AD 2004 nr 57

Tvisten

K.H. anställdes av SL år 1990 och arbetade från år 1993 som s.k. trygghetsansvarig. Vid ett möte den 5 november 2002 underrättades K.H. om att han skulle avskedas. Samma dag avstängdes han från sitt arbete. Den 14 december 2002 avskedades K.H. från anställningen. Tvisten gäller i huvudsak om SL haft laglig grund för att avskeda K.H., om SL gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott genom att inte överlägga med förbundet innan K.H. avstängdes från sitt arbete samt om SL brutit mot 18 § medbestämmandelagen genom att inte vid tvisteförhandlingarna låta förbundet ta del av de i målet åberopade e-postmeddelandena.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandet om att avskedandet av K.H. skall ogiltigförklaras. De har till stöd härför gjort gällande att K.H. grovt brutit mot reglerna i sitt anställningsavtal och hävdat att avskedandet därför är lagligt grundat.

Förbundets har bestritt att det föreligger laga skäl för avskedandet av K.H. Enligt förbundet är de omständigheter som arbetsgivarparterna har lagt K.H. till last inte ens sådana att saklig grund för uppsägning föreligger. Förbundet har vidare gjort gällande att SL inte uppfyllt sin omplaceringsskyldighet.

Arbetsdomstolen återkommer senare till frågorna om påståendena om brott mot gällande kollektivavtal och 18 § medbestämmandelagen.

De händelser och ageranden från K.H:s sida som arbetsgivarparterna har åberopat är av varierande beskaffenhet. K.H. har om det mesta som lagts honom till last helt förnekat det eller lämnat en annan version av händelserna än den som arbetsgivarparterna redovisat. Enligt Arbetsdomstolens mening är det för bedömningen av avskedandefrågan i första hand av betydelse om K.H., såsom arbetsgivarparterna hävdat, haft illojala kontakter med SL:s underleverantörer Falck och Compatec. Domstolen behandlar därför först vad som är utrett angående detta påstående.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållit förhör under sanningsförsäkran med K.H. samt vittnesförhör med Security Concepts dåvarande verkställande direktör G.P., verkställande direktören i Compatec M.H., f.d. ordföranden i förbundets klubb vid SL R.H. och ombudsmannen C.A. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med affärsområdeschefen vid SL L.N., avdelningschefen vid SL T.S., internrevisorn vid SL M.N., personalchefen vid SL J.H. och projektledaren vid SL Infrateknik AB G.G.

Parterna har även åberopat skriftlig bevisning. Arbetsgivarparterna har bl.a. åberopat ett antal e-postmeddelanden.

Genomgång av i målet åberopade e-postmeddelanden

I det följande går Arbetsdomstolen igenom de e-postmeddelanden som SL har åberopat som skriftlig bevisning till stöd för påståendet att K.H. haft illojala kontakter med Falck och Compatec. Under varje punkt anges innehållet i e-postmeddelandena. Därefter anges arbetsgivarparternas påståenden om vad det illojala beteendet från K.H:s sida har bestått i. Vidare anges också den muntliga bevisningen medan de slutsatser som Arbetsdomstolen drar av den åberopade bevisningen redovisas i ett efterföljande avsnitt. Förbundets inställning till arbetsgivarparternas påståenden har genomgående varit att K.H. inte har gjort sig skyldig till några oegentligheter i sin anställning och att han inte på något sätt brutit mot anställningsavtalet. Någon särskild redovisning av förbundets inställning görs därför inte under de skilda punkterna.

1. E-postmeddelande den 22 maj 2000 från K.H. till P.L. på Falck

Arbetsgivarparterna: Genom meddelandet har Falcks verkställande direktör P.L. informerats om hur SL förde sina interna diskussioner angående bevakning. Dessutom har K.H. talat om vad han tyckte om avtalen, vilket var felaktigt. K.H. skall inte till Falck uppge vilken typ av uppdrag som SL önskar. En underleverantör skall inte få del av denna slags information. K.H:s agerande har varit till nackdel för SL.

K.H. har uppgett bl.a. följande. Bakgrunden till att han skickade detta meddelande var att han fick en förfrågan från Falck angående vilka möten Connex hade angående ordningsvakterna. Kritik hade riktats mot Securitas, Bevakningstjänst och SSHV utan att dessa hade bättrat sig. Han ville att en ny upphandling skulle äga rum eftersom de gamla avtalen löpte ut. Han ville också arbeta på ett helt nytt sätt. T.S. bad honom att meddela Falcks att avtalet med Falcks skulle förlängas. Han vet inte varför han skrev om sin attesträtt i meddelandet. Det var ingen hemlig information som han förde vidare.

L.N. har uppgett bl.a. följande. Han är affärsområdeschef på SL. Mellan år 1995 och år 2000 ansvarade han för upphandlingar. Upphandlingsförfarandet vad gällde den civila spaningsgruppen påbörjades hösten 2001 och anbud inkom på våren 2002. Efter klagomål från anbudsgivarna – på grund av att kraven i upphandlingsförfarandet var otydliga – avbröts upphandlingsförfarandet. Det påbörjades på nytt sommaren 2002 för att sedan åter avbrytas i november 2002 när oegentligheterna med Falck upptäcktes. Vid den tidpunkten då nu aktuellt meddelande skickades skedde en stor förändring i väktarverksamheten. Var och en av busstrafiken och tunnelbanetrafiken skulle ta ansvar för sin verksamhet. K.H. gav – genom att skicka meddelandet – ett av de möjliga företagen information på förhand som dessutom utgjorde företagshemligheter. Det var fel av K.H. att informera om att SL avsåg att förlänga avtalet. Det var också omdömeslöst av K.H. att beskriva sin attesträtt på det sättet.

T.S. har uppgett att det inte var lämpligt att skicka sådan information till en av flera underleverantörer.

2. E-postmeddelande den 9 juni 2000 från K.H. till P.L. på Falck

K.H. vidarebefordrade även ett meddelande som han erhållit samma dag från L.N. och som hade följande innehåll.

Arbetsgivarparterna: L.N. har inledningsvis skickat ett meddelande till K.H. angående väktaravtalen som denne genast har vidarebefordrat till Falcks VD P.L. K.H. har lämnat information till en underleverantör om hur Connex avsåg att agera angående väktaravtalen.

K.H.: Han ville att en ny upphandling skulle äga rum. L.N. beslutade att så inte skulle bli fallet. Det pågick ingen upphandling vid den tidpunkten. Det var inte fråga om någon hemlig information.

L.N.: K.H. lämnade information om interna förberedelser inför ett upphandlingsförfarande. Det var fel att delge ett av flera företag sådan information.

3. E-postmeddelande den 9 juni 2000 från K.H. till B.L. på Falck

K.H. vidarebefordrade även det meddelande som han erhöll från L.N. med det innehåll som anges under punkten 2.

Arbetsgivarparterna: K.H. har berättat om hur han diskuterar med sina chefer på SL. Han har även talat om för B.L. hur Falck skall agera inför den kommande upphandlingsprocessen. Det är givetvis felaktigt att sådana slags kontakter äger rum med en underleverantör under en upphandlingsfas.

K.H.: B.L. var ansvarig för den avdelning på Falck dit klotterverksamheten hörde. Det var inte fråga om någon hemlig information. Med uttrycket ”utslagningsprocess” avsåg han att beskriva att det förelåg ett genuint samarbete mellan Falck och SL och han ville att SL skulle få behålla detta. Det var ingen hemlighet att han ansåg att Falck var det lämpligaste bevakningsbolaget att handha den civila spaningsgruppen. Med ”L. och T. köpte allt” menades att han berättat om den s.k. Åhlénsmodellen och föreslagit en ny organisation och att hans chefer ansåg att idén var bra. Att han skrev ”vår gode vän hindrar detta genom att lägga priset fel igen” var tänkt som ett skämt och syftade på att B.S. på Falcks vid ett tillfälle hade förlorat en upphandling genom att i ett sent skede höja anbudspriset.

L.N.: Det var inget ovanligt i att K.H. kom med ett bra förslag. De tyckte ofta att förslagen var bra. Anledningen till att flera väktarbolag bjöds in var just bristen på konkurrens. Det stod i direkt strid med SL:s regler att ge Falck den informationen. Det var viktigt för SL att ha ett gott rykte som upphandlare. Detta e-postmeddelande stod i direkt strid med hur SL arbetade.

4. E-postmeddelande den 9 juni 2000 från K.H. till B.S. på Falck

K.H. vidarebefordrade även ett meddelande från L.N. med samma innehåll som anges under punkten 2.

Arbetsgivarparterna: Det felaktiga i detta meddelande är att K.H. inte får dra upp riktlinjer med Falck inför ett kommande upphandlingsförfarande. Denna typ av information får inte ske till en underleverantör.

K.H.: Vad gäller första stycket i meddelandet har han samma inställning som i föregående punkt. Med ”ta en tur på vida havet” avsågs att SL skulle informera om att en ny upphandling skulle äga rum. Han ville dra upp riktlinjer inför en sådan upphandling. Med ”yrkeshemligheter” avsågs Falcks yrkeshemligheter. Det var viktigt för SL att inte sättet för hur de arbetade kom ut. Det var endast han, polisen och Falck som visste hur arbetet med den civila spaningsgruppen utfördes.

L.N.: Det var fel att föra informationen vidare. Det var intern information angående hur SL förberedde sig inför upphandlingen. K.H. agerade illojalt mot SL och i stället fanns dennes lojalitet och solidaritet på ett annat ställe än hos SL.

5. E-postmeddelande den 12 juni 2000 från K.H. till B.L. på Falck

K.H. vidarebefordrade även följande e-postkorrespondens som han i sin tur fått från T.S. samma dag.

Följande meddelande skickades från L.N. till T.S. den 8 juni 2000.

Följande meddelande skickades från T.S. till L.N. den 7 juni 2000.

Följande meddelande skickades från T.C. på Connex till T.S. den 7 juni 2000.

Arbetsgivarparterna: K.H. har vidarebefordrat intern information om hur SL diskuterade frågor inför upphandlingen.

K.H.: Han var av uppfattningen att en ny upphandling borde äga rum. Det var Connex som hade kallat till ett möte. Han gav inte Falck några fördelar.

L.N.: K.H. vidarebefordrade intern affärsinformation. Det fanns ingen anledning för honom att sprida den informationen. För information angående förberedelser inför en upphandling råder absolut sekretess.

6. E-postmeddelande den 12 juni 2000 från K.H. till B.L. på Falck

Arbetsgivarparterna: Denna händelse får polisen närmare utreda men den hör i vart fall inte hemma inom SL.

K.H.: Han vet inte vad han tackade för men han brukade skriva så om någon gjorde en bra arbetsinsats. Det som lämnades i ett kuvert var SL:s trygghetspolicy.

7. E-postmeddelande den 15 juni 2000 från K.H. till P.L. på Falck

K.H. vidarebefordrade följande meddelande som L.N. skickade till honom den 15 juni 2000.

K.H. vidarebefordrade även följande meddelande som han skickade till L.N. den 14 juni 2000.

Arbetsgivarparterna: K.H. har lämnat information om vad SL tycker är viktigt och hur cheferna inom SL diskuterar väktaravtalen. K.H. har inte intagit en objektiv ställning vid upphandlingsförfarandet. Falck har genom den information som K.H. lämnat haft fördelar i förhållande till andra bolag.

K.H.: Han ville informera om att hans egna planer gått i stöpet. Han lämnade inte någon hemlig information.

L.N. har uppgett att K.H. vidarebefordrat intern information.

8. E-postmeddelande den 15 juni 2000 från K.H. till B.L. på Falck

K.H. vidarebefordrade ett meddelande som han fick av L.N. samma dag med samma innehåll som anges under punkten 7.

K.H. vidarebefordrade även det meddelande som K.H. skickade till L.N. den 14 juni 2000 med samma innehåll som anges under punkten 7.

Arbetsgivarparterna har samma inställning som beträffande punkten 7.

K.H. har uppgett detsamma som han uppgett i anslutning till e-postmeddelandet under punkten 7.

L.N. har uppgett att K.H. vidarebefordrade intern information.

9. E-postmeddelande den 5 november 2001 från K.H. till H.U. på Falck

Arbetsgivarparterna: K.H. har agerat som någon slags mäklare för Falcks räkning.

K.H. har uppgett följande. Tågia var ett nytt bolag som SL-koncernen hade startat. Han ville ge information om klottergruppen. Med ”stärker er ställning” avsåg han att det var bra att visa upp sig så att Tågia visste vilka de civila spanarna var. Han agerade inte som mäklare för Falck.

L.N.: Tågia sköter underhållet på vagnarna och tåget. Det var anmärkningsvärt att en av anbudsgivarna bjöds in att vara med på ett möte. SL måste agera på ett konkurrensneutralt sätt och inte i syfte att stärka Falcks ställning.

10. E-postmeddelande den 7 november 2001 från K.H. till någon på Falck

Arbetsgivarparterna: K.H. har samarbetat med Falck för att Falck skall få väktaruppdragen.

K.H. har uppgett att meddelandet handlade om att han skulle utfärda något slags intyg om att SL anlitade Falck.

L.N.: Sent år 2001 var förberedelserna inför upphandlingen av de civila spaningsgrupperna igång. Det hände att SL lämnade referenser.

11. E-postmeddelande den 17 januari 2001 från K.H. till B.L. på Falck

K.H. vidarebefordrade även ett projektdokument som han erhöll från G.G. samma dag samt följande meddelande som G.G. skickade till K.H.

Arbetsgivarparterna: SL Infrateknik AB höll vid denna tidpunkt på med en upphandling angående bevakning och skydd, s.k. skalskydd, av de depåer där tunnelbanevagnarna förvaras. Informationen var konfidentiell och det har K.H. vetat om.

K.H.: Projektdokumentet var inga handlingar som berörde upphandlingsprocessen. Det var ett dokument som var allmänt hållet och handlingarna var offentliga. Falck fick inga fördelar i upphandlingsförfarandet genom att ta del av dokumentet. Falck deltog inte ens i det upphandlingsförfarandet. Med ”konfidentiellt” ville han markera att han själv skulle presentera materialet vid ett möte som skulle äga rum senare.

G.G. har uppgett följande. Det var han som hade upprättat det projektdokument som K.H. vidarebefordrade. Dokumentet var en s.k. powerpointpresentation som han skulle använda vid ett internt möte i syfte att presentera projektet som gällde upphandling av s.k. skalskydd. Dokumentet innehöll mål, syfte och investeringar m.m. inför kommande år. Dokumentet borde inte ha lämnat SL. Det som var hemligt i dokumentet var uppgifter om driftövervakningen. För övrigt fanns uppgifterna i SL:s investeringsbudget.

12. E-postmeddelande den 14 augusti 2001 från K.H. till någon på Österlens smide

K.H. har i detta meddelande bifogat ett dokument ”PROMEMORIA pphandling depåer.” Dokumentet har det innehåll som framgår av bilaga till domen.

Arbetsgivarparterna: K.H. har skickat en promemoria till Österlens smide. Compatec var ett bolag som deltog i upphandlingsförfarandet angående skalskydd och Österlens smide var en underleverantör till Compatec. K.H. har i promemorian förordat just Compatec. Genom att K.H. har skickat över denna promemoria har Compatec och Österlens smide fått reda på vilka brister och fel som K.H. ansåg att övriga bolag som deltog i upphandlingen hade.

K.H.: Han minns inte att han skickade promemorian men det måste ha varit så. Promemorian skrev han som minnesanteckningar som sedan lämnades till G.G. Österlens smide deltog inte i upphandlingen. Han skulle aldrig skicka hemliga handlingar. Det kan ha varit ett misstag.

M.H. har uppgett i huvudsak följande. Han är verkställande direktör i Compatec. Under senvåren 2001 inledde SL Infrateknik AB ett upphandlingsförfarande angående leverans av staket m.m. till bolagets depåer. Det var G.G. som någon gång mellan den 13 och den 17 augusti 2001 meddelade att Compatec hade vunnit upphandlingen. Han erhöll inte någon information eller några handlingar under tiden då upphandlingsförfarandet pågick. Österlens smide var vid något tillfälle underleverantör till Compatec. Han känner inte till om Österlens smide fick någon information. Den 24 augusti 2001 ägde ett s.k. upphandlingsmöte rum. Avtal undertecknades och han trodde att allt var klart för att påbörja arbetet. Det visade sig senare att G.G. inte var rätt person att underteckna avtalet på grund av att det var fråga om ett för högt belopp. Avtalet undertecknades sedermera i november samma år.

G.G.: Vid denna tidpunkt pågick upphandlingsförfarandet och var inne i det s.k. utvärderingsskedet. Det var inte bra att K.H. skickade promemorian. Konfidentiella handlingar skall inte lämnas ut. Österlens smide var en underentreprenör till Compatec.

13. E-postmeddelande den 12 november 2001 från K.H. till någon på Österlens smide och till M.H. på Compatec

K.H. vidarebefordrade även följande e-postkorrespondens.

Följande meddelande skickades från G.G. till K.H. samma dag.

Följande meddelande skickades från M.T. på SL Infrastruktur AB till K.H. den 8 november 2001.

Följande meddelande skickades från K.H. till M.T. den 8 november 2000.

Arbetsgivarparterna: K.H. har vidarebefordrat intern information.

K.H.: Anledningen till att han skrev meddelandet var att upphandlingen var avslutad men själva igångsättandet drog ut på tiden.

Arbetsdomstolens slutsatser av den nu redovisade bevisningen

För flertalet av de e-postmeddelanden som K.H. skickat till olika personer på Falck, Compatec och Österlens smide har arbetsgivarparterna gjort gällande att K.H. vidarebefordrat intern information som inte skulle ha lämnat bolaget. Förbundets ståndpunkt synes vara att inget av e-postmeddelandena härrör från någon tidpunkt då upphandling pågick och att den information som K.H. lämnat därför inte varit hemlig.

K.H. har i det flesta fall på olika sätt förklarat varför han lämnat informationen och menat att det inte har varit fråga om någon hemlig information. L.N. har uppgett att den information som K.H. lämnat i e-postmeddelandena under punkterna 1–5 samt 7–8 varit hemlig eller på annat sätt intern. G.G. har vad gäller punkten 11 uppgett att det dokument som han upprättat inte borde ha lämnat SL. Arbetsdomstolen finner inte att någon av de förklaringar som K.H. lämnat beträffande ovan nämnda punkter är av sådant slag att det är visat att det på något sätt varit nödvändigt eller befogat att lämna ut informationen. Alldeles oavsett om meddelandena i ovan angivna punkter varit av karaktären att de omfattades av något slags sekretess eller inte är det enligt Arbetsdomstolens mening uppenbart att det har varit fråga om intern företagsinformation som K.H. inte borde ha vidarebefordrat till SL:s underleverantörer.

Vad gäller punkterna 6, 9, 10 och 13 kan utredningen, enligt Arbetsdomstolens mening, inte sägas visa att K.H. agerat på ett felaktigt sätt.

Vad gäller punkten 12 har K.H. över huvud taget inte kunnat lämna någon förklaring till varför han skickat dokumentet eller vad syftet med detta kan ha varit. I detta dokument – som är upprättat av K.H. och som skickades den 14 augusti 2001 – nämns vilka företag som deltagit i upphandlingen samt även kommentarer och förslag till vilket företag som skulle få uppdraget. Av förbundets i den delen oemotsagda uppgift framgår att det officiella beslutet att Compatec vunnit upphandlingen fattades den 21 augusti 2001. G.G. har uppgett att upphandlingen vid tidpunkten för e-postmeddelandet befann sig i det s.k. utvärderingsskedet och har framhållit att det inte var bra att K.H. skickade promemorian samt att konfidentiella handlingar inte skall lämnas ut. Enligt Arbetsdomstolens mening måste det betraktas som direkt felaktigt av K.H. att under ett pågående upphandlingsförfarande skicka ett sådant dokument till en underleverantör till en av anbudsgivarna.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen att K.H. – till vissa av SL:s underleverantörer – har lämnat information som haft karaktären av intern företagsinformation som inte hade bort komma till andra företags kännedom.

Föreligger laga grund för avskedande?

Enligt 18 § anställningsskyddslagen får en arbetstagare avskedas om han eller hon grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Därmed avses enligt lagens förarbeten sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande som inte rimligen skall behöva tålas i något rättsförhållande.

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att K.H. har haft otillbörliga illojala kontakter med underleverantörer till SL och att K.H. vid dessa kontakter inte tillvaratagit SL:s intressen. Med anledning av detta finns skäl att något beröra vilka krav som allmänt ställs på arbetstagare när det gäller lojalitet mot arbetsgivaren. Av en anställning följer bl.a. att arbetstagaren skall vara lojal mot arbetsgivaren, dvs. att arbetstagaren inte får vidta åtgärder som är ägnade att skada eller på annat sätt försvåra arbetsgivarens verksamhet. Vilka krav som är rimliga att ställa måste av naturliga skäl variera beroende bl.a. på förhållandena inom branschen, den aktuella verksamhetens beskaffenhet, arbetsuppgifternas art, arbetstagarens ställning i företaget och om arbetstagaren på något sätt äventyrat arbetsgivarens kundrelationer (se bl.a. AD 1993 nr 18 och 1989 nr 90 [ NJ ] [ Karnov ]). Självfallet kan man inte med någon enkel formel beskriva vad som åvilar arbetstagaren i normalfallet, men en gemensam synpunkt på dennes förpliktelser har angivits vara att arbetstagaren är skyldig att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget samt att undvika lägen, där han eller hon kan komma i en pliktkollision (se Eklund i Schmidt, Löntagarrätt, Stockholm 1994 s. 257).

Vid bedömningen av K.H:s agerande finns enligt Arbetsdomstolens mening skäl att särskilt beakta att SL vid upphandlingar haft att iaktta lagen om offentlig upphandling. Det framstår för domstolen som uppenbart att SL:s anseende vad gäller sådana upphandlingsförfaranden riskerat att allvarligt kunnat skadas av K.H:s agerande. Även om inte K.H. innehaft någon ställning som chef inom SL har han i anställningen haft mycket stor frihet vad gäller utförandet av sina arbetsuppgifter och han har även åtnjutit stort förtroende från SL. Det senare har visat sig i bl.a. att han haft attesträtt. K.H. har dels haft ett ansvar för att det dagliga samarbetet med de bevakningsbolag som SL anlitade fungerade, dels medverkat som sakkunnig i olika upphandlingsförfaranden. Enligt Arbetsdomstolens mening har det varit viktigt att han som anförtrotts uppgifter av det slaget inte agerat på ett sätt som kunnat ge grund för misstankar om att han hade bindningar till någon annan. Av den e-postkorrespondens som åberopats framgår enligt Arbetsdomstolens mening med tydlighet att K.H. med denna utgångspunkt inte alltid har satt SL:s intressen i första ledet. Vid en samlad bedömning av vad som framkommit angående hans e-postkorrespondens med Falck, Compatec och Österlens smide finner Arbetsdomstolen att han genom sitt förfarande grovt har åsidosatt sina åligganden mot SL. Redan på grund av vad som framkommit angående denna nämnda e-postkorrespondens får SL därför anses ha varit berättigat att skilja K.H. från anställningen genom avskedande. Vid nu angivet förhållande saknar Arbetsdomstolen anledning att närmare gå in på en prövning av SL:s i övrigt framställda påståenden om hur K.H. har åsidosatt sina åligganden mot SL. Av det anförda följer att käromålet i denna del skall avslås.

Brott mot kollektivavtalet?

Förbundet har gjort gällande följande. SL har avstängt K.H. från sitt arbete utan lön under tiden den 5 november till den 14 december 2002 då han avskedades. SL har inte dessförinnan kallat till överläggning och det har inte funnits några särskilda skäl att underlåta detta.

Arbetsgivarparterna har vitsordat att förbundet inte kallats till överläggning i frågan om avstängning. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att SL ägde fatta beslut om avstängning före överläggning eftersom det förelegat särskilda skäl.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

I anmärkningen till den aktuella bestämmelsen i kollektivavtalet, som redovisats i inledningen till domen, anges att arbetsgivaren skall kalla berörd arbetstagarorganisation till överläggning före vissa beslut om avstängning. Vidare anges att om särskilda skäl föreligger, kan avstängning ske före överläggning. Parterna synes ense om att den hänvisning som görs till mom. 2 i anmärkningen gäller den situation som i kollektivavtalsbestämmelsen numera finns i punkten B och att den avstängning som skett i detta fall är en sådan avstängning som regleras i den punkten. Den avgörande tvistefrågan gäller därför om det i detta fall förelegat sådana särskilda skäl som enligt anmärkningen medför ett undantag från kravet på överläggning.

I målet föreligger inte någon närmare utredning om avtalsparternas avsikt i fråga om bestämmelsens innebörd i denna del. Det finns således inte stöd för att fastställa någon gemensam partsavsikt om vad som skall läggas i begreppet ”särskilda skäl”. Det har inte heller framkommit att det skulle föreligga någon vedertagen praxis angående tillämpningen av bestämmelsen. Mot bakgrund av det anförda, och då några avgörande slutsatser om vad som avses med särskilda skäl inte kan dras av själva ordalydelsen, är Arbetsdomstolen hänvisad till att grunda avgörandet på mer allmänna överväganden.

Av utredningen i målet har framkommit att SL vid tidpunkten för avstängningen av K.H. misstänkte att han hade haft illojala kontakter med andra bolag och det fanns även misstanke om att K.H. besökt internetadresser med pornografiskt innehåll. Av M.N:s uppgifter framgår att misstankarna föranlett viss inledande undersökning, bl.a. av den dator K.H. disponerade på arbetsplatsen, och att SL vid denna undersökning funnit grund för att gå vidare i sin utredning av de uppkomna misstankarna. Enligt Arbetsdomstolens mening fanns det mot den här bakgrunden ett berättigat intresse från SL:s sida av att – i syfte att säkra bevisning – i omedelbar anslutning till att K.H. fick besked om misstankarna mot sig förhindra honom från att disponera över såväl arbetsdatorn i hemmet som annat arbetsmaterial. Domstolen finner därför att situationen i detta fall varit sådan att det förelegat särskilda skäl i den åberopade avtalsbestämmelsens mening för SL att besluta om avstängning av K.H. innan överläggning med förbundet hade ägt rum. Det anförda innebär att SL inte har gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott. Förbundets yrkande om allmänt skadestånd skall alltså avslås. Det finns därmed inte heller grund för att av det skälet att SL underlåtit att kalla till överläggning före beslutet om avstängning komma fram till att avstängningen skulle stå i strid med kollektivavtalet. Någon rätt för K.H. att på den grunden återfå löneförmåner som innehållits under avstängningstiden föreligger därför inte.

Förbundet har till stöd för yrkandet om rätt för K.H. att återfå innehållna löneförmåner även åberopat att han avskedats utan att ens saklig grund för uppsägning förelegat. Yrkandet kan redan med den bedömning som Arbetsdomstolen tidigare gjort i avskedandefrågan inte heller på denna grund bifallas.

Brott mot 18 § medbestämmandelagen?

Förbundet har i denna del gjort gällande att SL under tvisteförhandlingarna mellan parterna har vägrat att hålla åberopade handlingar – de i målet aktuella e-postmeddelandena – tillgängliga för förbundet och att SL genom detta förfarande har brutit mot 18 § medbestämmandelagen.

Arbetsgivarparterna har vitsordat att SL inte låtit förbundet ta del av e-postmeddelandena men har, såsom det får förstås, gjort gällande att SL inte varit tvunget att visa dessa eftersom SL efter samråd med polisen fått beskedet att handlingarna måste vara sekretessbelagda med hänsyn till s.k. kollusionsfara.

Arbetsdomstolens bedömning

Enligt 18 § medbestämmandelagen skall part som vid förhandling åberopar skriftlig handling hålla den tillgänglig för motparten, om denne begär det.

Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål. Vidare följer av 1 kap. 6 § nämnda lag att förbud att röja eller utnyttja sekretessbelagd uppgift gäller för myndighet där uppgiften är sekretessbelagd samt för person som på grund av anställning har fått kännedom om uppgiften.

Av utredningen i målet framgår att SL har åberopat de aktuella e-postmeddelandena under tvisteförhandlingarna utan att hålla dessa handlingar tillgängliga trots att förbundet har begärt detta. Enligt Arbetsdomstolens mening kan reglerna om s.k. förundersökningssekretess inte anses innebära att SL varit förhindrat att lämna ut handlingar som SL haft i sin besittning. Med hänvisning till det anförda finner Arbetsdomstolen att SL brutit mot 18 § medbestämmandelagen och att SL därmed ådragit sig skadeståndsskyldighet mot förbundet. Enligt Arbetsdomstolens mening bör det allmänna skadeståndet bestämmas till yrkat belopp.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Den gjorda bedömningen innebär att förbundets talan skall avslås utom i fråga om yrkandet om allmänt skadestånd för brott mot 18 § medbestämmandelagen. Med hänsyn till denna utgång i målet och vid en uppskattning om vad som kan anses vara skäligen påkallat för att tillvarata arbetsgivarparternas rätt anser Arbetsdomstolen att förbundet skall förpliktas att till arbetsgivarparterna utge ersättning för rättegångskostnader med ett belopp om 175 000 kr.