: :

E-plikt: Det svenska digitala kulturarvet sparas fullt ut!

E-plikten framför allt
Bild: Eplicta.se

Från årsskiftet (2014/2015) börjar Kungl. biblioteket på allvar att spara det svenska digitala kulturarvet. Alla professionella publicister som har unikt webbmaterial får då leveransplikt (e-plikt) och ska själva successivt leverera nypublicerat material med så kallad metadata om publiceringen till Kungl. biblioteket för slutförvaring. Under en övergångsperiod från den 1 april 2013 har bara vissa utvalda publicister och myndigheter haft e-plikt för att trimma in systemet. Det är ännu oklart hur det insamlade materialet kan göras tillgängligt i framtiden.

Sedan ett par tidigare utredningsförslag om leveransplikt till Kungl. biblioteket av nätpublicerat material inte lett till lagstiftning (SOU 1998:111 och SOU 2003:129), anlitades Sören Öman som utredare av frågan. Sören Öman lämnade sitt förslag i december 2009 (Ds 2009:61). Därefter hjälpte Sören Öman Utbildningsdepartementet med lagrådsremiss, föredragning i Lagrådet och proposition. Regeringens förslag (prop. 2011/12:121), som antogs av riksdagen i juni 2012, byggde i stor utsträckning på Sören Ömans ursprungliga förslag. E-plikten regleras i lagen (2012:492) om pliktexemplar av elektroniskt material.

Kungl. biblioteket i Humlegården

Leveransplikt för tryckta skrifter har funnits sedan 1600-talet och inneburit att allt svenskt tryckt material sedan dess finns hos Kungl. biblioteket. Nu kommer också i stor utsträckning den svenska delen av internet och andra digitala nättjänster att från och med 2015 sparas för all framtid på motsvarande sätt till fromma för framtida forskare och andra nyfikna. Det är i princip bara professionella e-publicister som har e-plikt så bl.a. mina små inlägg på hemsidan kommer att falla i glömska när nätet så småningom slocknat.

Det är bara det sakliga innehållet i form av filer med text, ljud och bild som kommer att sparas med hjälp av e-plikten så man får lita till andra metoder som egen webbinsamling för att i framtiden kunna visa hur det faktiskt såg ut på nätet vid en viss tidpunkt. Sådana initiativ finns redan. Det internationellt mest kända är nog Internet Archive. Så här såg t.ex. min hemsida ut år 2009 (innan jag radikalt gjorde om den) enligt Internet Archive: https://web.archive.org/web/20091119061523/http://www.sorenoman.se/.

Själv har jag dragit mitt lilla strå till den stacken genom att återlansera Datalagskommitténs hemsida från år 1997 (handgjord av mig, då sekreterare i kommittén). Det var en av de första offentliga utredningar som hade en egen hemsida: /datalagskommittens-hemsida-fran-ar-1997-aterlanseras/

Dela :