen inte har slutits av PTK-L?

Enligt en protokollsanteckning till § 4 mom. 1 i trygghetsavtalet förutsätts att de i PTK-förbund organiserade tjänstemännen skall i förhållande till arbetsgivaren företrädas av ett gemensamt organ såsom lokal tjänstemannapart enligt avtalet och enligt anställningsskyddslagen. Detta gemensamma organ på en arbetsplats brukar benämnas PTK-L. I PTK:s stadgar finns bestämmelser om utseende av PTK-L på en arbetsplats.

Enligt HTF:s ståndpunkt i målet föreligger i detta fall en sådan situation där arbetstagarsidan vid Scanair skulle ha företrätts av ett särskilt utsett gemensamt organ – PTK-L – och att bristen i detta hänseende medför att kollektivavtalen den 19 juli och den 15 augusti 1993 är ogiltiga.

Arbetsgivarparternas inställning är att HTF C/A-klubben varit behörig att träffa avtal för de kabinanställda och att, om avtalsrätten tillkom PTK-L enligt den anförda protokollsanteckningen, följden av en brist i klubbens behörighet i detta hänseende i varje fall inte är att träffade avtal är ogiltiga.

Arbetsdomstolen ser saken på följande sätt. Mellan parterna är tvistigt, såsom framgår av det nyss anförda, såväl huruvida i ett fall som det föreliggande arbetstagarsidan hade bort företrädas av PTK-L som, för den händelse så skulle vara fallet, detta får till följd att de genom HTF C/A-klubben träffade kollektivavtalen är ogiltiga. I dessa frågor har vid huvudförhandlingen upplysningar om innebörden i aktuellt hänseende av trygghetsavtalet lämnats dels av verkställande direktören i arbetsgivareförbunden inom HAO G.H., som var en av företrädarna för SAF vid tillkomsten av trygghetsavtalet, dels av PTK:s ordförande S.O.H. De av G.H. och S.O.H. sålunda lämnade upplysningarna är motstridiga och ger stöd åt arbetsgivarsidans respektiva arbetstagarsidans ståndpunkter i tvistefrågan. Arbetsdomstolen finner det inte vara möjligt att på grundval av G.H:s och S.O.H:s utsagor dra några säkra slutsatser rörande trygghetsavtalets innebörd i omtvistade hänseenden. Domstolen är hänvisad till att göra mera allmänna överväganden med utgångspunkt från trygghetsavtalets lydelse. Arbetsdomstolen behandlar därvid endast den speciella situation som föreligger i målet.

Det har framkommit i målet att det vid Scanair förekom dels en till HTF hörande tjänstemannaklubb som omfattar de kabinanställda, dels en annan likaledes till HTF hörande tjänstemannaklubb avseende markpersonal med tjänstemannaställning, dels en anställd organiserad i Civilingenjörsförbundet och en annan anställd organiserad i LEDARNA. Dessa förbund tillhör PTK. Vidare är upplyst att ett kollektivavtal gäller för de kabinanställda och ett annat kollektivavtal för markpersonalen ävensom att de två arbetstagare som tillhör Civilingenjörsförbundet respektive LEDARNA inte är verksamma inom giltighetsområdet för de kabinanställdas kollektivavtal. Arbetsdomstolen drar den slutsatsen av utredningen i målet att en situation av detta speciella slag som kännetecknas av att skilda kollektivavtal föreligger för två tjänstemannagrupper vid ett företag där båda grupperna tillhör samma till PTK hörande tjänstemannaförbund inte har förutsetts av trygghetsavtalets parter. Såvitt domstolen kan förstå synes det i driftsinskränkningssituationer inte tjäna något rimligt syfte att framtvinga en ordning enligt vilken de två tjänstemannagrupperna skulle uppträda gemensamt. Ett bildande av ett PTK-L i detta fall med företrädare för såväl kabinpersonalen som de markanställda tjänstemännen skulle sett ur de kabinanställdas synvinkel innebära att markpersonalen bereddes inflytande i driftsinskränkningsfrågor som enbart angår de kabinanställda. Enligt arbetsdomstolens mening föreligger knappast tillräckliga skäl för att anse att protokollsanteckningens regler om ett gemensamt förhandlingsorgan tar sikte på fall när det som i den föreliggande situationen finns två från varandra helt skilda tjänstemannakollektiv med olika kollektivavtal.

Med hänvisning till det anförda anser arbetsdomstolen att det är mycket som talar för att kollektivavtalen den 19 juli och den 15 augusti 1993 inte är ogiltiga på den grunden att arbetstagarsidan ej har varit företrädd av PTK-L. Domstolen anser sig dock inte böra ta definitiv ståndpunkt i denna fråga.

Ligger kollektivavtalen den 19 juli och den 15 augusti 1993, såvitt gäller frågan om avstående från företrädesrätt till återanställning, utom ramen för bemyndigandet enligt trygghetsavtalet?

HTF:s inställning är att trygghetsavtalets bemyndigande för lokal arbetstagarpart att träffa kollektivavtal om avvikelse från anställningsskyddslagens semidispositiva bestämmelser inte innefattar att helt avtala bort företrädesrätten till återanställning. Arbetsgivarparterna har den motsatta uppfattningen i denna fråga.

Denna tvistefråga tillmättes av arbetsdomstolen avgörande betydelse vid domstolens prövning av ett yrkande från HTF:s sida om interimistiskt förordnande i detta mål om att de berörda kabinanställda skulle förklaras ha företrädesrätt till återanställning. Domstolen tog därvid som utgångspunkt reglerna i § 4 mom. 4 trygghetsavtalet. I detta moment anges att om parterna träffat överenskommelse om avvikelse från anställningsskyddslagens bestämmelser om turordning vid uppsägning kan de om de så finner lämpligt i samband därmed överlägga om möjligheten att återanställa uppsagda tjänstemän om behov av nyanställningar senare framkommer. Med avvikelse från 25 – 27 §§ anställningsskyddslagen får lokal överenskommelse i sådant fall träffas om företrädesrätt till nyanställningar. Domstolen uttalade i sitt beslut (protokollsbeslut meddelat den 17 december 1993) att det i § 4 mom. 4 trygghetsavtalet lämnade bemyndigandet innefattar endast att den lokala tjänstemannaparten ges behörighet att avtala om den ordning i vilken uppsagda tjänstemän skall erbjudas återanställning. Kollektivavtalet den 19 juli 1993 innehåller emellertid inte någon reglering av den turordning som skall tillämpas vid återanställning av uppsagda tjänstemän. Inte heller på annat sätt framgår av avtalet att någon viss företrädesrätt skall gälla. I stället föreskrivs att bestämmelserna i anställningsskyddslagen om företrädesrätt till återanställning över huvud taget inte skall ha någon tillämplighet. Sannolika skäl – anförde domstolen – talar för att § 4 mom. 4 i trygghetsavtalet har den innebörden att bemyndigandet för lokal tjänstemannapart i varje fall inte omfattar en så vittgående avvikelse från lagens regler. Det nu refererade beslutet innebar att domstolen meddelade interimistiskt förordnande i enlighet med HTF:s yrkande.

Vad som därefter har förekommit i målet har inte givit arbetsdomstolen någon direkt anledning att ändra inställning till innebörden av trygghetsavtalets bemyndigande i det aktuella hänseendet. Snarare har skälen för den redovisade uppfattningen stärkts.

Med det sist anförda syftar domstolen på följande. Mellan SAF och PTK träffades den 17 augusti 1994 överenskommelse om att trygghetsavtalet skulle från den 1 september 1994 ersättas av omställningsavtalet. Den bestämmelse i detta senare avtal som närmast motsvarar § 4 mom. 4 i trygghetsavtalet har följande lydelse: ”De lokala parterna kan - - - med avvikelse från bestämmelserna i 25 – 27 §§ lagen om anställningsskydd överenskomma om turordning vid återanställning.” Denna formulering talar entydigt för att det enligt omställningsavtalet inte skulle vara möjligt att helt avtala bort företrädesrätten vid återanställning. Av särskilt intresse i detta sammanhang är att G.H., som företrädde SAF även vid tillkomsten av omställningsavtalet, i sin utsaga vid huvudförhandlingen i detta mål har uttalat att avsikten inte var att åstadkomma någon saklig förändring genom omformuleringen av avtalstexten.

Vid en bedömning mot bakgrund av det anförda finner arbetsdomstolen att starka skäl talar för att bemyndigandet i trygghetsavtalet inte omfattar behörighet att helt avtala bort företrädesrätten till återanställning.

Innan arbetsdomstolen tar slutlig ställning i den nu aktuella frågan finns emellertid anledning att gå in på innebörden av 2 § anställningsskyddslagen. Ett särskilt skäl härför ligger i den osäkerhet som obestridligen föranleds av det förhållandet att det vill synas som trygghetsavtalets parter har olika uppfattningar i frågan hur § 4 mom. 4 skall tolkas i en situation som den förevarande.

Är kollektivavtalen den 19 juli och den 15 augusti 1993 förenliga med bestämmelserna i 2 § anställningsskyddslagen?

I 2 § anställningsskyddslagen anges, såsom förut berörts, att avvikelse får göras från bl.a. 25 – 27 §§ i lagen genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation. Dessa paragrafer är alltså semidispositiva.

Den fråga som inställer sig i förevarande mål är i vad mån det föreligger någon begränsning i rätten för parter att genom kollektivavtal göra avvikelser från de angivna lagbestämmelserna. Som berörts i det föregående ger den centrala arbetstagarorganisationen genom sitt bemyndigande en ram för den lokala arbetstagarorganisationens beslutanderätt. Men finns det i själva lagen en begränsning i den centrala organisationens handlingsfrihet? Det skall framhållas att om en sådan begränsning kan konstateras följden blir att ett kollektivavtal som innefattar en vidsträcktare avvikelse från lagens regler är ogiltigt i denna del. Och detta gäller vare sig kollektivavtalet har slutits av lokal arbetstagarorganisation inom ramen för en central arbetstagarorganisations bemyndigande eller av den centrala organisationen själv.

Ordalagen i 2 § anställningsskyddslagen ger visserligen inte något direkt uttryck för att en begränsning av antytt slag skulle föreligga. Det har emellertid i skilda sammanhang sedan gammalt uttalats i lagförarbeten, i litteraturen och i rättspraxis att den frihet att träffa avvikande kollektivavtal som en semidispositiv lagregel ger åt parterna inte är obegränsad. Som exempel kan hänvisas till Tore Sigeman i Folke Schmidt m.fl., Löntagarrätt, rev. uppl. 1994 1 kap., s. 38, Tore Sigeman, Semesterrätt, s. 51, prop 1976/77:90 [ pdf | ] s. 169 [  ] samt AD 1968 nr 26 [ Karnov ] och 1983 nr 112 [ Zeteo ] [ Karnov ]. Några av dessa uttalanden skall refereras här till belysning av rättsläget. I ett avsnitt med rubriken Kollektivavtal som alternativ till tvingande lag i Folke Schmidt m.fl., Löntagarrätt, s. 38, anförs följande: ”De stadganden som tillåter kollektivavtal som alternativ till tvingande lag ger en långtgående men inte någon fullständig frihet åt avtalsparterna. Kollektivavtal som otillbörligt urholkar den minimistandard som en lag vill ge arbetstagarna anses sålunda, enligt uttalanden i lagmotiv och praxis, inte vara förenliga med lagen. Av praxis framgår också att ett kollektivavtal, som på formellt korrekt sätt avviker från lagen, kan frånkännas verkan om den avtalade ordningen strider mot god sed på arbetsmarknaden eller eljest är otillbörlig.” I propositionen 1976/77:90 [ pdf | ] med förslag till ny semesterlag, s. 169 återfinns följande avsnitt: ”När den nya lagen i förevarande paragrafs andra stycke anger att avvikelse från lagens egna regler får ske genom kollektivavtal, som sluts eller godkänns av central arbetstagarorganisation, har tanken varit att intresset av skydd för arbetstagarnas rättigheter på ifrågavarande punkter blir tillräckligt tillgodosett just genom att medgivande om avsteg kan göras enbart av central arbetstagarorganisation. Samma garanti för att arbetstagarnas intressen inte blir eftersatta finns i åtskilliga andra moderna arbetsrättsliga lagar och har också där ansetts tillräcklig. - - - Självfallet har därmed dock inte åsyftats någon utveckling bort från den uppfattning om syftet med avtalsfriheten, som kommer till uttryck i förarbetena till äldre semesterlagstiftning och i 1968 års dom av AD. Avtal som innebär en otillbörlig urholkning av arbetstagarnas rättigheter enligt lagen torde strida mot lagens grunder - - - . I det åsyftade rättsfallet, AD 1968 nr 26 [ Karnov ], som rörde en semidispositiv bestämmelse i 1963 års semesterlag, anförs att överenskommelser, vilka genom att gå utöver syftet med avtalsfriheten otillbörligt urholkar den semesterlönestandard som semesterlagen velat tillförsäkra arbetstagarna, inte kan antagas vara förenliga med lagen.

Rättsläget torde kunna uttryckas på följande sätt. Genom det för de semidispositiva lagbestämmelserna uppställda kravet på att det kollektivavtal varigenom avvikelse görs skall ha slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation tillgodoses i tillräcklig utsträckning intresset av skydd för arbetstagarnas rättigheter. Kollektivavtal som innebär en otillbörlig urholkning av arbetstagarnas lagstadgade rättigheter strider dock mot lagens grunder och är i motsvarande mån ogiltiga.

Arbetsdomstolen går nu över till att granska det aktuella fallet mot bakgrund av vad som nu har anförts rörande begränsningen i möjligheterna att göra avsteg från anställningsskyddslagens semidispositiva bestämmelser.

Syftet med att göra eljest tvingande regler i anställningsskyddslagen semidispositiva har i förarbetena till 1973 års anställningsskyddslag beskrivits på följande sätt (prop. 1973:129 [ pdf | ] s. 191 [  ]): ”Utredningens förslag innebär att vissa bestämmelser i den föreslagna lagen om anställningsskydd kan ersättas av bestämmelser i kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av huvudorganisation, dvs. som regel ett förbund. I övriga delar är lagen enligt förslaget tvingande. - - - Lagen har - - - i stor utsträckning karaktären av en social skyddslagstiftning. Utgångspunkten måste därför vara att lagen skall vara tvingande. Hänsyn måste dock kunna tas till de olikartade förhållanden som råder inom skilda branscher på arbetsmarknaden. Till viss del måste alltså lagens regler kunna ersättas eller kompletteras av speciella branschanpassade föreskrifter.”

Som framgår av det anförda har lagstiftaren motiverat ordningen med semidispositiva lagregler på anställningsskyddslagens område med att det måste vara möjligt för arbetsmarknadens parter att åstadkomma regler som är anpassade till de speciella förhållandena inom den bransch där parterna är verksamma. Lagens regelsystem kan på det enskilda området av arbetsmarknaden visa sig vara alltför stelbent och kan behöva ersättas med regler som bättre beaktar branschens särförhållanden. Genom ett sådant flexibelt system tillgodoses i själva verket lagstiftningens syften på ett bättre sätt. En betydande rörelsefrihet bör föreligga för parterna när det gäller att åstadkomma den önskvärda branschanpassningen.

Det föreligger emellertid också ett starkt behov på anställningsskyddslagens område av att i uppkommande situationer finna lösningar som är anpassade till det enskilda företagets behov. Det tydligaste exemplet på detta är fall av uppsägningar på grund av arbetsbrist. Lagens turordningsregler är semidispositiva och vida ramer gäller för arbetsmarknadsparterna då de väljer att genom kollektivavtal själva reglera en turordningssituation på det sätt som de finner lämpligt och kan enas om (jfr. det förut nämnda rättsfallet AD 1983 nr 112 [ Zeteo ] [ Karnov ]).

Vad särskilt gäller reglerna om företrädesrätt till återanställning finns behov att finna branchanpassade lösningar med utnyttjande av lagens dispositivitet. Det föreligger många exempel på detta i kollektivavtal. Obestridligen finns också behov av att kunna genomföra speciella lösningar som beaktar det enskilda företagets förhållanden. Detta behov är i själva verket i princip detsamma som gör sig gällande i fråga om tillämpningen av bestämmelserna om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Hänsyn måste dock alltid tas till att anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt till återanställning är ett betydelsefullt inslag i det socialt motiverade skyddssystem som byggs upp genom lagen och som i sina väsentliga delar är absolut tvingande. Företrädesrätten till återanställning skall sålunda ses som ett viktigt komplement till reglerna om uppsägning på grund av arbetsbrist. Det brukar sägas att de senare reglerna visserligen ger ett betydande spelrum för arbetsgivaren men att den fördel som ligger i detta balanseras av reglerna om företrädesrätt till återanställning. De företagsekonomiska skäl som kan föreligga för en uppsägning på grund av arbetsbrist kan visserligen i princip inte underkastas rättslig prövning men å andra sidan är arbetsgivaren skyldig att erbjuda den uppsagda arbetstagaren företrädesrätt till återanställning om det uppstår behov av att anställa personal under den ettårstid under vilken företrädesrätten kan göras gällande.

I det föreliggande fallet har Scanair och HTF C/A-klubben inför förestående omfattande uppsägningar träffat kollektivavtal om avvikelse från anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt till återanställning. Avtalen innebar ett utnyttjande av reglernas semidispositiva karaktär. Syftet med avtalen var dock inte att åstadkomma ändrade företrädesregler som var bättre anpassade till verksamhetens speciella förhållanden. I stället enades parterna om att ett betydande antal anställda skulle efter uppsägning få lämna sina anställningar utan att ha någon företrädesrätt till återanställning. Motprestationen från arbetsgivarsidan utgjordes av ett löfte om att ett avsevärt antal andra anställda skulle beredas fortsatt sysselsättning i ett nybildat företag. Följden av avtalen blev också att en grupp av de anställda sades upp utan att kunna göra anspråk på återanställning om behov av personal senare skulle uppkomma, medan en annan grupp anställda erhöll fortsatt arbete i det nya företaget. Det kan visserligen vara förståeligt att HTF C/A-klubben i det trängda läge som klubben onekligen befann sig i såg sig nödsakad att träffa avtal med det aktuella innehållet. Man kommer dock inte ifrån att kollektivavtalen tillgodosåg syften av annat slag än som lagstiftaren hade i åtanke då företrädesrättsreglerna gjordes semidispositiva. Med särskilt beaktande av den betydelse som principiellt sett bör tillerkännas reglerna om företrädesrätt till återanställning anser domstolen att kollektivavtalen såvitt de innebär att företrädesrätten till återanställning helt avtalades bort utgör en sådan urholkning av arbetstagares rättigheter som måste anses stridande mot anställningsskyddslagens grunder. Detta ståndpunktstagande leder till att domstolen finner att avtalen i detta hänseende är ogiltiga.

Mot bakgrund av detta ställningstagande anser domstolen också att kollektivavtalen innefattar ett överskridande av bemyndigandet i trygghetsavtalet. Kollektivavtalen är alltså i det aktuella hänseendet ogiltiga även av det skälet.

Arbetsdomstolens sammanfattande inställning till HTF:s talan

I enlighet med vad arbetsdomstolen har anfört i det föregående finner arbetsdomstolen att HTF:s talan skall bifallas.

Rättegångskostnaderna

Scanair skall som förlorande part förpliktas ersätta HTF för rättegångskostnader. Bolaget har av det yrkade sammanlagda beloppet avseende rättegångskostnader, 498 750 kr, vitsordat 462 500 kr. I beloppen ingår mervärdesskatt. Domstolen finner att det yrkade beloppet får anses som skäligt.

DOMSLUT

Arbetsdomstolen fastställer med bifall till Tjänstemannaförbundet HTF:s talan att

1. kollektivavtalen den 19 juli 1993 och den 15 augusti 1993 mellan Scanair och HTF C/A är ogiltiga till den del de bestämmer att kabinanställd personal vid Scanair saknar företrädesrätt till återanställning, samt att

2. de kabinanställda vid Scanair som sagts upp på grund av arbetsbrist och som varit anställda av Scanair minst tolv månader under de senaste två åren har företrädesrätt till återanställning i den turordning som föreskrivs i 25 § anställningsskyddslagen fr.o.m. den dag de erhållit besked om uppsägning.

Arbetsdomstolen förpliktar Konsortiet Scanair i likvidation att ersätta Tjänstemannaförbundet HTF för rättegångskostnader med fyrahundranittioåttatusensjuhundrafemtio (498 750) kr utgörande ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker. Av beloppet utgör 99 750 kr mervärdesskatt.

Dom 1995‑09‑06, målnummer A‑275‑1993

Ledamöter: Hans Stark, Michaël Koch, Inga Britt Lagerlöf, Torkel Unge, Henrik Sahlin, Sune Israelsson och Lena Moberg-Lindwall (enhetschef i Statstjänstemannaförbundet; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Claes-Göran Sundberg

Domsbilaga 1

KOLLEKTIVAVTAL

Det kan ifrågasättas om den verksamhet som kommer att bedrivas i Newco innebär en övergång av Scanairs verksamhet i lagen om anställningsskydds mening. Newco har dock förbundit sig att återanställa viss personal under de förutsättningar som anges i detta kollektivavtal. Scanair å sin sida avstår i och med detta kollektivavtal från att ifrågasätta om verksamheten övergår på sätt att företrädesrätten till återanställning kan aktualiseras. Scanairs ställningstagande innebär inte att bolaget accepterar att det är fråga om en överlåtelse i övrigt.

1. Parterna överenskommer att bestämmelserna om turordning vid uppsägning i § 22 lagen om anställningsskydd inte skall gälla. Därutöver överenskommer parterna att bestämmelsen om företrädesrätt till återanställning i §§ 25 – 28 i lagen om anställningsskydd ej skall gälla mellan parterna.

2. Parterna skall gemensamt fastställa, med stöd av § 2 LAS, en turordningslista som fastslår i vilken ordning arbetstagarna skall sägas upp på grund av arbetsbrist.

3. I syfte att uppnå den mest ändamålsenliga bemanningen i Newco, kommer de arbetstagare som befinns lämpliga för nyanställning att erhålla erbjudande om anställning av Newco. Härvidlag skall beaktas sådana egenskaper som yrkesskicklighet och lämplighet. Hänsyn skall ej tagas till anställningstid eller ålder. Parterna är överens om att endast de personer som erbjuds anställning i Newco har rätt till företrädesrätt till återanställning.

Stockholm den 19 juli 1993

SCANAIR HTF C/A KLUBB

(T.R.) (H.H.)

T.R. H.H.

Detta är inte officiella texter. Den officiella versionen av Arbetsdomstolens avgöranden finns hos Arbetsdomstolen, , tfn 08‑617 66 00, fax 08‑617 66 15, Stora Nygatan 2 A–B, Box 2018, 103 11 Stockholm.

Dela :

» Se och sök bland alla Arbetsdomstolens refererade avgöranden ( sedan 1993 )

» Se alla prejudikat med Sören Öman

Sören Öman
» CV
» Föredrag
» Skrifter