AD 2000 nr 49

I 2 kap. 2 § tredje stycket arbetstvistlagen anges beträffande sådana arbetstvister som i första instans skall upptas av tingsrätt att arbetsgivaren får sökas vid rätten i den ort där arbetstagaren har sitt hemvist. I lagens förarbeten (prop. 1974:77 [ pdf ||  ] s. 149 [  ] f.) anges att bestämmelsen är avsedd att komplettera de forumregler som finns i rättegångsbalken och att arbetstagaren alltså kan väcka talan antingen vid sitt eget hemvistforum eller vid något av de fora som anvisas i 10 kap. rättegångsbalken (jfr 10 kap. 21 § rättegångsbalken).

Det förekommer i förarbetena till den särskilda forumregeln i arbetstvistlagen inget uttalande som tyder på att lagstiftaren har tänkt sig att begreppet hemvist vid tillämpningen av den lagen skulle ha en annan innebörd än den i 10 kap. 1 § rättegångsbalken (jfr SOU 1974:8 [ pdf | ] s. 142 f., prop. 1974:77 [ pdf ||  ] s. 126 [  ] f. och s. 149 [  ] f.). Med denna utgångspunkt har Arbetsdomstolen i avgörandet 1999 nr 78, som gällde en arbetstagare som var folkbokförd på en ort och hade sitt faktiska hemvist på en annan ort inom Sverige, funnit att arbetstagarens hemvist skulle bestämmas med tillämpning av legaldefinitionen i 10 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken, vilket innebar att hans hemvist ansågs vara den ort där han var folkbokförd den 1 november föregående år. Den angivna bestämmelsen förutsätter emellertid för sin tillämpning att personen i fråga är folkbokförd i Sverige. När, som i förevarande fall, arbetstagaren inte är folkbokförd i Sverige får ledning i stället hämtas från huvudregeln i 10 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken. Arbetstagarens hemvist får därvid, på sätt tingsrätten gjort, bestämmas utifrån den anknytning till orten som kan föreligga (jfr Fitger, Rättegångsbalken I, 10:5–7).

Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning att U.M. får anses ha hemvist inom tingsrättens domsaga. Överklagandet skall därför avslås.

Vid denna utgång skall bolaget, med tillämpning av 18 kap. 1 § och 15 § 2 st rättegångsbalken, utge ersättning för U.M:s rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

U.M. har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med 14 000 kr avseende ombudsarvode. I yrkat belopp ingår mervärdesskatt.

Bolaget har överlämnat åt Arbetsdomstolen att pröva skäligheten av yrkat ombudsarvode.

Arbetsdomstolen finner att U.M., med hänsyn till målets beskaffenhet, skäligen får anses vara berättigad till ersättning för ombudsarvode med 7 000 kr.