AD 2001 nr 89

Sveriges Hamnar

Ungefär hälften av Sveriges hamnarbetare är organiserade i förbundet under det att den andra hälften är organiserade i Svenska Transportarbetareförbundet. Andelen hamnarbetare som är organiserade i förbundet varierar dock mellan olika hamnar. I Stockholms hamn är i princip samtliga hamnarbetare organiserade i förbundet. I hamnarna norr om Gävle är det dominerande antalet hamnarbetare organiserade i förbundet. Vid övriga hamnar är hamnarbetarna organiserade i förbundet och i Svenska Transportarbetareförbundet i ungefär lika stora delar. Då förbundets medlemmar dominerar bland hamnarbetarna i många av Sveriges hamnar kommer de varslade åtgärderna i flera hamnar att innebära total eller i det närmaste total arbetsnedläggelse. I de hamnar där förbundets medlemmar inte dominerar bland hamnarbetarna finns ändå risk för betydande störningar. Hamnarna utgör navet i en komplex logistikkedja där till synes små störningar i produktionen kan medföra betydande skadeverkningar. Dygnskostnaden för ett oceangående fartyg i hamn uppgår till 25 000 USD. Motsvarande kostnad för anslutningsfartyg ligger på 10 000 USD. Därutöver tillkommer stora kapitalkostnader för hamnanläggningarna.

Förbundet

Förbundet har cirka 1 550 medlemmar, av vilka 1 200 är ordinarie. Förbundets medlemmar sysselsätts i 23 av Sveriges 52 hamnar.

Det inom EU-byråkratin behandlade direktivet om tillträde till marknaden för hamntjänster har från förbundets håll uppfattas som en risk för att förbundets medlemmar förlorar arbetstillfällen. Det liggande förslaget innebär bl.a. att rederierna ges rätten att bedriva egen stuveriverksamhet med de egna besättningarna. Vidare föreslås en utökning av entreprenörerna vid hamnarna, som fritt får anställa ny personal. Under det att arbetsgivarna har resurser att bedriva lobbyverksamhet för att driva sina synpunkter i beredningen av EG-rättsakter saknar arbetstagarsidan i princip andra möjligheter att påverka beslutsgången inom EU än genom en opinionsyttring av det slag som det nu aktuella. Arbetsgivarsidans påstående om att den av förbundet varslade aktionen riktar sig mot den demokratiska beslutsordningen tillbakavisas därför bestämt. Aktionen genomförs för att rikta EU-parlamentets uppmärksamhet på de intressen som Europas hamnarbetare vill värna om.

Den 19 oktober mottog förbundet IDC:s begäran om att medlemmarna skulle genomföra en 24-timmar lång arbetsnedläggelse. Aktionen var ursprungligen förlagd till den 30 oktober. På begäran av förbundet, som hänvisat till de svenska bestämmelserna om stridsåtgärder, sköts aktionerna upp till den 6 november. Under det att förbundet begränsat den svenska aktionen till två timmar, kommer IDC:s medlemmar i Frankrike, Spanien och Grekland att genomföra en 24-timmar lång arbetsnedläggelse den 6 november. I Portugal kommer aktionen att pågå under sex timmar. I inget annat land än Sverige har IDC:s uppmaning lett till några invändningar från arbetsgivarhåll.

Enligt förbundets mening utgör varslad arbetsnedläggelse en tillåten politisk strejk. För de hamnar där förbundet har kollektivavtal innefattar nu varslade åtgärder sådana politiska aktioner som godtagits i Arbetsdomstolens praxis. Fråga är nämligen om en kortvarig protestaktion som inte kan sägas ge upphov till annat än minimala skadeverkningar för berörda arbetsgivare. Förbundet har vidtagit aktiva åtgärder för att begränsa skadeverkningarna, dels genom att man kortat ned den svenska aktionen till två timmar, dels genom att lägga aktionen under tid då hamnarbetarna under alla förhållanden har rätt till en halvtimmes måltidspaus, dels ock genom att bevilja de fåtaliga dispensansökningar som inkommit till förbundet.

I huvuddelen av de 23 hamnar som över huvud taget berörs av de varslade åtgärderna saknas emellertid kollektivavtal. Utanför kollektivavtalsområdet saknas enligt förbundets mening några andra begränsningar i fråga om rätten att vidta fackliga stridsåtgärder än som följer av 2 kap. 17 § regeringsformen. Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är m.a.o. vidare än då kollektivavtal finns. Under alla förhållanden är rätten att vidta fackliga stridsåtgärder inte mer begränsad än vad som gäller då kollektivavtal finns.

Det är riktigt att en liknade arbetsnedläggelse genomfördes i september månad. Den gången togs beslutet att genomföra aktionen av Internationella Transportarbetarefederationen. Aktionen medförde då att samtliga Sveriges 52 hamnar drabbades. Arbetsgivarsidan såg då uppenbarligen inte genomförda åtgärder mer skadliga än att de kunde betraktas som lovliga.

Ifråga om det telefonsamtal som motparten hänför sig till den 30 oktober bestrids att förbundet givit uttryck för att man förbundets sida inte respekterade gjord fredspliktsinvändning. Från förbundets sida har endast gjorts gällande att det lagda varslet gäller. Några efterräkningar kan enligt förbundets mening över huvud taget inte bli aktuella för tid innan de varslade stridsåtgärderna vidtas.

Eftersom åtgärden har beslutats av förbundet står arbetstagarnas deltagande i den inte i strid med deras arbetsskyldighet enligt anställningsavtalen.

Sveriges Hamnar

Den omständigheten att Sveriges Hamnar inte vidtog några åtgärder med anledning av den i september månad genomförda arbetsnedläggelsen hänger samman med att förbundet då beviljade en mängd dispenser. Några rättsliga överväganden ifråga om aktionens lovlighet gjordes inte den gången. När nu förbundet upprepar sin aktion tvingas dock arbetsgivarsidan att reagera.