AD 2011 nr 57

Tvisten

A.C. avskedades den 19 februari 2010 från sin anställning som lokförare vid SJ. Tvisten i målet gäller om SJ haft rätt att skilja honom från hans anställning.

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att A.C. grovt har åsidosatt sina åligganden i anställningen och att det därför förelegat laga skäl för avskedandet. Till stöd för att det varit berättigat att avskeda A.C. har arbetsgivarparterna åberopat följande. A.C. har från slutet av oktober eller början av november 2009 framställt kränkande uttalanden mot och hotat medarbetare inom SJ via mejl och på SLFF:s debattsida på internet på ett sätt som är helt oacceptabelt i ett anställningsförhållande. Han har också den 8 december 2009 på en perrong på Malmö Central hotat en produktionsledare. Hans personangrepp och kränkningar via SLFF:s debattsida har fortsatt även i tiden efter avskedandet. A.C. har blivit avskedad på grund av att han har hotat och kränkt medarbetare, inte på grund av framförd kritik mot arbetsgivaren.

SLFF har gjort gällande att det inte har funnits laga skäl för avskedande eller ens saklig grund för uppsägning. SLFF har hävdat att A.C. blivit avskedad på grund av att han under en lång tid har framfört konstruktiv kritik mot olika uppfattade missförhållanden inom SJ. SLFF har gjort gällande att A.C. inte har hotat någon samt att han inte vid något tillfälle har fått någon varning för sitt sätt att uttrycka sig.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på SLFF:s begäran förhör hållits under sanningsförsäkran med A.C. samt vittnesförhör med f.d. lokföraren P.J. och lokföraren T.N. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med produktionsledaren M.J. och personaldirektören P.B. Parterna har åberopat skriftlig bevisning. SLFF har åberopat en filminspelning.

Arbetsdomstolen behandlar under skilda rubriker vad SJ har lagt A.C. till last.

Påstådda kränkningar i mejl och på inlägg på SLFF:s debattforum

Det är ostridigt att A.C. har skrivit de mejl och inlägg som har presenterats i målet.

Av materialet framgår till att börja med att A.C. under perioden juni – juli 2009 skrev ett stort antal mejl till chefen för Division Trafik P.C., då med efternamnet L. A.C. påtalade ett flertal olika missförhållanden rörande sådant som getingmelerade frontrutor, översvämmade tågtoaletter, brister i rutinerna för bokning av hotellrum åt lokförare, brister i hanteringen av kvarglömt gods och interna felanmälningar samt flera andra problem med anknytning till bl.a. lokförarnas arbetsmiljö. Han framförde även konkreta förbättringsförslag. P.C. svarade på ett antal av mejlen, varvid han vid två tillfällen påtalade dels att A.C:s uttryckssätt uppfattades som tråkigt och nedvärderande mot kolleger och andra, dels att A.C. skulle vända sig i första hand till sin produktionsledare med sina klagomål. Han klargjorde även att det inte var acceptabelt att uttala sig på det sätt som A.C. gjort. A.C. fortsatte att skicka sina klagomål direkt till P.C.

Från slutet av september månad år 2009 har A.C. även publicerat inlägg och mejl (i materialet benämnda ”brev”) till olika personer inom SJ:s ledning på SLFF:s öppna debattforum ”Planket”, som kan nås via SLFF:s hemsida.

Exempel på A.C:s uttalanden under hösten 2009 är bl.a. följande.

Den 25 oktober 2009 framförde han följande uppmaning till SJ:s verkställande direktör J.F.: ”FÖRSVINN UT UR MITT FÖRETAG J.F. och ta packet med dig som skämmer ut mig och mina kolleger inför hela svenska folket. Det finns inget annat. FÖRSVINN!!”

Den 4 november 2009 skrev han om H.A.: ”Själv är jag ganska nöjd med att ha sagt upp A. FÖRE Wallmans. Jag var faktiskt den ende i Sverige som gav honom en chans till reträtt FÖRE han smutsade ner mitt bolag. I Japan tar företagsledare livet av sig efter att man vanärat företaget och i Kina slår arbetare ihjäl sin företagsledning på samma grunder. Jag tycker det svenska alternativet om att avgå känns humanare.” Den 6 november 2009 skrev han om H.A.: ”Man kan ju någonstans tycka att det är ’H.A:s’ jobb att dumpa avtal, sno så mycket han kan och förnedra personalen till lydnad och underkastelse… Å andra sidan är det fackföreningens jobb att krossa ’H.A:s’ ambitioner”.

Den 5 november 2009 skrev A.C. ett brev till chefen för ombordservice på X 2000 M.L. vari han bl.a. anförde att hon misslyckats fullständigt med sitt antimobbningsarbete samt indirekt framställde henne själv som den störste mobbaren på X 2000 catering. Han skrev bl.a. följande. ”Är det i själva verket så att du inte är emot mobbing, men att du vill att ledningen ska ha ensamrätten och var det därför du inte upptäckte mobbing i ditt gamla företag, just för att man hade centraliserat och institutionaliserat mobbingen som ett styrmedel i ditt gamla företag? Är det kanske t o m så att den som är den störste mobbaren på X2000 catering är du själv?”

I ett brev till ekonomidirektören B.D. den 6 november 2009 anförde A.C. att H.A. hade ”gjort färdigt på SJAB” och att ”hans människosyn hör inte hemma i mitt företag”.

I ett brev till J.F. den 12 november 2009 framförde A.C. synpunkter av innebörden att H.A. och M.L. borde avgå men att A.C. själv avsåg att ”ta hand om” dels B.D. som var ”i kraftigt behov av samtalsterapi då hennes självbild står i sådan obalans med verkligheten (SJ-Nytts) att det finns anledning att oroa sig för hennes hälsa”, dels P.C. som A.C. ansåg hade ”tagit på sig en försörjningsbörda för resten av mitt liv, så honom rör du inte utan att ha med det i beräkningarna”. När det gällde M.L. skrev han att hon strax kommer att ”behöva gråta ut mot din axel. Låt henne gråta, men var tydlig med att det i första hand är för hennes egen skull som hon måste söka något annat jobb.” ”Hela hennes lass har stjälpt och där finns ingen som kan hjälpa henne att lasta på sitt förtroendekapital igen, även om det kanske inte var världens största från början.” I samma inlägg skrev han också ”Vad det gäller dig själv F., så förstår du kanske hur din tid håller på att rinna ut. Det är alldeles nödvändigt att någon helt ny kommer in, om SJAB ska överleva.” och ”Tänk på att varje gång du väljer att fälla blicken när du möter en ombordpersonal, så är det mig du inte hälsar på. Jag tar det personligen. Och DU ska hälsa först, ifall det skulle vara jag och det kan du ju inte veta om det inte är ett fruntimmer, så därför ska du alltid hälsa först. Du ska hälsa vänligt och sitter du på tåget ska du undra ’om det är mycket folk’, ’om allt går bra’ etc. Du ska möta blicken och du ska BRY dig och engagera dig i dom människorna som betalar din lön, den tid du har kvar.”

Den 1 december 2009 skrev A.C. till P.C.:

Den 3 december 2009 skrev A.C. till B.D.:

Den 8 december 2009 skrev A.C. till B.D.:

Av utredningen framgår att A.C. fortsatte med liknande inlägg på ”Planket” även i tiden efter avskedandet. I ett inlägg den 15 maj 2010 uttalade han att han såg det som en ren katastrof för företaget att J.F. fortsatte att befordra H.A. och att den människosyn som ”vit slavhandel på Wallmans vittnar om” (varmed såvitt framgått åsyftades ett evenemang för uttagning av timanställd ombordpersonal) sannolikt skulle få en smärtsam motreaktion som alla utom J.F., H.A. och U.A. skulle få betala för. Han inledde ett inlägg den 21 juni 2010 med ett citat om ”Nazisterna och deras ledning”, gick vidare med ett resonemang om att ett klokt och intelligent ledarskap handlade om att inte skapa förutsättningar för sådana människor att komma till makten, varefter han avslutade med uttalande om H.A. på SJAB. Utspelen mot just H.A. fortsatte med bl.a. ett inlägg den 30 juni 2010 som innehöll texten ”Jag undrar om H. blåser taptot i trumpetens stora utlopp och att ljudet ska komma ut genom munstycket. Då får man allt ha stora läppar och vilket ljud som pressas ut ur det lilla hålet kan vi ju bara fantisera om.”. I en skrift den 1 juli 2010 skrev A.C. ett förslag till ett innehåll i ett tänkt brev till personalen från H.A., vari den senare bl.a. bad om ursäkt för sin fullständiga okunnighet om järnväg. Den 2 september 2010 återkom A.C. till sina synpunkter på H.A:s människosyn, i det att han anförde att H.A. byggde sin chefsposition på att skapa rädsla och att han ”kanske fungerar bland Thailändare med 50 öre i timmen, men kulturkrocken med de svenska järnvägsarbetarna är en katastrof. Här finns ju trots allt ett visst människovärde kvar, även om inte H.A. fattar det.” I samma inlägg beskrevs J.F. som ”en utomordentligt värdelös chef” … ”som överhuvudtaget inte kommunicerar.”

I ett inlägg av den 13 september 2010 beskrevs chefen för Public Affairs J.N. som en ”bebis” varjämte A.C. uttalade sig om de bristande fattningsgåvorna hos bl.a. ”högermannen F.” och ”Glade U.”

Det påstådda hotet mot M.J. den 8 december 2009

SLFF har bestritt att A.C. skulle ha hotat M.J. som arbetsgivarparterna påstått.

M.J. och A.C. har hörts i Arbetsdomstolen om det berörda händelseförloppet vid mötet på Malmö Central den 8 december 2009. De har lämnat uppgifter av väsentligen samma innebörd rörande vad som rent faktiskt förekom mellan dem. Det har därvid framkommit att de växlade några inledande ord som gav uttryck för att M.J. var där i en personalkontrollerande funktion samt att A.C. med anledning av detta gjorde ett uttalande av innebörd att M.J. löpte någon form av risk. De inför rätten återgivna ordalagen skiljer sig något åt och M.J. har inte kunnat bekräfta att mötet avslutades med att A.C., på fråga från M.J., förnekade att det varit fråga om ett hot.

M.J. har uppgivit att A.C. närmade sig honom till ett avstånd om 30 – 40 centimeter, att A.C. sade ”du står här på egen risk”, att M.J. uppfattade det som ett hot och blev skärrad samt att han frågade A.C. om det var ett hot men att han inte fick något svar.

A.C. har uppgivit att han frågade M.J. om denne var ute och jagade personal, att M.J. svarade ”ja, hurså?”, att A.C. då sade till denne ”Bara du vet vilka risker du tar” samt att A.C. på fråga från M.J. om denne hotade honom svarade att det gjorde han inte.

Även om domstolen utgår från att ordväxlingen hade det närmare innehåll som A.C. själv har redogjort för, kan Arbetsdomstolen inte finna annat än att M.J. har haft fog för att uppfatta det berörda uttalandet om de risker han tog som ett mot honom riktat hot. Att M.J. också har uppfattat uttalandet på detta sätt framgår bl.a. av att han omedelbart efter händelsen upprättade en rapport om densamma till sin chef.

A.C. har påstått att hans uttalande om de risker som M.J. tog, grundade sig på omtanke om M.J. och dennes framtida relationer till sina medarbetare. Såväl det förhållandet att A.C. inte vid tillfället försökte klargöra detta för M.J., som M.J:s skildring av det sätt på vilket A.C. närmade sig honom i samband med att uttalandet gjordes, talar dock mot att A.C. haft någon välmenande avsikt med sitt uttalande. A.C:s invändning i denna del kan därför lämnas utan avseende.

Sammantaget finner Arbetsdomstolen utrett att A.C. den 8 december 2009 har uttalat hot mot M.J., som i egenskap av produktionsledare innehade en arbetsledande ställning i förhållande till honom.

Har det förelegat laga grund för att skilja A.C. från hans anställning?

Enligt 18 § anställningsskyddslagen får en arbetstagare avskedas om han eller hon grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Därmed avses enligt lagens förarbeten sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande som inte rimligen ska behöva tålas i något rättsförhållande.

I förarbetena till anställningsskyddslagen (prop. 1981/82:71 [ pdf ||  ] s. 72 [  ]) framhålls att i fråga om brott som begås i tjänsten eller som annars riktas mot arbetsgivaren eller begås på arbetsplatsen finns det anledning att tillämpa ett strängt betraktelsesätt över hela arbetsmarknaden. Vidare sägs där bl.a. att våld eller hot om våld inte hör hemma i arbetsmiljön. Arbetsdomstolen har i sin praxis sett mycket allvarligt på våld och hot om våld på arbetsplatsen (se t.ex. AD 2010 nr 37 och där anmärkta rättsfall). Som Arbetsdomstolen har uttalat i tidigare domar måste man dock vid bedömningen alltid beakta omständigheterna i det enskilda fallet.

Arbetsdomstolen tar inte ställning till om hotet mot M.J., sett enbart för sig, skulle ha utgjort skäl för att skilja A.C. från anställningen utan går vidare till att bedöma betydelsen av de uttalanden som A.C. gjort i de mejl och inlägg som åberopats i målet.

I det föregående har Arbetsdomstolen redovisat delar av vad som kommit fram av utredningen i målet beträffande A.C:s beteende mot personer hos arbetsgivaren. Det har varit fråga om kränkande och nedvärderande uttalanden, ibland i form av förtäckta hot, riktade till övervägande del mot olika personer inom SJ:s ledning.

Enligt Arbetsdomstolens uppfattning måste vid bedömningen betydande vikt läggas vid att A.C:s uppträdande har pågått under förhållandevis lång tid och fortsatt trots att arbetsgivaren åtminstone två gånger påtalat att hans språkbruk inte var acceptabelt. Hans uttalanden har till och med fortsatt i tiden efter det att han blivit avskedad.

SLFF har anfört att A.C:s uttalanden ska ses mot bakgrund av att det förekommer en tämligen hård jargong inom SJ. Arbetsgivarparterna har bestritt påståendet om att det skulle råda någon sådan jargong inom SJ. Arbetsdomstolen kan i denna del konstatera att även om vittnena P.J. och T.N. visserligen har uppgett att det inom SJ råder en tämligen hård och ”manlig” jargong lokförarna emellan, så har det inte framkommit något i utredningen som tyder på att sådana uttrycksformer som har lagts A.C. till last i målet skulle vara accepterade i relationerna mellan företagsledningen och övriga medarbetare. Tvärtom framgår det av utredningen att P.C. i två svarsmejl till A.C. har påtalat dennes, som P.C. uttryckte det, ”tråkiga stil” samt framhållit att det inte var accepterat att uttala sig nedsättande om medarbetare och andra på det sätt som A.C. gjorde.

Det förhållandet att A.C. även har framfört saklig kritik mot SJ samt att han själv har upplevt missnöje med det sätt på vilket han bemötts och behandlats av arbetsgivaren, innebär inte att hans agerande kan anses godtagbart eller försvarligt. I detta sammanhang kan särskilt framhållas att det inte har framkommit något som tyder på att beslutet att under viss tid ta A.C. ur trafiksäkerhetstjänst under sommaren 2009, har fattats på annat än korrekta grunder enligt SJ:s tillämpliga interna regelverk.

Enligt Arbetsdomstolens mening har A.C. sammantaget agerat på ett sätt som inte rimligen ska behöva tålas i något rättsförhållande. Genom sitt agerande har han grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

SLFF har framhållit att A.C. inte har fått någon varning från arbetsgivaren för sitt sätt att uttrycka sig. Enligt Arbetsdomstolens mening borde arbetsgivaren på ett tydligare sätt än som skett, ha talat med A.C. och klargjort för honom att hans beteende inte var acceptabelt och varnat honom för att hans anställning var i fara, om han inte ändrade sitt beteende. I och med det ovan redovisade ställningstagandet påverkar dock detta inte utgången i detta fall.

Vid en samlad bedömning finner således Arbetsdomstolen att A.C. genom sina uttalanden i de i målet åberopade skrifterna samt genom det mot M.J. uttalade hotet, har agerat på ett sådant sätt att det har varit berättigat att skilja honom från hans anställning genom avskedande.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Det ovan anförda innebär att SLFF:s talan ska avslås. Vid denna utgång ska SLFF förpliktas att utge ersättning för arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Förbundet har lämnat frågan om skäligheten av den av arbetsgivarparterna yrkade ersättningen till Arbetsdomstolens bedömning. Domstolen finner att yrkad ersättning är skälig och förbundet ska därför förpliktas att betala hela det yrkade beloppet.