: : : :

Prejudikat från Arbetsdomstolen:

AD 2001 nr 78

| | | | | | | |  ]

Arbetsdomstolens egna sökord : | | |  ]

Kommande publika föredrag om arbetsrätt av Sören Öman :

Arbetsdomstolen leder rätts­ut­veck­lingen inom arbets­rätten genom sina prejudikat

Gå direkt till :

» Alla Arbetsdomstolens refererade avgöranden ( sedan 1993 )

AD 2001 nr 78

Sammanfattning:

Två montörer har beordrats att utföra elektriska installationsarbeten på övertid under en natt. De har fått använda del av den ordinarie arbetstiden morgonen därpå för nattvila. Med anledning av den tvist som uppkommer tar Arbetsdomstolen ställning till följande frågor. – Kräver installationsavtalet samtycke av arbetstagarna till att arbeta övertid? – Utgör ett eventuellt brott mot nattarbetsförbudet i 13 § arbetstidslagen även ett brott mot installationsavtalet eller grunderna för detta avtal? – Har den lokala arbetstagarorganisationen utövat tolkningsföreträde? – Har arbetsgivaren rätt att göra avdrag på arbetstagarnas lön eller på deras kompensationsledighetssaldon för den tid som de har använt till nattvila?

Dom meddelad : Onsdagen den 19 september 2001

» Gå direkt till domskälen

Dela :

         VisaStäng detaljer om domen ( Klicka här )

Parter ( Privata sektorn ) :  [] &  [] &  []

Ombud ( ♀ 0 ♂ 2 ) [ Bara män ] :  []  []

Direktstämt mål [ mål nr A 126/00 ]

Dom meddelad :

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 3 ♂ 4privat arbetsgivare / arbetare ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] #

”Tredje man” :

 [] *

Arbetsgivarledamöter :

 [] #

SN

 [] *

SN

Arbetstagarledamöter :

 [] [ skiljaktig ] *

LO

 [] [ skiljaktig ] **

 

[ Med skiljaktig mening ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare** Tillfällig ersättare

[ 2 av 7 ]
Andel skiljaktiga ledamöter : 28,6% ( 2 / 7 st. )
[ 1 av 7 ]
Andel tillfälliga ersättare : 14,3% ( 1 / 7 st. )
[ 3 av 7 ]
Andel ordinarie ledamöter : 42,9% ( 3 / 7 st. )
[ 3 av 7 ]
Andel kvinnliga ledamöter : 42,9% ( 3 / 7 st. )

Sekreterare :  []

Lagrum : 34 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Anförda rättsfall ( 10 st. ) : AD 1981 nr 105 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1982 nr 29 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1985 nr 65 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1985 nr 112 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1985 nr 136 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1986 nr 56 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1988 nr 73 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1988 nr 81 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1993 nr 100 | AD 1998 nr 4

Rättsfall som hänvisar till AD 2001 nr 78 ( 1 st. ): AD 2009 nr 5

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Domslut

1. Svenska Elektrikerförbundets talan avslås.

2. Svenska Elektrikerförbundet skall ersätta Elektriska Installatörsorganisationen EIO för rättegångskostnader med tvåhundraåttatusensjuhundratrettiotvå (208 732) kr varav 188 750 kr för ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker. Vidare skall förbundet ersätta ElektroSandberg AB för resekostnader och eget arbete med trettiosextusensexhundrasjuttio (36 670) kr, jämte ränta från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Referat ( AD 2001 nr 78 ) :

Parter:

Svenska Elektrikerförbundet

mot

Elektriska Installatörsorganisationen EIO och ElektroSandberg Aktiebolag i Malmö

Mellan Svenska Elektrikerförbundet (förbundet) och Elektriska Installatörsorganisationen EIO (EIO) har sedan länge gällt varandra i allmänhet avlösande riksavtal för elektriska installationsarbeten (installationsavtalet). ElektroSandberg Aktiebolag (bolaget) är genom medlemskap i EIO bundet av kollektivavtalen. Installationsavtalet innehåller bl.a. följande bestämmelser.

4 Kap ARBETSTID

§ 1 Ordinarie arbetstid

1. Den ordinarie veckoarbetstiden är 40 timmar och fördelas under måndag – fredag med 8 timmar per dag.

- - - - –

§ 2 Arbetstidens förläggning

1. Arbetstiden börjar tidigast kl 07.00 och slutar senast kl 17.00, om ej annan lokal överenskommelse träffas om ramen för dagarbetstidens förläggning. ---

2. Med iakttagande av gällande lagstiftning bestämmer arbetsgivaren arbetstidens förläggning inom de gränser som anges i punkt 1 ovan samt rasternas antal, längd och placering. ---

- - - - –

§ 4 Övertid

1. Arbetstid utöver den 4 Kap § 1 och § 2 fastställda ordinarie arbetstiden är övertid. Lön för övertidsarbete betalas enligt 7 Kap § 8.

- - - - –

3. Då arbetsgivaren så anser erforderligt, bör arbetstagaren, såvitt han icke därtill är förhindrad av vägande skäl, arbeta å övertid i den utsträckning som enligt gällande lag kan medgivas.

- - - - –

7 kap LÖNER M M

- - - - –

§ 1 Allmänt

1. Arbetstagaren erhåller lön under tid han är anställd hos arbetsgivaren, står till dennes förfogande och redovisar tid å tidsedlar.

- - - - –

§ 2 Månadslön

1. Varje arbetstagare erhåller en individuellt fastställd månadslön.

- - - - –

§ 8 Övertidskompensation

1. Beordrat eller i efterhand godkänt övertidsarbete kompenseras antingen med pengar (övertidsersättning) eller – efter överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsgivaren – i form av ledig tid (kompensationsledighet).

Anmärkning

Om uttag av sådan ledighet inte kommer till stånd under de efterföljande två månaderna eller i anslutning till närmast följande semesterledighet skall den på parts begäran omvandlas till övertidsersättning.

- - - - –

§ 12 Avdrag från månadslön

1. Semester samt övrig frånvaro

Vid semester samt sådan frånvaro, som inte enligt lag eller avtal medför rätt till lön görs frånvaroavdrag enligt nedan.

a) högst 5 arbetsdagar samt del av dag, avdrag per timme med

månadslönen

-----------

174

- - - - –

Mellan Elektriska Arbetsgivareföreningen (EA), nuvarande EIO, och förbundet har den 15 augusti 1994 träffats ett avtal om månadslön samt skift och förskjuten arbetstid inom installationsavtalets område, det s.k. augustiavtalet, av vilket bl.a. följande framgår.

- - - - –

§ 1. Parterna är eniga om att införa regler om löner samt skift och förskjuten arbetstid i Installationsavtalet i enlighet med bilaga 1. Detta innebär att månadslön av tjänstemannamodell införs vilket bl. a. medför att väntetidsersättning liksom den särskilda permitteringslönen avskaffas och ersätts med månadslön. Om veckovilan förläggs till ordinarie arbetstid skall löneavdrag ej göras. Det nya lönesystemet skall träda i kraft 1995‑04‑01.

Bakgrund

Under år 1998 utförde bolaget ett entreprenörsuppdrag åt charkuteriföretaget Goman i Malmö. På Goman utförs normalt produktionen av charkuterivaror på dagtid. Inför julhelgen ökar produktionen, vilket får till följd att anställda från och med någon gång i oktober månad börjar att arbeta i tvåskift mellan kl. 06.00 och 23.00; först endast under vardagarna och sedan under veckans alla dagar. Ett av de elektriska installationsarbeten som bolaget skulle utföra för Gomans räkning var inkoppling av en ny centralenhet (G1F) i hallen för färdigmatstillverkning. Installationen måste utföras under spänningslöst tillstånd och arbetet krävde två till tre timmars arbetsinsats av två montörer.

Efter det att arbete i tvåskift hade startat på Goman vände sig bolagets projektledare P.B. till arbetslagets ledande montör PO.B. och begärde att arbetet med inkopplingen av G1F skulle göras på övertid. Bolaget påkallade också förhandling med förbundets lokalavdelning med anledning av att arbetena skulle komma att inkräkta på nattvilan. Detta skedde per telefax den 20 oktober 1998. I förhandlingsframställan angavs att omkopplingsarbetena skulle äga rum den 22 oktober 1998 samt att, eftersom produktionen på Goman pågick mellan kl. 06.00 och 23.00 samtliga dagar, arbetena måste göras efter kl. 23.00. Förhandling hölls per telefon dagen efter, den 21 oktober 1998, mellan ombudsmannen S.A. och K.A. från bolaget. Förhandlingen avslutades i oenighet.

Den 22 oktober 1998, någon gång efter lunchtid, beordrade bolaget skriftligen montörerna PO.B. och H.L., som är medlemmar i förbundet, att utföra det aktuella nattarbetet. S.A. formulerade då ett skriftligt tolkningsföreträde som han dels skickade till bolagets kontor via telefax, dels lämnade personligen på kontoret, vilket då redan hade stängt för dagen. Montörerna PO.B. och H.L. utförde det aktuella arbetet mellan kl. 01.00 och 04.00 natten till den 23 oktober 1998. Montörerna fick inte betalt för den del av den ordinarie arbetstiden den 23 oktober 1998 som de efter övertidsarbetets slut använt som sovtid. Avdrag för den tiden gjordes på montörernas kompensationsledighetssaldo.

Enligt förbundet har bolaget genom vad som förevarit brutit både mot installationsavtalet och medbestämmandelagen och är därför skyldigt att utge skadestånd och lön. Tvisteförhandlingar har ägt rum mellan parterna utan att de har kunnat enas. Med anledning härav har förbundet väckt talan i Arbetsdomstolen.

Yrkanden m.m.

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen skall

1. förplikta bolaget att till förbundet utge 100 000 kr i allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott,

2. förplikta bolaget att till förbundet utge 100 000 kr i allmänt skadestånd för brott mot medbestämmandelagen,

3. förplikta bolaget att till envar av PO.B. och H.L. utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott med 20 000 kr samt

4. förplikta bolaget att till envar av PO.B. och H.L. utge lön med 618 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 oktober 1998 tills betalning sker.

Alternativt till löneyrkandet har förbundet yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att tillföra envar av PO.B. och H.L. sex kompensationsledighetstimmar.

På de allmänna skadestånden under punkterna 1–3 yrkas ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 19 juli 2000), till dess betalning sker.

Förbundet har vidare yrkat att Arbetsdomstolen skall förklara att installationsavtalet förbjuder löneavdrag vid ledighet för nattvila under ordinarie arbetstid.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet men vitsordat skäligheten av yrkad ränta. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att bolaget är skyldigt att utge ersättning för utebliven lön har ett belopp om 618 kr till vardera montören vitsordats i och för sig. Arbetsgivarparterna har bestritt förbundets fastställelseyrkande.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

         Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.  ( Klicka här för att visa )

Förbundet

Planeringen av det aktuella installationsarbetet

Entreprenaden på Goman påbörjades i maj 1998 och innebar att elinstallationer skulle bytas ut. Arbetet var indelat i fem etapper. Den i målet aktuella etappen var etapp två, under vilken hallen för köttbullstillverkning skulle färdigställas och nya maskiner installeras. I hallen fanns en centralenhet, den s.k. G1, vilken visade sig vara otillräcklig för de nya maskinerna. Det behövdes således en ny centralenhet, G1F, som skulle sammankopplas med G1. För att kunna utföra arbetet måste spänningen i G1 slås av och eftersom G1 ombesörjer belysningen i fabriken, måste bolaget utföra arbetet när Gomans produktion låg nere. Det faktum att det behövdes en ny centralenhet kunde bolaget konstatera genom att studera en ritning över hallen i fråga med vars hjälp det gick att räkna ut det antal säkringar som behövdes, det antal maskiner som skulle installeras och den spänning som behövdes för att driva dessa maskiner. Bolaget hade tillgång till ritningen redan i slutet av augusti 1998 och har därför haft gott om tid att planera arbetet med G1F. PO.B., som under andra halvan av september fick ritningen i sin hand första gången och därmed kunde göra en översiktlig bedömning, påtalade lämpligheten av att koppla in en ny centralenhet innan tvåskiftet kom igång på fabriken för att undvika produktionsavbrott. P.B. vidtog dock inte några åtgärder med anledning av PO.B:s påpekande.

Bolaget var medvetet om Gomans krav att arbetet med etapp två skulle vara klart i oktober 1998 och om att tvåskift tillämpades inför julen. Goman införde sådant tvåskift, som innefattade helgarbete, den 19 oktober 1998. Den 22 oktober 1998 beordrade bolaget montörerna att utföra nattarbete under natten till den 23 oktober 1998. Det var enligt förbundets mening inte nödvändigt att installationsarbetet utfördes just då utan det hade kunnat utföras vid en lämpligare tidpunkt. Ett driftavbrott under dagtid hos Goman hade inte varit särskilt omfattande. I vart fall hade installationsarbetet kunnat utföras under kvällstid, t.ex. på lördagen den 24 oktober. Det har således inte förelegat någon situation som krävt nattarbete. Även om det hade förhållit sig på det viset att det var Goman som på olika sätt fördröjde bolagets arbete, hade det ändå kunnat utföras annan tid än natt, t.ex. den 10, 11, 18 eller 19 oktober 1998 under dagtid.

Beordringen av övertidsarbetet

I 4 kap. § 4 tredje punkten installationsavtalet finns en bestämmelse om övertid. Den närmare innebörden av bestämmelsen framgår av en s.k. tolkningsöverenskommelse i ett protokoll från den 7 juli 1995, undertecknat av förbundets avd. 21 och Siemens AB, angående övertidsarbete och nattarbete. I denna överenskommelse, som finns i § 6, lyder tredje punkten enligt följande.

§ 6 ÖVERENSKOMMELSE

- - - - –

3 En förutsättning för utläggning av övertiden enligt Installationsavtalet och denna överenskommelse är att respektive montör frivilligt är beredd att arbeta på övertid.

- - - - –

Förbundet och EA har godkänt denna överenskommelse. Installationsavtalet får således anses innebära att montörerna inte kan beordras arbeta övertid, utan sådant arbete måste vara frivilligt.

När P.B. efter det att tvåskiftet hade kommit igång, den 19 oktober 1998, vände sig till PO.B. och begärde att inkopplingen av G1F skulle ske nattetid påpekade PO.B. att montörerna inte var skyldiga att arbeta nattetid. Detta besked föranledde bolaget att beordra montörerna att arbeta natten till den 23 oktober 1998. PO.B. och H.L. har således inte lämnat något samtycke till övertidsarbetet. Montörerna har dock uppgett att de var beredda att arbeta under natt förutsatt att bolaget och förbundets lokalavdelning träffade en överenskommelse härom. Eftersom en sådan inte kom till stånd har bolaget genom sitt agerande begått ett brott mot installationsavtalet för vilket bolaget är skadeståndsskyldigt.

Nattarbetet

Alla arbetstagare har enligt 13 § första stycket arbetstidslagen rätt till nattvila mellan kl. 24.00 och 05.00. Undantag kan dock enligt andra stycket samma paragraf göras om arbetet med hänsyn till arbetets art, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter måste bedrivas under den nyss nämnda tiden. Lagstiftningen är tvingande och undantagsbestämmelsen skall tillämpas mycket restriktivt. Det har ålegat bolaget att upplysa sin uppdragsgivare om skyldigheten att respektera detta nattarbetsförbud. Bolaget har beordrat nattarbetet i strid med 13 § arbetstidslagen, eftersom ingen sådan omständighet som medger undantag har förelegat. Ett avbrott i Gomans produktion är inte en sådan omständighet som möjliggör undantag från nattarbetsförbudet. Eftersom installationsavtalet inte medger nattarbete är sådant arbete tillåtet endast om ett avtal enligt 3 § arbetstidslagen träffas om avvikelse från 13 § samma lag. Ett sådant avtal kan, enligt en överenskommelse den 18 februari 1997 mellan förbundet och Elinstallatörernas Arbetsgivareförening (EIA), träffas på lokal nivå. Bolaget och avdelningen försökte, men lyckades inte, att vid den lokala förhandlingen den 21 oktober 1998 träffa avtal om undantag från nattarbetsförbudet. Arbetet var således inte tillåtet enligt arbetstidslagen.

Eftersom bolaget har gjort sig skyldigt till brott mot arbetstidslagen har bolaget även gjort sig skyldigt till brott mot installationsavtalet, vilket följer av ordalydelsen i 4 kap. § 4 tredje punkten installationsavtalet. Enligt den bestämmelsen bör arbetstagaren arbeta övertid i den utsträckning som enligt gällande lag kan medgivas. Arbetstidslagen är en sådan lag.

Förbundets uppfattning att ett brott mot arbetstidslagen även är ett brott mot installationsavtalet har också stöd av följande. Mellan EIA och förbundet hölls en förhandling den 28 april 1997 angående påstådda brott mot installationsavtalet och arbetstidslagen från Nya EM Elektro-Montage AB:s sida. Protokollet från förhandlingen innehåller bl.a. följande.

§ 4 Arbetsgivarparten tillbakavisar Arbetstagarpartens påstående i justeringsanmärkningen till protokollet från den lokala förhandlingen. I protokollet refereras händelseförloppet vid förhandlingen. Arbetsgivarparten deklarerar där klart ståndpunkten att företaget inte brutit mot arbetstidslagen, och därmed ej heller mot IS-avtalet. Alla krav på skadestånd tillbakavisas därmed. Arbetsgivarparten vidhåller uppfattningen att det arbete som utfördes av Nilsson vid SSAB I Borlänge 22.00–04.00 8–9 augusti 1996, är att betrakta som den typ av arbete som enligt Arbetstidslagen – på grund av sin natur, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter – är undantaget från nattarbetsförbudet. Brott mot Arbetstidslagen föreligger därmed ej. Därmed föreligger inte heller brott mot IS-avtalet. Företaget har i förevarande situation inte varit skyldigt att förhandla med SEF före arbetes utförande. Någon grund för skadeståndsanspråk föreligger ej.

Det skall noteras att arbetsgivarparten här deklarerar uppfattningen att det inte förelåg ett brott mot arbetstidslagen och därmed inte heller mot installationsavtalet.

Om Arbetsdomstolen skulle finna att arbetstidslagens bestämmelser inte ingår som en del av installationsavtalet är det i vart fall en allmänt erkänd rättsgrundsats att kollektivavtal skall överensstämma med lag och god sed på arbetsmarknaden. Beordringen av nattarbetet strider mot arbetstidslagen varför bolaget på den grunden har brutit mot installationsavtalet.

För brottet mot installationsavtalet är bolaget skyldigt att utge allmänt skadestånd till förbundet och montörerna.

Tolkningsföreträdet

Den 20 oktober 1998 fick förbundets avdelning 8 ett telefax i vilket bolaget begärde förhandling i anledning av nattarbetet. Bolaget ville ha ett undantag från 13 § arbetstidslagen. Parterna höll, som tidigare berörts, en förhandling per telefon dagen därpå, den 21 oktober 1998, vid vilken förbundet inte gick med på bolagets begäran. Trots detta beordrade bolaget den 22 oktober 1998 montörerna PO.B. och H.L. att utföra nattarbetet. Montörerna kontaktade ombudsmannen S.A. som för tillfället var ute på tjänsteärende, men så fort han kunde begav sig till sitt kontor för att författa ett tolkningsföreträde. S.A. skickade tolkningsföreträdet via telefax till bolaget och åkte därefter till bolagets kontor för att även personligen överlämna detsamma. Det var tänt i bolagets lokaler men ingen representant för bolaget var där när han lämnade tolkningsföreträdet. Bolaget måste anses vara, i en situation som den förevarande, skyldigt att ha kontoret bemannat. Bolaget var väl medvetet om att tvist förelåg om montörernas arbetsskyldighet och måste därför ha insett eller i vart fall bort inse att förbundet hade velat utnyttja möjligheten att utöva tolkningsföreträde. Eftersom tolkningsföreträdet lämnades innan arbetet utfördes borde det under sådana omständigheter ha beaktats av bolaget, särskilt som det var bolaget som hade orsakat den tidsnöd som uppstått. – Förbundet gör dock inte längre gällande att ett muntligt tolkningsföreträde lämnades vid telefonförhandlingen den 21 oktober 1998.

Med hänsyn till vad som anförts om den bristfälliga planeringen av installationsarbetet från bolagets sida kan förhållandena inte anses ha varit sådana att det, med stöd av 34 § andra stycket medbestämmandelagen, trots tolkningsföreträdet kunde krävas att arbetet utfördes.

Löneavdraget

Efter det att PO.B. och H.L. hade arbetat med att installera G1F natten mellan den 22 och den 23 oktober 1998 tog de ut nattvila i sex timmar under förmiddagen följande dag, som var en fredag. Bolaget gjorde, i strid med installationsavtalet, avdrag på montörernas lön för den tid som nattvilan varade.

Reglerna om nattvila är tvingande till sin karaktär. Nattvilan innebär således inte att arbetstagaren är ledig eller har någon form av permission. Arbetsgivaren är skyldig att se till att arbetstagaren får sin nattvila.

Sedan år 1995 tillämpas inom elektrikerområdet månadslön enligt tjänstemannamodell. I installationsavtalet anges detta i 7 kap. § 2 första punkten. Principen innebär bl.a. att inga avdrag får göras på lönen för veckovila eller nattvila. Månadslönemodellen innebär ett mycket starkt löneskydd som infördes i syfte att mjuka upp ackordsreglerna. I det s.k. augustiavtalet anges att löneavdrag inte skall göras om veckovilan förläggs till ordinarie arbetstid. Att inte även nattvila nämns beror endast på att det är fråga om en exemplifiering och konkretisering av vad som skall gälla enligt installationsavtalet. Det är således inte en uttömmande uppräkning av samtliga fall i vilka löneavdrag inte får göras. Flera förslag till utformning av den aktuella bestämmelsen i augustiavtalet lades fram innan det slutligen antogs av parterna. Av anteckningar gjorda av förbundets ordförande A.N. på ett exemplar av det första förslaget, som överlämnades av EA till förbundet den 22 juni 1994 kl. 12.00, framgår att denne ville ha en komplettering införd med angivande av principen om månadslön med exemplet veckovila. Senare samma dag, kl. 22.00, hade principen om månadslön enligt tjänstemannamodell införts i EA:s svarsförslag, men ingenting var nämnt om veckovila. A.N. antecknade då återigen på EA:s förslag ordet ”veckovila”. I det slutgiltiga förslaget den 23 juni 1994, kl. 11.20, har tillagts att om veckovilan förläggs till ordinarie arbetstid skall löneavdrag ej göras. De olika ändringarna i förslagen ger stöd åt förbundets ståndpunkt att den gemensamma partsavsikten var att månadslönen av tjänstemannamodell även innebar att avdrag inte heller skulle göras för nattvila. Om arbetsgivarsidan hade åsyftat en mer restriktiv tolkning av månadslön enligt tjänstemannamodell än vad som gäller på tjänstemannaområdet har det ålegat arbetsgivarsidan att förklara denna inställning för arbetstagarsidan vid avtalsförhandlingarna.

Att installationsavtalet innebär att nattvila under ordinarie arbetstid skall utläggas med oförändrad lön framgår vidare av den tidigare nämnda överenskommelsen som finns i § 6 i protokollet från förhandlingen den 7 juli 1995 mellan förbundets avd. 21 och Siemens AB i Borlänge. I punkt 2 i den överenskommelsen, som godkändes av de centrala parterna, anges följande.

2 Berörda anställda skall beredas erforderlig nattvila enligt Arbetstidslagens bestämmelser. Nattvila utlagd under ordinarie arbetstid, som en följd av denna överenskommelse, utlägges med oförändrad lön i enlighet med Installationsavtalets bestämmelser.

Ett stöd för förbundets uppfattning utgör även det förhållandet att löneavdrag inte gjordes för nattvila i det fall som var föremål för den tidigare nämnda förhandlingen den 28 april 1997 rörande Nya EM Elektro-Montage AB. Parterna var däremot oense om längden på ledigheten utan löneavdrag.

Även av Arbetsdomstolens dom AD 1993 nr 100 framgår att det finns en gemensam partsavsikt beträffande det starka löneskydd som månadslönesystemet innebär. Vidare klargjordes i domen att löneskyddet även gäller i arbetsbristsituationer.

Det sätt på vilket avdragen gjordes stöder också förbundets ståndpunkt i frågan. Avdragen gjordes inte på montörernas nästkommande månadslön. Montörernas övertid om sex timmar med anledning av nattarbetet ersattes av bolaget med tillämpning av installationsavtalets 7 kap. § 8, dvs. genom kompensationsledighet och övertidstillägg. Samtidigt skedde avdrag med sex timmar från kompensationsledighetssaldot. Resultatet av montörernas sex övertidstimmar blev således att de endast fick sex timmars övertidstillägg. Av installationsavtalet följer att löneavdrag inte får göras eftersom konflikt då uppstår med 7 kap. § 2 och § 12 i avtalet. Inte heller får avdrag göras från kompensationsledighetssaldot. Det är över huvud taget inte tänkbart att göra avdrag för betald ledighetstid eftersom resultatet blir att den betalda övertiden behandlas som obetald. Avdrag från kompensationsledighetssaldot kräver dessutom samtycke av arbetstagaren, eftersom arbetsgivaren inte disponerar över saldot. Av anmärkningen till 7 kap. § 8 framgår att uttag av kompensationsledighet som inte kommer till stånd under efterföljande två månader omvandlas till övertidsersättning. Montörerna är således för den tid som de tog ut sin nattvila berättigade till lön alternativt ytterligare sex timmar kompensationsledighet, som skall tillföras deras kompensationsledighetssaldo.

Sammanfattningsvis hävdar förbundet följande. Bolaget har beordrat två montörer att arbeta övertid som har förlagts till en natt. Montörerna har inte gett sitt samtycke till övertiden, vilket innebär att beordringen strider mot installationsavtalet. Nattarbetet har även utförts i strid med arbetstidslagen och är därmed också i det avseendet ett brott mot installationsavtalet. Vidare har bolaget inte respekterat det av förbundet lämnade tolkningsföreträdet, vilket är ett brott mot medbestämmandelagen. De avdrag från montörernas kompensationsledighetssaldon som bolaget har gjort för den tid som montörerna åtnjöt nattvila har skett i strid med installationsavtalet. För dessa brott är bolaget skyldigt att utge allmänt skadestånd till förbundet och montörerna. Bolaget är vidare skyldigt att utge lön till montörerna, alternativt sex kompensationsledighetstimmar till var och en av montörerna.

Arbetsgivarparterna

Planeringen av det aktuella installationsarbetet

Bolaget och Goman har bedrivit ett kontinuerligt och gott samarbete under många år. Det installationsarbete som bolaget genomförde för Gomans räkning var ett stort och för bolaget viktigt uppdrag och innebar intäkter överstigande fyra miljoner kronor. Entreprenaden var en s.k. totalentreprenad i vilken bolaget skötte all planering och projektering. För Gomans del var det av största vikt att installationsarbetet inte inkräktade på den dagliga produktionen, eftersom ett avbrott i produktionen skulle medföra bl.a. onödiga kostnader för personal. Dessutom hade Goman olika leveransåtaganden att ta hänsyn till. Normalt utförde bolaget installationsarbetena på dagtid utan att det påverkade Gomans produktion.

Bolaget var väl medvetet om, efter att ha utfört många uppdrag åt Goman, att den normala arbetstiden vid Goman inte omfattade helgarbete och att arbetstiden fluktuerade i samband med julhelgerna.

Bolaget gjorde inledningsvis bedömningen att centralenheten G1 var tillräcklig för de maskiner som skulle installeras i hallen för färdigmatstillverkning. Först den 5 oktober 1998 kunde bolaget göra en slutlig bedömning av G1:s kapacitet. Att det förhåller sig på detta vis stöds bl.a. av PO.B:s timtidsredovisning för vecka 41, vari anges att kontroll av att säkringar räckte till för G1 skedde under måndagen samma vecka. Vidare framkom uppgiften att anläggningen var spänningssatt. Detta innebär att det var först vid denna tidpunkt som ordentliga undersökningar inleddes och bolaget kunde konstatera att G1 var otillräcklig. P.B. gjorde en beställning av för installationen av G1F nödvändiga varor den 6 oktober 1998 och leverans skedde den 9 oktober 1998. Bolaget har, genom den ansvarige projektledaren P.B., inte på något sätt agerat försumligt och därigenom försatt bolaget i en situation som krävde nattarbete.

Av PO.B:s timtidsredovisning för vecka 42 framgår att det uppstod merarbete vid kabeldragningen på grund av oklara besked från Gomans sida. Bolagets montörer fick således i ett sent skede göra anpassningar på grund av beställarnas ändrade uppgifter. På tisdagen i samma vecka förde PO.B. diskussioner med Gomans representant om brytning av G1. Av PO.B:s timredovisning för vecka 43 framgår att PO.B. själv deltog i det byggmöte den 19 oktober 1998 då bolaget fick klart för sig att det brådskade eftersom Goman redan nästkommande helg skulle påbörja sådant tvåskiftsarbete som innefattade helger. Av PO.B:s timredovisning för vecka 45 framgår vidare att det under tisdagen den 3 november 1998 skedde en finstädning av centralrum G1 under en timme. Det innebär att driftsättningen skulle ske mycket snart och att arbetet med installationen av G1F således var brådskande. Att Gomans instruktioner var att arbetet kunde utföras först efter kl. 23.00 framgår av protokollet fört vid ett byggmöte den 27 oktober 1998. Av ett protokoll från ett byggmöte den 15 oktober 1998 framgår att maskininstallationer inklusive avstädning i rum 40, dvs. hallen för färdigmatstillverkning, skulle vara slutförda senast söndagen den 25 oktober 1998.

Bolaget hade inför den aktuella entreprenaden fått reda på att helgarbete skulle införas någon gång efter oktober 1998 varför bolaget hade planerat att installera G1F under lördagen den 24 oktober 1998. Det kom därför som en överraskning när Goman under ett samrådsmöte den 19 oktober 1998 informerade bolaget om att tvåskiftet, innebärande arbete alla veckans kvällar, skulle ta sin början från och med påföljande helg. Denna information, i samband med att arbetet med aktuell etapp skulle stå klart den 25 oktober 1998, försatte bolaget under en stark press. Bolaget såg som enda alternativ att utföra arbetet mellan kl. 23.00 och 06.00 då produktionen hos Goman låg nere. Att bolaget kallade montörerna till tjänstgöring två och en halv timme innan installationsarbetet kunde påbörjas berodde på att Goman hade lämnat felaktig information om att hallen för färdigmatstillverkning skulle vara tillgänglig hela kvällen, vilket den inte var. När montörerna kom till Goman för att utföra arbetet pågick fortfarande städning av lokalen varför de fick vänta med att börja installationsarbetet tills städarna var färdiga. Det var underförstått att montörerna hade rätt till erforderlig nattvila och själva fick bestämma hur lång tid de behövde sova.

Övertiden

Efter samrådsmötet den 19 oktober 1998 frågade P.B. montörerna PO.B. och H.L. om de kunde tänka sig att utföra arbetet med att installera G1F på nattetid vilket de uppgav sig kunna. P.B. och montörerna kom gemensamt fram till att natten till fredagen den 23 oktober 1998 skulle passa bäst för övertidsarbetet.

I installationsavtalet finns inte någon regel som innehåller krav på samtycke från arbetstagaren för att övertidsarbete skall få ske. Den av förbundet åberopade överenskommelsen den 7 juli 1995 mellan förbundets avd. 21 och Siemens AB binder inte bolaget eftersom den avser en annan arbetsgivarpart än den i målet aktuella. Även om så skulle vara fallet följer inte av överenskommelsen att installationsavtalet skall tolkas så att samtycke till övertidsarbete krävs av arbetstagaren. Orsaken till att bestämmelsen om samtycke tagits in i överenskommelsen är just att samtycke normalt inte krävs enligt installationsavtalet. – Det träffades många liknande överenskommelser under åren 1993 – 1995. EA erhöll överenskommelserna för godkännande med uppmaning från arbetsgivarparten att snarast skriva på så att arbetena kunde utföras. EA var noga med att påpeka att varje godkännande endast hade giltighet för det aktuella fallet, vilket i regel klargjordes skriftligen i ett följebrev till förbundet.

Om Arbetsdomstolen ändå skulle finna att samtycke till övertidsarbete krävs enligt installationsavtalet, har det förelegat ett sådant, eftersom PO.B. och H.L. faktiskt samtyckte till att arbeta över den aktuella natten.

Nattarbetet

Enligt bolagets uppfattning var nattarbetet inte av den karaktären att det krävde undantag från arbetstidslagen. I syfte att bibehålla goda relationer till sin fackliga motpart begärde bolaget ändå förhandling om nattarbetet. Vid den telefonkonferens som den 21 oktober 1998 hölls i anledning av bolagets begäran uppgav S.A., som företrädde avdelningen, att han inte hade något att invända mot nattarbetet som sådant men att han ansåg att montörerna skulle få ersättning med normal månadslön för sin sovtid. K.A., som företrädde bolaget, svarade att detta inte var i enlighet med installationsavtalet, att bolaget hade rätt att göra löneavdrag och att denna fråga skulle diskuteras separat. S.A. framförde inte vid detta tillfälle ståndpunkten att det stred mot installationsavtalet att göra löneavdrag för nattvilan. Förhandlingen avslutades med att parterna var oense om ersättningen men inte om att nattarbetet skulle utföras. PO.B. uppgav att han ville ha en skriftlig order för att ”klara facket” varför P.B. utfärdade en skriftlig beordring till vardera montören. Beordringen, som utfärdades efter lunch den 22 oktober 1998, är närmast att betrakta som en skriftlig dokumentation av parternas överenskommelse. Det som står antecknat i denna handling om den oenighet som förelåg mellan bolaget och förbundet och som fick lösas parterna emellan, avsåg alltså frågan om ersättning för nattarbetet och inte frågan om nattarbetet skulle utföras.

Även om en överenskommelse inte skulle anses ha träffats har bolaget ändå inte brutit mot arbetstidslagen eftersom det har förelegat en undantagssituation enligt 13 § andra stycket arbetstidslagen. Det förelåg särskilda omständigheter eftersom Gomans produktion i hallen för färdigmatstillverkning inte kunde avbrytas utan stora olägenheter.

Om bolaget skulle anses ha brutit mot arbetstidslagen innebär detta inte i sig ett brott mot installationsavtalet. Arbetstidslagens regler har nämligen inte tagits in i avtalet och det finns inte heller någon hänvisning i avtalet till vad som gäller enligt arbetstidslagen. Vidare bestrids att ett brott mot arbetstidslagen skulle utgöra ett brott mot installationsavtalet med stöd av den allmänna principen om att kollektivavtal inte får strida mot lag eller goda seder på arbetsmarknaden. I så fall skulle samtliga brott mot medbestämmandelagen och anställningsskyddslagen samtidigt innebära kollektivavtalsbrott.

Vad gäller EIA:s uttalanden i överenskommelsen från den 28 april 1997 beträffande Nya EM Elektro-Montage AB är det arbetsgivarparternas uppfattning att dessa inte säger något om hur brott mot installationsavtalet förhåller sig till brott mot arbetstidslagen. Att brott mot installationsavtalet inte föreligger eftersom brott mot arbetstidslagen inte föreligger är inte synonymt med att brott mot installationsavtalet måste föreligga då brott mot arbetstidslagen har skett.

Tolkningsföreträdet

Förbundet lämnade genom S.A. den 23 oktober 1998 ett tolkningsföreträde dels på bolagets kontor, dels via telefax som anlände till kontoret kl. 17.17. Kontoret stänger kl 16.30 varför det inte fanns någon anställd på bolaget som kunde ta emot tolkningsföreträdet. S.A. kontaktade inte heller någon av bolagets anställda på något annat sätt. Ingen av de anställda vid bolaget fick således rent faktiskt del av tolkningsföreträdet förrän på morgonen den 23 oktober 1998 då nattarbetet redan var utfört. Tolkningsföreträdet kan därför inte betraktas som korrekt framställt. S.A. hade under alla omständigheter möjlighet att muntligen eller skriftligen lägga ett tolkningsföreträde i frågan om arbetsskyldighet från och med den tidpunkt han kallades till förhandling av K.A., dvs. den 20 oktober 1998. S.A. utnyttjade dock inte den möjligheten. Det är orimligt att kräva att bolaget skulle ha kontoret öppet fram till dess att nattarbetet påbörjades med tanke på att arbetstagarorganisationen hade getts en rimlig möjlighet att lämna tolkningsföreträdet innan kontoret stängde.

Bolaget har inte varit skyldigt att påkalla förhandlingar enligt 34 § tredje stycket medbestämmandelagen, eftersom bolaget inte kände till att det hade lämnats ett tolkningsföreträde. Bolaget har dock av lämplighetsskäl genast kallat till förhandling sedan K.A., efter det att nattarbetet hade utförts, fått del av tolkningsföreträdet.

Om bolaget ändå skulle ha ansetts ha fått del av tolkningsföreträdet har i vart fall synnerliga skäl för undantag enligt 34 § andra stycket medbestämmandelagen förelegat och bolaget således haft rätt att kräva nattarbetets utförande. Dessa synnerliga skäl består i att ett avbrott av Gomans produktion skulle ha förorsakat en betydande olägenhet som skulle ha stört relationen mellan bolaget och Goman. Denna skada står inte i rimlig proportion till det intresse som förbundet menar sig värna, dvs. att montörerna inte skulle behöva arbeta under den aktuella natten.

Inget brott mot medbestämmandelagen har således skett och därmed föreligger heller inte någon skyldighet för bolaget att utge allmänt skadestånd.

Löneavdraget

Reglerna om veckovila och nattvila skiljer sig åt. Vad gäller nattvilan stadgas i 13 § arbetstidslagen att en arbetstagare har rätt till sådan ledighet och att tiden mellan kl. 24.00 och 05.00 skall ingå i ledigheten. Arbetstagarna har således rätt till nattvila efter eget bedömande av hur mycket sömn som de behöver. Veckovilan regleras i 14 § arbetstidslagen vari framgår att en arbetstagare har rätt till minst 36 timmars sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar. Det är ostridigt att löneavdrag för ledighet på grund av veckovila inte får göras på installationsavtalets område.

Bolaget har enligt installationsavtalet inte varit skyldigt att ge montörerna lön för den tid som de tog ut sin nattvila. Lön skall enligt 7 kap. § 1 första punkten installationsavtalet utgå för den tid som arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande och redovisar tid på tidsedlar. Bolaget får göra avdrag på månadslönen för sådan frånvaro som inte enligt lag eller avtal medför rätt till lön, vilket följer av 7 kap. § 12 första punkten installationsavtalet. En montör står inte till arbetsgivarens förfogande när han ligger hemma och sover. Det har heller inte träffats något avtal om undantag från den nyss nämnda avdragsregeln för nattvila efter nattarbete.

Tidigare tillämpades inom elektrikerområdet ett lönesystem med löneutbetalning var fjärde vecka. Under denna tid tvistade parterna om vilka regler som gällde för ersättning för veckovila under ordinarie arbetstid. Tvisterna löstes genom Arbetsdomstolens dom AD 1993 nr 100 i vilken Arbetsdomstolen fann att bestämmelserna i installationsavtalet inte utgjorde grund för att arbetstagarna skulle ha rätt till lön när veckovila lades ut under ordinarie arbetstid. Centrala förhandlingar inleddes mellan parterna om införande av månadslön vilket fick till följd att det s.k. augustiavtalet ingicks. Avtalet omfattar endast frågan om ersättning vid veckovila och reglerar inte vad som gäller i motsvarande fall beträffande nattvila. Om parterna hade avsett att även nattvila avsågs skulle det ha skrivits in i avtalet. Parterna har inte heller efter augustiavtalets tillkomst reglerat frågan särskilt genom avtal.

Vad gäller förhandlingen den 7 juli 1995 mellan förbundets avd. 21 och Siemens AB är det fråga om en helt annan arbetsgivarpart än den i målet aktuella. Överenskommelsen i protokollet från förhandlingen innebär ett undantag från installationsavtalet, vilket stöder bolagets inställning att det normala är att det motsatta gäller, dvs. att nattvila under ordinarie arbetstid föranleder löneavdrag. Det förekom många liknande överenskommelser mellan åren 1993 och 1995. Anledningen härtill var att arbetsgivarna pressade på för att kunna hålla produktionen igång. Överenskommelsen är således endast att betrakta som ett undantag och inte som ett uttryck för en gemensam partsavsikt. Arbetsgivarförbundet gjorde tydligt klart att det var fråga om en engångsföreteelse som inte fick ha någon bäring på installationsavtalets innehåll. Oavsett hur man tolkar det förhållandet att EA godkänt överenskommelsen äger det i vart fall inte generell giltighet.

Om Arbetsdomstolen skulle finna att montörerna har rätt till lön även under tid för nattvila har montörerna inte förlorat någon lön eftersom avdrag har skett på deras kompensationsledighetssaldo. När avdraget skulle göras begärde H.L. att få sin övertidskompensation för nattarbetet i form av ledig tid och löneadministratören kvittade således denna mot det avdrag som skulle göras för sovtiden. PO.B. begärde inte detta men bolaget valde att göra samma sak med hans avdrag.

Arbetsgivarparterna gör sammanfattningsvis gällande följande. Ett brott mot arbetstidslagen utgör inte något brott mot installationsavtalet vare sig enligt installationsavtalet eller enligt några andra regler. Installationsavtalet kräver inte att arbetstagarna lämnar samtycke till övertidsarbete. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att samtycke ändå krävs har ett sådant samtycke lämnats av montörerna före nattarbetets utförande. Förbundet har inte lämnat något tolkningsföreträde eftersom ett sådant aldrig rent faktiskt kom bolaget tillhanda före nattarbetets utförande. Om bolaget skall anses ha fått del av tolkningsföreträdet har i vart fall synnerliga skäl enligt 34 § andra stycket medbestämmandelagen förelegat vilket medfört att bolaget haft rätt att kräva nattarbetets utförande. Vad gäller löneavdraget är bolaget inte skyldigt att betala ut lön för tid som montörerna inte har stått till bolagets förfogande på grund av att de varit hemma och sovit.

Domskäl

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör upplysningsvis med montörerna PO.B. och H.L., förbundets förhandlingschef S.H., förbundets ordförande A.N. samt arbetsledaren S.P. Vidare har vittnesförhör hållits med ombudsmannen vid förbundets avd. 8, S.A. På arbetsgivarparternas begäran har vittnesförhör hållits med projektledarna P.B. och K.A. vid bolaget samt vice verkställande direktören L.A., EIO. Därutöver har skriftlig bevisning åberopats av båda partssidor.

Tvisten

Bakgrunden till tvisten i målet är i korthet följande. Bolaget fann i oktober 1998 att vissa elektriska installationsarbeten som bolaget utförde för charkuteriföretaget Gomans räkning måste utföras en kväll efter kl. 23.00. Parterna har olika uppfattningar huruvida det funnits förutsättningar för bolaget att i stället förlägga det aktuella installationsarbetet till ett tillfälle då varken övertidsarbete eller nattarbete hade varit erforderligt. Två montörer vidtalades för arbetet, samtidigt som bolaget påkallade förhandling med förbundets lokalavdelning. Parterna enades inte vid förhandlingen, och de har olika uppfattningar om denna oenighet avsåg både arbetsskyldigheten och betalningen för arbetet eller endast det senare. Montörerna erhöll en skriftlig beordring dagen därpå, dvs. samma dag som arbetena skulle utföras. Avdelningen formulerade ett skriftligt tolkningsföreträde beträffande montörernas arbetsskyldighet vilket anlände till bolagets kontor efter det att det stängt för dagen, men innan nattarbetet hade påbörjats. Bolaget fick inte del av tolkningsföreträdet förrän arbetet redan hade utförts. För nattarbetet utgick övertidsersättning och kompensationsledighet. Efter nattarbetet tog montörerna ut nattvila under ordinarie arbetstid. För den tiden gjordes avdrag på montörernas kompensationsledighetssaldo.

De huvudsakliga tvistefrågorna i målet är följande. Hade det enligt installationsavtalet krävts samtycke av arbetstagarna till att arbeta övertid? Har ett sådant samtycke i så fall lämnats av de berörda montörerna? Har bolaget genom att låta montörerna arbeta nattetid brutit mot det i 13 § arbetstidslagen stadgade nattarbetsförbudet, och utgör ett sådant brott i så fall även ett brott mot installationsavtalet eller mot grunderna för detta avtal? Kan den lokala arbetstagarparten anses ha fört fram tolkningsföreträde beträffande arbetsskyldigheten till bolaget? Om så är fallet, har det förelegat synnerliga skäl enligt 34 § andra stycket medbestämmandelagen som berättigat bolaget att ändå kräva av montörerna att de skulle utföra arbetet? Innehåller installationsavtalet ett förbud för bolaget att göra avdrag på montörernas lön alternativt kompensationsledighetssaldo för den tid som dessa använde till nattvila efter arbetets utförande?

Arbetsdomstolen behandlar i det följande dessa frågeställningar i tur och ordning.

Hade det enligt installationsavtalet krävts samtycke av arbetstagarna till övertidsarbetet?

I 4 kap. § 4 tredje punkten installationsavtalet anges att då arbetsgivaren så anser erforderligt, bör arbetstagaren, såvitt han inte är förhindrad av vägande skäl, arbeta övertid i den utsträckning som enligt gällande lag kan medges. Vidare anges i 7 kap. § 8 första punkten installationsavtalet att beordrat eller i efterhand godkänt övertidsarbete kompenseras antingen med pengar eller, efter överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsgivaren, i form av ledig tid.

Förbundet har anfört att 4 kap. § 4 tredje punkten installationsavtalet har uttolkats genom överenskommelsen mellan förbundets avd. 21 och Siemens AB den 7 juli 1995, som godkänts av de centrala parterna, och har därvid pekat på att det av tredje punkten i denna överenskommelse framgår att en förutsättning för utläggning av övertid ”enligt installationsavtalet” och överenskommelsen i fråga är att respektive montör frivilligt är beredd att arbeta på övertid. Enligt förbundet har de i målet aktuella montörerna inte samtyckt till att arbeta övertid, och bolaget har därför gjort sig skyldigt till brott mot den ovan nämnda bestämmelsen i installationsavtalet.

Enligt arbetsgivarparterna kan den nyss nämnda överenskommelsen inte anses binda bolaget. De har vidare anfört att även om så skulle vara fallet innebär överenskommelsen ändå inte att installationsavtalet skall tolkas på det viset att samtycke krävs. Anledningen till att parterna i överenskommelsens tredje punkt har angett att arbetstagarens samtycke krävs är enligt arbetsgivarparternas mening just den att sådant samtycke normalt inte krävs enligt installationsavtalet.

Arbetsdomstolen konstaterar till att börja med att regeln om övertidsarbete i 4 kap. § 4 tredje punkten installationsavtalet enligt sin ordalydelse innebär att sådant arbete kan ske utan samtycke från arbetstagarens sida, om det inte föreligger en sådan situation att arbetstagaren är förhindrad av vägande skäl att arbeta övertid. En sådan situation är det inte fråga om i målet. Denna bestämmelses ordalydelse talar således för arbetsgivarparternas ståndpunkt i målet. Det gör även ordalydelsen i 7 kap. § 8 första punkten installationsavtalet, av vilken klart framgår att övertidsarbete kan vara beordrat.

Frågan är då om den ovan nämnda överenskommelsen från den 7 juli 1995 innebär att de centrala parterna kommit överens om att tolka installationsavtalets bestämmelse på så sätt att samtycke krävs för övertidsarbete. Enligt sin ordalydelse kan överenskommelsen inte utan vidare tolkas så att de centrala parterna skulle vara ense om att det enligt installationsavtalet krävs att samtycke lämnas till övertid. Att de centrala parterna i det fallet godkände en överenskommelse om att visst övertidsarbete skulle ske frivilligt kan enligt Arbetsdomstolens mening inte anses ha någon betydelse för den nu föreliggande tvisten. Någon annan utredning om partsavsikten beträffande denna fråga har inte lagts fram i målet.

Arbetsdomstolen finner mot bakgrund av vad som nu sagts att det inte kan anses utrett i målet att installationsavtalet har den innebörden att övertidsarbete endast kan läggas ut om arbetstagarna har samtyckt till att arbeta övertid. Domstolen saknar därmed anledning att gå in på frågan om samtycke faktiskt har lämnats eller inte. Oavsett hur det förhåller sig med den saken har något brott mot installationsavtalet inte skett i det avseende som nu är aktuellt.

Har bolaget brutit mot 13 § arbetstidslagen och innebär ett sådant brott i så fall samtidigt ett brott mot installationsavtalet?

Enligt förbundets uppfattning har bolaget gjort sig skyldigt till brott mot 13 § arbetstidslagen, och därigenom även gjort sig skyldigt till brott mot installationsavtalet. Arbetsgivarparterna har bestritt brott mot arbetstidslagen och därutöver hävdat att 13 § arbetstidslagen inte utgör kollektivavtalsinnehåll. Arbetsdomstolen finner det mest ändamålsenligt att först ta ställning till om den nu nämnda bestämmelsen i arbetstidslagen kan anses utgöra en del av installationsavtalet. Först om så skulle befinnas vara fallet får det i denna tvist betydelse om bolaget har gjort sig skyldigt till brott mot 13 § arbetstidslagen.

Installationsavtalet innehåller i kapitel 4 vissa regler om arbetstid, bland annat om ordinarie arbetstid, arbetstidens förläggning och om övertid. Avtalet innehåller inte någon uttrycklig regel som anger vad som gäller i fråga om nattvila. Beträffande övertid anges att sådan tid utgörs av arbetstid utöver den i avtalet fastställda ordinarie arbetstiden. Omfattning och förläggning av övertid regleras således inte särskilt i avtalet. I 4 kap. § 4 tredje punkten anges endast att arbetstagaren bör arbeta övertid ”i den utsträckning som enligt gällande lag kan medgivas”. Parterna är oense om huruvida den begränsning av möjligheten att förlägga arbete till natt som arbetstidslagens 13 § innebär genom denna formulering gjorts till avtalsinnehåll.

Arbetsdomstolen gör i denna del följande bedömning.

Arbetsdomstolen har i tidigare avgöranden uttalat att för att en lag helt eller delvis skall anses utgöra innehåll i ett kollektivavtal bör ställas kravet att detta kommer till tydligt uttryck i avtalet (se AD 1998 nr 4 med där gjorda hänvisningar). Frågan är således om den hänvisning till ”gällande lag” som finns i 4 kap. § 4 tredje punkten i avtalet om arbetstagarens skyldighet att arbeta övertid innebär ett tillräckligt tydligt uttryck för att parterna önskat göra 13 § arbetstidslagen till avtalsinnehåll.

Arbetsdomstolen har i domen 1985 nr 136 [ Zeteo ] [ Karnov ] uttalat att det förekommer att en lag eller något annat regelkomplex görs till innehåll i ett kollektivavtal genom en hänvisning i detta, men att det är betydligt vanligare att en sådan hänvisning i stället är avsedd endast som en erinran om att parterna lämnat en viss fråga oreglerad av det skälet att det finns bestämmelser om den på annat håll. Domstolen uttalade vidare att om parternas avsikt vid tillkomsten av en viss hänvisning inte kan utredas är en naturlig utgångspunkt vid tolkningen, att den har den karaktär av erinran som nyss nämnts (jfr även AD 1988 nr 73 [ Zeteo ] [ Karnov ]).

Någon bevisning om vad som förekom vid avtalets tillkomst till styrkande av vad som kan anses ha varit den gemensamma partsavsikten i denna fråga har inte lagts fram i målet. Förbundet har dock till stöd för att det funnits en gemensam partsavsikt innebärande att arbetstidslagen utgör avtalsinnehåll åberopat vad arbetsgivarparten uttalat enligt ett protokoll från en central förhandling den 28 april 1997 i fråga om påstått brott mot installationsavtalet och arbetstidslagen från ett annat företags sida. Arbetsgivarparten uttalade där bl.a. följande om ett visst arbetes förläggning: ”Brott mot Arbetstidslagen föreligger… ej. Därmed föreligger inte heller brott mot IS-avtalet”. Arbetsgivarparterna har bestritt att detta uttalande skall tolkas på det sätt förbundet påstått.

Enligt Arbetsdomstolens mening bör försiktighet iakttas när det gäller vilka slutsatser som kan dras av ett uttalande av detta slag i ett protokoll från en tvisteförhandling. Domstolen kan inte finna att uttalandet i protokollet med tillräcklig tydlighet visar att det finns en gemensam partsavsikt av den innebörd som förbundet hävdar.

Enligt Arbetsdomstolens mening ligger det således, då någon gemensam partsavsikt inte kan utredas, närmast till hands att uppfatta formuleringen i avtalstexten som en upplysning eller en erinran om att gällande lagstiftning som kan bli berörd i samband med uttagande av övertid skall efterlevas. Det är möjligt att det i första hand är den begränsning av övertidsarbetets omfattning som anges i 8 § arbetstidslagen som åsyftas. Det är också möjligt men inte uppenbart att även regeln om nattarbetsförbud avses i detta sammanhang. Även denna oklarhet talar enligt Arbetsdomstolens mening för att den aktuella formuleringen i övertidsbestämmelsen i fråga inte kan anses utgöra ett tillräckligt tydligt uttryck för att parterna avsett att ett brott mot nattarbetsförbudet i arbetstidslagen skall medföra skyldighet att utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott. Det kan tilläggas att för brott mot arbetstidslagens regler finns ett särskilt sanktionssystem i den lagen.

Arbetsdomstolen finner således att även om bolaget skulle anses ha brutit mot arbetstidslagens 13 § – en fråga som domstolen inte behöver ta ställning till – kan detta inte anses innebära brott mot installationsavtalet. Förbundets skadeståndstalan kan inte heller på denna punkt bifallas.

Är beordringen av nattarbetet ett brott mot grunderna för kollektivavtalet?

Förbundet har anfört att det är en allmänt erkänd rättsgrundsats att kollektivavtal skall stå i överensstämmelse med lag och god sed på arbetsmarknaden, vilket innebär att om bolaget bryter mot arbetstidslagens bestämmelser begår bolaget ett brott mot grunderna för installationsavtalet för vilket det är skadeståndsskyldigt.

Arbetsgivarsidan har bestritt skadeståndsskyldighet på denna grund och anfört att ett brott mot lag eller goda seder inte kan grunda skadeståndsskyldighet om detta inte uttryckligen framgår av kollektivavtalet, vilket inte är fallet.

Arbetsdomstolen har i domen 1985 nr 65 [ Zeteo ] [ Karnov ] uttalat att det är självklart att ett kollektivavtal vilar på förutsättningen att en arbetsgivare i sitt handlande mot arbetstagaren iakttar lag och god sed på arbetsmarknaden. Domstolen ansåg emellertid inte detta liktydigt med att kollektivavtalsregleringen har avsetts innebära att ett otillbörligt handlande från arbetsgivarens sida mot en arbetstagare utgör ett sådant brott mot kollektivavtalet som kan medföra skadeståndsansvar. För skadeståndsansvar torde enligt domstolen normalt krävas att kollektivavtalet innehåller uttryckliga bestämmelser som ger stöd för detta (se även AD 1982 nr 29 [ Zeteo ] [ Karnov ], jfr AD 1985 nr 112 [ Zeteo ] [ Karnov ]).

Arbetsdomstolen har tidigare konstaterat att installationsavtalet inte kan anses innehålla uttryckliga bestämmelser som ger stöd för att ett brott mot arbetstidslagens regler om nattarbete medför skadeståndsskyldighet. Med hänsyn till att utrymmet för att utsträcka reglerna om skadeståndsskyldighet på det sätt förbundet gör gällande torde vara begränsat finner Arbetsdomstolen att förbundets skadeståndsyrkande inte heller på den nu aktuella grunden kan vinna bifall.

Har förbundet utövat tolkningsföreträde?

Enligt 34 § första stycket medbestämmandelagen har en arbetstagarorganisation under vissa förutsättningar tolkningsföreträde vid tvister rörande en medlems arbetsskyldighet. Organisationens mening skall då gälla tills dess tvisten slutligen har prövats. Av andra stycket samma paragraf framgår att arbetsgivaren i vissa fall kan kräva att arbetet utförs trots tvist om arbetsskyldigheten. Arbetsgivaren har i ett sådant fall att omedelbart påkalla förhandling och, för det fall tvisten inte kan lösas vid förhandlingen, väcka talan vid domstol. – Bestämmelsen föreskriver inte på vilket sätt eller i vilken form som tolkningsföreträdet skall överlämnas till arbetsgivaren.

Arbetstagarsidan har bevisbördan för att det uppkommit en tvist och för att tolkningsföreträdet har utövats. Arbetsdomstolen har i flera fall uttalat (se t.ex. AD 1986 nr 56 [ Zeteo ] [ Karnov ]) att kravet på tydlighet i fråga om arbetstagarsidans agerande är väsentligt med hänsyn till dels att ett utövat tolkningsföreträde ofta innebär ett betydande ingrepp i arbetsgivarens verksamhet, dels det skadeståndsansvar som enligt 57 § medbestämmandelagen kan drabba arbetstagarsidan med anledning av ett felaktigt användande av tolkningsföreträdesreglerna. Tolkningsföreträdet bör därför helst utövas skriftligt.

Av AD 1981 nr 105 [ Zeteo ] [ Karnov ] framgår att en organisation ibland redan genom sitt faktiska handlande tillräckligt tydligt kan visa att den gör sitt tolkningsföreträde gällande. Att det i målet skulle vara fråga om en sådan situation har dock inte påståtts.

Förbundet har i målet inte gjort gällande annat än att tolkningsföreträdet utövats genom besked i skriftlig form. Det är ostridigt att detta skriftliga tolkningsföreträde lämnades på bolagets kontor efter stängningsdags den 22 oktober 1998 men före det i målet aktuella nattarbetets utförande. Det sändes per telefax och lämnades även vid personligt besök av S.A. Denne försökte också nå K.A. på dennes mobiltelefon men lyckades inte. Utredningen visar inte annat än att företrädare för bolaget först dagen därpå tog emot tolkningsföreträdet. Vad som är tvistigt i målet är om bolaget borde ha insett att företrädare för avdelningen under de rådande förhållandena hade velat utnyttja tolkningsföreträdet och därför borde ha haft beredskap för att ta emot det efter det att kontoret stängt. Enligt förbundet borde bolaget, särskilt med hänsyn till att den tidsnöd som uppkommit berodde på bolagets agerande, ha haft en sådan beredskap. Arbetsgivarparterna har bestritt att en sådan skyldighet förlegat och har hävdat att det funnits möjlighet för avdelningen att, efter det att bolaget deklarerat sin uppfattning ifråga om arbetsskyldigheten den 20 oktober 1998, muntligt eller skriftligt utöva tolkningsföreträdet. Enligt förbundet var det först sedan de båda montörerna fått sin skriftliga beordring som det stod klart att det var nödvändigt att utöva tolkningsföreträdet.

Arbetsdomstolen gör i denna del följande bedömning.

I kravet på att tolkningsföreträdet utövas på ett tydligt sätt ligger givetvis att det över huvud taget blir framfört till arbetsgivaren. En arbetsgivare anses dock inte kunna mer eller mindre fritt förfoga över de faktiska möjligheterna för motparten att ta sin lagenliga rätt till tolkningsföreträde i anspråk. Arbetsdomstolen fann i domen 1988 nr 81 [ Zeteo ] [ Karnov ] att en kollektivavtalsbestämmelse, enligt vilken en arbetstagarorganisation som ville åberopa tolkningsföreträde enligt 34 § medbestämmandelagen skulle ange detta skriftligen till kommunens centrala personalorgan (landstingets personalnämnd), inte kunde anses innebära att tolkningsföreträde endast kunde åberopas på vanlig kontorstid. En rimligare tolkning var enligt domstolens mening att avtalsbestämmelsen förutsatte att arbetsgivaren inrättade sin personaladministration så att skriftligt besked för personalorganets räkning kunde lämnas närhelst det praktiskt behövdes. Situationen i det fallet var att arbetstagarna beordrats att arbeta först sedan personalnämndens kansli hade stängt. Sedan tvist om arbetstagarnas arbetsskyldighet uppkommit framfördes ett muntligt tolkningsföreträde direkt till arbetsledningen på platsen. Domstolen fann att kollektivavtalsbestämmelsen om skriftlighet inte hade utgjort hinder för det muntligen meddelade tolkningsföreträdet.

I det nu föreliggande fallet har det inte påståtts att ett muntligt tolkningsföreträde meddelats och inte heller att det skriftliga tolkningsföreträdet kommit bolaget till del innan arbetena hade utförts. Det finns inte någonting som tyder på att företrädare för bolaget medvetet hållit sig undan för att slippa ta del av ett tolkningsföreträde eller på annat sätt – i vetskap om att en tvist om arbetsskyldighet förelåg – försökt hindra motparten att utöva sin rätt till tolkningsföreträde innan arbetena skulle utföras. Domstolen saknar dock anledning att närmare gå in på frågan huruvida bolaget borde ha gått att nå efter kontorstid eftersom det under alla förhållanden borde ha funnits möjlighet för avdelningen att meddela tolkningsföreträdet tidigare än vad som skedde. Bolagets inställning till arbetsskyldigheten måste enligt domstolens mening anses ha klargjorts redan genom förhandlingsframställan den 20 oktober 1998, och i vart fall i och med förhandlingen den 21 oktober.

Arbetsdomstolen finner, efter en sammantagen bedömning av omständigheterna i denna fråga, att det av avdelningen meddelade tolkningsföreträdet inte kan anses ha någon verkan eftersom det inte kommit, och inte heller kan anses ha kommit, företrädare för bolaget till del förrän efter det att arbetena var utförda.

Frågan om det har förelegat synnerliga skäl enligt 34 § andra stycket medbestämmandelagen för bolaget att beordra nattarbetet saknar därmed aktualitet.

Innehåller installationsavtalet ett förbud mot att göra avdrag på en arbetstagares lön för tid som arbetstagaren använt till nattvila?

Förbundet har i huvudsak anfört följande. På elektrikerområdet har sedan augustiavtalets införande år 1995 tillämpats ett lönesystem som innebär att arbetstagarna uppbär månadslön enligt tjänstemannamodell. Detta löneskydd är mycket starkt och begränsar arbetsgivarens rätt att göra löneavdrag vid ledighet. Införandet av augustiavtalet innebär att den äldre principen om att arbetstagaren skall stå till arbetsgivarens förfogande har genombrutits. I augustiavtalet anges att löneavdrag inte skall göras om veckovilan förläggs till ordinarie arbetstid. Att inte nattvila nämns i avtalet beror endast på att förbudet mot löneavdrag vid veckovila togs som ett exempel på vad principen om månadslön enligt tjänstemannamodell innebär. Den gemensamma partsavsikten med månadslön av tjänstemannamodell var att avdrag inte skulle få göras vare sig för veckovila eller nattvila. Om arbetsgivarsidan, som formulerade avtalstexten, avsett en begränsning på så sätt att nattvila inte skulle avses borde den ha verkat för ett klargörande med den innebörden. Eftersom så inte skedde bör eventuell otydlighet gå ut över arbetsgivarsidan.

Arbetsgivarparternas ståndpunkt är i korthet följande. Bolaget har enligt installationsavtalet inte varit skyldigt att ge montörerna lön för den tid som de tog ut sin nattvila eftersom lön enligt 7 kap. § 1 första punkten i avtalet endast utgår för den tid som arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande. En montör står inte till arbetsgivarens förfogande när han ligger hemma och sover. Bolaget får enligt 7 kap. § 12 första punkten installationsavtalet göra avdrag på montörernas månadslön för sådan frånvaro som inte enligt lag eller avtal medför rätt till lön. Parterna har inte träffat något avtal om att ledighet för nattvila medför rätt till lön. Om parterna verkligen hade avsett att augustiavtalet skall tolkas så att inte heller avdrag för nattvila får göras skulle det ha skrivits in i avtalet. Det har inte skett, och parterna har inte heller därefter reglerat frågan särskilt i avtal.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Utredningen i fråga om vad som förekom i detta avseende vid augustiavtalets tillkomst består främst av vad S.H., A.N. och L.A. uppgett. Av deras berättelser framgår att den i målet aktuella bestämmelsen om månadslön i augustiavtalet tillkom som ett resultat av de förhandlingar som under drygt ett års tid fördes efter Arbetsdomstolens dom 1993 nr 100. I den domen fann domstolen det inte utrett att det vid det dåvarande lönesystemets tillkomst funnits någon gemensam partsavsikt av innebörd att arbetstagarna har rätt till lön när veckovila läggs ut under ordinarie arbetstid och inte heller att det mellan parterna utvecklats en praxis av sådan innebörd. S.H. har bl.a. uppgett att i de nyss nämnda förhandlingarna enades parterna om principen om månadslön enligt tjänstemannamodell, och förbundet var angeläget om att denna princip skulle förtydligas på olika sätt för att nya tvister skulle kunna undvikas. Han har vidare uppgett att B.T., som företrädde arbetsgivarsidan i förhandlingarna, ansåg att något förtydligande inte var nödvändigt samt att den största delen av förhandlingstiden ägnades åt andra frågor än månadslöneprincipen. Eftersom tjänstemannaavtalen enligt S.H. innebär förbud för löneavdrag även för nattvila, saknade förbundet enligt honom anledning att tro att principen skulle ha en begränsad innebörd på installationsavtalets område. Enligt A.N. var parterna helt överens om innebörden av principen om månadslön av tjänstemannamodell och om att veckovila endast användes som ett exempel på avdragsförbudet. Han har vidare uppgett att det inte kom några invändningar från arbetsgivarsidan av innebörd att avdragsförbudet inte skulle gälla beträffande nattvila. – L.A. har å andra sidan anfört att anledningen till att veckovila angavs i augustiavtalet var att just den frågan tidigare hade varit tvistig mellan parterna och parterna därför var helt klara på hur det skulle vara med den saken. Han har vidare uppgett att han inte minns att det vid avtalsförhandlingarna över huvud taget fördes några diskussioner om löneavdrag vid nattvila.

Arbetsdomstolen finner att det av förhören framgår att man från arbetstagarsidan hade uppfattningen att avdrag för veckovila endast var ett exempel på avdrag som inte skall förekomma enligt den nya månadslöneprincipen. Stöd härför finns också i de av förbundet åberopade anteckningarna som A.N. förde vid förhandlingarna. Det kan dock inte mot bakgrund av vad som framkommit under förhöret med L.A. anses utrett att arbetsgivarsidan vid dessa förhandlingar delade den uppfattningen. Att frågan om avdrag för nattvila uttryckligen skulle ha berörts vid förhandlingarna har inte heller påståtts från förbundets sida. Utredningen i målet ger enligt Arbetsdomstolens mening inte tillräckligt underlag för slutsatsen att parterna vid augustiavtalets ingående hade en gemensam uppfattning om att innebörden av principen om månadslön enligt tjänstemannamodell inbegriper ett förbud för arbetsgivaren att göra avdrag på en arbetstagares lön vid nattvila.

Frågan är då om ordalydelsen i installationsavtalets lönebestämmelser och den i augustiavtalet intagna bestämmelsen om månadslön kan ge någon ledning. Av installationsavtalets 7 kap. § 1 framgår att arbetstagaren erhåller lön under den tid han är anställd hos arbetsgivaren, står till dennes förfogande och redovisar tid på tidsedlar. I § 2 samma kapitel anges att varje arbetstagare erhåller en individuellt fastställd månadslön. Kapitlet innehåller också bestämmelser om ackordslön. Enligt 7 kap. § 12 första punkten får arbetsgivaren på visst sätt göra avdrag på arbetstagarens månadslön för sådan frånvaro som inte enligt lag eller avtal medför rätt till lön. Det är ostridigt mellan parterna att det inte finns någon lag eller något avtal som uttryckligen anger en rätt till lön vid nattvila under ordinarie arbetstid. Enligt förbundets mening skall dock augustiavtalet tolkas på det sättet att det ger en sådan rätt till lön.

Enligt augustiavtalets ordalydelse medför det förhållande att parterna enligt samma avtal infört ”månadslön av tjänstemannamodell” bland annat att väntetidsersättning liksom den särskilda permitteringslönen avskaffas och ersätts med månadslön. Uttrycket ”bland annat” i denna mening kan enligt Arbetsdomstolens mening knappast tas till intäkt för att här skulle avses även en inte uttryckligen angiven löneavdragsregel, särskilt inte som en sådan finns i nästa mening, avseende endast veckovila. Ordalydelsen i den bestämmelsen är helt klar – löneavdrag får inte göras om veckovilan förläggs till ordinarie arbetstid. Att veckovila här endast är att se som ett exempel saknar stöd av ordalydelsen. Någon annan regel om löneavdrag finns inte i augustiavtalet. Enligt domstolens mening talar således ordalydelsen av augustiavtalet för att det saknas en avtalsenlig rätt till lön vid frånvaro på grund av nattvila.

Frågan är då om man kan lägga några allmänna överväganden om installationsavtalets och augustiavtalets konstruktion och övriga omständigheter till grund för slutsatser om huruvida arbetsgivaren har rätt att göra löneavdrag vid frånvaro för nattvila. Vad införandet av ”månadslön av tjänstemannamodell” i sig kan få för konsekvenser för lönesystemet – utöver vad som framgår av avtalstexten – kan enligt Arbetsdomstolens mening inte anses klarlagt i målet. I vart fall framstår det inte som klart att man enbart på grund av att parterna enats om principen om månadslön av tjänstemannamodell kan dra slutsatsen att förbudet mot löneavdrag inte endast gäller vid veckovila utan även vid nattvila. Av betydelse är, som arbetsgivarparterna påpekat, att arbetstidslagen inte anger hur lång ledighet för nattvila som en arbetstagare har rätt till. Det förefaller osannolikt att arbetsgivarsidan skulle ha accepterat en regel som innebär att arbetstagaren helt och hållet själv avgör hur många timmar han – utan löneavdrag – behöver vara frånvarande från arbetet. Arbetsdomstolen kan därför inte finna att det finns tillräckligt stöd för att tolka in ett avdragsförbud även för nattvila i augustiavtalet.

Inte heller kan det anses framgå av Arbetsdomstolens dom 1993 nr 100 att det funnits en gemensam partsavsikt beträffande det löneskydd som månadslönesystemet innebär av betydelse för den nu aktuella tvistefrågan.

Förbundet har också gjort gällande att överenskommelserna den 7 juli 1995 mellan förbundets avd. 21 och Siemens AB och den 28 april 1997 mellan förbundet och EIA stöder förbundets ståndpunkt att de centrala parterna genom sitt godkännande av överenskommelserna har accepterat att installationsavtalet skall tolkas på det sättet att löneavdrag inte får göras vid nattvila. Arbetsgivarparterna har bestritt att det förhåller sig på det sättet och anfört att överenskommelserna, som är tillkomna under stor press, endast innebär undantag från installationsavtalets bestämmelser, och att det i vart fall inte går att dra några slutsatser om hur installationsavtalet skall tolkas från dessa överenskommelser. Parterna har således olika uppfattning om vilken betydelse som godkännandet av dessa överenskommelser har. Arbetsdomstolen finner att utredningen i denna del inte är sådan att det kan anses klarlagt att de centrala parterna genom överenskommelserna uttryckt den uppfattning som förbundet hävdar.

Enligt vad som framkommit i målet har parterna diskuterat frågan om månadslön enligt tjänstemannamodell i vart fall från och med augustiavtalets tillkomst år 1994. Att parterna därefter godkänt minst två lokala överenskommelser med innebörden att löneavdrag inte får göras under den tid arbetstagaren tar ut sin nattvila, tyder snarast på att parterna inte har ansett detta självklart enligt gällande avtal. Parterna har sedan augustiavtalets ingående inte vidtagit några åtgärder som syftat till att ändra eller förtydliga vare sig installationsavtalet eller augustiavtalet på denna punkt. Under sådana förhållanden finns det enligt Arbetsdomstolens mening inte heller förutsättningar att endast med hänsyn till rättvise- eller rimlighetssynpunkter tolka avtalet så att det saknas rätt för arbetsgivaren att göra ett löneavdrag för nattvila. Förbundets talan skall således avslås även i denna del.

Arbetsdomstolens slutsatser

Arbetsdomstolen har inte funnit det utrett att det enligt installationsavtalet hade krävts samtycke av montörerna till att arbeta övertid. Något kollektivavtalsbrott har således inte förekommit i den delen. Vidare har domstolen funnit att skadestånd på grund av brott mot arbetstidslagens bestämmelse om nattarbete inte kan komma i fråga redan på grund av att denna bestämmelse inte kan anses utgöra avtalsinnehåll. Vad gäller tolkningsföreträdet kan ett sådant inte anses ha utövats och bolaget har därmed inte heller brutit mot 34 § medbestämmandelagen. Slutligen har domstolen kommit fram till att installationsavtalet inte kan anses ha den innebörden att det förbjuder avdrag på lön vid ledighet för nattvila under ordinarie arbetstid. Bolagets åtgärd att göra avdrag på montörernas kompensationsledighetssaldo för tid som montörerna använde till nattvila kan därför inte anses strida mot installationsavtalet eller andra mellan parterna gällande kollektivavtal.

Av det ovan sagda följer att förbundets talan skall avslås i sin helhet.

Rättegångskostnader

Med den angivna utgången bör förbundet förpliktas utge ersättning för arbetsgivarparternas kostnader i målet. Beträffande av EIO yrkat ombudsarvode jämte utlägg råder ingen tvist. Förbundet har vitsordat av bolaget yrkad reseersättning för K.A. och P.B., men har överlämnat till Arbetsdomstolen att ta ställning till skäligheten av yrkad ersättning för bolagets eget arbete med anledning av rättegången, vari ingår inställelser i rätten, 15 580 kr respektive 9 840 kr.

Arbetsdomstolen finner att yrkad ersättning är skälig.

Domslut

1. Svenska Elektrikerförbundets talan avslås.

2. Svenska Elektrikerförbundet skall ersätta Elektriska Installatörsorganisationen EIO för rättegångskostnader med tvåhundraåttatusensjuhundratrettiotvå (208 732) kr varav 188 750 kr för ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker. Vidare skall förbundet ersätta ElektroSandberg AB för resekostnader och eget arbete med trettiosextusensexhundrasjuttio (36 670) kr, jämte ränta från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2001‑09‑19, målnummer A‑126‑2000

Ledamöter: Inga Åkerlund, Dag Ekman, Inga Britt Lagerlöf, Peter Ander, Olof Nordenfelt, Maud Jansson (skiljaktig) och Göran Karlsson (f.d. enhetschefen i Landsorganisationen; tillfällig ersättare; skiljaktig).

Sekreterare: Katarina Mannerbrink

Ledamöterna Maud Janssons och Göran Karlssons skiljaktiga mening

Vi delar inte majoritetens mening när det gäller frågan om bolaget brutit mot 13 § arbetstidslagen och därmed också gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott.

I 13 § arbetstidslagen finns ett principiellt nattarbetsförbud. Tiden mellan kl. 24 och kl. 5 skall ingå i den nattvila som alla arbetstagare har rätt till. Det undantag från nattarbetsförbudet som enligt 13 § andra stycket får göras om arbetet med hänsyn till dess art, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter måste bedrivas under den nyss nämnda tiden skall enligt förarbetena tillämpas restriktivt.

Enligt vår mening har det inte förelegat en sådan situation som medger undantag från nattarbetsförbudet. Det hade varit möjligt för bolaget att genomföra arbetet på dagtid.

Det har inte heller träffats något kollektivavtal om avvikelse från 13 § arbetstidslagen. Förbundets avdelning 8 och bolaget har vid förhandlingar inte blivit överens om att nattarbetet skulle utföras. Trots detta har bolaget beordrat montörerna att arbeta den aktuella natten.

Bolaget har således brutit mot arbetstidslagens regler.

I 4 kap. § 4 tredje punkten installationsavtalet anges att arbetstagaren bör arbeta övertid ”i den utsträckning som enligt gällande lag kan medgivas”. Enligt vår mening utgör detta en tillräckligt tydlig skrivning för att 13 § arbetstidslagen skall anses utgöra avtalsinnehåll. Bolaget har således genom att bryta mot arbetstidslagen även brutit mot installationsavtalet. För detta kollektivavtalsbrott är bolaget skadeståndsskyldigt.

Överröstade i denna del är vi i övrigt ense med majoriteten.

Detta är inte officiella texter. Den officiella versionen av Arbetsdomstolens avgöranden finns hos Arbetsdomstolen, , tfn 08‑617 66 00, fax 08‑617 66 15, Stora Nygatan 2 A–B, Box 2018, 103 11 Stockholm.

Dela :

» Se och sök bland alla Arbetsdomstolens refererade avgöranden ( sedan 1993 )

» Se alla prejudikat med Sören Öman

Sören Öman
» CV
» Föredrag
» Skrifter