EU-domstolens avgörande :
Dom av den 22 mars 1983, Peters Bauunternehmung, 34/82, EU:C:1983:87

Domskäl

1Genom dom av den 15 januari 1982, som inkom till domstolen den 21 januari 1982, har Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol) i enlighet med protokollet av den 3 juni 1971 om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (nedan kallad konventionen), ställt två frågor om tolkningen av artikel 5.1 i konventionen.

2Dessa frågor har uppkommit inom ramen för ett mål mellan Zuid Nederlandse Vereniging (nedan kallad ZNAV), som är en nederländsk förening med säte i Maastricht och förvaltningskontor i Heeze, Noord-Brabant, och en av föreningens medlemmar, det tyska bolaget Martin Peters Bauunternehmung GmbH (nedan kallat Peters) med säte i Aachen, Förbundsrepubliken Tyskland. Det målet gäller betalning av penningbelopp som Peters påförts med tillämpning av en intern bestämmelse som utfärdats av föreningens organ och som är bindande för föreningens medlemmar.

3Arrondissementsrechtbank, ’s-Hertogenbosch, vid vilken domstol ZNAV väckte talan, godtog inte en invändning av Peters om att den domstolen var obehörig. Den grundade sin behörighet på den omständigheten att tvisten enligt dess uppfattning hade avtalsmässig grund och att Arrondissementsrechtbank därför var behörig enligt artikel 5.1 i konventionen, som föreskriver att talan mot den – i detta fall Peters – som har hemvist i en konventionsstat kan väckas i en annan konventionsstat, om talan avser avtal, vid domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas.

4Peters överklagade till Gerechtshof, ’s-Hertogenbosch, som fastställde avgörandet i första instans på den grunden att Peters förpliktelse att betala det av ZNAV fordrade beloppet måste betraktas som en avtalsförpliktelse i den mening som avses i artikel 5.1 i konventionen.

5Peters överklagade genom kassationstalan till Hoge Raad der Nederlanden och gjorde därvid gällande att Gerechtshof, ’s-Hertogenbosch, hade felbedömt den rättsliga karaktären hos förhållandet mellan Peters och ZNAV.

6Hoge Raad har beslutat att före sitt avgörande i sak ställa följande två frågor till EG-domstolen om tolkningen av Brysselkonventionen:

1. Den första frågan

7Artikel 5 i konventionen innehåller, med avvikelse från den allmänna behörighetsregeln i artikel 2 första stycket i konventionen, särskilda behörighetsregler som käranden kan välja mellan.

8I artikel 5.1 i konventionen föreskrivs att ”talan mot den som har hemvist i en konventionsstat kan väckas i en annan konventionsstat: 1. om talan avser avtal, vid domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas; …”

9Begreppet ”talan avser avtal” används därmed som ett kriterium för att avgränsa räckvidden hos en av de särskilda behörighetsregler som står till kärandens förfogande. Med hänsyn till konventionens syften och allmänna systematik är det – för att så långt som möjligt säkerställa likställdhet och enhetlighet i fråga om rättigheter och skyldigheter till följd av konventionen för konventionsstaterna och berörda personer – viktigt att detta begrepp inte tolkas som endast en hänvisning till nationell rätt i den ena eller andra av de berörda staterna.

10Därför skall begreppet ”talan avser avtal” – såsom domstolen för övrigt på liknande grunder funnit beträffande uttrycket ”verksamheten vid en filial, agentur eller liknande” i artikel 5.5 i konventionen (dom av den 22.11.1978 i målet 33/78 Somafer mot Saar-Ferngas AG, Rec. 1978, s. 2183) -betraktas som ett autonomt begrepp som vid tillämpningen av konventionen måste tolkas med hänsyn framför allt till konventionens system och syften, för att säkerställa att konventionen får full verkan.

11Det skall i detta hänseende anmärkas att artikel 5 just med hänsyn till den i vissa klart angivna fall föreliggande särskilt nära anknytningen mellan en tvist och den för tvistens avgörande behöriga domstolen, till förmån för en effektiv processledning föreskriver särskilda behörighetsregler som käranden kan välja mellan.

12När i detta sammanhang artikel 5.1 i konventionen förklarar domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas behörig, uttrycker detta en strävan att – på grund av de nära förbindelser som ett avtal skapar mellan avtalsparterna – samtliga de problem som kan uppkomma i samband med uppfyllelse av en avtalsförpliktelse skall kunna läggas fram vid en och samma domstol, nämligen domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas.

13Det framgår i detta avseende att inträdet i en förening mellan föreningsmedlemmarna skapar nära förbindelser av samma karaktär som de som uppstår mellan avtalsparter. Det är därför befogat att när det gäller tillämpningen av artikel 5.1 i konventionen betrakta de förpliktelser som den nationella domstolen har hänvisat till som avtalsförpliktelser.

14Eftersom enligt de nationella rättsordningarna den ort där föreningen har sitt säte i allmänhet också är uppfyllelseort för de förpliktelser som följer av medlemskapet, har tillämpningen av artikel 5.1 i konventionen dessutom praktiska fördelar: Domstolen i den ort där föreningen har sitt säte har nämligen i regel de bästa förutsättningarna att sätta sig in i föreningens stadga samt i övriga föreningsbestämmelser och föreningsbeslut liksom i omständigheterna i samband med tvistens uppkomst.

15Under dessa förhållanden skall den första frågan besvaras på följande sätt. Förpliktelser att betala ett penningbelopp som har sin grund i det mellan en förening och dess medlemmar bestående medlemskapsförhållandet skall anses omfattade av begreppet ”talan avser avtal” i den mening som avses i artikel 5.1 i konventionen.

2. Den andra frågan

16Den nationella domstolen har anmodat EG-domstolen att klargöra om det, när det gäller att bestämma huruvida en medlems förpliktelse gentemot en förening omfattas av begreppet ”talan avser avtal”, gör någon skillnad om den ifrågavarande förpliktelsen följer omedelbart av inträdet i föreningen eller av detta jämte ett beslut av ett föreningsorgan.

17Till detta skall anmärkas att ett läge där olika domstolar är behöriga att avgöra likartade tvister inte är ägnat att främja rättssäkerheten och ett effektivt rättsskydd inom gemenskapens hela territorium. Konventionens bestämmelser skall därför tolkas på så sätt att den domstol vid vilken talan väckts inte föranleds att förklara sig behörig i fråga om vissa yrkanden men inte i fråga om andra, trots att det föreligger ett nära samband mellan yrkandena. Hänsynen till konventionens syften och anda kräver dessutom att artikel 5 tolkas på så sätt att den nationella domstolen kan ta ställning till frågan om sin behörighet utan att behöva gå in på en sakprövning.

18På dessa grunder måste svaret bli att det för tillämpningen av artikel 5.1 i konventionen på en tvist angående en förpliktelse som den nu ifrågavarande, saknar betydelse om denna förpliktelse följer omedelbart av inträdet i föreningen eller av detta jämte ett beslut av ett föreningsorgan.