AD 1993 nr 92

I 13 kap. 3 § rättegångsbalken finns bestämmelser om taleändring. Utgångspunkten enligt dessa bestämmelser är att en väckt talan inte får ändras. I första stycket har dock undantag gjorts från dessa bestämmelser i, såvitt nu är intresse, punkterna 1 och 3.

Av punkten 1 framgår att käranden på grund av omständighet som inträffat under rättegången eller först då blivit känd för honom får kräva en annan fullgörelse än den om vilken talan väckts. Enligt Å.B. kunde han först efter det att han gett in sin stämningsansökan mot bolaget utreda att bolaget brutit mot gällande turordningsregler. Det kan i och för sig ifrågasättas huruvida detta påstående har fog för sig. Även om Å.B. först genom bolagets svaromål fick vetskap om att bolaget gjorde gällande att uppsägningen var orsakad av arbetsbrist och att uppsägningen av honom skett med stöd av en avtalsturlista, hade Å.B. inte varit förhindrad att redan i sin stämningsansökan alternativt göra gällande att brott förelegat mot lagens turordningsregler. Oavsett hur det förhåller sig härmed, framgår av lagens förarbeten (se NJA II 1943 s. 164) att en förutsättning för att en ändring av talan skall kunna tillåtas enligt den nyssnämnda bestämmelsen (punkt 1) är att grunden för yrkandet inte får rubbas. Eftersom Å.B. till stöd för sitt yrkande om ekonomiskt skadestånd åberopat en annan grund än den som åberopats till stöd för den talan han väckte genom sin stämningsansökan, kan hans taleändring inte tillåtas med stöd av denna punkt i lagrummet.

Å.B. har alternativt gjort gällande att han haft rätt att ändra sin talan med stöd av punkten 3. En taleändring får tillåtas enligt denna punkt, om det nya yrkandet stöder sig på väsentligen samma grund.

Den talan som Å.B. väckt genom sin stämningsansökan grundas på det förhållandet att bolaget enligt hans mening sagt upp honom utan att det förelegat saklig grund härför. Enligt Å.B. skedde uppsägningen av personliga skäl, medan bolaget hävdar att den hade sin grund i arbetsbrist. En uppsägning som grundas på arbetstagarens personliga förhållanden kan alltefter arbetstagarens yrkande ogiltigförklaras eller föranleda skadeståndsskyldighet för arbetsgivaren, om denne saknat saklig grund för uppsägningen. En uppsägning som grundas på arbetsbrist men som så till vida är felaktig att arbetsgivaren begått turordningsbrott kan däremot normalt inte ogiltigförklaras utan endast föranleda skadeståndsansvar. Som framgår av arbetsdomstolens dom AD 1990 nr 95 [ NJ ] [ Karnov ] anses det inte som en otillåten ändring av talan att en arbetstagare som yrkat ogiltigförklaring av en uppsägning ändrar yrkandet till att avse ekonomiskt skadestånd. Enligt arbetsdomstolens mening kan inte heller det förhållandet att en arbetstagare alternativt till ett yrkande om ogiltigförklaring av uppsägning yrkar ekonomiskt skadestånd på grund av turordningsbrott anses utgöra en otillåten taleändring. Även i detta fall måste arbetstagarens yrkande anses stödja sig på väsentligen samma grund, nämligen att arbetsgivaren genom sitt handlande felaktigt skilt arbetstagaren från sin anställning. Tingsrättens beslut att lämna bolagets avvisningsyrkande utan bifall skall därför stå fast.